Helsingfors universitets vetenskapsstiftelse (senare ”stiftelsen”) främjar och stöder forskning som bedrivs av Helsingfors universitets (senare ”universitetet”) unga forskare genom att finansiera anställning av dem som doktorander. Stiftelsens medel härstammar i regler från donationer som man fått från mer än 200 företag samt organisationer inom den offentliga sektorn. Deras värde uppgår i nuläget till omkring 35 miljoner euro.
Det primära syftet med den här publikationen är att presentera förvaltningsplanen för stiftelsens värdepappersportfölj under de kommande två åren. Eftersom ekonomins och finansieringsmarknadens utveckling karaktäriseras av osäkerhet, revideras planen ständigt utgående från ny information och förändringar i omständigheterna. Det andra viktiga syftet med publikationen är således att presentera de principer som eventuella revideringar av planen grundar sig på.
Stiftelsen ingår i Helsingfors universitetskoncern (senare ”vi”) där också själva universitetet och Helsingfors universitetets fonder ingår. Vi har aktivt utvecklat vår medelsförvaltning under de senaste åren. Som exempel på detta kan nämnas principerna för placeringsverksamhet och penningbruk som förnyades 2018 samt principerna för ansvarsfulla placeringar som togs i bruk 2019. Stiftelsen började dra upp riktlinjer för sin kapitalförvaltning i enlighet med våra principer år 2020, utan att bortse från sina särdrag.
Våra principer grundar sig på de värderingar som styr all verksamhet vid Helsingfors universitet: sanning, bildning, frihet och gemenskap. I fråga om placeringsverksamhet innebär sanning och bildning att vi tillämpar vetenskapliga resultat inom finansiell ekonomi. Vi utgår även från resultat inom andra vetenskapsområden (t.ex. i fråga om CO2-utsläpp som bidrar till klimatuppvärmningen). Frihet och gemenskap syns i sin tur i vår strävan efter att stödja jämlikhet och samhällsutveckling genom våra placeringar.
Vi godtar konceptet om effektiva marknader, som innebär att priset på värdepapper återspeglar all den information som är tillgänglig inom den effektiva marknaden. Närmare bestämt tror vi på jämviktseffektiva marknader. Enligt teorin kan marknaderna inte vara fullständigt informationseffektiva, eftersom aktiva placerare behöver incitament för att driva kostsam datainsamling. Indexplacerarna aktiverar sig när den förväntade avkastningen överskrider kostnaderna för datainsamling – och vice versa – vilket innebär att marknadernas effektivitet kan beskrivas som en jämvikt av obalans.
Marknadseffektivitet är en av de mest testade hypoteserna inom finansiell ekonomi. Den har granskats på olika sätt i otaliga referentgranskade vetenskapliga publikationer, bland annat med fokus på resultaten av aktiv kapitalförvaltning. Sammanfattningsvis kan det konstateras att indexplacering i medeltal har gett bättre resultat än aktiv kapitalförvaltning. Enligt modellen för jämviktseffektiva marknader tyder detta på marknadernas ”övereffektivitet”. Med andra ord har för mycket kapital förvaltats aktivt. Trots att tidigare avkastning inte garanterar framgång i framtiden föredrar vi indexplacering inom kapitalförvaltningen, givet att vi inte har en informationsfördel eller andra särskilda preferenser.
Dessutom beaktar vi ESG-riskerna för våra placeringar, det vill säga risker som anknyter till miljö, samhälle och förvaltningssed. Vi hanterar riskerna ur stiftelsens synvinkel, men också våra partners, samhällets och den hållbara utvecklingens perspektiv. Bland annat strävar vi efter att göra vår portfölj koldioxidneutral senast 2030 och vi följer offentlighetsprincipen genom att rapportera om vår egen utveckling.
Samhället har förändrats många gånger under universitetets historia, främst i och med vetenskapens, teknologins och ekonomins utveckling. Bakom stora förändringar finns dock alltid samma faktor, för att låna Warren Buffet: frigjord mänsklig potential.
Mänsklig potential leder säkert även framöver till innovationer som förbättrar vår livskvalitet och skapar ekonomiskt välstånd. Stiftelsens placeringsfilosofi utgår från att medlen tål kortvariga variationer i avkastningen. Mer konkret innebär detta att när spridningen av medelavkastningen (medeltalets standardfel) minskar omvänt till placeringshorisontens kvadratrot, är till exempel spridningen av hundra års medelavkastning endast en tiondel av den årliga avkastningens spridning. Tiden är på vår sida, åtminstone ur ett statistiskt perspektiv.
Eftersom stiftelsen utgår från en evig placeringshorisont borde den kanske placera enbart i aktier i bolag som skapar värde. I skrivande stund allokerar stiftelsen omkring 70 % av sitt kapital till aktier och resten huvudsakligen till ränteplaceringar (med mycket låg kreditrisk). Avkastningen på denna risknivå förväntas vara tillräcklig för att stödja forskningen och undervisningen samt för att ackumulera kapital på lång sikt, samtidigt som sporadiska negativa avkastningar kan hållas på en tolerabel nivå.
År 2020 fokuserade stiftelsen på ESG-indexplaceringar som genomförs enligt execution only -principen. I samband med detta betonade stiftelsen särskilt kostnadskontroll, transparens och riskhantering – även i fråga om miljörisker.
För närvarande omfattar noterade aktier omkring 70 % av portföljen. Kravet är att andelen ska hållas mellan 60 % och 80 %. Som jämförelseindex används MSCI ACWI Index, ett globalt index som omfattar omkring 85 % av aktiemarknadens free float‑korrigerade marknadsvärde på 23 utvecklade marknader och 26 tillväxtmarknader. Stiftelsen har nyligen omallokerat medel till placeringsfonder. De är långsiktiga placeringar och stiftelsen tänker aktivt påverka deras verksamhet perioden 2021–2022. Stiftelsen planerar också att diversifiera sina placeringar i allt högre grad. Stiftelsen strävar efter en koldioxidneutral placeringsportfölj senast 2030. För att uppnå detta letar stiftelsen efter nya placeringsobjekt med låga koldioxidutsläpp eller klimatkompensering.
Andelen noterade obligationslån är för närvarande omkring 27 %. Som jämförelseindex för ränteplaceringar används indexet Bloomberg Barclays Global-Aggregate Total Return (valutaskyddat mot euro). Det återspeglar på 24 utvecklade marknader och tillväxtmarknader utgivna statsobligationer, bolags och staters obligationslån med fast ränta samt obligationslån med fast ränta som har värdepapperiserats. Stiftelsen betonar också hanteringen av ESG-risker, bland annat genom att exkludera bolag som producerar fossila bränslen. Ränterisken beror först och främst på noterade obligationslån. Hittills har stiftelsen omallokerat omkring hälften av sina ränteplaceringar till gröna obligationer med stort genomslag. År 2021 tänker stiftelsen fortsätta omallokera ränteplaceringarna, bland annat genom att övergå till statsobligationer.
Stiftelsen lösgör sig 2021 från de resterande placeringarna i sin portfölj vars andel har sjunkit under fyra procent.
Stiftelsen hanterar likviditetsriskerna genom att placera huvudsakligen i större placeringsfonder som fokuserar på likvida noterade aktier och obligationer. Stiftelsen skyddar inte valutarisken kopplad till aktierna, eftersom den utgör endast en bråkdel av den totala risken. Däremot är obligationernas valutarisk i regel skyddad. ESG-riskerna kontrollerar stiftelsen genom uppföljning, uteslutning, påverkan och investeringar i samhällsutveckling. Dessutom utvecklar stiftelsen den externa rapporteringen för att mer effektivt kunna kontrollera alla risker – även dem kopplade till ESG-aspekter.
Portföljens förväntade (ex-ante) årliga volatilitet är 10–20 %. Värdet påverkas såklart av både utvald metod och tidsperiod och det finns mycket osäkerhet. Om den årliga volatiliteten förväntas vara 15 % är stiftelsens årliga förlustrisk (VaR, 97,5 %) -25 %, det vill säga för närvarande omkring 9 miljoner euro. Med andra ord bedömer stiftelsen att en så här stor – eller större – förlust kan drabba den under ett av fyrtio år. Med beaktande av avkastningarnas historiska tjocksvansade fördelning (stor kurtosis), är den faktiska förlustrisken antagligen större. Tyvärr är det ett faktum att vi inte på förhand vet hur stor risk det är fråga om, eftersom det finns osäkerhet. Detta på grund av den osäkerhet som man ofta hänvisar till med svarta svanen-teorin.
Stiftelsen kontrollerar de interna riskerna kopplade till förvaltningsseden med hjälp av en decentraliserad verksamhetsmodell där vi skiljer åt utredning, beslutsfattande, genomförande och uppföljning i anslutning till placeringarna.