Under de senaste årtiondena har man hållit suggor inlåsta i grisningshäckar under den tid de diar sina smågrisar, dvs. fyra till fem veckor två gånger per år. Denna praxis är i förändring.
Fri grisning innebär att suggan är fri i en grisningsbox under hela eller nästan hela digivningstiden. Det senare alternativet genomförs så, att suggan under några dagar efter grisning fixeras av en konstruktion eller box som förhindrar suggan från att svänga sig. Suggan fixeras för att skydda de små grisarna från att bli i kläm under suggan.
Gårdarna inleder i typiska fall den fria grisningen genom att hålla suggorna fixerade under en kort tid. An efter att erfarenheten ökar, lär man sig på gårdarna hur fixeringstiden kan förkortas eller hur man helt kan avstå från fixering.
I den finländska modellen för frigrisning stöder man suggans möjligheter till naturligt skötselbeteende och renlighet så mycket som möjligt. Boxarna är rymliga och en så stor del andel av golvet som möjligt är dränerad. Stor uppmärksamhet fästs vid suggornas utfodring och förhållanden. Suggan ska orka dia utan att magra och det får inte vara för varmt. Genom att erbjuda grisarna ett tillräckligt behagligt bo i en sval avdelning gör att grisarna söker sig i skydd för att sova.
Fri grisning fungerar oftast bra på gårdarna och producenterna är nöjda. Investeringskostnaden är dock avsevärt större än för konventionella lösningar som grundar sig på fixering, eftersom utrymmeskravet är större.
I Finland betalas ett stöd per sugga för fri grisning. Slakterierna stöder också sina gårdar på många sätt.