Kari Hotakainens skönlitterära produktion är omfattande, välkänd och erkänd. Han har fått status av levande klassiker också bland allmänheten. Utnämningen till årets humanistalumn kommer sig bland annat av att han djärvt har gett gas och trotsat sin egen bekvämlighetszon för att kurva in på ett område som i allmänhet inte kopplas till humanism.
Utbildning är en livslång lekplats för sinnet
Kari Hotakainens gradu blev i tiden på hälft när livet, jobbet och familjen svepte kandidaten med sig. Därför gjorde utmärkelsen Årets alumn honom konfunderad. Men Hotakainens ämnesval vid universitetet hade en grundläggande humanistisk bredd: inhemsk litteratur, franska, kommunikationslära, sociologi, allmän litteraturvetenskap, estniska och finska. Under studietiden var nyfikenhet ledstjärnan i livet vid universitetet.
– Genom mina studier fick jag tillfälle att nästan gratis lära mig om allt som en tjugoåring kan tänkas vara intresserad av, något som inte nödvändigtvis var tidigare generationer förunnat. Utbildning är en enorm rikedom och en livslång lekplats för tankar och sinne.
Hotakainen är en författarsjäl och en som inte räds att lära sig nya saker. Han har jobbat på tidningar och på en reklambyrå, och som författare har han arbetat inom olika skönlitterära genrer. Han har också varit intresserad av översättning. När han ställdes inför en ny utmaning, som att skriva en pjäs eller ett hörspel, lärde han sig de färdigheter som krävdes för jobbet.
– Det här är vad utbildning handlar om: att vara nyfiken och ta reda på, sammanfattar han.
Humanismen finns där teori möter praktik
När det gäller forskning är Kari Hotakainen mest intresserad av hur teorin fungerar i praktiken. Det är i mötet mellan teori och praktik som humanismen visar sig.
– Det räcker inte att sitta i sitt elfenbenstorn och därifrån meddela till exempel att man är human eller tolerant. Man måste också kunna besvara frågan om hur påståendet tar sig uttryck, hur det kan prövas och hur det fungerar i praktiken och i svåra lägen – till exempel i ingången till en Prisma. Endast därefter går det att dra slutsatser.
Hotakainen irriteras av generalisering och tillspetsning, och han känner sig inte hemma i en värld av snabb information eller på sociala medier. En tyckare vill han inte heller vara. För honom måste praktisk handling föregås av fördjupning i ämnet.
– Jag kan inte ha en åsikt om något innan jag har tagit isär begreppet eller problemet. I mitt författande betyder det här att det ibland går väldigt mycket tid till research, och jag har stora travar med böcker som är på hälft. Den långa prosaformen är för mig det naturligaste sättet att behandla olika frågeställningar.
Hotakainen säger att när en författare i egenskap av opinionsbildare ombeds uttala sig i samhällsfrågor förväntas hen ofta passa in i en viss schablon och säga vissa saker. Men indelning i fack intresserar honom inte. Hotakainen skulle gärna se fler oväntade situationer och meningsskiljaktigheter som öppnar för nya vyer.
Kännetecknande för en nyfiken människa som ständigt lär sig nytt är kanske att hen ännu inte är färdig och inte vet, snarare än att hen har färdiga svar.
– De vackraste orden jag vet är ”jag vet inte”. Att använda dem vore att skapa en mänskligare värld, säger Hotakainen.
Den moderna humanisten vill lära sig om allting
Gasandet och kurvandet tidigare i texten syftar naturligtvis på Kari Hotakainens bok Den okände Kimi Räikkönen som utkom i höstas. Hotakainen var inte bekant med formelvärlden och hade inte gjort liknande personporträtt tidigare. Det behövdes nyfikenhet och research, igen. Boken har haft framgång och fått uppmärksamhet, och förhoppningsvis väcker den intresse också hos sådana människor som inte är vana att läsa – till exempel pojkar.
– Jag kallar det för en människobok. Den är en hybrid av olika litterära genrer där jag har använt mig av många grepp från prosan, från saga till indirekt anföring. Jag betraktar mig inte som facklitterär författare.
Hotakainen vill överhuvudtaget inte placera sig in i ett fack, varken som författare i Finland eller som humanist i dagens samhälle.
– Inte vaknar jag på morgonen och tänker att jag är en humanist eller en författare, eller funderar över hurdan slags människa jag är. Men i bakgrunden drivs jag alltid av ett brett intresse för de mest olika saker.