Allt fler finländare ogillar sina politiska motståndare mer än tidigare, medan de också tycker mer om sin egen politiska grupp. Det här visar Daniel Kaweckis doktorsavhandling Den affektiva polariseringens mekanismer i 2000-talets Finland vid Helsingfors universitet, i vilken han undersökt ifall den affektiva polariseringen ökat i Finland under 2000-talet.
Affektiv polarisering, alltså känslobaserad polarisering, innebär att medlemmar i olika politiska grupper utvecklar allt starkare negativa känslor gentemot varandra. Det handlar alltså om en uppdelning i ett vi mot dem, där man känslomässigt knyts allt närmare sin egen sida. Det här kan ske oavsett om åsiktsskillnaderna ökat eller inte.
I Finland syns det här genom att de som placerar sig själva mer i utkanten av både vänster-högerskalan och liberal-konservativskalan har fått en alltmer känslomässigt svartvit syn på olika partier från och med valåret 2011.
– Särskilt de här väljarna delar i större utsträckning än tidigare upp partierna i ett läger av starkt gillade partier och ett läger av starkt ogillade partier. Att ha neutrala känslor mot partier blir ovanligare.
Enligt Kaweckis forskning är det väljarna långt bort från mitten som först blivit affektivt polariserade. Först därefter följde mittenväljarna efter och fick också de en mer polariserad syn på partierna.
Politiken väcker alltmer känslor – affektiv polarisering mot SFP knuten till språkfrågan
Förändringen i den affektiva politiska polariseringen i Finland tog fart vid valet 2011, förmodligen på grund av Sannfinländarnas stora genombrott.
– Valet synliggjorde motsättningar som legat under ytan, och plötsligt blev det viktigare vilken sida i politiken man hörde till – politiken började väcka känslor. Efter detta såg det ut som om polariseringen ökade ytterligare i valet 2019, men data från det senaste riksdagsvalet 2023 visar att trenden planat ut, säger Kawecki.
Enligt Kawecki kan man se ökningen som skedde 2011 som inledningen på ett nytt normaltillstånd i Finland.
Kawecki ville också ta reda på om språkfrågan påverkar den affektiva polariseringen mellan partierna. I sin avhandling undersökte han därför ifall motviljan mot SFP bland finskspråkiga beror på etniska fördomar mot finlandssvenskar eller på skillnader i synsätt på svenskans roll i Finland.
– Det avgörande visade sig vara om personen delade SFP:s syn på Finland som ett land med två starka nationalspråk, inte etniska fördomar mot finlandssvenskar.
Detta samband var dessutom unikt för just SFP, vilket enligt Kawecki visar att SFP förknippas särskilt starkt med främjandet av landets tvåspråkiga status.
Kaweckis avhandling baserar sig på data från finländska riksdagsvalsundersökningar samt ett antal andra enkätundersökningar som mäter finländska medborgares politiska attityder.
Polarisering är en del av demokratin
Många är oroliga för konsekvenserna då polariseringen ökar i Finland, men Kawecki påpekar att politisk polarisering är en naturlig del av en demokrati. Det är meningen att underliggande samhälleliga konflikter ska representeras i politiken av olika partier, också när detta väcker starka känslor.
– Utmaningen är att vår tids svåra frågor väldigt långt handlar om normer och identiteter. Sådana frågor är mycket svåra att kompromissa kring. Min förhoppning är att min forskning kan bidra med att synliggöra och beskriva motsättningarna på ett sätt som alla kan ta till sig, så att vi i alla fall har en gemensam uppfattning om vad det är som delar oss.
Kawecki säger också att hans resultat tyder på att finländarna än så länge försöker skilja på det politiska och privata när de väljer vem de ska ogilla eller undvika att umgås med.
– Även om man starkt ogillar ett visst politiskt parti så tenderar man att vara ganska neutral mot vanliga väljare som stödjer det partiet. Om man däremot gillar ett visst parti, gillar man också generellt sett de människor som stöder det partiet.
Kontaktuppgifter:
Forskarstuderande Daniel Kawecki
daniel.kawecki@helsinki.fi
+358 44 0650 050