Juuso Joona har i många olika roller ägnat sin fritid och sitt arbete åt ett viktigt ändamål. Han arbetar för naturen och klimatet som jordbrukare, forskare och utbildare i odlingsmetoder.
Den gemensamma faktorn i allt det han gör är regenerativt jordbruk, och det är med sådana metoder som Joona själv brukar jorden på sin gård Tyynelä i Joutseno. Hans gnista för regenerativa jordbruksmetoder tändes vid Helsingfors universitet.
Regenerativt jordbruk är en av de stora förändringar i tänkesättet som behövs för att bekämpa klimatförändringen.
Inom förnyande, alltså regenerativt jordbruk är utgångspunkten att markens välbefinnande ska gagna både jordbrukaren och klimatet. Jordbrukaren får en bättre skörd och jordmånen binder mer kol än vanligt när dess förmåga inte kvävs till exempel genom övergödning.
– Regenerativt jordbruk handlar om att samtidigt producera mat och förbättra miljön. Fram tills nu, och till stor del fortfarande, försämrar jordbruket miljön. Inom det regenerativa jordbruket försöker vi ändra på det, säger Joona.
Enligt den mellanstatliga klimatpanelen IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är det inte längre möjligt att begränsa klimatförändringen till 1,5 grader enbart genom att begränsa utsläppen. Det koldioxid som redan finns i atmosfären måste också ”sugas upp” och bindas till exempel med hjälp av skogar. Det talas ofta om att använda träd som kolsänkor, men lika mycket kol kan bindas i odlingsmark.
Från landet till staden
Joona är även forskare och skriver på sin doktorsavhandling om kolbindning i marken vid Helsingfors universitet.
Dessutom utbildar han andra jordbrukare om metoder för regenerativt jordbruk. Joona är också företagare och har tillsammans med andra aktörer grundat företaget Soilfood, som erbjuder industri och jordbrukare tjänster och produkter, som till exempel återvinningsgödsel.
Sina egna åkrar gödslar han med biprodukter från skogsindustrin.
Det var på de här åkrarna som Joona lekte som barn. Gården Tyynelä är hans barndomshem. År 2001 sökte han och antogs till studier i agrikultur- och forstvetenskap på Campus Vik.
– Mina föräldrars generation ville komma bort från landet. Jag upplevde det aldrig så. För mig kändes yrkesvalet naturligt. Först valde jag vad jag ville studera, sedan valde jag att arbeta på familjegården.
Allt sammanflätat
Joona tog magisterexamen i lantbrukets miljöteknologi. Det mest givande i studierna var den bredd, som även finns i Joonas nuvarande arbete.
– Jag studerade i tio år och ångrar inte en enda dag. Det blev en stor mängd studier, och korspollineringen bland dem var det bästa.
Joona valde kurser från olika fakulteter. Särskilt minnesvärda var till exempel universitetslektor Ripa Willamos kurser i miljöskydd vid Bio- och miljövetenskapliga fakulteten. Det var delvis där som gnistan tändes för vilka möjligheter det finns inom jordbruket när det gäller att skydda miljön.
– Det var ett mycket givande och kanske ett lite avvikande val för en lantbruksstudent. Av kurserna i lantbruk tyckte jag särskilt mycket om kurserna i jordbrukspolitik. Numera är jag väldigt intresserad av att påverka jordbrukspolitiken. Under min livstid vill jag se en komplett förändring av den nuvarande jordbrukspolitiken, och så snart som möjligt åtminstone någon sorts kursändring.
Jordbruk är en tillämpad vetenskap: man kan inte omsätta en teori direkt med tvång utan man måste ofta pröva vad som egentligen fungerar. Studierna vid campus Vik krävde också tillämpning, berättar Joona.
Under studietiden tillbringade han veckorna i Helsingfors, men under växtperioden arbetade han hemma på gården varje veckoslut. Många av studiekamraterna gjorde på samma sätt. Det påverkade oundvikligt innehållet i föreläsningarna.
– Det handlade om en mycket effektiv överföring av kunskap till praktiken, men samtidigt kom de frågor som vi studenter ställde vid föreläsningarna direkt från åkern, och lärarna fick på så sätt även närhet till praktiken. På samma sätt förenar jag även i mitt nuvarande arbete kunskap, teori och praktik.
Sina olika roller ser han själv som en och samma, och Joona skiljer till exempel inte i sitt tänkesätt mellan arbete och fritid. Allt jag gör flätas ihop till ett.
– Det kräver naturligtvis organisering och tidshantering.
Vetenskap och utbildning är byggstenar för vår välfärd. Det är en ödesfråga för framtiden hur vi satsar på dem. Läs mer om hur vetenskap och utbildning påverkar samhället och bekanta dig med våra mål för regeringsprogrammet 2023–2027.