Import av arbetskraft för vården bör tänkas om
Inom vården har det redan sedan förut uppstått hierarkiska strukturer som inte främjar jämlikhet. Det har blivit dags att avveckla dem.
– Hierarkiska strukturer har uppstått särskilt i det avlönade vårdarbetet. Där är männen till stor del i ledaruppdrag, och kvinnorna utför de arbeten som sker närmast människans kropp och ofta också de smutsigaste arbetena. Rasifierade kvinnor befinner sig däremot på botten av hierarkin inom vården, säger Minna Zechner, biträdande professor i social- och hälsovårdstjänster som vid årsskiftet flyttade från Lapplands universitet till Helsingfors.
Samtidigt har det hierarkiska tänkandet en obehaglig smak av postkolonialism.
– Det har vid flera tillfällen föreslagits att vi skulle kunna lösa bristen på vårdpersonal genom att importera arbetskraft från utvecklingsländer. Jag tycker att det påminner starkt om hur vi utnyttjar dessa länders naturresurser och inte beaktar andra behov än våra egna.
Minna Zechner påpekar att det inte är lätt för vårdarbetare att flytta utomlands för att arbeta. Vem tar hand om de äldre och barnen i hemlandet när de utvecklade länderna suger upp arbetskraften?
– Den senaste tiden har det till exempel talats om att importera kenyanska sjukskötare till Finland. Det behövs sjukskötare i Kenya också! Egentligen är Filippinerna det enda landet som aktivt utbildar sjukskötare för arbete utomlands, dvs. utbildade sjukskötare är på sätt och vis deras exportprodukt. Det betyder dock inte att det lokalt finns tillräckligt med skötare.
Inkomstrelaterade priser för tjänster ska vara transparenta
Valfrihet och marknadisering, dvs. att produktionen och delvis organiseringen av offentligfinansierade tjänster omvandlas till att följa marknadsprinciper, har utökats inom vårdsektorn sedan 1990-talet.
Men valfrihet är inte lika bra för alla, eftersom alla inte har lika möjligheter att jämföra och använda tjänster.
– Internationella undersökningar visar att valfriheten inom tjänster fungerar bäst i fråga om personer med fysisk funktionsnedsättning. De äldre upplever däremot ofta som belastande att tjänster ska jämföras och väljas och att priser bör övervägas. De försöker sedan delegera uppgiften exempelvis till sina barn, men alla har ju inte barn, och alla barn förmår, kan eller vill inte göra det, säger Zechner.
Att binda klientavgifter för hemvården till inkomstnivån är i sig en bra sak, men det leder också till problem med att förutse kostnaderna. Klienten har svårt att i förväg få information om hur mycket tjänsten kostar just för personen i fråga.
– Klienterna är fundersamma över vad de har råd med. Inte ens professionella kan nödvändigtvis bedöma vad en viss tjänst skulle kosta med klientens inkomstnivå och servicebehov.
Kostnaderna för tjänsterna måste också själv aktivt följas upp, eftersom det till exempel inte blir någon automatisk anmälan om att avgiftstaket för klientavgifter inom den kommunala hälso- och sjukvården har nåtts.
Återuppstått behov av lågtröskeltjänster
Servicebehovet hos äldre personer som bor hemma kommer ofta fram först när de redan behöver mycket hjälp för att klara sig. Ju lägre inkomst klienten har, desto längre kan servicebehoven hamna i skymundan, eftersom tröskeln för tjänster inom den offentliga omsorgen är hög.
Minna Zechner ställer frågan om man kan börja utvärdera servicebehoven redan när det ännu inte finns något stort behov av hjälp. Här skulle det vara bra att ta efter hemvårdarens arbete för några årtionden sedan.
– I tjänsten med låg tröskel kunde man tillsammans med klienten gå igenom frågor kring att bo hemma. Hur kan omgivningen justeras och klientens tillstånd stödas så att klienten kan klara sig längre hemma och göra mer själv? På så sätt skulle man kunna undvika enorma hälsokollaps och ofta efterföljande tunga servicebehov.
Behov av övergripande grepp i hemtjänsten
Enligt Minna Zechner borde hemtjänsten också återgå till en mer omfattande form. Nu kan komma hemmet besökas dagligen av flera olika personer varav en hjälper till med att stiga upp ur sängen, den andra kommer med gröt, den tredje delar ut mediciner, den fjärde hjälper till med att bada, den femte serverar lunch och den sjätte för ut soporna.
På grund av de fragmenterade tjänsterna har ingen egentligen kontroll över helhetsbilden. En person som anställts för ett visst uppdrag kan inte heller sköta något som hör till någon annans uppgifter.
Utbildningskraven bör inte sänkas
Också de olika utbildningsnivåerna och tillhörande avgränsningar av uppgiftsområdena leder till komplext pusslande. Med vårdbiträdenas korta utbildning kan man inte utföra alla de uppgifter som uppstår, och då måste man kalla in till exempel en person med närvårdarutbildning.
Minna Zechner ifrågasätter tillkomsten av vårdbiträdesyrket (fi: hoiva-avustaja).
– Jag anser att närvårdarexamen på sätt och vis är en generisk examen som möjliggör omfattande arbetsuppgifter inom vården. Många närvårdare har också utbildning i distribution av läkemedel.
Resurser behövs för socialt arbete för äldre
Diskussionen om äldreomsorgen fokuserar i allmänhet på fysiska men och minnessjukdomar. Socialt arbete med fokus på äldre lyser däremot med sin frånvaro.
Detta ger lätt ett intryck av att de sociala problem som förekommer bland den yngre vuxna befolkningen försvinner vid pensioneringen. Så är det ju naturligtvis inte.
– De äldres problem gäller inte enbart vårdbehoven: det finns problem med missbruk, spel och psykisk hälsa samt ekonomiskt, fysiskt, psykiskt och sexuellt missbruk och våld. Många saker kan ha sitt ursprung långt bakåt i tiden. Det kan också hända att de äldres psykiska ohälsa lätt tolkas som relaterad till minnesstörningar och att det egentliga problemet inte upptäcks utan närmare undersökningar.
Av med skuldbeläggandet
Åldrandet, äldre människor, deras behov av omsorg och kostnaderna för omsorgen behandlas ofta negativt i offentligheten. Det bekymrade pratet och panikmakeriet leder till att många är rädda för att åldras.
– I diskussionerna kan det lyftas fram att vi inte har råd med omsorgen. Men just nu är det framför allt de som är födda på 1930- och 1940-talet, alltså också en del av de stora åldersklasserna, som är i behov av vård. Med tiden kommer åldersklasserna att minska, och då minskar också kostnaderna. Men det är ett faktum att också de efterföljande åldersklasserna är små.
– Dessutom består den absolut största delen av de utgifter som hänför sig till ålderdom av pensioner, inte omsorg. Pensioner måste naturligtvis betalas ut, men omsorgen anklagas och människor skuldbeläggs för omsorg alldeles i onödan.