I arbetet med Jubelpromotionens podcast träffade Kristina Ranki och jag många som ville dela med sig av sin kunskap om promotionen, men berätta om sina promotionsminnen. Här berättar jag nu ytterligare om några minnen, som inte fick plats i podcasten.
Professor Ulla-Maija Forsberg och musiker Ilmo Korhonen beskriver minnena från promotionen år 2010, då Ilmo valdes till allmän kransbindare - den första manliga. Det var en överraskning för dem båda, eftersom man hittills endast valt hedervärda professorers kvinnliga avkomma för detta hedersuppdrag.
"Jag hade en aning om vad promotionen är, eftersom mamma tidigare hade varit festmarskalk [2003], men om den den här traditionen kände jag inte till. Det kändes att det var en bra grej att man skred över könsgränserna, att det inte alltid behöver vara en kvinnlig person som väljs. [---] Jag minns hur mamma kom hem då, och förklarade att en sådan här sak är nu på gång - hur skulle det vara? Eller något liknande förklarade du. Och du lyckades sedan sälja den här grejen åt mig, att ställa upp", beskriver Ilmo Korhonen stämningarna då de fick höra om valet.
"Frieriet” skedde hemma hos oss. Hela promotionskommittén anlände med fladdrande vimplar hem till oss genast på morgonen. [---] Och sedan under promotionslunchen, alla talen, och jag höll också tal i egenskap av den allmänna kransbindarens moder. Det var otroligt rörande, eftersom jubelkransbinderskan den gången var Salme Kurki, dotter till professor Paavo Ravila, som var en av de tuffa killarna inom min bransch, så att säga, och Ilmos far [Mikko Korhonen] var alltså även professor i finsk-ugriska språk. Fastän Ilmo och Salme hade en åldersskillnad på 50 år, hade deras fäder arbetat tillsammans. Det här var mycket rörande", berättar Ulla-Maija Forsberg.
Ilmo Korhonen fick, i likhet med alla tidigare allmänna kransbindare, en gåva av promotionskommittén. För hans del blev det manschettknappar med lagerkranssymboler, som han stolt kan visa upp under varje promotionsbal.
"Jag var ju första gången på promotion [2010], och allting var så stort, men de där manschettknapparna var nog något som blev bäst kvar i minnet", säger Ilmo Korhonen.
Ulla-Maija Forsberg har innehaft flera roller under olika promotioner, men det var synnerligen rikt att få uppleva ytterligare en stor roll i egenskap av moder till den allmänna kransbindaren, tycker hon. Den enda roll hon inte innehaft och vilket hon ångrar, är att hon inte deltog i magisterspromotionen. Orsaken var dock den att en promotion nyligen hade arrangerats då hon tog examen, och då nästa planerades var hon redan nästan klar med sin doktorsavhandling och det kändes inte motiverat att delta. Men både Ulla-Maija och Ilmo har deltagit i alla promotioner sedan 2003 respektive 2010.
Också professor Laura Kolbe minns till exempel utflykten till Sveaborg under promotionen år 1982 då man inledde en spontan dans på fästningens vallar. Man höjde glasen och upplevde oförglömliga stunder. Och minnen är verkligen något som djupt definierar oss, vår personliga identitet - men de stärker även vår kollektiva identitet. Så här konstaterade nämligen professor Laura Kolbe, som är expert på frågor kring minneskultur och historia:
"Promotionen är självklart en fest för det personliga minnet men också det kollektiva minnet", påpekar Kolbe som är expert på minneskultur och universitetshistoria."
Har du missat att delta i en magisterpromotion fastän du tagit examen? Det är aldrig för sent att delta - det går att delta när som helst det arrangeras en promotion, ifall man vill uppleva något verkligen unikt och rörande. Ifall man inte vill delta i den fyra dagar långa festen, kan man också välja att enbart delta i promotionsakten i huvudbyggnaden, eftersom den egentligen är hela promotionens kärna. Välkommen med!
Eva Ahl-Waris, FD
Källor: