Världen har ungefär 10 på sig. Budskapet kablades ut över världen i oktober 2018. FN:s klimatpanel IPCC publicerade sin nyaste rapport, enligt vilken vi står inför en miljökatastrof av aldrig tidigare skådat slag om inte vi ändrar våra levnadsvanor mycket snabbt.
Utsläppen av växthusgaser såsom koldioxid måste enligt IPCC minska med 45 procent till år 2030. För att den globala uppvärmningen ska stanna vid 1,5 grader måste utsläppen vara på noll 2050. Även om vi uppnår detta mycket ambitiösa – och osannolika – mål, kommer miljön, djuren och människorna att orsakas stora och bestående skador.
– Rapporten var en stor nyhet då, men vi forskare hade utfärdat samma varning redan flera gånger tidigare, säger Timo Vesala, akademiprofessor i meteorologi vid Helsingfors universitet.
Vesala anser att vi kan undvika de värsta följderna av klimatförändringen, men det förutsätter att vi ger vårt stöd till vetenskapen och lyssnar på forskarna – även när svaren de ger oss är obekväma.
Kolsänkor bromsar klimatförändringen
Vid institutionen för fysik på Campus Gumtäkt leder Timo Vesala en forskningsgrupp på 15 personer som forskar i kolets, gasers och vattnets kretslopp mellan atmosfären och ekosystemen. I forskningens centrum är kolsänkorna, som binder och samtidigt upptar koldioxid från atmosfären. Hav, skogar och myrar är exempel på kolsänkor.
Det behövs bland annat fler kolsänkor för att vi ska uppnå de målsättningar som IPCC presenterade i sin rapport.
– Men kolsänkorna förändras som en följd av klimatförändringen, och då uppstår det återkopplingar som påverkar klimatförändringen med uppvärmning eller avsvalning som följd. Det är av väsentlig betydelse att vi har kunskap om dessa återkopplingar, säger Vesala.
Till exempel haven är kolsänkor. Samtidigt finns det mycket reserver av växthusgasen metan lagrat i vissa delar av havsbotten, och när temperaturen stiger så kan metanet frigöras. Överraskande upptäckter som denna, och forskningen kring dem, kan vara av kritisk betydelse för huruvida vi lyckas rädda människoliv och rentav hela planeten.
– Merparten av det vi känner till om klimatförändringen bygger på vetenskaplig forskning. Utan forskning skulle vi inte veta vad vi gör fel och vilka slags ändringar vi måste göra i åtgärderna för att minska utsläppen, säger Vesala.
Företag och medborgare har direkt nytta av klimatforskning
Alldeles invid Vesalas arbetsrum ligger ICOS (Integrated Carbon Observation System) huvudkontor, som inledde sin verksamhet i Finland 2013. ICOS är ett nätverk som tar fram vetenskapliga data över förekomsten av växthusgaser i atmosfären och utbytet av gaser mellan atmosfären, marken och haven. Vesala leder ICOS i Finland.
I nätverket ingår mer än 140 forskningsstationer i 12 länder i Europa. ICOS har en central roll när det gäller att följa och kartlägga minskningar i utsläppen av växthusgaser.
– Placeringen av ICOS huvudkontor i Finland anknyter till det arbete som jag och min forskningsgrupp har sysslat med i mer än 20 år, förklarar Vesala.
ICOS är en europeisk infrastruktur som främjar högkvalitativ forskning och effektiv informationsspridning samt bidrar till att den finländska forskningen om växthusgaser fortsättningsvis är bland de främsta i världen. Dessutom erbjuds finländska företag nya möjligheter till affärsverksamhet genom att t.ex. utveckla mätinstrument.
Vid sidan av forskningen arbetar Vesala med att popularisera klimatvetenskap. Popularisering behövs för att göra en bred publik positivt inställd till åtgärder som ska bromsa klimatförändringen.
– Vi har t.ex. publicerat flera rapporter och ställningstaganden på Finlands klimatpanel. De finns på både finska och engelska och riktar sig till både beslutsfattare och allmänheten. Även om publikationerna är presenterade i en förenklad form bygger de alltid på vår forskning.
Budskapet till beslutsfattarna: Grundforskningen är viktig
Även om Timo Vesalas arbete sker i kärnan av forskningen kring klimatförändringen är han inte en klimatforskare i ordets egentliga bemärkelse, eftersom han inte arbetar med fysikalisk-kemiska atmosfärmodeller. Han bedriver grundforskning vars primära syfte inte är att ta fram praktiska tillämpningar, som t.ex. tekniska metoder för minskning av utsläpp, även om hans arbete ofta ger upphov till sådana.
Grundforskningen är emellertid långt ifrån onyttig; tvärtom är den av kritisk betydelse för klimatforskningen. Men det blir allt svårare att få finansiering för grundforskning.
– Finansieringen av grundforskning har körts ned i Finland och ersatts med finansieringsmekanismer som ur grundforskningens synvinkel inte är lika omfattande som de tidigare. Detta äventyrar vår forskning.
Forskarnas arbete underlättas inte heller av de arbetssätt som infördes i och med universitetsreformen som innebar omfattande ändringar i universitetsstrukturerna.
– Byråkratin har ökat, och det betyder att det finns mindre tid för forskning, undervisning och samhällssamverkan. Anställningsotryggheten har också ökat, säger Vesala.
Klimatförändringen är ett ytterst politiserat och polariserat tema överallt i världen. Hur är det att arbeta med det temat som forskare i Finland? Lyssnar politikerna på forskarna?
– Ofta känns det nog som att slåss mot väderkvarnar. Besluten ska grundas på forskning, sägs det, och ändå blir vi forskare ofta ignorerade. Forskarna får gehör bara när deras budskap tjänar politikernas egna syften.
Läs mer om forskning som förändrar världen just nu
Bekanta dig med Helsingfors universitets målsättningar för regeringsprogrammet perioden 2019-2023
Text: Sebastian Koskinen