Geologen Elina Lehtonen belönades för popularisering av vetenskap

Vulkaner i Finland? Kan det stämma?

 har blivit ett bekant ansikte bland annat genom att hon synts i tv-nyheterna, deltagit i bokmässor och skrivit kolumner för tidningen Yliopisto. Lehtonens och Jussi S. Heinonens bok (Finlands forntida vulkaner)  var Gaudeamus mest sålda faktabok i fjol. Lehtonen har skrivit vetenskapsdikter och ordnat en workshop för vetenskapsdikter för alla vid universitetet. Hon arbetar på en faktabok om Anna Hietanen, den första kvinnan som disputerade inom ämnet geologi i Finland. 

Hennes huvudsakliga arbete vid universitetet anknyter dock till nätverket för doktorandutbildning . Projektet kan följas till exempel på nätverkets webbplats och på Linkedin. 

År 2016 slutförde Lehtonen sin , i vilken hon undersökte utvecklingen av de äldsta vulkaniska stenarna i Finlands berggrund.

– Ämnet var så intressant att jag ville berätta om det för andra. Som doktorand arbetade jag vid Naturhistoriska centralmuseet. Det var en inspirerande arbetsplats som uppmuntrade till vetenskapskommunikation, berättar Lehtonen. Där ordnade hon också vulkanworkshoppar för barn. 

Lehtonen genomförde biämnesstudier i vetenskapskommunikation som en del av sin doktorsexamen, men hon har tyckt om att skriva ända sedan hon var barn. 

Vetenskapstermbanken i Finland

Popularisering av vetenskap är en del av universitetets så kallade tredje uppgift, och Lehtonen uppmuntrar alla att delta i den på de sätt som passar en själv bäst. 

– Ett bra sätt är att uppdatera centrala begrepp inom den egna forskningen i Vetenskapstermbanken i Finland, säger Lehtonen. 

(Tieteen termipankki, TTP) [] är en gemensam och öppen termdatabas för alla vetenskapsområden i Finland. Den uppdateras kontinuerligt och kan användas av både vetenskapssamfundet och allmänheten. Projektet genomförs enligt talkoprincipen i samarbete med forskare från hela landet. Lehtonen är koordinator för ämnesområdet geologi. 

Det går bra att börja med små steg. 

– Bloggen Vihreäkivi som jag startade när jag var doktorand var lite som en sandlåda för mig, där jag fick leka och pröva på utan onödig press. Man vänjer sig också så småningom vid att uppträda offentligt, säger hon. 

Instagram: och