Sociala medier är en guldgruva för forskare, men hotas av skandaler och dataläckor

Stora öppna material innebär helt nya möjligheter för samhällsvetare – om de bara har fantasi nog att fråga, säger Salla-Maaria Laaksonen.

Föreställ dig en värld där det är möjligt att med hjälp av teknologi följa med vad människor tänker, hoppas på och är rädda för. Av sinnesrörelserna i ett visst område eller till exempel en hel stat skapas en bild, som kan tolkas lite som en väderkarta: Vad talar finländarna om just nu? Var i världen är man lyckligast? Vilken politiker ligger bra till inför valet och varför?

För att detta scenario ska förverkligas krävs utöver teknologi och kompetens en plats där observationerna görs. En sådan plats existerar redan: sociala medier. En av de mest lovande plattformarna på sociala medier i Finland är diskussionsforumet Suomi24.

För många är Suomi24 ett forum där man skvallrar om grannarna och kritiserar kändisar, och där hatskriverier är vanligt förekommande. För forskare är Suomi24 för sin del en skattkista med 1,7 miljoner registrerade användare och över 70 miljoner meddelanden under tio års tid. Dessa meddelanden är signaler om oss, och bland dem söker forskarna svar på frågor inom många olika vetenskapsgrenar.

– Som forskningsmiljö är Suomi24 helt unik, eftersom den är så omfattande och erbjuder ett perspektiv långt tillbaka. Troligtvis är endast Twitter-materialet som toppuniversitet MIT har ensamrätt till bättre, säger Salla-Maaria Laaksonen, forskare vid Konsumentforskningscentralen vid Helsingfors universitet.

Laaksonen är en av många forskare som fördjupat sig i Aller Medias Suomi24-material som gjordes tillgängliga för forskning 2015. Utöver dessa möjligheter som ter sig futuristiska finns det flera forskningsetiska utmaningar i anslutning till material i sociala medier, där man måste hitta en balans mellan öppen forskning och exempelvis skyddet av personlig integritet.

Artificiell intelligens lär sig hatretorik med hjälp av sociala medier

Tillsvidare är det inte möjligt att skapa en karta över medborgarnas sinnesrörelser i stil med science fiction-filmer som Minority Report med hjälp av Suomi24 eller någon annan plattform. I sociala medier finns dock redan nu svar på frågor som tidigare varit utom räckhåll för forskarna.

– Med hjälp av data i sociala medier har man förutspått bland annat trenden med vegetarisk mat, politikers valframgång och spridningen av influensavågor. Det är dock ofta svårt att upprepa prognoserna, säger Laaksonen.

Laaksonen har bland annat undersökt användningen av sociala medier under riksdagsvalstiden 2015 och deltagit i projekt där artificiell intelligent tränats i att lära känna igen hatretorik i material på sociala medier under kommunvalstiden våren 2017.

– Inom Digivaalit-projektet 2015 skapade vi ett influencerindex, som gav information om huruvida kandidaterna i sociala medier kan påverka vad det skrivs om i traditionella medier. Det vi hittade var politiker som Ville Niinistö, som kunde förutsäga teman i traditionella medier eller lyfta fram egna teman i diskussionen.

Laaksonen är även medlem av Citizen Mindscapes-forskarkollektivet, som utreder medborgarnas sinnesrörelser med hjälp av stora nätmaterial såsom Suomi24.

– Av Suomi24-materialet har bland annat framgått att orosprat ökar om natten och att de största orsakerna till oro är den egna hälsan. Nattetid svär skribenterna även mest, skrattar Laaksonen.

Skandaler i sociala medier förstör forskningsmöjligheter

Användningen av material från sociala medier inom vetenskaplig forskning är ännu bara i sin linda, men det kan hända att historiskt omfattande material försvinner innan de ens har kunnat utnyttjas till sin fulla potential. Skandaler och dataläckor, exempelvis med koppling till Facebook, har under den senaste tiden fått både serviceleverantörer och användare att bli oroliga.

– Ur teknisk synvinkel har situationen försämrats, eftersom programmeringsgränssnitt stängs. Å andra sidan är detta positivt med tanke på användarna, då man tänker på fallet Cambridge Analytica, säger Laaksonen. Hon hänvisar till Brexit och valvinsten för USA:s president Donald Trump, där företaget Cambridge Analyticas propaganda baserad på artificiell intelligens påverkade valresultaten via sociala medier.

Efter Cambridge Analytica-skandalen gjorde Facebook stora förändringar i sitt programmeringsgränssnitt och förhindrade forskares åtkomst till en stor del av den tillgängliga informationen. Tidigare kunde exempelvis en studerande som arbetade med sin pro gradu-avhandling utnyttja information ur öppna grupper på Facebook och om gruppernas medlemmar. Nu överlåts uppgifter närmast till kända forskare, vars forskningsförslag nått framgång i Facebooks finansieringstävling. Forskare har kritiserat förändringen för att vara icke-demokratisk och förödande för forskning. 

– Även för Twitters del är förändringar i informationstillgången på kommande. I fortsättningen måste man registrera sig som programvaruutvecklare och göra en ansökan där man beskriver vilken forskning man genomför och vad man ämnar göra med informationen, tillägger Laaksonen.

Dataskydd och skyddet av personlig integritet måste beaktas i forskningen

Hur säkra är då våra uppgifter i händerna på storföretag, men även i händerna på forskare? Laaksonen kommer med ett lugnande besked: oberoende av vilka slags uppgifter det rör sig om, måste forskaren kunna använda dem på ett etiskt sätt.

– Uppgifter i sociala medier är personuppgifter och måste därför behandlas på samma sätt som alla övriga personuppgifter. Forskaren måste kunna överväga vilka följder behandlingen av materialet kan innebära för personen som materialet gäller.

– Vid behandlingen av personuppgifter ska man följa GDPR, dvs. EU:s nya dataskyddsförordning. Då man ansöker om finansiering av exempelvis Finlands Akademi måste man ha en datahanteringsplan, av vilken framgår exempelvis vilka uppgifter som samlas in, hur de lagras och används och vad som händer med dem efter undersökningen, fortsätter Laaksonen.

Forskningsdata kan vålla problem även då de verkar vara anonyma. På grund av detta är det exempelvis inte möjligt för Laaksonen att publicera rådata från det ovan nämnda hatretorikprojektet.

– Om vi skulle publicera hatskriverier som användes för att träna den artificiella intelligensen, skulle någon kunna hitta personerna som skrivit de ursprungliga meddelandena med hjälp av dessa data, säger Laaksonen.

Även om öppenhet i forskningen är utgångspunkten för de flesta forskare, såsom Laaksonen, tvingar scenarion av detta slag dem att begränsa tillgången till information.                                                                                                                              

Forskningsfantasi den viktigaste egenskapen för forskare som undersöker sociala medier

Humanister och samhällsvetare har redan i hundratals år närt en dröm om att introducera samma slags exakthet och förklaringsförmåga inom sina egna vetenskapsgrenar som hittills endast funnits inom matematiken och naturvetenskaperna. Flest har försöken varit inom ekonomin, men eftersom variabeln är människors tankar och hur de uttrycks, motsvarar ofta inte ens de bästa antagandena om vårt beteende verkligheten.

Under sociala mediers och big datas tidsålder har vissa, såsom datavetaren Alex Pentland vid MIT Media Lab, börjat tala om socialfysik: då det finns miljoner och till och med miljarder observationer om den sociala miljön, får man en ny och mer exakt uppfattning om den.

Pentland är en av skribenterna till en forskningsartikel som för tankarna till världen i filmen Minority Report, där brott kan förebyggas innan de inträffar eftersom man har så mycket information om medborgarna. I sin undersökning studerade Pentland och hans kollegor om det är möjligt att förutsäga var ett brott kommer att inträffa i London med hjälp av befolkningsuppgifter samt aggregerade och anonyma användningsdata som fåtts från mobilnätet. Forskarna konstaterar kallt att i deras försök kunde rätt brottsplats i London förutses med 70 procents exakthet.

Det återstår att se vilken betydelse socialfysiken och de nya forskningsmetoderna kommer att ha. Mycket beror enligt Laaksonen på ”forskningsfantasi”, som kan föra forskaren in på mycket speciella forskningsteman, såsom var fallet för exempelvis Pentland och hans kollegor.

– Pentland och hans kollegors forskning är ett utmärkt exempel på att forskarna även har ett etiskt ansvar som skapare av framtidsbilder, lite på motsvarande sätt som författarna till science fiction-litteratur. Med stora material måste man alltså överväga inte bara vad som är möjligt, men även vad som är rätt och etiskt, säger Laaksonen.