Valsystemen i Finland och Sverige rätt olika

Artikeln har publicerats på finska i tidningen Yliopisto, nr. 1/2026.

När väljarna i Helsingfors klev in i valbåsen i det senaste riksdagsvalet 2023 möttes de av en imponerande syn. Det fanns totalt 293 kandidater att välja mellan.

I många andra länder har väljarna långt ifrån så många alternativ. Antalet kandidater i Helsingfors var ännu större i kommunalvalet våren 2025, då de var nästan tusen.

Det finländska valsystemet är speciellt. Här röstar man på en person och kandidaturvalet är brett.

– Det finländska systemet skiljer sig genom att väljarna har ovanligt stort inflytande över valet av enskilda kandidater, säger , professor i allmän statslära.

Liknande system finns åtminstone i Lettland, Schweiz, Chile och Brasilien, berättar Mattila.

Listval med låsta eller delvis öppna listor är mycket vanligare. När listan är låst bestämmer partiet i vilken ordning kandidaterna väljs in. I Sverige infördes nyligen en delvis öppen modell, där man kan rösta antingen på en lista eller på en enskild kandidat som finns på en lista. Norge har ett delvis öppet listval, där väljarna utöver att rösta på en lista kan göra egna val.

Väljare aktiveras

Mattila har forskat mycket om det finländska valsystemets inverkan på landets politik. En stor effekt är att kraven på väljarna är högre än i de flesta andra länder. På annat håll röstar väljaren på ett parti. I Finland röstar man på en kandidat.

– De flesta vet inte i förväg vem de kommer att rösta på. En väljare kan till exempel ha preferenser, som att kandidaten ska vara kvinna och tillhöra vissa partier.

En del väljare överväger länge vem de ska rösta på och andra fattar sitt beslut först i valbåset.

Det att man i Finland röstar på en person har ibland ansetts minska röstningsprocenten, berättar Mattila.

– Vissa ser detta som en bidragande orsak till att valdeltagandet i Finland är lågt. De krav som ställs på plikttrogna väljare är rätt höga.

Värt att sticka ut

I Sverige och många andra länder är det partiet som bestämmer i vilken ordning kandidaterna ska stå på listan. De som är överst på listan är oftast de som säkrast blir valda.

– Det ger partiorganisationen mycket makt jämfört med Finland.

Därmed har partierna en starkare ställning i Sverige än i Finland, bedömer Mattila. När det i praktiken är partiet som väljer de flesta som väljs in, söker man framgång på annat sätt. Medan man i Finland försöker övertyga väljarna, är det särskilt viktigt att övertyga partiledningen i länder som Sverige. Då hjälper det förstås om man tycker lika om olika frågor.

– Man kan söka kandidater som delar partiets eller partiledningens linje.

I Finland är det tvärtom möjligt att samla röster genom att avvika något från partiets officiella linje. Det höjer kandidatens profil.

– Här konkurrerar kandidaterna i ett parti med varandra inom samma valkrets. En kandidat måste skilja sig från mängden.

Kändisar

I och med att kandidater som avviker från den officiella linjen väljs in, kan partiernas ideologiska enighet bli lidande, säger Mattila.

Det finländska individcentrerade valsystemet kan dessutom hyllas eller beskyllas för en viss typ av kontroversiella politiker.

– Det finns säkert kändiskandidater i alla länder, men i Finland är de klart fler än annanstans, säger Mattila.

Anledningen är att namnet och ansiktet på kända personer är bekanta för väljarna sedan tidigare. En kändis som har utmärkt sig utanför politiken kan lättare sticka ut bland hundratals kandidater. Alla partier lockar kändisar att ställa upp som kandidater, och kändisar blir också invalda, även om de också får utstå kritik för sitt politiska engagemang.

Det har funnits – och finns fortfarande – personer på ministernivå i Finland som tidigare varit mer kända inom idrotten eller andra områden.

Två partier

Finländarna följer tämligen noga valen i Storbritannien och Förenta staterna och har därmed kännedom om deras valsystem. I Storbritanniens parlamentsval delas landet in i valkretsar. En representant från varje valkrets väljs in i parlamentet, närmare bestämt den som får flest röster. 

Antalet kandidater inom en valkrets kan vara mindre än tio. Ofta är det bara en eller två kandidater som har en chans att bli vald. Ledamöterna till Förenta staternas senat och representanthus väljs med hjälp av ett liknande system.

Ett sådant system leder ofta till ett tvåpartisystem, säger Mattila. USA är ett bra exempel på den saken.

I fjolårets val fick Labour mer än 60 procent av platserna i det brittiska underhuset. Partiet kunde bilda regering på egen hand. I Storbritannien är det ofta bara ett parti som bildar regering.

– Ett sådant system leder till starka regeringar och ett tydligt mandat.

Läge för ändring?

I Finland har inget parti någonsin vunnit absolut majoritet i riksdagen så länge som landet varit självständigt. 

– Vi har många partier på grund av valsystemet och därför flerpartiregeringar, säger Mattila.

Det för med sig kompromisser och en strävan efter konsensus. 

Ibland föreslås det att de svenska vallistorna borde införas även i Finland. Exempelvis talade Jutta Urpilainen för drygt femton år sedan för att listval borde införas i Finland. Mattila tror inte att så kommer att ske.

– Väljarna skulle bli arga om deras valmöjligheter togs bort, eller åtminstone inskränktes betydligt.

En mindre förändring har också föreslagits i Finland: tänk om det vore möjligt att bara rösta på ett parti här också? Enligt förslaget borde det vara möjligt att rösta på en person precis som nu, så som de flesta säkert skulle rösta, samtidigt som det också vore möjligt att rösta allmänt på en lista. Den allmänna rösten skulle räknas med bland de röster som kandidaterna på listan får. 

– En väljare som röstar på en lista litar på att partiledningen har gjort goda val. Eller på att de övriga väljarna vet mer om saken. 

Tidningen Yliopisto är ett vetenskapsmagasin som utges av Helsingfors universitet. Tidningen har förbundit sig till journalistreglerna.