Anteckningar i transkriberingen:
Mathias: Mathias Kruse
Nathalie: Nathalie Koskinen
Lotta: Lotta Sederholm
Jenny: Jenny Grangärd
or-: ordet blir avbrutet
(ord): en osäker samtalsperiod eller en talare vars identifiering är osäker
(-): ett ord som inte kunde urskiljas
(--): flera ord som inte kunde urskiljas
[10 s paus]: en paus i tal på minst 10 sekunder
,.?: skiljetecken enligt skrivregler ellen en paus i tal på under 10 sekunder
Mathias: Jag har sagt i alla fall, att många frågar hur orkar du så mycket liksom, alltid skrika ”wohoo” eller något.
Nathalie: Vara hypad.
Mathias: Ja vara hypad upp och vara jätte sådär stollig och glad och hoppa upp och runt överallt. Så det är energin jag får av andra människor. Så jag har alltid sagt till alla att de här nya gulisarna, de har varit så energiska, så messissä på allt, att jag har varit sådär, inte behöver jag egentligen generera någon energi av mig själv, jag bara tittar på dem, asså bara såhär damn och matchar liksom deras energi.
(Skratt.)
Nathalie: Hej alla och välkomna till Vi i StudOrg –podden. Det här är första avsnittet för höst och vi ska prata om den legendariska introveckan som var för, (ett litet tag sedan) men den har tagit slut. Och jag som pratar, jag heter Nathalie Koskinen och jag är extraordinär gulismami och en tredjeårs journaliststuderande. Lite vad är extraordinär gulismami kan jag förklara sedan.
Men här med mig i studion har jag också några andra som har haft viktiga roller under introveckan. Så vi kan börja här med Lotta.
Lotta: Ja hej, jag är Lotta, jag är också tredjeårs studerande, har statskunskap som huvudämne. Och jag är alltså gulismami nu i år här på Soc&kom eller i StudOrg kanske närmare.
Mathias: Hej, jag är Mathias, tutor för de utbytesstuderande som studerar på Soc&kom. Samtidigt fungerar jag också som en tutor för den nationella linjen och hjälper till de andra tutorerna. Jag studerar socialpsykologi för andra året.
Jenny: Jes, hej alla, jag heter Jenny Grangärd. Jag är gulis i år, började studera här nu i höst på Soc&kom.
Nathalie: Ja, nice. Lotta, du sade att du är gulismami, vill du utveckla det lite för de som kanske inte riktigt vet att vad det innebär att vara gulismami.
Lotta: Absolut! Jag har också en annan titel som kanske sådär mer officiellt kommer fram, alltså gulnäbbsutskottets ordförande och då betyder det alltså att jag leder vårt GU, som det kallas, gulisutskottet som alla tutorer hör till och våra andra funktionärer förstås också. Då är det alltså jag och Nathalie som har ansvar över hela gulnäbbsverksamheten nu i höst och ja, det är liksom kort och gott vad det innebär.
Nathalie: Exakt. Min fina titel extraordinär gulismami innebär då alltså att jag hjälper Lotta och jag sitter inte i StudOrgs styrelse, det gör Lotta. Så det är egentligen största skillnaden mellan oss. Du sitter i styrelsen och jag gör det inte.
Nåmen, efter introveckan, så kan ni blicka tillbaka och tänka vad hade ni för förväntningar före introveckan? Om vi börjar nu med dig Mathias, vad hade du för förväntningar att vara tutor?
Mathias: Ja, när jag kom dit på första dagen och hade det här, är det parkmöte och vi skulle ha såhär namnlekar och bara leka för att socialisera så märkte jag att hur lätt det var på grund av att min grupp hade liksom tidigare socialiseras, det var mer att jag måste lära deras namn och de måste inte lära varandras namn. Så jag tänkte att okej det här är ju mycket lättare än att jag måste egentligen så här engagera varendaste en studerande med varandra som kanske inte vill eller var inte så motiverade. Men de mera kom till mig och fråga att ”Mathias hur är Finland? Jag har hört det här och det här” och någon har lärt mig fraser som jag inte kan nämna här men liksom, massor sånt här och jag var jätte glad och jätte överraskad, det här var ju så mycket lättare att du stressade helt i onödan. Mina förväntningar var liksom outmet, det var liksom helt sjukt kul.
Nathalie: Nice! Hur var det att prata engelska?
Mathias: Ja, nå det är ju, det är ju sedan en annan sak. Men som tur har det gott helt bra. De har inte tyckt att min engelska är så pass dålig att de inte förstår mig.
(Skratt.)
Lotta: Alltså om jag får inflika, jag minns Matte på sin tutorintervju när han skulle få en fråga på engelska. Så sa han att ”jag kan ingen engelska” och så vände han språk till engelska och började prata liksom i mina öron helt perfect fluent international English som någon som pratar det som sitt modersmål så det här håller jag faktiskt inte med om men.
Nathalie: Okej.
(Skratt.)
Mathias: Jag är väldigt självkritisk när det kommer till min engelska. Mina föräldrar har varit jätte påfrestande att jag måste lära mig det. Men nä, det har varit helt superkul och förväntningarna var höga men de blev nog träffade över.
Nathalie: Okej. Och hur Lotta har det varit, det har kan du förstås svara för oss båda, hur har det varit med förväntningarna inför introveckan efter att ha planerat hela introveckan?
Lotta: Lite kanske såhär skräckblandad förtjusning och lite såhär liksom, man vet ungefär hur det går till. Och det var kanske så här, i och med att man hade en annan roll nu, en som gulis eller som tutor så det var kanske det mest som gjorde mig nervös eller så. Men introveckan är på riktigt en av de roligaste upplevelserna, alltid eller de introveckorna jag har varit med om. Jag var nog mest bara helt jättejättejätte taggad att få se alla nya ansikten. Det är helt en sjuk upplevelse att de kommer liksom över 100 nya ansikten, för många som inte känner varandra, vi känner inte dem och sen att se hela utvecklingen från att allt är jätte nervöst och stelt och så här till att man märker människor börjar känna sig bekväma i omgivningen och så vidare. Så är det faktiskt nästan bara jätte positiva tankar före och efter faktiskt endast positiva blickarna tillbaks. Nu kanske det mest intressanta, skulle jag fråga Jenny som är gulis som faktiskt har varit deltagare och fått, ja, den här introveckan är gjord för dig och gulisarna. Så vad var dina förväntningar och hur jämför du dem med hur det egentligen var?
Jenny: Jo. För mig personligen det har ju varit en stor grej att börja här eftersom att bland annat har jag då flyttat hit från Vasa som jag kommer från ursprungligen. Helgen före gick flyttlasset hit ner och sådär. Jag visste inte riktigt vad jag egentligen kunnat förvänta mig. Det kändes som ett stort steg att börja på uni nu då. Jag visste inte riktigt vad jag egentligen kunnat förvänta mig. Jag gick nog in i det ganska open minded och det sa jag nog till mig själv hela tiden att ta det lite som det kommer och var öppen till massa nytt och såhär men jag förväntade mig nu mest det här att träffa nya människor eftersom att det, som ny här i stan och sådär så känner man inte sådär jätte många. Det var inte många jag kände alls som heller skulle börja här. Så det var nog det som jag förväntade mig tror jag mest. Alltså det här alla nya människor som jag vill lära känna. Och så såg jag ju mycket fram emot det här evenemanget. Jag hade lite sett det här, t.ex. läst den här (guliskomposten) eller vad den heter så tror jag. Där hade man lite fått se vad som komma skall och det lät ju himla kul. Och som det då var helt himla kul också. Det var nog en bra start på det här nya kapitlet som man kommit in i livet här. Det är faktiskt bara över förväntan.
Nathalie: Men hur kändes den första dagen då du kom hit? Ni kom väl till Soc&kom på inskription tror jag. Och där, måste ju säga, vi som nu har varit gulisar 2020 och 2021 så vi fick ju inte vara på plats. Vi såg ju allt på Zoom men ni fick ju vara på plats i festsalen då rektor Johan Bärlund hade inskription och tal.
Jenny: Det fick vi jo. Det började ju ganska sent. Det var först där vid, tror jag där vid ett- tvåtiden vi skulle vara här och då gick man nog hela dagen lite runt och väntade att ja, snart, snart, snart får vi vara. Men ja, jag inte kände mig så nervöst före dagen men sedan i spårvagnen väg till skolan, då satt man och var lite skakig men det släpp nog snabbt också bara man steg in på gården. Man såg alla och man såg ju att alla var i samma situation så det var nog bra första dag.
Lotta: Okej, vad skönt att höra (som ordnare). Det är ju spännande för att det är förstås både för gulisarna men också för oss som ordnar allt det, så det är också 100 nya människor. Och förstås så har man kanske en annan roll. Man är mindre nervös på det där att kommer jag hitta några vänner osv. men det är ju för oss också, jag minns att vi var alla ganska sådär, man var ganska sådär, inte kanske darrig men det var liksom adrenalin som liksom for rakt upp när gulisarna kom, att det var nog en häftig upplevelse också från andra hållet.
Nathalie: Jo den här introveckan är ju väldigt intensiv för vi har evenemang varenda dag, det är fem dagar. Förutom högskolan så är det ju StudOrg, studentorganisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Det är de vi representerar, vi gulismamin och tutorer. Så vi har evenemang varenda dag, de där fem dagar i veckan så det är väldigt intensivt. Och ja, det är någon som ska planera och ordna det här och det är ju jag och Lotta som har gjort det. Så Lotta vill du berätta lite hur går det till när man planerar en sån här intensiv vecka?
Lotta: Nå alltså vi har ju med Nathalie börjat vårt arbete redan i januari. Då satt vi oss ner och började där. Allt som man då kunde göra så gjorde vi direkt då i början av året. Såsom hela den här processen går till så vi satt nu bara oss ner och kollade lite på tidigare på tidigare evenemang och program osv. och kollade att vad som vi kände att var värt att hålla med, vad som vi kanske vill ännu lägga till och så här. Det är nu kanske det som, först sätter vi oss ner och lägger de här stora planerna och sen börjar vi gå ner i mera detaljgrejer. Men att ganska så snabbt då efter att tutorerna blev valda, där i början av våren, i februari…
Nathalie: Jo, det kan man ju säga, det kanske är den viktigaste delen vi gör på våren är att välja tutorerna. Det är många som redan på hösten, många gulisar som frågar hur blir man tutor. Så Mathias, hur blev du vald till tutor?
Mathias: Nå jag ansökte för det första på våren. Sen fick jag veta att du har kommit med på intervjuskedet och jag var så här jes, wau! Och de meddelade också att det var rekordmånga som sökte så jag kände mig ännu lite mer speciellt på grund av det. Sen var det Zoom som var vanligt 2022 våren ännu. Vi hade sen en Zoom och där frågade de frågor och vi skulle besvara de här frågorna efter varandra och det var kanske 5 till 6 gulisar som sökte plus två lärare och endera gulismami.
Nathalie: Ja, gulismami jag eller Lotta, eller så var det ju också internationell gulismami Milla var också med.
Mathias: Ja, och de frågade sen en rad frågor och jag blev ju vald som utbytesstuderandetutor så de frågade mig att är du bekväm med engelska sen talade jag engelska, och skulle jag vara öppen för den positionen och jag sade jo. På det sättet blev jag vald, jag fick veta (--)?
Nathalie: Mars kanske, några veckor?
Mathias: Mars, några veckor efter ungefär. Jo, ungefär på det sättet. Det är ganska rakt på sak men att man ska inte stressa inför de där frågorna, man ska bara besvara så bra man kan. De där frågorna är ju designade så att du besvarar på ditt eget sätt och sen tittar man bara att okej den här personen har försökt ändå sitt bästa så då borde det gå bra. För mina svar var alltid sådär att jag stamma massor, jag var osäker, gick massa olika sidospår. Så jag menar everything goes så att säga.
Nathalie: Ja men som du sade en stor del av de här tutorintervjuerna, det kan även Lotta säga som var också med och bedömde, det handlar jätte mycket om att visa sin personlighet helt enkelt och visa att man är villigt att ta sig an det här uppdraget osv.
Lotta: Då när vi väljer tutorerna så det handlar om att hitta en blandning av olika egenskaper. Så blir det liksom en tutorkompott eller att det finns jätte mycket olika roller och så ska det också vara. Men något som jag kanske skulle, vad som skulle vara en enstaka egenskap så kanske en allmän öppenhet och att man är lätt att, alltså mottaglig kanske.
Nathalie: På engelska heter det approachable. Exakt. Men ja det är lätt för människor att gå fram, man är lätt tillgänglig eller så där, känns lätt tillgänglig osv. Det tycker jag också är en jätte viktig egenskap och sen det är ju jätte viktigt man måste ju klara av, det som kanske inte många vet om, det är jätte mycket socialt. Att man måste klara av att det är jätte intensivt socialt och det är verkligen 100 människor du ska kunna, vara villig att prata med och ta in, vilket inte är ett problem för många tutorer för många är så sociala och så där. Det betyder inte att man måste vara extrovert eller något men man måste klara av att prata med människor stup i kvarter i (en) dag ungefär. Men Jenny, vad tycker du har varit det, vad har du uppskattat mest hos tutorerna under introveckan?
Jenny: Jag har verkligen funderat på det här men det kom ganska självklart då jag lärde känna mina tutorer som jag måste säga också här att varit jätte bra. Det jag har uppskattat och som jag har sett också från sidan om så om jag har, jag vet inte (--) man ska säga. Men det här hur bra alla så här, att få alla att känna sig sedd på något sätt. Man ser hur tutorerna verkligen går runt och pratar med allihopa. Det är fast man själv skulle ha hittat någon att prata med och någon annan men så ser man om inte någon annan har det så är det alltid en tutor som sitter där. Det är jätte fint tycker jag. Och det är något man har sett att de går verkligen runt till alla och de ser alla i rummet.
Nathalie: Det är jätte kul att höra. Jag funderar att är det liksom, Matte du som tutor, är det något som du har upplevt som att var överraskande? Var det något som du tänkte, att du inte hade tänkt på som du sen upplevde under introveckan eller de första veckorna, att vara som tutor, eller något som kom som en överraskning?
Mathias: Jag skulle säga att den största överraskningen var att när jag talar så lyssnar man på riktigt. Och jag måste vara lite mer försiktigt (skratt). Jag kan inte säga riktigt för mycket, det måste vara något, vad heter det, som en hemlighet, att ni får veta sen på kvällen först, när (-) börjar. Så de är att ”ja ja vi far dit till baren och sen ska vi spela lite spel” och vet du jag är som ”fuck, jag borde inte ha sagt det här”, det är inte okej! Men det är kanske den största överraskning jag har haft. Och hur mycket man orkar faktiskt när man har människor som vill vara på plats, man vill vara på plats och man vill vara engagerad och ha en tävling. ”Okej nu tar vi på fullt” och vet du de springer och allt händer. Det är nog super.
Nathalie: Det är skönt då man ger att man får tillbaka vilket jag känner att vi har fått verkligen. Att ens arbete uppskattas så förstås blir man mer motiverad då. Jag känner att det går lättare att gå för eller- Ja. Men under den här introveckan, nu har vi pratat om introveckan hit och introveckan dit men vad händer konkret under introveckan? Vill du Lotta?
Lotta: Jag kan ta början ni kan inflika här. Vi har ju som sagt fem dagar av evenemang och det börjar ju med after school, då på måndag. Då är idén den att efter att vi har varit i skolan och haft inskription eller vad nu det här första mötet är, så far vi och sätter oss i tutorgrupperna i Kajsaniemiparken, där har vi nu varit några år. Och har just en massa namnlekar och det är kanske det som var så där, före man började studera och ser alla studerande sitta tillsammans och ser man att det är bara en massa lekar, de sitter i en ring hela tiden, står i en ring och det händer hela tiden något. Men första dagen egentligen går ut på att lära känna varandra, dra en massa namnlekar så att man blir trött på dem. Och sen efter det så for vi vidare till en sådan här studerandepub -
Nathalie: Thirsty, klassiker på uni.
Lotta: Ja, Thirsty, säkert flera känner till. Sen på tisdag så hade vi faktiskt ett nytt evenemang nu för i år. Vi hade ett strandhängevenemang i Hietsu. Det var ju förstås lite spännande för att nu, just den här veckan som vi fick börja så droppade alla temperaturer, det blev höst på liksom en dag och vi hade haft 27 grader varmt här veckan tidigare men det var ju inte the case då när vi började. Så for vi till Hietsu, och det var nog kanske inte sådär vinter men jag skulle nog säga att det var mer höst än sommar. Det blåste nog mycket. Så där hade vi, vad hade vi? Olika lekar, volleyboll och…
Nathalie: Ja, vad hade vi? Matte du drog någon slags här dragkamp visst?
Mathias: Det var dragkamp jo. Det var så tunt att människors händer blev helt, de fick brännsår.
(Skratt.)
Lotta: Det var ganska bad. Inte igen. Men det här, volleybollen var också kul, kom ihåg där fick man upp värmen lite. Så då var det inget problem heller att vara ute så. Det håller jag med om.
Nathalie: Vad skönt.
Lotta: Jo. Sen onsdag så hade vi gulisolympiaden, vilket nu är det här tredje året det evenemanget har funnits, vilket alltid har varit ett av de favoriterna både vad jag har förstått bland gulisarna också och tutorerna. Då hade vi alltså en sån här väldigt seriös kamp där i Kajsaniemi med olika grenar, mera sportiga grenar och mera chilla grenar osv. Det var egentligen vad onsdagen går ut på. Och så for vi vidare och dansa lite till Heidi’s. Wuhuu!
Nathalie: Alltså gulisolympiaden, jag ska bara säga det är nog en av mina favoriter för det är så kul, alla engagerar sig så mycket. Och det är så kul, det här tävlingsmomentet, man märker, man blir som (-), de är så här ”jag ska vinna det här” fast det verkligen är så här stafetter, hämta saker, man lever sig på något sätt in i det ganska mycket och det blir så kul för alla.
Lotta: Ja, faktiskt. Det är verkligen bonding experience när man ska tävla i ett lag mot andra lag, det blir inte bättre.
Nathalie: Exakt.
Lotta: Och sen torsdagen brukar vara sån här regimer avslappnad dag. Då hade vi mycket info, ett helt info det där tillfället med alla ämnesföreningar, nationer, StudOrg, alla utskott osv. Så satt vi där i festsalen 9 på morgonen vilket var en riktig kul upplevelse, tror jag, för många. Så har vi på fredag liksom grand final över hela introveckan. Gulisfesten.
Nathalie: Utomhus.
Mathias: Så klart.
Lotta: Exakt. Så hade vi en piratfest där på skärholmen vilket också är ett symboliskt ställe för StudOrg numera.
Nathalie: Jo.
Lotta: Så att, jo.
Nathalie: Många gulis har (-) på skärholmen, eller flera evenemang. Så det var kul att få avsluta där, liksom tie it all together.
Lotta: Jo.
Mathias: Mm.
Nathalie: Och det var riktigt kul och då for vi också sen till Svengi för lite karaoke efteråt. Det tror jag var, det blev jätte roligt, det var jätte kul. Tyckte du Mathias att det var något problem som dök upp som du kanske inte var förberedd på och som man måste bara lösa?
Mathias: Jå, alltså check in för utbytesstuderande var liksom den värsta soppan jag varit med om. Det var inte rätta dokument som vi hade hämtat som vi hade fått instruktioner att ta och sen funkade inte det och det funkade inte där och nä ni måste köa här och det var jätte långa köar för det var liksom, jag vet inte hur många studeranden, det var alla samtidigt.
Nathalie: Men det hade väl varit problem för typ många utbytesstuderande på andra fakulteter också.
Mathias: Jo, jag tror hela den där exchange services har bara fejlat, det har inte bara gått bra. Och vi fick också en email av den här ordföranden av hela av den här exchange services tre timmar efter check in –event hade börjat. Så jag och mina kollegor plus Milla-mami, utismami, så vi var helt sådär att ”nej, vad är det som pågår?”. Men som tur, så de hjälpte oss, de som var där på alla punkter och vi fick det som tur fixat. Så det tog bara en längre tid. Det borde ha tagit kanske en halv timme men det tog tre och halv timmar.
Lotta: Oj.
Nathalie: Oj nej.
Mathias: Men that’s fixed. Det är historia. Men annars så skulle jag säga att vi var inte förberedda för vädret, vi trodde det skulle vara varmare. Det var nog kallt ibland.
Nathalie: Jo. Framför allt när man sitter på marken, picknik eller något sånt så blir det nog lätt.
Lotta: Vi fick också lite feedback av gulisar att det var nog ganska kallt där på morgonen när vi måste sitta ner.
Jenny: Jo, men det är inte det jag kommer ändå ihåg. Det är egentligen inte fräschaste minnet att det skulle ha varit kallt på introveckan. Allt annat roligt tog nog över den.
Mathias: Bra att höra.
Nathalie: Vi skaffade nog lösningar. Problem som kan uppstå är ju förstås att mitt i allt, som du sa vädret men det är sånt man inte kan styra. Vi hade problem med en bokning på Thirsty, då vi kom dit så fanns det inga platser att sitta.
Lotta: Det var första dagen också, det var lite åhh.
Nathalie: Men det löste sig till sist.
Mathias och Lotta: Jo.
Nathalie: Så jag skulle inte säga att vi har stött på några riktigt stora problem under introveckan.
Mathias: Nä, det tycker jag inte heller.
Lotta: Och det är inte på liv och död som det kommer något, så då är det oftast sådana problem som går att fixa.
Nathalie: Och om man är förberedd på att den kan hända.
Mathias: Jo. På tal om att ha större problem så kan jag säga att den kontrasten att när vi hade efter strandhäng och for till Mr. Don. Och vi hade i princip hela baren för oss själva så jag tycker att det var typ en av favoritmoments av hela veckan.
Nathalie: Asså det var!
Mathias: Det var så där, ”det här är ju perfekt!”. Hela Mr. Don som är inte så stort, det är ganska stort.
Nathalie: De sa 200 platser vilket jag inte helt tror på men…
Mathias: Nä, inte svår då. Vi var kanske hundra och det var just där, just och just alla fick sittplats. Jag tycker det var liksom det bästa. Och en av våra utbytesstuderande hade också födelsedag så vi fick också sjunga till honom (--), finally. Och det var också helt super kul. Men att jag menar när man kom in, jag kom in lite senare för jag blev ute och talade med ett par elever. Och sen kom jag in och såg alla tala, det var liksom en medeltalets pub, det var massor med tal, lite musik, det kändes bara jätte mysigt. Så jag tyckte att det var liksom nästan bästa succén.
Nathalie: Och det var ju också en lösning vi tog till ganska sent att vi skulle fara dit.
Lotta: Vi hade nog andra planer först men så ändrade vi dem och det blev nog –
Nathalie: Det blev jätte bra.
Lotta: Det blev lyckat.
Mathias: Jo.
Nathalie: Sen hade vi funderat, det har någon gång way back funnits ett rykte att vissa evenemang har varit lite roisiga och det har förekommit t.ex. saker som man inte önskar sig, typ alkoholhets och typ lekar som är inte passliga osv. Jag tänkte fråga dig Jenny att har du upplevt något sådant under, eller hade du några sådana förväntningar, var det något du var nervös över före du kom eller något sådant?
Jenny: Man har ju så klart hört osv. men för min del så faktiskt inte, jag hade inte så här att jag gick runt och tänkte att oj vad ska det här nu bli till. Personligen har jag inte känt det och det har inte varit någon hets alls faktiskt. Och det tycker jag alla har varit så himla tydliga med också att t.ex. någon alkoholhets eller liknande, att det har inte funnits på våra evenemang och så här. Jag har nog alltid känt att sist och slutligen när jag lämnar min lägenhet när jag ska på ett evenemang så är det nog helt jag själv som har bestämt vad jag har tagit med. Det har nog kommit fram väldigt tydligt att inte i alla fall jag känt det. Jag tycker nog det bara har varit riktigt roligt, alla evenemang. Det har nog varit inte så seriöst fast det har varit tävlingar och liknande så inte, det har bara varit på skoj och så där så.
Lotta: Det är jätte skönt att höra. För det är något som tror jag allmänt också studerandekulturen eller så som tur inte finns på samma sätt mera men som man nog har hört från tidigare före man börjat studera. Eller den bilden kanske som jag också själv har haft någon gång. Men jag kan nog bara instämma också då när jag tänker mig själv som gulis, att det inte, jag åtminstone då inte upplevde alls något sånt. Och det är nog något sånt som vi jobbar med mycket och funderar på olika lösningar. Men jag funderar, har du Nathalie något som du, eller så där, jag tycker vi har pratat om de grejerna rätt mycket men att hur förebyggs det, att det inte ska ske sådant i vår verksamhet?
Nathalie: Nå, det mest konkret kanske är just det här alkoholhets. Vi har försökt just nu i år har vi infört att vi är snäppet mer tutorer i grupper, så de är tre per grupp. Och vi har haft en sån policy att en tutor i varje grupp gärna ska vara nykter. Eller vi har nog varit ganska sådär strängt på att en av er ska vara nykter för att ni är ändå tre för att ni kan turas om det är så att ni vill dricka. Så det har vi nu försökt få så att man kan normalisera det här att ”aa man kan vara med på saker och inte dricka” vilket är ju självklart men det är inte alltid så självklart i studerandelivet. Jag tror inte att så många kanske känner att det är så självklart. Och just med alkoholhets, vi kommer t.ex. ha ett helt alkoholfritt evenemang som är uttalat alkoholfritt. Men det här med förnedrande lekar det tror jag StudOrg verkligen har tagit bort ur sin introvecka för länge sedan. Det känns som att det är något vi inte har behövt deala ens eller ens liksom behövt tänka på.
Lotta: Hela den tiden du och jag också har varit på Soc&kom så (--).
Nathalie: Jag skulle säga att det finns inte så mycket, man måste alltid förebygga och tänka på och fundera. Men vi har en väldigt god grund att arbeta med i StudOrg.
Lotta: Jag tror det är också mycket fast på hurdana evenemang man då planerar att är det sådana liksom, förstås alkohol för många kan ta ner nerverna lite och så. Så då kanske det gäller, och det är något som vi nu har funderat på att hurdana evenemang är det vi ordnar, är det sådana att man bara sitter i en park och har inte något program eller så. Det är också mycket fast på planeringen att man gör sådana evenemang att det finns hela tiden något som pågår som man kan göra osv.
Nathalie: Man är inte bekväm att bara mingla runt osv.
Jenny: Det var t.ex. just det här strandhänget på Hietsu, det tyckte jag var helt super kul. För där var det verkligen, man kunde ju göra vad som helst det fanns, spela volleyboll eller sen kunde man på en punkt bara sitta och chilla och snacka med andra och äta chips och så här. Och sen fanns det liksom beer pong, om man ville spela det med något, det fanns verkligen av allt. Det var jätte kul faktiskt.
Lotta: Det är kul att se. Det har kanske minskat lite, jag tror att också allmänna trenden numera, det är flera som är helt nyktra eller det har blivit sober curious, det finns alla möjliga sådana trender eller så. Men jag tror att den förändringen har också nu nått studielivet och helt tydligt och man märker nog av det.
Nathalie: Nåmen nu har vi introveckan bakom oss och så har vi också haft gulissits och guliskaraoke men vi har ännu lite evenemang kvar. Det är gulis(-) som då vi åker till Borgå och övernattar och så har vi gulisintagning och så där. Men hur ser hösten på Soc&kom ut nu, åtminstone för den här gulisverksamheten så har vi lite kvar ännu men sen kommer det till slut. Men Jenny hur ser det ut för dig?
Jenny: Ja, nå egentligen förra veckan här så kom ju föreläsningarna igång. Så det är ju rätt så nytt att försöka komma in i studierna då igen. Att den första deadlinen är i kväll som ska in och så där t.ex. Men det är väl att ta tag lite i det när man har kommit in i den här gemenskapen nu lite så då ska man komma in i studierna. För mig då t.ex. har vi någon Vasanation-grej som jag ska testa på och så här. Så det blir att testa på lite annat också utanför StudOrgs evenemang också. Det är väl nu mer att bygga en lite så här ny vardag här, studievardag då, nya rutiner och så där.
Nathalie: Hur ser den ut för dig, Matte, hösten?
Mathias: Nå jag har nu helt för mycket kurser på gång men det är nu liksom, jag har så klart utisansvar också så jag har lite mera. Vi har lite planerat hit och dit, bastukvällar, vi ska till Borgå på lördag för att en av våra tutorer är från Borgå så hon kommer ha en guided tur i Borgå.
Nathalie: Nice!
Mathias: Vi hade bra tur det här året. Vi får fara till Borgå som är också var jag har spenderat min barndom. Men jo, det är basicly hela tiden tills december något med utisarna. Och det är sen massor med StudOrgs evenemang som jag väntar på, speciellt årsfesten.
Nathalie: Ja, årsfesten är, hela den veckan blir bra.
Mathias: Ja, och (-) med J-komm.
Nathalie: Ja exakt, det finns ju ämnesföreningars evenemang också. Så ja, hösten har verkligen kickat igång nu.
Lotta: Hur är det med dig Nathalie? Hur ser din höst ut?
Nathalie: Ja, kandidatseminarium på gång. Så det är väl intressant att man måste växa upp nu. Det är dags med den här kandidaten och så där.
Lotta: Jag har skjutit fram på det så mycket jag kan.
Nathalie: Ja ta ingen stress med det! Men det är nu det jag har och sen förstås mina gulismami-duties s.a.s. som jag måste göra. Och annars bara njuta av studielivet osv. Jag antar att du Lotta har lite samma.
Lotta: Jag, det låter lite bekant. Jag har nu de där gulisgrejerna och sen förstås annars styrelsearbete har vi nu –
Nathalie: Förstås, jo.
Lotta: sista slutspurten kvar ännu några månader tills årsskiftet eller tills julen. Så jag tänker nu njuta av det, det har varit jätte roligt så det är dags att knyta ihop hela året. Och så här, årsfesten, det är liksom grand, något som vi har väntat hela -
Nathalie: Höjdpunkten på året.
Lotta: Höjdpunkten, ja så kan man säga. Och (--) framför allt.
Nathalie: Exakt.
Mathias: När ska ni rösta på en ny styrelse?
Nathalie: Det är i november sen.
Lotta: Höstmöte, nä, slutet av november brukar det vara. Eller början av december, något sånt.
Nathalie: Så det blir väl också under hösten att försöka rekrytera någon ny gulismami.
Lotta: Samt alla möjliga andra poster också.
Nathalie: Jep. Tack ska ni ha att ni kom hit. Hoppas ni som har lyssnat har fått några nya insikter eller fått reda på något som ni inte –
Lotta: Lite gulisfiilis kanske.
Nathalie: Ja lite gulisfiilis!