Vattengraven i Levänluhta (300-800 e.Kr.) är en av de mest kända arkeologiska fyndplatserna i Finland. Nästan hundra individer, de flesta kvinnor och barn, begravdes i en liten sjö i Levänluhta, Storkyro i Österbotten under järnåldern. En del av de begravda hade med sig armringar och halsringar tillverkade av en kopparblandning, brons eller mässing.
Stilen i smyckena finländsk, men materialet från annat håll
− Vi fastställde var metallen i smyckena kom från genom att kartlägga föremålens geokemiska sammansättning och mäta förhållandet mellan blyisotoper. Smyckena är till stilen typiska för järnåldern i Finland. Därför är det sannolikt att de gjutits i verkstäder i Finland. Metallen som använts för att framställa dessa smycken är däremot förmodligen inte från Finland, eftersom man inte kände till inhemska kopparmalmer under järnåldern, berättar forskardoktor Elisabeth Holmqvist-Sipilä vid Helsingfors universitet.
Hittills har arkeologerna förmodat att kopparn som användes under järnåldern huvudsakligen skulle ha sitt ursprung i kopparmalmerna i södra Skandinavien. Den här tolkningen har under den senaste tiden ifrågasatts, eftersom även den koppar som finns i arkeologiska metallfynd i Sverige har visat sig vara utländsk import.
I studien som genomförts i samarbete med arkeologer vid Helsingfors universitet och Geologiska forskningscentralen (GTK) har man utrett ursprunget av brons- och mässingsmyckena i Levänluhta genom att jämföra den geokemiska sammansättningen och förhållandet mellan blyisotoper i kända kopparmalmer i Finland, Sverige och övriga Europa. Studien har publicerats i tidskriften Journal of Archeological Science; Reports.
Kopparspåren leder till Sydeuropa
− Resultaten visar att kopparn som man använt i föremålen inte har sitt ursprung i Finland eller i närliggande områden, utan har kommit till Finland via långväga utbytesnätverk, förmodligen från Sydeuropa, konstaterar Elisabeth Holmqvist-Sipilä.
Genom att utreda förhållandet mellan blyisotoper har man kommit fram till att kopparn i föremålen har sitt ursprung i Grekland och Bulgarien. I dessa områden producerades mycket koppar under brons- och järnåldern och den spreds över hela Europa i form av olika föremål, krigsbyten och handelsvaror. Metaller återanvändes också genom att man smälte ned gamla föremål till råvara i nya avgjutningar. Det är möjligt att man att man återanvände metaller som kommit till Finland redan under bronsåldern i Levänluhtatrakten.
Resultaten av detta projekt visar att det kom föremål också till Finland via Östersjön från kopparutbytesnätverk på kontinenten. Sålunda kan det finska området sammanlänkas med den omfattande kopparhandeln i Europa. Resultaten visar också hur mångfasetterade de forntida metallfynden är tidsmässigt och tekniskt sett: råvarorna spred sig hit genom flera händer, troligen under en lång tidsperiod och över mycket långa avstånd. I hantverkstäder framställdes smycken av dessa internationella metaller i den stil som var populär under järnåldern i Finland. Ofta reflekterade de bärarens lokala identitet och hemort. Projektet finansierades av Emil Aaltosen säätiö.
Ytterligare information:
Forskardoktor Elisabeth Holmqvist-Sipilä, Forskarkollegiet
elisabeth.holmqvist@helsinki.fi, tfn. +358 294 122 198 (finska och engelska)
Docent Anna Wessman, Avdelningen för kulturer, ledare för Levänluhta projektet
anna.wessman@helsinki.fi, tfn. +358 294 121 768 (svenska, finska och engelska)