Välfärdsområdena sätter lokala modeller på prov

De första välfärdsområdesvalen förrättas den 23 januari, men många kommuninvånare frågar sig hur det ska gå för närdemokratin.

Den brännande frågan för välfärdsområdenas invånare gäller tillhandahållandet av service: vilka är periferiområdenas påverkansmöjligheter gentemot centralorten i ett välfärdsområde?

– Politiken kommer att ha en stor betydelse i det här sammanhanget eftersom en del av partierna favoriserar centralorterna, säger Heikki Hiilamo, professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet och forskningsprofessor vid THL.

 Hiilamo befarar att mindre välfärdsområden inte kommer att kunna tillhandahålla all service på egen hand, och att man därmed kommer att samarbeta alltmer med andra välfärdsområden. På riksnivå kommer 21 välfärdsområden att inrättas. De ska ansvara för social- och hälsovården samt brand- och räddningsväsendet inom sitt eget område.



– Det finns möjligheter till olika slags samarbetsformer, särskilt inom den specialiserade sjukvården.

Endast prioriteringar i budgeten

Budgeten som ett regionfullmäktige – välfärdsområdets högsta beslutsorgan – förfogar över är färdigt fastslagen varmed det närmast är fråga om hur utgifterna ska fördelas. Hiilamo talar om tillhandahållandet av service som en teknisk fråga, eftersom ramarna har fastställts på högre nivå.

– Det ekonomiska spelrummet kan återspeglas i partiernas linjedragningar. Det finns skäl att hålla i minnet att de beviljade medlen också måste användas för att inkomsterna inte ska bli mindre i framtiden, säger han. 

Regionförvaltningarna har ingen beskattningsrätt i nuläget, och därför antar Hiilamo att frågan om regional beskattning aktualiseras vid nästa riksdagsval.

– De mindre välfärdsområdena vill troligen få regional beskattningsrätt för att få mer manöverutrymme i sin ekonomi.

Valfrihet ett centralt tema när det gäller social- och hälsovårdstjänster

Välfärdsområdenas tvistefrö torde handla om vilken service som ska produceras offentligt och vilken privat. I den frågan har regionfullmäktigena rätt stor bestämmanderätt, och en möjlighet att främja valfrihet för klienterna. I de övriga nordiska länderna är valfriheten inom hälsovården mer omfattande än i Finland.  

– Offentliga tjänster kan produceras privat för att främja valfriheten, men också endast för att tjänsterna behöver utlokaliseras, säger Hiilamo. 

– Frågan om valfrihet kommer att vara ett stort samtalsämne när det gäller social- och hälsovårdstjänster. Det återstår att se om valfriheten kommer att gälla alla eller enbart dem som har råd att köpa tjänster, fortsätter han.

Våra västra grannländer har koncentrerat sjukhusvården till större områden och har därigenom färre välfärdsområden än Finland. Till exempel på Island är det staten som direkt svarar för sjukvården.

De övriga nordiska länderna har en mer omfattande valfrihet inom hälsovården än Finland. Arrangemanget grundar sig på ett närdemokratiskt perspektiv, dvs. på lokala behov och lösningar.

Det närdemokratiska perspektivet är mer framträdande i det övriga Norden än i Finland, säger Hiilamo.

Vi har rätt till service, men genom prövning

I Finland har kommuninvånarna lagenlig rätt till många tjänster. Rättigheterna tillgodoses genom lokal prövning. Det har förekommit skillnader i hur den här prövningsrätten utövas på olika håll i Finland, varför de lokala modellerna nu sätts på prov. Den kommunala prövningsrätten är ändå inte oberoende, utan begränsas av rättsprinciperna inom förvaltningen, som fastställer vilka uppgifter en kommun kan ta över. I rättspraxisen fäster man särskild vikt vid uppgifternas lokala natur, jämlik behandling av olika aktörer samt subsidiaritetsprincipen.

– Det väsentliga är hur medborgarnas behov når fram till beslutsfattarna.

I likhet med social- och hälsovårdsdirektörerna påminner Hiilamo om att man inte borde gå ut med löften om förbättrad service i och med reformen, utan att fokus borde ligga på att försöka bevara den nuvarande servicenivån.

– Det bästa vore om invånarna till en början knappt märker av en förändring. En eventuell högre servicenivå ligger många år fram i tiden. 

Egna kandidater i små kommuner påverkar valdeltagandet

Hanna Wass, docent i allmän statslära vid Helsingfors universitet, anser att valdaletagandet i välfärdsområdesvalet till stor del beror på hur medvetna medborgarna är om vad som kommer att ordnas på kommunal respektive regional nivå.

Enligt Wass vore det bra om även mindre kommuner kunde få in representanter till regionfullmäktigena. I annat fall kan kontakten till regionalfullmäktige bli för avlägsen.

– Å andra sidan bör man akta sig för sådan politik som enbart värnar om lokala intressen. Det är också angeläget att ledamöter med insyn i rikspolitiken väljs in i regionfullmäktigena, så att helheten blir lättare att greppa.

Ledamöterna i regionfullmäktige har en viktig uppgift att fylla, eftersom man under de första månaderna kommer att dra upp centrala riktlinjer för det nya systemet, till exempel hur det kommande välfärdsområdet ska utformas samt hur ledningssystemet och servicestrategin ska se ut. De minsta områdena kommer att ha minst 59 förtroendevalda, och de största minst 89 förtroendevalda. Helsingfors stad är inte ett välfärdsområde och därför förrättas inget välfärdsområdesval där.

Nya former för medborgerligt deltagande efterlyses

Wass anser att närdemokratin har en stor betydelse när medborgare engageras i regionalt beslutsfattande.

– Studier visar å andra sidan att beslutfattarna inte nödvändigtvis är överförtjusta i närdemokratins olika former.

Det som enligt Wass är avgörande ur ett närdemokratiskt perspektiv, är om möjligheterna till medborgerligt deltagande ska hänga på välfärdsområdenas egen aktivitet. Olika kanaler för deltagande, såsom invånarråd, diskussionsmöten och deltagande budgetering, borde ingå i regionernas välfärdsstrategier och i välfärdsområdenas beslutsstruktur.    

– Subisidiaritetsprincipen eller närhetsprincipen borde beaktas i allt beslutsfattande, det vill säga att man strävar efter att fatta besluten så nära de berörda parterna som möjligt. En ny förvaltningsnivå erbjuder också möjlighet att utveckla helt nya former av deltagande och påverkan, påpekar Wass. 

Wass har hörts av grundlagsutskottet om ordnandet av regionala val och om medborgarnas delaktighet i välfärdsområdena.

 

Läs mer om ämnet (på finska): Lisääkö soteuudistus demokratian hyvinvointia?