Finland är de utdikade myrarnas land — Sverige har legat före oss inom bevarandebiologi i årtionden

På annat håll i Europa drog studenterna ut på gatorna i slutet av 1960-talet, men i Finland dikade man ut myrar, karikerar professor emeritus i skoglig torvmarkslära. Den här artikeln i tidningen Yliopistos 70-årsjubileumsserie handlar om myrmarker.

Artikeln har publicerats i tidningen Yliopisto 2/2023.

"Traktorgrävaren som skogsdikningsmaskin"

"Om utdikningsproblem på torvrika träskmarker"

"Studier om björkplantering på utdikade myrar"

Så kan man förhålla sig till de miljontals hektaren torvmark i Finland — om det är nyttjarens inställning som gäller. Rubrikerna är tagna från tidningen Suo (fritt översatta), som Finska myrsällskapet (Suoseura) gav ut 1963. Intresset för ekologi och livsmiljöer kan skönjas här och var i artiklarna.

"De senaste årens stora gödslingsförsök på myrarna, främst genomförda av Skogsforskningsinstitutet, är inte bara intressanta på grund av sitt egentliga syfte — dvs. att få träden att växa — utan också på grund av förändringarna de kan medföra i den övriga vegetationen. Det här kan erbjuda något nytt för den växtekologiska forskningen", säger universitetets forstmästare Juhani Sarasto när han inleder sin artikel om brunmossa.

Även Helsingin Yliopiston tiedonannot, som var tidningen Yliopistos föregångare, tog upp myrarna 1963 (samma år som tidningen utkommit i tio år). I februarinumret står det att Hugo Sjörs, professor i biologi vid Uppsala universitet, ska föreläsa vid Botaniska institutionen på temat Myren – naturens laboratorium.

Marsnumret innehöll en minnesskrift om den avlidne biologen Harald Lindberg, som publicerat dussintals studier om myrmossor och andra mossor, och som också var den första kustosen för universitetets botaniska museum.  I maj meddelades det att universitetets rektor, myr- och torvforskare Erkki Kivinen hade bjudits in som hedersmedlem i Finska myrsällskapet.

Nere i diket eller uppe på barrikaderna

— Jag träffade Hugo Sjörs många gånger. Han var enastående bra på att popularisera vetenskap och var en förträfflig svensk gentleman. Den internationella klassificeringen av olika myrtyper grundar sig fortfarande på den svenska modellen som Hugo var med och byggde upp, berättar professor emeritus Harri Vasander.

Vasander har undersökt myrar både i Finland och i tropikerna och utnämndes till professor i skoglig torvmarkslära vid Helsingfors universitet 2006.

— Sjörs utgångsläge var rätt annorlunda än finländarnas på 1950- och 1970-talet, påminner Vasander.

— Finländarna var så effektiva och skogsorganisationerna så starka att avverkningarna och utdikningarna svepte genom landet i snabb takt.

På annat håll i Europa drog studenterna ut på gatorna i slutet av 1960-talet, men här dikade man ut myrar, karikerar Vasander. När verksamheten var som störst grävde man 82 000 kilometer diken i myrarna på ett år, och vetenskapen anpassade sig efter politiken.

De forskare i Finland som i likhet med Sjörs profilerade sig inom myrskyddet var få. En av dem var Rauno Ruuhijärvi, som började undervisa i växtekologi och miljöskydd vid universitetet 1963.

Även Erkki Kivinens namn har funnits i Vasanders tankar på sistone. Kivinen, som hade studerat myrar med lantbrukskemistens ögon, utkom med läroboken Suotiede (torvmarkslära) 1948.

— Nu vill mina kolleger och jag återanvända den här fina boktiteln. Vi har arbetat på en bok i över tio års tid, och i år kommer vi äntligen att slutföra vårt verk — med samma titel, dvs. Suotiede.

 

Tidningen Yliopisto är en vetenskapstidskrift vid Helsingfors universitetsom följer journalistreglerna.