Det har producerats väldiga mängder sifferdata samt olika typer av statistik, tal och procentandelar som reflekterar hur förlusten av biologisk mångfald framskrider. För Emma Kari är hotbedömningen av arter de mest alarmerande tecknen på naturens tillstånd. Kari har länge följt med utvecklingen av naturens tillstånd på nära håll.
Hon studerade miljövårdsvetenskap vid Helsingfors universitet, var miljöminister i Sanna Marins regering, är före detta riksdagsledamot för De Gröna och har sedan sin ungdom varit aktiv i miljörörelser som försvarare av naturen.
Antalet utrotningshotade arter som lever i Finlands natur har ökat oroväckande. Av de arter som bedömdes år 2010 var 10,5 procent utrotningshotade, medan motsvarande siffra år 2019 var 11,9.
– Varje gång hotbedömningarna publiceras ringer varningsklockorna i bakgrunden. Det handlar inte om att det finns mindre av någon viss art. Utvecklingen till att bli utrotningshotad är en systematisk utveckling som försvagar hela planetens livsduglighet, säger Kari.
I en mångfaldig natur påverkar arterna varandra: ett färre antal representanter för en art påverkar de andra arternas livsduglighet.
Kari anser att ett särskilt påfallande tecken är att ”helt vanliga arter”, såsom sparven som även är välbekant för stadsborna, blivit en av de utrotningshotade arterna.
– När sparven plötsligt riskerar att försvinna på grund av att populationen rasat, borde varningsklockorna ringa hos alla.
Fåglar överlag står under störst hot om utrotning – 35 procent av arterna är hotade. Majoriteten, det vill säga 31 procent, av de utrotningshotade arterna lever främst i skogar. De förändringar som skett i skogsmiljöerna är en av orsakerna till det ökade hotet om utrotning.
– Forskarsamhället har ett entydigt budskap: en ständig överkonsumtion av naturresurserna, som nästan hela mänsklighetens välfärd bygger på, bryter ner vår planets livsduglighet. Det berör tusentals arter, även oss själva.
Idealiskt huvudämne
I sitt nuvarande arbete talar Kari för naturen inom näringslivet.
Inför förra riksdagsvalet meddelade hon att hon inte önskar förlänga sitt riksdagsmannaskap. Tillsammans med Mari Pantsar, som tidigare arbetat på Sitra, bildade hon ett företag i syfte att främja arbetet för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden via företag.
– Under förra perioden fick vi mycket till stånd, såsom en reform av naturvårdslagen. Jag konstaterade att jag bedrivit politik på heltid i nästan 15 år. En förändring håller på att inledas inom näringslivet, och där behövs experter. Jag väljer alltid att gå dit där jag ser den största möjligheten [till förändring].
Kari säger att hon alltid varit naturmänniska. Vid fem års ålder såg hon till att barnen i grannskapet gjorde henne sällskap för att plocka skräp i den närliggande skogen.
När hon funderade över vad hon skulle vilja studera kändes miljövårdsvetenskap, som då kunde väljas som huvudämne vid Helsingfors universitet, som det enda alternativet i ljuset av hennes egna värderingar. Ämnet kan inte längre studeras under det namnet, men bara rubriken i ansökningsguiden fick Kari att bli övertygad om att huvudämnet var rätt för just henne.
– Universitetet var en helhetsupplevelse. Inom miljövårdsvetenskapen uppmuntrades vi till omfattande lärande och deltagande. Om jag kommer rätt ihåg var det till och med möjligt att få studiepoäng för att arbeta för miljön i olika organisationer.
Vi får inte ge upp hoppet
Lyckligtvis finns det tecken på en bättre framtid för naturen. Ett tecken är att vi över huvud taget har vaknat upp och börjat tala om förlusten av biologisk mångfald.
Enligt Kari har det under tio års tid varit lätt att tala om klimatförändringen i och med att allvaret i frågan blivit klar på ett allmänt plan.
– Finlands ekonomi och näringsliv har insett att saker och ting naturligtvis måste förändras, och att klimatförändringen utgör ett allvarligt hot även mot ekonomin. Naturens mångfald har dock befunnit sig i marginalen. Det har rått fullständig tystnad kring den och ingen har intresserat sig för den.
Samma förändring som en gång i tiden syntes när det gällde klimatförändringen syns nu i diskussionen om naturens mångfald, säger Kari glatt.
Förlusten av biologisk mångfald är ett enormt problem och det kan inte fortsätta såhär. Vi måste hålla hotet i minnet både i vardagen och på politisk nivå. Det är viktigt att hålla hoppet uppe för att vi ska orka ta till åtgärder och se någon poäng med dem.
Kari finner hopp i att det skett en positiv utveckling som också den kan mätas i siffror, procenttal och förpliktande avtal: ett exempel är det historiska Montrealavtalet, som godkändes vid FN:s klimatkonferens COP15, för att stoppa förlusten av biologisk mångfald före 2030.
– I denna situation där de geopolitiska spänningarna är helt exceptionella gick det att åstadkomma ett beslut om att skydda 30 procent av jordens yta. Avtalet har jämförts med Paris klimatavtal. Det är nu vi börjar se effekterna av förlusten av biologisk mångfald på samma sätt som vi ser effekterna av klimatförändringen.