Kyrkohistorikern Katharina Kunter som är gästande forskare vid Teologiska fakultetens kyrkohistoriska avdelning håller som bäst en föreläsningsserie för studerande över ämnet Christianity and Communism in Europe.
Enligt henne har kristendomens och kommunismens oförenliga människosyn gett upphov till en grundläggande spänning mellan dessa åskådningar.
− Inom kommunismen uppfattades kristendomen som en av de viktigaste faktorerna bakom utsugning och utnyttjande. Kommunismen erkänner inte Guds existens och marxismen anser att människan är den som har skapat sin egen miljö. I kristendomen är det däremot Gud som har skapat den, summerar Kunter.
Å andra sidan kan man också finna kontaktytor mellan kommunismen och kristendomen.
− Till exempel på 1960-talet önskade en del av de kristna starkt att de skulle kunna främja en bättre och rättvisare värld på jorden. Inom befrielseteologin fördes då en dialog mellan kristendomen och marxismen, erinrar Kunter.
Under det kalla kriget fungerade kristendomen som en social förändringskraft.
Kunter har forskat i relationerna mellan kristendomen och kommunismen i Europa före, under och efter det kalla kriget.
Var det möjligt för människorna att utöva religion i de kommunistiska systemen? Och vilken ställning hade kyrkorna i de kommunistiska staterna?
− I teorin var religionsfriheten inskriven i de kommunistiska staternas grundlagar, men i praktiken begränsades religionsutövandet. Man ville att kyrkan som institution och religionens offentliga karaktär skulle försvinna utom synhåll. I många fall lyckades det också, konstaterar Kunter.
De kyrkor som överlevde var enligt Kunter viktiga för de kristna under det kalla kriget i Östeuropa eftersom de gav skydd och ingav hopp samt sporrade till oliktänkande.
− Åren 1989-1992 blev protesterna mot den totalitära kommunismen synliga i form av massdemonstrationer. Dessutom fick kyrkornas andliga och pastorala verksamhet offentlig uppmärksamhet, liksom även de teologer och präster som arbetat för förändringar.
Fastän varje land i Östeuropa hade sina särdrag i det kalla krigets politiska kontext bidrog de kristna kyrkornas ekumeniska kontakter till att kristendomen uppfattades som en övernationell rörelse.
− Det här var en mycket viktig solidaritetserfarenhet under den kommunistiska regimens tid vid makten och under det kalla kriget, fortsätter Kunter.
Den tyska kyrkohistorikern har den uppfattningen att de kommunistiska regimerna underskattade kristendomens flexibilitetsförmåga och betydelse.
− Kristendomen har visat sig vara en dynamisk religion med förmåga att anpassa sig till nya seder och bruk, konstaterar Kunter.
Religionerna har en viktig roll i det ryska civilsamhället
Katharina Kunters uppfattningar kan man få höra mera om 11.4 kl. 15-17 i en paneldebatt som anordnas vid Helsingfors universitet, Tankehörnan (Universitetsgatan 4). Temat är då religion och politik i Ryssland.
Kunter hoppas att multireligiositeten i Ryssland ska bestå också i framtiden
− Religionerna är en viktig faktor med tanke på den kulturella mångfalden i det ryska samhället. De olika religionerna förenar människogrupper och erbjuder material till att bygga upp identiteter i ett samhälle i förändring.
I offentligheten uppmärksammmas idag i typiska fall de nära relationerna mellan ledningseliten i den ryska ortodoxa kyrkan och makthavarna i Kreml. Kunter vill ändå framhålla de ortodoxa lekmännens viktiga roll som aktörer i det ryska civilsamhället.
− Det är också intressant att se vad protestanterna och katolikerna gör. Dessutom finns det ett stort antal ryssar som inte har någon relation till någon religion. Vilka är deras värderingar och förhoppningar? Finns det beröringspunkter mellan religionerna och varifrån väller oliktänkandets röster fram i framtiden, frågar Kunter till sist.