Vid Helsingfors universitet genomförs medborgarforskningsprojekt inom flera olika forskningsområden, och syftet med temat för årets pris var att lyfta fram mångfalden i de här projekten. Förslag på pristagare togs emot av ledningen för universitetets enheter, universitetets studenter och personal via Flamma och i år även av dem som deltagit i Helsingfors universitets medborgarforskningsprojekt. De som gav förslag på pristagare ombads föreslå en sådan forskningsgrupp som på ett exemplariskt sätt har främjat medborgarforskning.
I kriterierna för priset ingick bland annat utveckling av teknik för massinsamling av observationer, samarbete inte bara med enskilda medborgare utan även med större samhällen och organisationer, utveckling av samarbetsformer, kommunikation och utbildning samt omfattande tillämpning av öppen vetenskap.
Förslagen som mottogs utvärderades av en jury bestående av överbibliotekarie Minna Niemi-Grundström, professor och direktören för Vetenskapstermbanken i Finland Tiina Onikki-Rantajääskö, Naturhistoriska centralmuseets intendent Jari Valkama samt experten vid Forskningsservicen Tiina Käkelä. Juryn beslöt att belöna forskningsprojektet Stadsråttor på grund av dess mångvetenskaplighet och mångsidiga verksamhet, omfattande samarbetsnätverk samt utbildning i datainsamling som särskilt riktade sig till skolelever.
Helsingforsråttor som forskningsobjekt
Kaupunkirotat (Stadsråttor) är ett mångvetenskapligt forskningsprojekt som grundades år 2018 med syftet att förstå Helsingfors stadsråttors liv och växelverkan med människor. Projektet undersöker bland annat råttpopulationernas utbredning, råttornas sjukdomsekologi samt förhållandet mellan människor och råttor.
Råttor har alltid väckt starka känslor, och människorna försöker ofta systematiskt bekämpa och utrota dem, med magra resultat. Forskningsprojektet har närmat sig den här konflikten mellan människa och råtta inte bara ur skadedjursbekämpningens synvinkel utan också med hjälp av etnografi, exempelvis genom att samla in berättelser om möten med råttor. I samarbete med Konstuniversitetet har även en konstnärlig framställning om förhållandet mellan människa och råtta genomförts. Projektet Stadsråttor samarbetar också med Helsingfors stad och Stiftelsen för kommunal utveckling.
Hur lär sig eleverna att forska i skolan?
Projektet använder sig av medborgarforskning bland annat genom att engagera skolelever i forskning om råttors rörelser. Tuomas Aivelo, du som har grundat projektet Stadsråttor, varifrån fick du idén att genomföra datainsamlingen med hjälp av elever i årskurserna 7–9?
– Idén om att samla in råttobservationer med hjälp av medborgarna kom ursprungligen från Naturresursinstitutets ledande forskare Otso Huitu, och det var min idé att engagera skolelever. Jag har samarbetat mycket med biologilärare, och jag visste att de skulle vara lätta att locka med eftersom det här förmodligen är ett av de enklaste sätten att genomföra forskning i undervisningen. I praktiken besöker jag skolorna och håller en presentation om hur elever i årskurserna 7–9 eller gymnasiestuderande kan delta, och jag har med mig material till dem.
Hur är det att arbeta med elever i årskurserna 7–9 och gymnasiestuderande?
– Det här är verkligen ingen homogen grupp, utan det kan finnas stora variationer som beror på ålder, skola, lärare och gruppdynamik. En del intresserar sig för vissa aspekter mycket mer än andra. Även om jag har hållit samma presentation i skolor och gymnasier omkring hundra gånger är varje skolbesök lite annorlunda. Utgående från vår undersökning kan vi också se att eleverna verkligen uppskattar att få göra något som avviker från den normala skolvardagen. Det här märks vid besöken i skolorna. Eleverna kan vanligen kan visa sig till sin fördel och också mina rätt långa presentationer om råttor förflyter smidigt. Eleverna uppskattar också den autonomi som forskningen medför; jag har med mig materialet och berättar om forskningsmetoden, men eleverna får själva bestämma var de ska undersöka råttornas förekomst.
Projektet har också följt hur inlärningen av metoder och praxis för vetenskaplig forskning påverkar skoleleverna. Vid uppföljning av skolelever i åldern 13 och 14 år observerades att eleverna lärde sig förstå och hantera kunskapens osäkerhet på sätt som är typiska inom naturvetenskap. Eleverna utvecklade till exempel alternativa scenarier och hypoteser och anpassade forskningens mål – precis som inom forskningen.
Resultaten publicerades i tidskriften Science Education tidigare i år.