Helsingfors universitet och Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt har utvecklat en behandling inom akutvården för patienter med hjärninfarkt som har förbättrat patienternas möjligheter att återhämta sig fullt eller åtminstone rehabiliteras så att de klarar sig själva.
 

Årligen insjuknar knappt 15 000 finländare i hjärninfarkt, dvs. emboli (blodproppar) i hjärnan, och av dessa avlider 20 procent inom ett år. Ända fram till 1990-talet fanns ingen effektiv behandling för akut hjärninfarkt. De patienter som överlevde fick ofta av svåra funktionsnedsättningar.

Markku Kaste, professor i neurologi vid Helsingfors universitet, inledde på 1990-talet med sin forskningsgrupp arbetet vid Helsingfors universitetssjukhus för att utveckla trombolys (blodproppsupplösning) vid hjärninfarkt. Behandlingens effekt grundar sig på att upplösa blodproppen i hjärnan så fort som möjligt för att minska de skador som orsakas av syrebrist till följd av otillräckligt blodflöde till hjärnan.

Markku Kaste utformade internationella multicenterstudier för att utreda effekterna av trombolysbehandling samt metodens säkerhet. Även om de första resultaten inte var särskilt uppmuntrande, såg Kaste och hans kollegor professorerna Perttu Lindsberg och Turgut Tatlisumak den nya behandlingsmetodens potential och fortsatte introducera metoden innan den godkändes officiellt.

Forskarnas upptäckt: Trombolys förebygger funktionsnedsättning som orsakas av hjärninfarkt

Internationella studier visade att rätt genomförd trombolysbehandling vid rätt tidpunkt förbättrar patienternas möjligheter att återhämta sig fullt eller åtminstone rehabiliteras så att de klarar sig själva.

Under professor Lindsbergs ledning byggde man vid Mejlans sjukhus upp en ny vårdkedja för hjärninfarktspatienter, kallad ’Helsingforsmodellen’, som fortfarande är den erkänt snabbaste i världen. Det tar i snitt 18 minuter från att patienten anländer till sjukhuset till att trombolysbehandlingen startas.  

Att snabbt kunna diagnostisera en hjärninfarkt och påbörja vården är centralt för att trombolysen ska lyckas. Tidigare klassades ’slaganfallspatienter’ inte som de mest brådskande inom akutvården, eftersom man inte kunde hjälpa patienterna i det akuta skedet. Forskarna började målmedvetet ändra på gamla tillvägagångssätt och man gjorde till och med strukturella ändringar på jourmottagningen i Mejlans för att snabba upp vårdkedjan.

Det behövdes utbildning för såväl sjukhuspersonalen som för medarbetare på nödcentralen och inom den prehospitala akutvården. Man startade också ett samarbetsprojekt riktat till medborgare. Kampanjens mål var att sprida information om symptomen vid hjärninfarkt och att man genast ska ringa nödnumret när man märker att en person har typiska symptom. Forskningssamarbetet med den ansvariga för den prehospitala akutvården, docent Markku Kuisma och hans forskningsgrupp fortsätter för att ännu förkorta tiden innan patienten tas in på sjukhus.

I en studie som publicerades 2018 kunde forskarna också påvisa att man inte uppnått snabbhet på bekostnad av kvaliteten: diagnostiken och tillgången till trombolys för hjärninfarktspatienter är på toppnivå vid Mejlans.

Forskningens inverkan: I Finland får man den snabbaste och bästa vården vid hjärninfarkt

Modellen från Mejlans sjukhus togs snabbt i bruk också vid andra universitetssjukhus och centralsjukhus i Finland, och för ändamålet finns sedan flera år tillbaka en riksomfattande tjänst som erbjuder konsultationsstöd med distansförbindelse, HUS – Telestroke-tjänsten.  

Forskningen om hjärninfarkter fortsätter med samma styrka på Helsingfors universitets medicinska campus, och det finns därför goda förutsättningar att ta i bruk nya behandlingsmetoder. Trombektomi är en ny metod som innebär en mekanisk öppning av en kärlpropp. Metoden kan användas vid blodpropp i hjärnartären. Då är trombolysbehandling ofta otillräcklig, även om den påbörjas omedelbart.

Finländska hjärninfarktspatienter har ypperliga chanser att i tid få bästa möjliga vård och återhämta sig fullständigt från en allvarlig sjukdom. Helsingfors universitetssjukhus är även en internationellt ansedd föregångare i akutvården av hjärninfarkt.  
 

Mer information om forskningen:

Mer information om vården av hjärninfarkt inom HUS sjukvårdsdistrikt

Professor Perttu Lindsbergs forskningsgrupp “Stroke and cerebrovascular diseases”

God medicinsk praxis-rekommendation (för patienter)

Undervisningsvideo: Ny behandlingsmetod för hjärninfarkt

 

En undersökning vid Helsingfors universitet visade att såväl den finländska som den importerade honungen ibland innehåller bakterien Clostridium botulinum. Bakterien är farlig för spädbarn och har kopplats till bland annat plötslig spädbarnsdöd. Upptäckten ledde till att honungsburkar började förses med en obligatorisk varningstext.
 

Botulism är en allvarlig sjukdom som orsakas av botulinumtoxin, ett nervgift som produceras av bakterien Clostridium botulinum. Om sjukdomen inte behandlas kan den leda till döden.

En av botulismens uttrycksformer är spädbarnsbotulism som förekommer hos barn under ett år. Sporer av C. botulinum som förekommer i miljön anses vara ofarliga för friska vuxna med en god grundhälsa. I tarmsystemet hos småbarn kan bakteriesporerna däremot börja gro och bilda en aktiv bakterieflora som producerar botulinumtoxin. Spädbarnsbotulism har konstaterats vara en av faktorerna som förorsakar plötslig spädbarnsdöd. Honung är det enda livsmedlet som kopplats till fall av spädbarnsbotulism.

Mari Nevas, forskare i livsmedelshygien vid Helsingfors universitets veterinärmedicinska fakultet, utredde i sin avhandling från 2006 huruvida även den finländska honungen innehåller sporer av C. botulinum-bakterien. Incitamentet för undersökningen kom från fall av spädbarnsbotulism i Norge och Danmark som hade koppling till att man gett spädbarn honung.

För sin doktorsavhandling samlade Nevas in närmare tvåtusen prover från tiotals biodlingar i Finland och övriga Norden och analyserade mängden C. botulinum-sporer i proverna. Undersökningen finansierades av jord- och skogsbruksministeriet.

Resultat: Honung innehåller sporer av bakterien C. botulinum, men mängden går att påverka

Man konstaterade att den honung som produceras i Finland innehåller sporer av C. botulinum. Det handlar om små mängder, men eftersom sporerna är ojämnt fördelade i honungen, kan man inte bortse från att honung medför en risk för spädbarnsbotulism. Spormängderna kan emellertid påverkas genom honungens produktionsprocess.

Bakterien C. botulinum är vanligt förekommande bland annat i jord, bottnar av vattendrag och fiskars tarmsystem. Damm som innehåller sporer sprider sig med honungsproducenten och utrustningen till slungrummet och kan sedan hamna i honungen. Undersökningen visade att produktionshygien därför är en viktig faktor med tanke på kontaminering av slungad honung.

Sannolikheten av sporer i slungad honung minskar betydligt om det finns möjlighet att tvätta händerna och man använder inneskor i lokalerna. Dessutom upptäckte man att tillräcklig belysning i produktionslokalerna underlättar renhållningen, minskar mängden damm och därigenom spormängden.

Undersökningen visade att det går att minska mängden sporer av C. botulinum i honung. Eftersom sporer förekommer på många håll i vår miljö är det dock uppenbart inte möjligt att producera honung som är helt fri från sporer.

Undersökningens konsekvens: varningsmärkning på honungsburkar

Myndigheten för övervakning av livsmedelssäkerhet, dåvarande Livsmedelssäkerhetsverket, publicerade de första undersökningsresultaten 2000. År 2001 beslutade myndigheten att honungsburkar skulle förses med en obligatorisk märkning om att barn under ett år inte ska äta honung.

Till en början krävde honungsproducenterna att märkningen skulle vara frivillig, men senare ställde de sig bakom märkningen. Producenterna ansåg att märkningen utgjorde en garanti för att den inhemska honungen är trygg att använda: det är ansvarsfullt att ha en varning på burken, även om risken för spädbarnsbotulism antagligen är liten. Det som ändå gör risken betydande är att sjukdomen är så allvarlig. I den finländska kulturen är det traditionellt inte så vanligt att ge spädbarn honung, men i vissa kulturer brukar man bland annat doppa nappen i honung för att lugna babyn.

Clostridium botulinum-forskargruppen vid Veterinärmedicinska fakulteten vid Helsingfors universitet är numera en stor och internationell spetsgrupp vars arbete finansieras av bland annat European Research Council (ERC) och Finlands Akademi. Gruppen leds av professor Miia Lindström. Gruppen fokuserar på livsmedelssäkerhetsrisker som förorsakas av C. botulinum. Bland annat utreds mekanismerna och genregleringen vid produktion av botulinumtoxin.
 

Mer information om undersökningen:

Clostridium botulinum in honey production with respect to infant botulism

Mari Nevas publikationer, projekt och aktiviteter

Finlands Biodlares Förbund

 

Fostrets utveckling påverkas av mammans kost. En undersökning vid Helsingfors universitet gav ny kunskap om glycyrrhizin som finns i lakrits och salmiak. Detta ledde till att de nationella kostrekommendationerna ändrades.

Mammans kost under graviditeten har en stor betydelse för fostrets och det blivande barnets hälsa, men många av effekterna är ännu inte kända. Vid Edinburghs universitet har man tidigare genomfört djurförsök som visat att glycyrrhizin, det naturliga sötningsmedlet i lakrits och salmiak, försämrar moderkakans filterfunktion som förhindrar flödet av stresshormonet kortisol från mamman till fostret. Kosten kan alltså öka de skadliga effekter som stress hos mamman kan ha på fostrets utveckling.

Forskningsgruppen för utvecklingspsykologi vid Helsingfors universitet genomförde under ledning av akademiprofessor Katri Räikkönen världens första kohort- eller uppföljningsstudie om glycyrrhizin.

Forskarna följde upp över tusen mammor som födde barn 1998. På förlossningsavdelningen antecknade mammorna hur mycket lakrits och salmiak de konsumerat under graviditeten. Deras barn fick genomgå psykologiska och medicinska undersökningar i 8- och 12-årsåldern.

Resultat: glycyrrhizin är skadligt för fostret

Undersökningarna som publicerades 2009–2017 bekräftade att det naturligt förekommande glycyrrhizin i lakrits och salmiak kan skada fostrets utveckling. Hos människor stör ämnet även funktionen hos moderkakans filterenzym som normalt skyddar det växande fostret från höga stresshormonnivåer hos mamman.

Stresshormonet kortisol är nödvändigt för fostrets utveckling. I stora doser har kortisol dock en skadlig effekt på utvecklingen av barnets organ under fostertiden, särskilt hjärnans utveckling.

I uppföljningsstudien som Räikkönens grupp genomförde framkom det att barn till mammor som konsumerat stora mängder lakrits- och salmiakprodukter med glycyrrhizin under graviditeten klarar sig sämre i uppgifter som mäter intellektuell slutledningsförmåga. Dessutom visar dessa barn tendenser till uppmärksamhetsproblem och ADHD-symtom. Barnen är känsligare för stressande situationer, och flickorna kommer i puberteten lite tidigare än vanligt.

Glycyrrhizinhalten i lakrits- och salmiakprodukter varierar stort. En liten godisask kan innehålla mycket av den, medan mängden i en större godispåse kan vara relativt liten. Även om man bara äter små mängder av lakrits och salmiak, kan man råka konsumera stora mängder glycyrrhizin.

I Räikkönens studie definierades en stor konsumtion som 500 mg glycyrrhizin i veckan, dvs. endast cirka 100 g ren lakrits.

Enligt forskarna är det beaktansvärt att mammor äter lakrits och salmiak oavsett utbildning och inkomstnivå. Vad gäller tobak och alkohol är situationen en annan.

Undersökningens konsekvens: nya nationella rekommendationer

I början av 2016 ändrade Statens näringsdelegation de nationella rekommendationerna om kost under graviditeten. Övertygande bevis från experimentella djurmodeller och den finländska studien som utfördes av Räikkönens grupp låg till grund för detta.

För att garantera fostrets säkerhet rekommenderas det att livsmedel som innehåller glycyrrhizin, dvs. lakrits och salmiak, inte ska konsumeras alls under graviditeten. Tidigare rekommenderades mamman endast att undvika dessa produkter om hon led av högt blodtryck, eftersom den blodtrycksförhöjande effekten av lakrits och salmiak sedan länge varit känd.

Även andra livsmedel utöver lakrits och salmiak innehåller glycyrrhizin. Akademiprofessor Katri Räikkönen och hennes kollegor har gjort upp en lista med cirka 600 produkter som innehåller glycyrrhizin, och nu söker forskningsteamet finansiering för mobilappen SafePreg. Med hjälp av appen kan väntande mammor och deras familjer ta reda på de produkter som innehåller glycyrrhizin även om det inte skulle framgå av varudeklarationen.

Dessutom finns det planer på en kanal inom livsmedelsindustrin för att informera mammor och familjer om en hälsosam och säker kost under graviditeten. Nya produkter som innehåller glycyrrhizin dyker upp på marknaden i stadig takt, och det är viktigt att det finns aktuell information att få.

Mer information om undersökningen:

De ursprungliga undersökningarna: American Journal of Epidemiology (2017)Psychoneuroendocrinology (2010)American Journal of Epidemiology (2009)

Katri Räikkönens publikationer, projekt och aktiviteter