Hur kan läraren främja demokrati i skolans vardag? Vilka skyldigheter har läraren när det gäller att se till att de mänskliga rättigheterna säkerställs för alla elever? Många experter i pedagogik känner sig osäkra eller rådlösa till exempel i situationer där de skulle behöva ta ställning till hatretorik eller identifiera situationer där det råder ett ojämlikt förhållande mellan elever i skolan.
Under våren 2019 provade man vid Helsingfors universitet att inbegripa studier i demokrati- och människorättsfostran i lärarutbildningen. Samtidigt producerades material till hjälp för alla lärare och andra som arbetar med utbildning.
Undervisningen i demokrati- och människorättsfostran har fått en större roll i de nationella läroplanerna, men utbildningen av lärare har varit oenhetlig. I Människorättscentrets utredning och undervisnings- och kulturministeriet utredning från 2014 visade det sig att demokrati- och människorättsfostran i lärarutbildningen är beroende av enskilda aktörers aktivitet, och att den stödjer sig löst på rättslig grund och är osystematisk. Även utbildningens brist på ett samhällsperspektiv togs upp.
Lärarstuderande efterlyser mer information
Specialkursens pilotomgång Demokrati- och människorättsfostran i lärarutbildningen var planerad för alla lärare och helt nätbaserad. I kursen deltog studerande med olika utbildningsbakgrunder, till exempel från småbarnspedagogik, specialpedagogik, klasslärarutbildning, allmän pedagogik och vuxenpedagogik. En del hade redan lång erfarenhet av lärararbetet och en del var i början av sina studier.
Inom lärarutbildningen är det naturligt att inom demokrati- och människorättsfostran behandla såväl aktuella förändringar i samhället som pedagogikens kärnvärderingar och grundläggande uppgift: vad är verkligen viktigt i skolan?
På kursen tog man upp människovärdets betydelse i skolans vardag utifrån konkreta exempel: hur ska man främja likabehandling och ta hänsyn till elevernas olika bakgrunder? Frågor som diskuterades var exempelvis elever som blivit utsatta för kränkande behandling och mobbning, samt inklusion och särskilt stöd. I kursens övningar behandlades bland annat minoritetsgrupper och situationen för personer med funktionsnedsättning ur ett jämställdhets- och likabehandlingsperspektiv.
För att de blivande lärarnas verksamhet i svåra situationer ska vara grundad på kunskap, gick man på kursen även igenom nationell lagstiftning och internationella konventioner om mänskliga rättigheter. En aktuell fråga är till exempel att utreda gränserna för hatbrott och yttrandefrihet.
Antti Teikko gick kursen som en del av sin klasslärarutbildning. Han har arbetat som lärare och gruppledare vid ett barnhem i nästan tio år.
− Kursen är ett bra sätt att uppdatera sin kunskap om demokrati- och människorättssituationen i Finland och på andra håll i världen. Jag fick ny juridisk kunskap och lärde mig att hantera dessa saker både som lärare och gruppledare på barnhem.
Julieth Leinola-Eskola gick specialkursen precis innan hon utexaminerades som lärare i småbarnspedagogik. Leinola-Eskola skulle inte ha valt kursen utifrån kursnamnet, men att den var nätbaserad underlättade arbetet.
− Jag tyckte att kursen var ytterst viktig. På något sätt var den utbildningens sista pusselbit. Ämnet borde tas upp i lärarutbildningen eftersom det anknyter så starkt till alla andra kurser. Under kursen funderade jag på om de flesta egentligen vet vad mänskliga rättigheter, barnens rättigheter och demokrati betyder. Som lärare måste vi ha de kunskaper och färdigheter som behövs för att bemöta dessa frågor, säger Leinola-Eskola.
Från rädsla för politik till inspirerande undervisning
Ofta är lärare försiktiga med att ta ställning till politik under lektionerna, eftersom det råder en sorts neutralitetsideal i skolan. Detta är fallet trots att läroplanerna uppmuntrar till att behandla frågor som rör samhället och mänskliga rättigheter i skolan.
Kursdeltagarna identifierade situationen och tog upp problemet med att förhålla sig neutral och att ta ställning. Till exempel klasslärarstuderande Laura Karlsson beskrev i sitt kursarbete hur hon hade kommit till insikt om att man ofta måste verka aktivt för att inte passivt bidra till utvecklingen av ojämlikhet. Hon funderare också på om något annat kan vara viktigare under de kommande åren än att ha ett finländskt samhälle som är aktivt, kritiskt, fungerande och respekterar de mänskliga rättigheterna.
Många studerande berättar att de på pilotkursen fått mod att planera hur de ska behandla samhällsfrågor och mänskliga rättigheter i sin egen skola eller grupp.
Att trygga mänskliga rättigheter är inte en åsiktsfråga
Lärarens roll som myndighetsutövare är inte heller helt klar för alla. De som studerar till lärare uppfattar inte alltid att den skyldighet som en myndighetsutövare har att säkerställa de grundläggande rättigheterna och mänskliga rättigheterna till exempel är inskriven i Finlands grundlag. Den kan inte avfärdas som en åsiktsfråga.
Ibland är man tvungen att lösa uppkommande problem i skolan med hjälp av laglighetsövervakarna. Klagomål hos justitieombudsmannen beträffande undervisningen handlar om exempelvis lika rätt till utbildning och en trygg lärmiljö, religion och åskådningsfrågor. Frågor som uppkommer är till exempel mobbning, problem med inomhusluft, beslut gällande särskilt stöd och rättigheter för barn med en funktionsnedsättning.
Justitieombudsmannen har i sin årsberättelse tagit upp bristen på utbildning i mänskliga rättigheter som ett människorättsproblem i Finland när det gäller att förebygga kränkningar mot de grundläggande rättigheterna och mänskliga rättigheterna. Professorerna Audrey Osler och Hugh Starkey, som forskat i demokrati- och människorättsfostran, sammanfattar det så här i sitt verk Teachers and Human Rights Education (2010): rättvisa kan inte uppnås om det inte finns en medvetenhet om dess existens. Elevernas rättigheter och skyldigheter kan inte förverkligas om man inte känner till dem.
I sin respons tog lärarstuderandena upp hur viktigt det är med konkreta exempel. Därför producerar projektet Mänskliga rättigheter, demokrati, värderingar och dialog inom fostran även läromaterial utifrån pilotprojektet. Materialet kan användas för att hantera typiska utmaningar.
Studenternas förhoppning: demokrati- och människorättsfostran ska vara gemensam för alla lärarutbildningar
I sin kursrespons vill de studerande att demokrati- och människorättsutbildningen ska vara gemensam för alla lärarutbildningar. Enligt de studerande borde alla lärare förväntas ha samma kunskaper om ämnet. De teman som ansågs viktiga var jämställdhet, likabehandling, kunskap om lagen samt demokrati och delaktighet utifrån ett mångfaldsperspektiv.
Samtidigt påpekade de studerande att de mänskliga rättigheterna och demokrati inte är självklara saker. På kursen fick de verktyg som de kan använda för att ständigt uppmärksamma dessa i sitt eget arbete.
− Att ha kunskap om demokrati- och människorättsfostran fungerar som ett rättesnöre i arbetet. Det minskar osäkerheten exempelvis i situationer då man behöver ta upp eller ingripa i missförhållanden, säger Julieth Leinola-Eskola.
− En god fostran och undervisning är baserad på demokratiska värderingar. På kursen förstod jag att alla lärare, på alla utbildningsnivåer, har rätt till demokrati- och människorättsutbildning.
För närvarande kartlägger man specialkursens användningsmöjligheter. I framtiden ska man även försöka genomföra kursen som kontaktundervisning och integrera den i undervisningsutbudet vid Helsingfors universitet.