Finlands halvårsperiod som ordförandeland i EU med start i juli förutspås bli mycket krävande. Inte bara Brexit utan också platsfördelningen i Europaparlamentet efter valet, dvs. hur stor gruppering exempelvis ytterhögern lyckas bilda, torde krångla till konstellationerna. Även bl.a. förhandlingarna i finansfrågor, utnämningarna till chefspositioner i kommissionen, Europeiska rådet och ECB samt situationen i Ungern påverkar Finlands ordförandeperiod, bedömer forskaren Laura Nordström från Helsingfors universitet.
Brexit har slukat en rejäl bit av dagspolitiken inom EU, och det kan komma att fortsätta i samma stil under de närmaste månaderna eftersom Storbritannien har beviljats tilläggstid för utträdesprocessen till slutet av oktober.
– Alla alternativ som diskuterats är fortfarande möjliga när det gäller Brexit, säger Nordström.
Förutom Brexit spelar också den kommande partikartan för Europeiska unionens parlament en stor roll för Finlands ordförandeperiod. Beslutsfattandet kan försvåras om vissa grupper får en vågmästarroll i parlamentet. Med dessa grupper avses ytterhögern, där de populistiska och radikala partierna rumsterar. En eventuell seger för ytterhögern är ett svar på de EU-kritiska ropen.
– Politik inom EU handlar i hög grad om förmåga att kompromissa, och det kan bli svårare att nå kompromisser om vissa grupper kommer till makten.
Enligt valprognoserna kommer de invandrings- och EU-kritiska populistgruppernas andel att öka betydligt i parlamentet. En splittring av aldrig tidigare skådat slag i EU är alltså att vänta.
Det finns högst 751 platser att fördela, och enligt forskaren ser de traditionella maktgrupperingarna ut att förlora sin majoritet, dvs. EPP (Europeiska folkpartiet, nu 218) och S&D (socialisterna och demokraterna, nu 186). Det skulle vara historiskt. Även bl.a. ECR (gruppen konservativa och reformister, nu 74) väntas förlora platser, medan ytterhögern ENF (nu 37) väntas vinna rikligt med platser.
För närvarande finns det åtta politiska grupper i parlamentet, och Finland kommer att få 13 eller 14 mandat beroende på om Storbritannien fortfarande är medlem i EU eller inte.
Penningpolitikens avgörande roll i budgetramen
Under Finlands ordförandeperiod infaller ett konkret mål som Finland måste försöka ro i land: att komma överens om EU:s budgetram. De grundläggande riktlinjerna för EU:s årliga budget anges i den sjuåriga budgetramen, och det är meningen att nästa budgetram ska börja gälla vid ingången av 2021.
– Slutförhandlingarna om budgetramen hålls under Finlands ordförandeperiod, och unionens nya utmaningar syns i förhandlingarna, säger Nordström.
EU-länderna har mycket olika ståndpunkter i frågan och därför kommer förmågan att kompromissa att spela en stor roll. Utmaningar följer redan av t.ex. nettomottagarlandet Ungerns inställning till rättsstaten och till kopplingen mellan rättstatsutvecklingen och möjligheterna att få EU-finansiering. Här kommer Finlands erkänt goda förhandlingsförmåga att testas på allvar.
Nordström lyfter också fram chefsutnämningen vid Europeiska centralbanken som en viktig fråga under Finlands ordförandeperiod. Det är meningen att ECB:s nuvarande ordförande Mario Draghi ska lämna sin post i slutet av oktober. Hans efterträdare utses sannolikt på sommaren efter Europaparlamentsvalet som en del av EU:s stora chefsutnämningspaket. Finlands Banks tidigare chefsdirektör Erkki Liikanen och bankens nuvarande chefsdirektör Olli Rehn har lyfts fram som potentiella efterträdare till Draghi.
Förutom vid utnämningen av ECB-chefen har Finland i egenskap av ordförandeland en viktig roll också när det gäller att välja ordförande för Europeiska kommissionen. Det förväntas bli ett tufft jobb att utse kommissionen.
– Kommissionen bereder ett femårigt program med politiska prioriteringar, och ordförandelandet kan påverka programmets riktning.
Ordförandelandets egna mål har betydelse
Varje ordförandeland försöker påverka EU genom sina egna mål. Finlands prioriteringar under ordförandeperioden presenteras i EU vid månadsskiftet juni/juli 2019; det nationella ordförandeprogrammet når riksdagen i form av statsministerns upplysning i juni efter statsrådets meddelande om regeringsprogrammet.
Finland listade redan i oktober sina egna prioriteringar, som är tre till antalet. Målet Kansalaiset keskiöön (Medborgarna i centrum) syftar på att spelreglerna för unionens ekonomiska politik är till för alla medlemsländer. Målet Ilmastopolitiikka haltuun (Klimatpolitiken under kontroll) tar sikte på att utsläppsmålen enligt klimatavtalet från Paris ska uppfyllas inom alla politikområden. Målet Vahvempi Eurooppa (Ett starkare Europa) syftar i sin tur på utveckling av ett EU-lett försvarssamarbete.
– Med rätt grepp kan ordförandelandet använda sina egna mål för att skapa en sådan gemenskapskänsla som gör det möjligt att nå enskilda politikmål, t.ex. att slutföra de oavslutade överläggningarna om lobbningsregleringen eller förbereda framtida kompromisser, bl.a. inom klimatpolitiken.
– Ordförandeskapet ger också en möjlighet att lyfta fram temana på ett positivt sätt för unionsmedborgarna, säger Nordström.
Forskaren talar om att få ”goodwill”, dvs. Finland har nu en ypperlig chans att uppträda som en tillförlitlig aktör som skapar kompromisser.
Men först behöver Finland få en funktionsduglig regering, och därför är situationen för regeringsförhandlingarna i maj–juni mycket viktig för EU-ordförandeperioden, anser forskaren. Regeringssonderaren Antti Rinne försöker få ihop en regering före EU-valet, eftersom det bl.a. ska hållas ett extra EU-toppmöte strax efter valet där chefsutnämningarna kommer att diskuteras.
– Den nya regeringen måste ha en klar vision för vad som ska göras under ordförandeperioden, konstaterar Nordström.