Dörren till Olli-Pekka Lappalainens arbetsrum är alltid öppen. Lappalainen, 50, är specialisttandläkare och arbetar som universitetslektor vid Helsingfors universitet och som klinisk lärare i mun- och käkkirurgi vid HUS. Han har märkt att det ganska ofta står en student i dörren som har problem med att orka.
Under sina studier ska tandläkarstudenter både tillägna sig och tillämpa en stor mängd kunskap, men studenternas sätt att studera har blivit alltmer splittrat. Också sociala medier kan påverka studenternas koncentrationsförmåga.
– De unga vill ha informationen i små bitar som de sedan själv skapar en syntes av, berättar Lappalainen.
Som lärare har han tagit den inställningen att det lönar sig att ta studenternas önskemål i beaktande, för då orkar de bättre.
I praktiken innebär detta att Lappalainen lägger in pauser vid undervisningstillfällena samt använder sig av undervisningsteknologi och andra digitala metoder. Han betonar att det är lärarens uppgift att se till att behålla den röda tråden i undervisningen trots att den består av olika delar. Läraren har också fortfarande en stupstock: vid behov kan hen be studenten att repetera tidigare inlärda kunskaper.
– Jag har också velat hålla fast vid essäsvar. Essäer är mödosamma för läraren men ändå ett bra sätt att testa vilken helhetsbild studenterna egentligen har.
Är en universitetskarriär lockande?
Lappalainen började undervisa redan under studietiden genom att vikariera. Han gav sjukskötarstuderande undervisning i anatomi, fysiologi och patologi. När Lappalainen skrev sin doktorsavhandling började han också undervisa vid universitetet och under de senaste 15 åren har universitetsundervisningen varit hans huvudarbete.
– Jag har hittat min plats. Undervisningssituationerna är uppfriskande oaser för mig.
Vid sidan av undervisningsarbetet arbetar Lappalainen även som specialisttandläkare och bedriver forskning inom området. Han ser också till att forskningen hänger med i undervisningen. Han arbetar också för närvarande med sin andra doktorsavhandling – den här gången inom pedagogik. Lappalainen ser också på sina studenter ur en pedagogisk synvinkel.
– Det går att se på vissa studenter att de kan vara blivande lärare. Av lärare krävs både en naturlig fallenhet och passion, säger Lappalainen.
Men räcker det? Enligt Lappalainen börjar det finnas brist på lärare inom odontologin. Lappalainen säger att det är dags att fundera på om studenterna betraktar en karriär som universitetslärare som ett eftersträvansvärt alternativ.
– Det är klart att lönen för undervisningsarbetet är lägre än för kliniskt läkararbete, vilket försvårar rekryteringen. Också byråkrati och stel praxis utgör direkta hinder för rekryteringen. Det är något som universitetet måste ta itu med, säger Lappalainen.
– Vi behöver välutbildade och erfarna lärare för att nivån på hälsovården ska vara hög även i framtiden. Lyckligtvis finns det en vilja att utveckla undervisningen vid Helsingfors universitet. Vi måste förstå vikten av detta också i fortsättningen och Lärarakademin är ett bra nätverk och stöd för det ändamålet. Lärarna har en god problemlösningsförmåga och stor lösningspotential.
Tekniken möter människan
Idag kan en student i odontologi hålla i en borr och samtidigt ha virtuella glasögon på sig. Med hjälp av utökad verklighet går det enligt Lappalainen mycket väl att lära ut finmotoriska färdigheter.
Tekniken kan emellertid inte göra allt. Vården av riktiga övningspatienter är fortfarande en väsentlig del av tandläkarutbildningen och studenterna får redan i början av sina studier arbeta tillsammans med erfarna experter.
– Detta är en humanvetenskap. Studenten måste kunna möta människor och kommunicera med dem. Till exempel vid vården av patienter med rädsla behöver läkaren information om bakgrunden till rädslan men hens personlighet ska också komma fram vid mötet, säger Lappalainen.
Språket kan vara en stötesten även för begåvade studenter
Studenter som knackar på Lappalainens dörr kan också oroa sig för huruvida de kommer att klara av sina studier på finska.
– Om finska eller svenska inte är studentens modersmål kan det vara svårt för oss att se till att studenten lär sig. Ibland syns det på tentamenssvaren att studenten inte har förstått saken.
Lappalainen har funderat över olika lösningar. Enligt universitetslagen ska undervisning ges på finska och svenska, och i Finland är dessa examensspråken inom medicin. Att erbjuda ett engelskspråkigt studiealternativ för enskilda studenter skulle vara belastande för lärarna.
Det skulle inte heller nödvändigtvis vara den bästa lösningen i och med att syftet trots allt är att studenterna ska vårda finsk- och svenskspråkiga patienter. Språknivån kan inte heller fastställas i samband med inträdesprovet eftersom många lovande sökande med ett främmande språk som hemspråk då skulle falla bort redan i urvalsskedet.
– Alla våra studenter lär sig ändå den grundläggande terminologin på engelska eftersom undervisningsmaterialet numera i regel är skrivet på engelska. Således är det också möjligt att få service på engelska inom hälso- och sjukvården. Det behövs fler experter inom hälso- och sjukvården och det är bra att erbjuda alla villiga en möjlighet till universitetsstudier, säger Lappalainen.
En lärare ska alltså därför fundera allt noggrannare över hur hen kan få studenter som är olika och som har olika bakgrund att hänga med i studierna. Utvecklingen av undervisningsteknologin och kollegornas stöd hjälper, men även samhörigheten mellan studenterna är viktig.
– Universitetsstudierna på fem till sex år stöder studenterna i att tillägna sig språket. Studenter som studerar tillsammans får även stöd av gruppen. Jag litar på att det från Medicinska fakulteten också i framtiden kommer att utexamineras experter som klarar sig i arbetslivet.