Arkeologer hittade tecken på stenåldersbosättning under vattnet in sydöstra Finland

6.8.2018
Den tidiga boplatsen som hamnat under Kuolimojärvis yta ger ny kunskap om bosättning under mesolitisk och tidig neolitisk stenålder (ca 10 000 – 6 000 år sedan) i Södra Karelen och öppnar en ny forskningsinriktning för arkeologi i Finland.

Vattenytan i de små sjöar som fanns i Kuolimo och Saima var i början av stenåldern flera meter lägre än idag. Efter en period med en låg vattennivå började ytan stiga som en följd av landhöjningen och vattendragens lutning. Höjningen av vattenytan slutade med Vuoksens genombrott för cirka 6000 år sedan när vattenmassorna skapade en ny utloppsfåra i sydost mot Ladoga.

Som en följd av landhöjningen har landområden från tidig stenålder hamnat på sjöbotten och de har begravts i strandavlagringar.

I Helsingfors universitets treåriga undersökning har man strävat efter att hitta objekt från den tidiga stenåldern i strandkärr och under vattnet.

– Den arkeologiska kunskapen om området har ett stort hål eftersom objekten från den tidigaste stenåldern fortfarande inte har hittats, säger projektets ledare, FD Satu Koivisto.

De äldsta tecknen på mänsklig verksamhet finns först från tiden efter Vuoksens genombrott, från 6000 år sedan och framåt. Det har dock säkerligen funnits mänsklig bosättning i trakten redan under flera tusen år tidigare, som de mer än 10 000 år gamla boplatserna som hittats längre söderut vid Kuurmanpohja i Joutseno bevisar.

Fynd av kol, brända stenar och kvartsavslag

I juni 2018 gjorde arkeologerna undervattensutgrävningar och testade utrustning i Kammarlahti i Savitaipale i samarbete med Nordic Maritime Group (NMG) och Museiverkets marinarkeologiska enhet. Dessutom deltog arkeologer från Danmark och Sverige i arbetet.

Arbetet inleddes med en grundlig undersökning av sjöbotten för att försöka klarlägga de bäst bevarade områdena för att hitta arkeologiska objekt.

– Vikens västra strand, skyddad för vindar och vågor, har bevarat den forna markytan bäst och där träffade en av provgroparna på ett tydligt brandlager, kol och brända stenar. I provgroparna runt omkring den hittades dessutom kvartsavslag, bearbetningsrester som är ett tecken på tillverkning av kvartsföremål på stenåldern, berättar Koivisto.

Fynden som helhet visar på en stenåldersboplats under vattnet – den första säkra observationen i Finland. De närmaste motsvarande objekten finns i nordvästra Ryssland och södra Skandinavien. Härden som numera ligger på cirka en meters djup kan inte vara från annan tid än före höjningen av vattennivån, för cirka 9000–8000 år sedan. Ur den brända marken vid härden lyckades man ta ett sedimentprov där man försöker hitta material som kan tidsbestämmas.

– Med hjälp av den utgrävningsteknik som har använts i undervattensundersökningarna i Kammarlahti är det möjligt att också hitta motsvarande objekt i liknande miljöer. Därför öppnar fyndet en alldeles ny tidsålder i forskningen kring stenåldern i Finland. Flera av våra stora insjöar, som Vanajavesi, Pielisjärvi och Ule träsk, har genomgått en motsvarande nivåförändring. Därför döljer Finlands sjöar en jättelik, ännu till största delen outnyttjad undervattensarkeologisk resurs, där också mycket gamla organiska material har kunnat bevaras under tusentals år, säger Satu Koivisto.

 

Läs mer om: Språk & kultur