Vi behöver ett samhälleligt perspektiv på säkerhetsproblem

15.6.2020
Vilka är samhällskonsekvenserna om vissa grupper i vårt samhälle känner sig mindre trygga? Ett samnordiskt och Soc&kom-lett forskningsprojekt synar säkerhetshot ur en annorlunda vinkel.

Forskningsprojektet SEPOS (Social exclusion, polarization and security in the Nordic welfare state) utgår från tanken om att man måste se på hot mot samhällstryggheten ur ett bredare perspektiv och ge de sociala frågorna större uppmärksamhet. I stället för att identifiera risker fokuserar projektet på att förstå den sociala dynamiken och rötterna till problemen.

– Forskningen kring extremism och globala säkerhetsfrågor har i ganska stor utsträckning utgått från traditionell säkerhetsforskning, där statens säkerhet är i fokus. Vi vill se på säkerhetsfrågorna ur ett samhälleligt perspektiv och på hur säkerhet upplevs. Vårt projekt utgår från begreppet mänsklig säkerhet som innefattar även sociala aspekter, säger Karin Creutz som är en av många forskare från Soc&kom som deltar i projektet.

Terrorism, extremism och hatbrott har hört till de mest diskuterade frågorna under 2000-talet. Hittills har hanteringen av de här säkerhetshoten långt gått ut på att kartlägga aktörer, riskgrupper och verksamhet, och därefter vidta åtgärder för att eliminera säkerhetsriskerna.

– Vi vill gå till roten av problemen och förstå de samhälleliga omständigheter som ligger bakom dem. Forskning visar att bland annat marginalisering, upplevelser av utanförskap och brist på förtroende för systemet är faktorer som kan öka intresset för extrem verksamhet, men det finns lite forskning om dynamiken, säger Creutz.

– Ämnen som socialt arbete och socialpolitik har varit åsidosatta i forskning om radikalisering och terrorism. Det perspektiv som lätt glöms bort är att det i grund och botten handlar om sociala problem. Vår insats i det här forskningsprojektet är att lyfta fram de här perspektiven och bidra till nya infallsvinklar i säkerhetsforskningen.

Creutz säger att man kan göra vissa jämförelser till diskurserna kring missbruk och det tidigare så kallade "kriget mot narkotika" – till en början behandlades problematiken nästan uteslutande som en säkerhetsfråga, men under årens lopp började man se de sociala aspekterna och att det är en fråga om hur människor mår i samhället. På samma sätt kan olika negativa samhälleliga fenomen motverkas och den samhälleliga tryggheten och välmåendet ökas genom att man tar itu med problem som marginalisering och brist på delaktighet i samhället.

Problemen med att bli utpekad

En viktig del av forskningsprojektet går ut på att syna den ojämna fördelningen av säkerhet och trygghet i samhället. Upplevelsen av trygghet är en oerhört viktig sammanhållande kraft och forskarna intresserar sig speciellt för upplevelsen av säkerhet bland rasifierade personer och minoriteter.

Under 2000-talet har det uppstått en säkerhetskultur, eller säkerhetisering, med åtgärder som ofta drabbar minoriteter. I värsta fall kan säkerhets- och kontrollåtgärderna snarare minska än öka på samhällstryggheten.

– Om vissa grupper upplever att de pekas ut och ses som ett säkerhetshot och blir en form av andra klassens medborgare, så kan man tala om strukturell diskriminering. Åtgärder som inte bygger på grundläggande principer som människors rätt till lika behandling skapar ett olikställt samhälle. Utöver alla skadliga effekter som diskriminering har på ett individuellt, kollektivt och samhälleligt plan påverkas också tilltron till systemet säger Creutz.

En viktig förklaring till den nordiska modellens framgångar är tilltron till myndigheterna. Om tilltron till myndigheterna och till de samhälleliga strukturerna minskar kan det föra med sig negativa konsekvenser av många olika slag, till exempel att människor som utsatts för brott inte mer vågar vända sig till polisen. Därför är upplevelsen av trygghet och åtgärder som kan vidtas för att öka upplevelsen av trygghet av största vikt.

Suvi Keskinen som är professor i etniska relationer har tidigare forskat kring konsekvenserna av etnisk profilering och kommer att fortsätta forska kring samma tema i det här projektet. Hennes forskargrupp ska undersöka hur rasifierade minoriteter upplever sin säkerhetssituation i samhället. De ska bland annat analysera förhållandet mellan minoriteter och myndigheter, framförallt polisen. En central frågeställning är i vilken mån etnisk profilering leder till att minoriteters förtroende för polisen minskar.

I en annan delhelhet av forskningsprojektet analyseras förhållandet mellan anti-islamska rörelser och jihadism. Forskarna kommer att analysera reciprociteten i grupperingarnas ideologier och verksamhet. En central frågeställning i den här delhelheten är hur olika former av extrempropaganda påverkar varandra – tidigare forskning har nämligen visat att radikala grupperingar ofta förstärker och aktiverar sin ideologiska motpol. Till exempel har IS utnyttjat de högerradikalas budskap för att bygga upp stöd för sitt budskap.

– Vi vet att till exempel anti-islamsk propaganda om att muslimer inte hör hemma i Europa och att islam är Europas fiende också används av IS som upprepar samma budskap: att muslimer inte hör hemma i Europa och att Europa är en fiende. På samma sätt kan vi se en reciprocitet i olika aktioner, efter våldsdåd av IS följer ofta våldsdåd mot minoriteter, säger Creutz.

I en tredje delhelhet analyseras politiskt våld och antidemokratisk mobilisering. Här granskas bland annat dynamiken mellan radikala och populistiska mediediskurser som berättigar och normaliserar rasism och diskriminering, samt hurdana samhälleliga konsekvenser hatretorik och nätmobbning har. Forskarna kartlägger bland annat politikers upplevelser av nätmobbning och om det påverkar deras politiska aktivitet och deltagande i samhällsdebatten.