Yrkesvalet för redaktören, programledaren Baba Lybeck avgjordes redan under abiturientåret 1985: hon sökte och fick jobb på den legendariska lokalradion Radio City.
– Jag trodde jag skulle få ett kontorsjobb, men jag fick ett helt eget program Havis Amanda, berättar Baba Lybeck.
– Först blev jag skräckslagen. Till en början var jobbet mycket spännande och svårt, men jag blev snabbt varm i kläderna. Jag insåg att det är ett jobb som jag gillar och vill göra.
Efter det har Lybeck jobbat med flera olika program på radio och teve. Hon är mest känd för sin tid som långvarig programledare i Nyhetsläckan och som nyhetsankare på tv-kanalen Nelonen.
Allmänbildning från universitetet
När Lybeck var i tjugoårsåldern började hon studera allmän litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet, vid sidan om sitt arbete.
– Jag upplevde att jag behövde mer allmänbildning för att kunna göra ett bra journalistjobb. Att läsa har alltid varit en kär hobby för mig, och därför kändes litteraturvetenskapen som ett bra alternativ.
Antikens bokklassiker var givande, men 1980-talets gamla undervisningsmetoder med massföreläsningar och ganska torra strukturalistiska teorier var inte särskilt medryckande.
– På föreläsningar med hundratals studenter kunde det inte bli några djupsinniga diskussioner. Mitt intresse falnade och jag bytte till Svenska social- och kommunalhögskolan, där jag började studera journalistik och statskunskap.
Därifrån åkte Lybeck på utbyte till Danmark, där hon lärde sig mycket genom praktisk tv-journalistik. Efter att ha återvänt till Finland började hon jobba på tv, och studierna fick vila.
– Men jag hade bestämt att jag ska ta min examen innan jag fyller 40. Jag återupptog litteraturstudierna, den här gången som en hobby som balanserade upp jobbet. Studierna var mycket givande som motvikt till den hektiska aktualiteten i nyhetsarbetet.
Till sin glädje upptäckte Lybeck dessutom att undervisningsmetoderna hade moderniserats. Överlag innebar de nya webbkurserna att hon kunde sköta sitt nyhetsjobb samtidigt som hon studerade.
Lybeck skrev sin pro gradu-avhandling om sin morfar Tito Collianders memoarserie. Colliander hade flytt undan revolutionen från S:t Petersburg till Finland, och Lybeck undersökte hur hans mångfasetterade, splittrade identitetssökning framgick av memoarerna.
– Det är mycket vanligt med en splittrad identitet hos människor med flyktingbakgrund och människor som kommit från annat håll och tvingats lämna sina barndomslandskap och sin kultur.
Genom arbetet med avhandlingen fick Lybeck också lära sig en hel del om sig själv.
– Jag började förstå hur vissa attityder länge har gått i arv i vår släkt: det är onödigt att samla på sig jordiska ägodelar eftersom allt är förgängligt, osäkerhet är det enda säkra och så vidare. Det här är exempel på attityder som jag fått med modersmjölken.
– Jag hade inte tänkt på det tidigare, men när jag läste Titos memoarer insåg jag att här finns ju hela min världsbild nedskriven.
Vetenskapen är värdefull
Lybeck stöder vetenskapen och sitt alma mater utan förbehåll.
– De senaste åren har ringaktningen av forskarnas auktoritet ökat i samhället, och det är ytterst oroväckande. Vi måste på allt sätt motarbeta den utvecklingen, framhåller Lybeck.
– Jag blev chockad över statsminister Juha Sipiläs ökända uttalande om all världens docenter i tv-programmet A-studio. Jag kände mig djupt sårad och gör det fortfarande. Det är helt oförlåtligt att en person i hans ställning har mage att av egna politiska skäl förringa vårt vetenskapssystem och ge näring åt ett ovetenskapligt tänkande.
Det är sedan en helt annan sak att fundera på hur universitetsundervisningen och vetenskapen kan utvecklas för att bli allt bättre, resonerar Lybeck.
– Visst behövs det förnyelse ibland. Inför nedskärningsutmaningarna får man ändå aldrig glömma universitetets viktigaste uppgift: att främja fri forskning och tillhandahålla vårt samhälle högklassig vetenskap.