Humanisterna har en fråga. Databehandlarna har en metod. De två grupperna sammanfördes under Helsinki Digital Humanities Hackathon 2016. Under Hackathon arbetade humanisterna och databehandlarna intensivt tillsammans i en veckas tid och försökte hitta svar på forskningsfrågor med hjälp av olika digitala material.
– Hackathon är den nya studiemodulen Digital humanioras slutkulmen, men den är också öppen för alla intresserade. Vi har deltagare från både Helsingfors universitet och Aalto-universitetet, berättar professorn i forskning i digitala material Mikko Tolonen.
Fyra grupper arbetar med var sitt material. I varje grupp finns både humanister och databehandlare.
– Grupperna genomför ett litet forskningsprojekt under veckan. Alla hinner säkert inte bli klara under den här tiden, eftersom det tar lång tid att behandla så mycket data, men gruppen kan fortsätta arbeta på projektet också efter att veckan tagit slut, säger Tolonen.
I slutet av veckan gör grupperna en poster och berättar för de andra om sina resultat.
– Vi lärare och gruppernas handledare är närvarande hela veckan, men grupperna arbetar självständigt.
Från Aalto-universitetet deltar lärarna Jukka Suomela och Eetu Mäkelä.
En När, Var, Hur för Yles program
Ylegruppens material var ett digitalt arkiv över Yles program från 1957–1990. Det är första gången forskare har haft tillgång till materialet i den här omfattningen.
– Först måste vi utreda vad materialet innehöll. Det visste man inte exakt ens på Yle, berättar Salla-Maaria Laaksonen, forskare i kommunikation och gruppens ledare.
Gruppen hade inte tillgång till själva programmen, utan endast det digitala material, metadata, som har sparats i Yles arkiv. Metadata ger bl.a. information om när programmet visades, programmets namn och en beskrivning av programmet.
– Vi testade materialet på olika sätt för att få en bild av vad det innehöll. Först delade vi in programmen i nio olika typer, t.ex. nyheter, faktaprogram, sport och kulturprogram, förklarar Laaksonen.
– Materialet hade vissa begränsningar, t.ex. har inte alla program arkiverats. Det fanns också luckor i materialet från 1970-talet, eftersom man har återanvänt banden.
Materialet kan ge svar på många olika typer av frågor. Ylegruppen undersökte t.ex. hur Urho Kekkonen syns i materialet. Först måste man gallra bort alla andra Kekkonen. När det var gjort visade det sig att Kekkonen omnämndes 1 202 gånger. I materialet kan man se vilka år Kekkonen syntes mest på Yles kanaler och i vilka typer av program.
Gruppen prövade olika datavetenskapliga metoder som används till att behandla stora datamängder. Metoderna kan användas t.ex. för att undersöka hur finlandiseringen och kalla kriget syns i olika program. Eller för att undersöka hur de olika könen eller politiska partierna presenteras. Man kan till och med undersöka hur mycket tv-tid olika idrottsgrenar får.
– Det här materialet är lite som nationens minne, en När, Var, Hur för Yles program, säger Laaksonen.
Ett nytt språk för samarbete
– Det har varit en fin vecka. Jag var lite rädd för att komma hit, men samarbetet mellan deltagare med olika bakgrund har fungerat jättebra. Vi har lärt oss att förstå varandra, berättar Julia Poutanen, studerande i fransk filologi som deltar i studiemodulen Digital humaniora.
Ylegruppen rapporterade vid slutet av veckan att de inte bara hade lärt sig att använda ny utrustning och nya metoder och att bearbeta stora material, de hade också lärt sig ett nytt språk. På det nya språket kan man be om hjälp av andra och tillsammans lösa de problem som ett stort material, kraschande datorer och en massa felmeddelanden orsakar.