Den ökande antibiotikaresistensen hos bakterier har orsakat en global kris inom hälso- och sjukvården. Sjukdomsalstrande bakterier har utvecklat stammar som inget känt antibiotikum biter på.
Antibiotikaresistens är en egenskap som kan spridas inom en bakterieart eller till och med från en art till en annan. Resistensen ökar och sprider sig när bakterier som överlevt en antibiotikahaltig miljö förökar sig eller på andra sätt för egenskapen vidare till andra bakterier.
Enligt den nyaste forskningen ökar antibiotikaresistensen i laboratorieodlade bakteriepopulationer även av låga antibiotikahalter i miljön. Sådana uppstår när antibiotika som används för att behandla människor och djur hamnar i avloppsvattnet eller miljön i övrigt.
– Men i naturen innefattar bakteriepopulationerna flera bakteriearter som samverkar med virus och bakterieätande urdjur. Därför behöver vi fler experiment, säger Johannes Cairns som disputerar vid Helsingfors universitets agrikultur-forstvetenskapliga fakultet.
Låga antibiotikahalter ökar mikrobpopulationernas antibiotikaresistens i laboratorieförhållanden oavsett om populationen består av en eller flera mikrobarter. Överraskande nog krävs inte ens någon förekomst av antibiotika för att sprida antibiotikaresistensen.
– Vi upptäckte att antibiotikaresistensen kan spridas också när urdjur äter bakterier eller när bakterierna har bildat en tät population (en så kallad biofilm) på en yta, konstaterar Cairns.