Språkpolischefen med finlandssvenska som arbetsfält intresserar sig också för språket på 1800-talet. Med hjälp av språket vill man utreda både sociala relationer i samtiden och demokratins genombrott i Finland.

Hur uttryckte sig borgarna i 1800-talets Helsingfors? Det utreder professorn i nordiska språk vid Helsingfors universitetet Mona Forsskåhl. Hon hör till en forskargrupp som använder bryggeriägare Nikolaj Sinebrychoffs korrespondens som källmaterial.

– Intressanta är bland annat formuleringarna kring ordet jag, det vill säga vad jag gör i breven och vad jag blir inblandat i. I min undersökning används vokabulären för att forska i vad Sinebrychoff skriver om och till vem och vad det berättar om honom och hans förhållande till mottagaren. Vem stod honom nära och hur syns det i ordvalen.

Något annat intressant är hur Sinebrychoff uttrycker krav.

– När Sinebrychoff skriver att han önskar något är det fråga om ett rätt strängt krav, som han uppenbarligen förväntar sig att mottagaren ska rätta sig efter. Men med vänner använder han i stället verbet hoppas, med en betydligt lättare ton.

Forsskåhls andra forskningsprojekt handlar om demokratins tidigaste historia i Finland och källmaterialet utgörs av ansökningar som medborgare har skrivit till myndigheter åren 1810–1910. Men Forsskåhl intresserar sig trots allt inte enbart för historiska texter.

Professorn inledde sin bana som slangforskare och följer också nyfiket med den levande finlandssvenskans utveckling i egenskap av ordförande för Svenska språknämnden i Finland vid Institutet för de inhemska språken.

– Om man tänker på forskarna vid Institutet för de inhemska språken som språkpoliser kan man kanske se mig som språkpolischef, skrattar Forsskåhl.

Då man talar om finlandssvenskans utveckling är den centrala frågan hur mycket språket får fjärma sig från den svenska som talas i Sverige.

– Finlandssvenskan är ofta mer informell och tar mer intryck från till exempel slang. Det här kan påverka en persons förmåga att bli förstådd i Sverige – där är samhället och slangen annorlunda än i Finland.

Unga befinner sig i en särskild riskgrupp där många upplever att det är coolare att tala finska eller engelska. Konsekvensen är att svenskan blir svagare.

I det stora hela anser Forsskåhl ändå att finlandssvenskans situation är god. Det behövs bara mod.

– Finlandssvenskarna borde våga komma ur sin bubbla och sluta se sig som en minoritet. Offermentaliteten hjälper ingen och håller inte heller språket levande.