Vad har Mozart och gruppen Judas Priest gemensamt? Den finländska heavy metal-doktorn Esa Lilja vet

5.6.2018
Esa Lilja är filosofie doktor, docent i musikvetenskap och hårdrockare. Han känner till de vanligaste stereotyperna inom genren och vet hur heavy metal och renässansmusik är besläktade.

Esa Liljas fot gungar i takt med den tunga musiken. Han sitter i heavy metal-bandet Tyranttis övningslokal och lyssnar noggrant då Nahka-Sami, Henkka och Paha-Tapio spelar.

Esa Lilja är något mera insatt i tung musik än typiska fans. Han är filosofie doktor, och har även belönats för en komposition för symfoniorkester.

Musikvetaren Liljas område är ackord, melodier och sätten man kan kombinera dem på (harmonier) i såväl heavy metal som annan musik.

– Min viktigaste upptäckt är att distorsionen i gitarren gör att alla ackord i heavy metal innehåller en stor ters. Med andra ord är alla ackord akustiskt sett durackord, och den som spelar kan inte själv påverka det, säger Lilja.

I västerländsk musik är tersen ett viktigt intervall, eftersom den ligger till grund för både dur- och mollackord.

– Trots att man ofta påstår så är durackord inte ”glada” och mollackord inte ”sorgsna”.

Man talar också ofta om att durackord är ”klara” och mollackord ”mörka”, och dessa mycket simplifierade definitioner har också slagit rot hos flera hårdrocksmusiker.

– Det är komiskt att tänka sig att oavsett hur tungsint metall man vill göra, använder man ofrånkomligen durackord, preciserar Lilja.

Inom heavy metal är skalor av molltyp ändå mycket mer typiska än skalor av durtyp. Men eftersom ackorden nästan alltid är i dur, blir följderna intressanta: dur och moll existerar på sätt och vis samtidigt i kompositionen.

Denna egenskap sammanlänkar stilistiskt heavy metal med renässanspolyfoni. Ett Wienklassiskt exempel är ”Lacrimosa” i Mozarts Requiem, vars slut kunde förekomma i ett heavy metal -stycke – och det gör det faktiskt. Till exempel i slutet av Judas Priests låt Sinner  [Märk: bakom länken finns hela albumet Sin after sin; ”Sinner” är det första stycket.]

EsaLiljaTyrantti

Esa Lilja, docent i musikvetenskap i bändet Tyranttis studio. Från vänster till höger Nahka- Sami (sångare, bas), Henkka (gitarrist, sångare) och Paha-Tapio (trummor)

Pionjär inom hårdrocksforskning

Esa Lilja är en av pionjärerna inom Finlands akademiska heavy metal-forskning.

– Jag vill minnas att jag började med akademisk heavy metal-forskning 1998. Då var jag intresserad främst av två saker, musikteori och heavy metal, så jag bestämde mig för att kombinera dessa två i mitt seminariearbete. Till min förvåning märkte jag att det knappt fanns någon akademisk källitteratur om ämnet.  Eftersom forskningen aldrig verkade bli klar, skrev jag även min pro gradu 2002,  licentiatavhandlingen år 2004 och slutligen min doktorsavhandling 2009 om samma ämne.

Nu är heavy metal-forskning inte längre ovanlig i Finland eller i de andra nordiska länderna. Enligt Lilja är en av orsakerna helt enkelt att till skillnad från flera andra håll av världen är heavy metal-musik och -kultur nuförtiden fullt socialt acceptabla hos oss.

För närvarande forskar även två nya doktorander i heavy metal vid Helsingfors universitet.

Lilja handleder Paolo Ribaldini, som undersöker olika röstanvändningstekniker hos sångare.

– Utöver analysen bygger Ribaldini upp ett klassificeringssystem för olika sätt att använda rösten. Systemet baserar sig på de fysiska egenskaperna i röstapparaten. En lika omfattande klassificering har, så vitt jag vet inte gjorts tidigare, åtminstone inte inom populärmusik, säger Lilja.

Kristian Wahlström, som  Lilja också handleder, undersöker de pedagogiska dimensionerna inom heavy metal, dvs. hur genren kan användas inom musikundervisningen.

– Om en studerande är intresserad av hårdrock och har ett emotionellt band till genren, kan nytt inlärningsmaterial byggas upp med hjälp av bekanta heavy metal-exempel. Så kan man till exempel påvisa likheter mellan olika musikstilar och jämföra dem, berättar Lilja.

Internationella finländare

Flera finländska heavy metal-grupper har en stabil internationell popularitet som har varat i åratal, till och med årtionden – något som inte alltid är en självklarhet för finländsk populärmusik. LordiApocalyptica och flera andra är Finlands kulturambassadörer ute i världen. De har till och med ansetts reflektera den finländska kulturidentiteten.

Det oaktat, anser Lilja att den finländska heavy metal-musiken alltid har varit internationell.

– De nationella dragen har antagligen mer att göra med drag som inte gäller själva musiken, såsom mytologireferenser i sångtexterna och gruppernas allmänna image. Ett känt exempel är även Amorphis, vars texter kryllar av referenser till nationaleposet Kalevala.

Enligt Lilja är det finländska metal-soundet säreget tack vare vår innovativa förmåga att kombinera olika intryck och stilgenrer. Publiken uppskattar melankolin och de dystra finländska historierna, och liknande stereotypier upprepas ofta. Akademiforskaren Toni-Matti Karjalainen har exempelvis gjort en djupare undersökning i de associationer som uppstår inom finländsk heavy metal (länken är på finska).

Trots att heavy metal och publiken är internationella anser Lilja inte att det finns några gemensamma hårdrockvärderingar.

– Särskilt vi medelålders hårdrockare är en lika eklektisk grupp som medelålders människor i allmänhet, säger Lilja, som är 45 år.

Forskaren funderar en stund och kommer sedan på en gemensam faktor.

– Kanske vi delar en försmak för gitarrdistorsion och en viss typ av patos. Men alla är inte nödvändigtvis av samma åsikt om detta heller.

What's the best thing about playing in a heavy metal band, researcher Esa Lilja and Tyrantti?

Läs mer om: Språk & kultur