Kristina Ranki har under det senaste åren arbetat med att planera och förbereda samt koordinera arbetet med att fira Promotionens jubelår vid Helsingfors universitet år 2023. Hur skulle du i korthet beskriva vad det handlar om?
– Det är otroligt mångfacetterat och det är massor med olika delar… en hel värld i att lyfta fram promotionstraditionen. Promotionsfenomenet har alltså element till så mycket, så det är det som har varit en glädje och därför har det blivit så många olika produktioner. Det är många olika delar i det här projektet och sedan så klart måste man marknadsföra dem, dessutom.
Till sin bakgrund är Kristina Ranki historiker och hon doktorerade i historia vid Helsingfors universitet år 2007. När stiftade du bekantskap med promotionstraditonen?
– Man måste alltid börja med att jag är Matti Klinges elev och då vet man att man blivit indoktrinerad i promotionstraditionen från dag ett. Vi som började studera historia år 1991 fick höra att vi nyss hade missat universitetets 350-årsjubileum och promotionen år 1990, och det kanske litet störde, för vi fick höra hur betydelsefullt det var, och då såg man kanske redan fram emot nästa promotion.
Vad har varit roligt och vad har varit utmanande?
– Det roligaste har kanske varit att försöka få partners utanför universitetet med, till exempel Akademiska bokhandeln har varit en ivrig aktör. Man börjar med ett visst batteri av idéer man börjar med och sedan då det blir färdigt så blev det vad det blev. Jag skulle vilja påstå att det här blir en fin helhet och ett fenomen som berör många och vi har ju till exempel intervjuat hemskt många och det finns många som vet mycket.
Kristina har själv en varm relation till promotionstraditionen. Hon deltog i filosofiska fakultetens promotioner som magisterpromovend år 1997 och doktorspromovend år 2007.
Vilken relation har du själv till promotionstraditionen?
– Jag blev magister 1997 och jag var då mor till en fem veckors baby den dagen. Jag ville inte avstå från någondera, utan kombinera. Det var en ganska stor och fin upplevelse! Jag var inte alls med i promotionskommittén den gången, för jag hörde inte då till de mest extatiska promotionsdeltagarna - jag hade ju den där babyn då - men magisterspromotionen var fin, såklart. En ny upplevelse.
När blev du själv mer aktiv med att arrangera en promotion?
– Jag var med i promotionskommittén då jag blev doktor år 2007. Jag var inte så aktiv, men kanske mer i slutskedet då tal måste översättas så fick man ställa upp. Då fick jag också hålla tal till officianterna. Min man var också doktorspromovend så vi var på det viset mycket jämlika, det kändes bra. Det var en rolig upplevelse! Alla de där vännerna som man fått från den kommittén - det är det värdefullaste. Och då tänkte jag - hur kan man ännu delta i promotionen då man är redan doktor? Så nu fick jag då chansen att hålla på med det för hela slanten!
Vad ser du själv främst fram emot våren 2023?
– Jag ser inte fram emot något enskilt evenemang, utan jag koncentrerar mig på att göra en sak åt gången. Såklart sådana här solenna stunder och själva promotionsakterna är något jag ser fram emot, men även nya grejer - vi har till exempel hyrt Espens scen och där blir det program den 1 juni. Men mest ser jag fram emot att någon skeptisk eller person som är utanför förstår det här jublet - att man har jobbat och sedan står man i rad med sina gelikar - det är mycket jämlikt, att vara där, magistrar och doktorer - och det sätt som det överskrider det vardagliga, det är det finaste.
Tack och lycka till med promotionens jubelår!
Eva Ahl-Waris, FD