Nästan alla finländare vet vad Juha Tapio blev när han blev stor: en framgångsrik musiker, artist och sångtextförfattare. Hans konserter på många av de största arenorna i landet har varit utsålda.
I början av sin karriär var Tapio nära att hamna in på en helt annan slags estrad. Han utexaminerades som klasslärare från Pedagogiska fakulteten vid Helsingfors universitet 2000 och arbetade som lärare i tre år vid Aarnivalkean koulu i Hagalund i Esbo.
- Där lotsade jag en klass från andra till tredje klass. Följande år blev jag timlärare, säger Tapio.
Samtidigt gav Tapio ut musik. De första skivorna var inte album som nådde den stora allmänheten, men de ledde till att han fick uppträda över hela landet.
- I slutet av den sista timmen på eftermiddagen befann jag mig mentalt redan i bilen på väg till ett uppträdande. Lyckligtvis förstod skolans rektor sig väl på en ung konstnär som jag.
År 2003 kom genombrottet: Tapio publicerade sitt första hitalbum Mitä silmät ei nää. Spelningarna tog över, och Tapio ansökte aldrig om någon lärartjänst.
Landolan med nylonsträngar blev slutet på upproret
Musiken kom in i Tapios liv i de tidiga tonåren. En av hans kusiner, som var tio år äldre, flyttade hemifrån. I en knut i kusinens rum låg en gitarr, en Landola med nylonsträngar.
Tant Maija konstaterade att vi ger den till Juha.
- Ibland hade jag helt enkelt ingenting att göra. Jag började knäppa på gitarren som nu låg i en knut i mitt rum.
Tapio började studera grunderna i gitarr med hjälp av ackordtabeller i en bok i skolämnet musik. Han ”tvingade sina fingrar att nå rätt ställen” på gitarrens hals.
- Jag övade några ackord för att kunna spela en enkel melodi samtidigt som jag sjöng. Jag insåg att jag kommer rätt långt med bara tre ackord.
Tre ackord öppnade låtskrivandets värld för Tapio.
Genom att skriva låtar kunde han hantera tonårens emotionella knutar, som annars antagligen skulle ha kommit ut i form av toxiskt skrävlande, säger Tapio.
- Jag hade inget behov av ett sådant uppror, eftersom sångernas värld var så medryckande.
Universitetet gav bildning och en basist
Den tjugoåriga unga musikern tänkte ändå att han måste ha ett ordentligt yrke.
Tapio säger att han haft en otrolig tur när det gäller relationerna i hans liv. Till exempel har han haft tur med sina lärare. Goda och varma erfarenheter av de egna lärarna formade en uppfattning om att lärararbetet är en cool sak.
Han sökte och blev antagen till klasslärarstudier först vid den dåvarande Institutionen för lärarutbildning i Kajana. Senare övergick han till Helsingfors universitet för att slutföra sin examen. Utbildningen har varit till nytta fast han blev artist.
- Om man som konstnär vill vara relevant och göra framsteg måste man vara nyfiken. Lärandet ger näring åt detta.
Bildning är inte heller till skada när man skriver låtar, och lärarutbildningen har ett brett utbud av ämnen.
Universitetsvärlden gav också Tapios band en basist. Den dåvarande universitetslektorn Pekka Evijärvi undervisade Helsingfors universitets lärarstuderanden i musik.
- När jag gav ut min första skiva 1999 och började ha spelningar saknade mitt band en basist. Pekka spelade bas och hade till på köpet en stor familjebuss. Min musiklärare blev basist i mitt första liveband. Vidare hade Pekka förstås nycklarna till Institutionen för pedagogiks musiksal.
Tapio och hans band började träna där på kvällarna. Ett par gånger kom vakterna och körde hem musikerna därifrån sent på natten.
Familjerna är inte skolans kunder
I år gick Tapio med i Helsingfors universitets alumnverksamhet. Utbildningen är en värdefull resurs i dessa komplicerade tider, säger han.
- Nuförtiden är världen mycket annorlunda jämfört med hur den var under min studietid. Vi värderar många olika saker som vi likställer på ett vilseledande sätt: det heter att all information är likvärdig och lika sann. Därför är kritiskt tänkande, korrekt information, bildning och kunskap viktigare än kanske någonsin.
Därför måste vi tala för dessa.
- När det gäller hela vår nations framtid befinner vi oss till och med i ett tyst alarmtillstånd. Om det på något sätt går att påverka så vill jag försöka. Till exempel måste undervisning och utbildning betraktas som värden i sig. Barn och föräldrar är inte skolans kunder som kan bestämma och kräva saker. Hierarkin måste fungera tvärtom.
Utbildningen får inte smulas ner, eftersom bristen på respekt för skolvärlden och lärarskapet till slut leder till att bildningen rasar samman.
- Denna grund har vi som nation verkligen inte råd att smula ner, fastän det förekommer även sådant prat.
Juha Tapio, vilket var genombrottet i ditt liv?
- År 2003 hade jag blivit timlärare. I början av veckan undervisade jag i gymnastik och slöjd, i slutet av veckan hade jag spelningar. Jag hade redan på sätt och vis frigjort mig från skolvärlden, men jag ville ännu behålla mitt dagarbete.
- Min första hit var Mitä silmät ei nää på skivan med samma namn som utkom samma år. I september uppträdde jag på Elämä lapselle-konserten på Olympiastadion. På den tiden var det ett enormt evenemang som sändes direkt på tv. Jag spelade min nya hit på konserten.
- På måndagen återvände jag till skolan och det var min tur att vara rastvakt. På gården köade eleverna till mig för att be mig skriva min autograf i deras kontakthäften. Förändringen var som ett slag i ansiktet. Jag insåg att jag i deras ögon inte längre hade rollen som lärare. De såg mig inte längre på det sättet.
- Det här mentala steget ledde snabbt till att identiteten som lärare kom i skymundan. Genom elevernas blickar såg jag mig själv i ett nytt ljus: som musiker.