Romanens återkomst

17.11.2015
Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp gav tillbaka tron på skönlitteraturen.

Karl Ove Knausgårds romansvit Min kamp skapade stor uppståndelse i Norden när den utkom under åren 2009-2011 och fick vår moraliska kompass att hicka till. Är det verkligen OK att skriva så här? Så självupptaget? Så utlämnade?

Utanför Norden väckte romansvitens autofiktiva inslag däremot inte lika stor uppmärksamhet.

– I övriga Europa och USA blev Min kamp först och främst hyllat som ett viktigt litterärt verk, berättar Claus Elholm Andersen vid avdelningen för nordisk litteratur vid finska, finskugriska och nordiska institutionen.

– Knausgård är en mästare på att skriva fram en atmosfär som får dig som läsare att känna att du verkligen är där.

Geografiska tolkningar

I sin forskning visar Claus Elholm Andersen att Min kamp först och främst bör läsas som en roman. Det är ett nytt perspektiv i Norden och har lett till att debatten här börjat återhämta sig efter manin att bena ut hur författaren förenat fiktion och verklighet. De nordiska läsarna upptäcker nu böckernas skönlitterära kvaliteter.

– I Norden tycks vi ha varit för tätt inpå Knausgård för att lägga märke till att han skrivit en stark roman.

– Tar man däremot lite avstånd och granskar hur Min kamp blev mottagen runtom i Europa och i USA, märker man att alla litteraturkritiker som är insatta i Min kamp ser den som en roman, säger Claus Elholm Andersen som själv bodde i Kalifornien då Min Kamp tog Norden med storm.

Talar du estetik?

Claus Elholm Andersen tror att en orsak till varför man missade Min kamps litterära egenskaper i Norden är att det har blivit svårare att tala om kvalitet och det som förr kallades för god smak.

– Vi som arbetar inom det humanistiska fältet har en tendens att göra allt till en fråga om ideologi och sociala processer.

I den knausgårdska debatten i Norge fokuserade man t.ex. mycket på författarens oräddhet att skriva om nära och kära med namn, medan debatten i Sverige tog en mer ideologisk vändning bl.a. genom att debattera könsroller.   

Vi måste våga tala om kvalitet.

– I konst och litteratur är det individuella dock ett uttryck för estetik och det kan inte reduceras till en fråga om samhällelig utveckling, påminner Claus Elholm Andersen.

– Därför är det viktigt att vi vågar tala om kvalitet och fråga oss själva vad det är som gör konst till konst? Vad är det t.ex. som gör Min kamp till en så stark roman?

Den stora romanens kännetecken

Enligt Claus Elholm Andersen erbjuder Min kamp, så som andra stora litterära verk, alltid något nytt att ta ställning till. Vad berättar t.ex. Min kamp om vår samtid? Hurdan inblick ger den i de stora frågorna som liv och död? Och vad betyder det att människorna som Knausgård skriver om existerar i verkligheten? Vilka etiska dilemma ställer det honom och oss läsare i?

– Som litteraturvetare fascineras jag av hur Knausgård i Min kamp bryter ett tabu inom skönlitteraturen, nämligen det att man inte bör skriva om det privata. Här kommer Knausgård och skriver en roman med sig själv både som huvudperson och berättare!

Knausgårds största bedrift är enligt Claus Elholm Andersen ändå att han har gett tillbaka tron på litteraturen.

– Med Min kamp har han visat att litteraturen betyder något och att den kan åstadkomma något.

Nordiska litteraturvetare fortsätter fascineras av Min kamp och samlas den 19-20 november i Helsingfors för ett stor symposium om verket. Programmet är öppet för alla intresserade av Knausgård och Min kamp.

Claus Elholm Andersens doktorsavhandling På vakt skal man være. Om litterariteten i Karl Ove Knausgårds Min kamp.

Läs mer om: Språk & kultur