Universitetens finansiering består av statens basfinansiering samt extern finansiering. Även den externa finansieringen består till merparten av offentliga medel. År 2017 täckte basfinansieringen 56 % av Helsingfors universitets verksamhetskostnader. Av den externa finansieringen stod Finlands Akademis konkurrensutsatta finansiering för den största enskilda andelen, över 40 %.

Eftersom basfinansieringen har drabbats av nedskärningar har dess andel av universitetens totala finansiering minskat ända sedan 2010. Samtidigt har andelen konkurrensutsatt extern finansiering ökat. Trots att den externa finansieringen ökar får man inte låta basfinansieringen försämras. Det finns flera orsaker varför.

Om den konkurrensutsatta finansieringens andel blir för stor finns risken att finansiärerna har för stor makt över universitetens strategier. När andelen konkurrensutsatt finansiering växer riktas universitetens verksamhet allt mer mot de områden där de kan få finansiering. Då kanaliseras även basfinansieringen till att stödja anskaffningen av konkurrensutsatt finansiering genom självfinansieringsandelar och den arbetstid som förvaltningspersonalen lägger ner på finansieringsansökningar.

Minskad basfinansiering försvagar undervisningsresurserna, eftersom den konkurrensutsatta finansieringen i allmänhet riktas till forskning. Utbildningskvaliteten kan inte höjas om resurserna för undervisning minskar. Ett bättre relationstal lärare–studenter samt mer interaktion skulle höja kvaliteten. Digitalisering kan inte ersätta det.

Om man exempelvis jämför de bästa åtta universiteten i Norden, har Helsingfors universitet tillgång till minst pengar i förhållande till personalstyrkan. I förhållande till antalet undervisnings- och forskningspersonal är vi också långt ner på listan. De knappa resurserna syns obevekligen i hur lockande universitetet ter sig som arbetsgivare.

Vi kan inte satsa på vår personal lika mycket som andra och vår verksamhet är extremt effektiv i jämförelse med motsvarande institutioner. När det gäller Europeiska forskningsrådets ERC-finansiering till forskare i världsklass har vi t.ex. beviljats näst mest bland de nordiska universiteten. Förstaplatsen innehas av Köpenhamns universitet. Basfinansieringens andel av finansieringen kan förklara varför kvaliteten på forskningen i Danmark är högre än det nordiska genomsnittet (Öquist & Benner, 2012).  

Konkurrensen höjer inte nödvändigtvis nivån på forskningen: Enligt Otto Auranens doktorsavhandling (2014) är de länder som har lyckats förbättra sin forskningsverksamhet sådana länder som använder mindre konkurrensutsatt finansiering än de andra. Exempel på dessa är Nederländerna, Sverige och Tyskland.

En stark basfinansiering möjliggör långsiktigt forskningsarbete, varvid forskarna är mer oberoende, kan ta risker och föra forskningen i nya riktningar. Med extern projektfinansiering finansieras ofta anställningsförhållanden på viss tid, vilket tvingar forskarna att fokusera på kortsiktiga mål och på att trygga sin karriär.  

När de nya, öronmärkta finansieringsinstrumentens andel växer, används det mer och mer tid på att ansöka om finansiering, och det innebär mindre tid för forskning och undervisning. Trots det får över 80 procent av de sökande avslag från till exempel Finlands Akademi. Det behövs inga nya former av inhemsk konkurrensutsatt finansiering. I stället borde det ske en ökning i Finlands Akademis obundna forskningsfinansiering, som utgår från forskarna och vetenskapen. Nu har denna finansiering krympt med cirka 30 miljoner euro samtidigt som universitetens basfinansiering har minskat. En stark basfinansiering och användning av Finlands Akademis existerande finansieringskanaler vore den bästa utgångspunkten för spetsforskning, för Finlands och världens bästa.

Kaarle Hämeri, kansler, Helsingfors universitet 

Läs mer om: Högskole- & vetenskapspolitik