A: Alva
A1: Annika
I: Ina
M: Minski
or-: ordet avbrutet
(ord): en osäker samtalsperiod eller en talare vars identifiering är osäker
(-): ett ord som inte kunde urskiljas
(--): flera ord som inte kunde urskiljas
[10 s paus]: en paus i tal på minst 10 sekunder
,.?: skiljetecken enligt skrivregler eller en paus i tal på under 10 sekunder
A: Du lyssnar på StudOrg-podcasten och idag är det jag Alva, som är här för att prata med några studerande på Soc&kom. Vårt tema idag är praktik, och mer specifikt så kommer vi att prata med några modiga typer som är här i studion idag, för dom har varit utomlands och gjort sin praktik. Så jag har tre gäster här mittemot mig, ni får presentera er själva, vi börjar här till vänster.
I: Hejsan allihopa, jag heter Ina, jag kommer från Lappträsk, jag läser rättsvetenskap.
A1: Mojsan, jag är Annika Karlsson, jag studerar soc-psyk för tredje året.
M: Och hej, jag heter Minski, och jag studerar socialpsykologi för fjärde året.
A: Hej på er, kiva att ni är här. Ja som sagt ni har varit på praktik utomlands som jag förstått, och faktiskt vet jag lika like som våra lyssnare om vad det är riktigt ni har gjort, så vem känner sig manad att berätta om vad ni har gjort på er praktik, eller kanske vilket land ni har varit i först och främst.
M: No jag känner att jag kan börja här för jag kom nämligen hem igår.
A: Vau.
M: Det här var väldigt färskt. Och jag kommer vara lite råddig tror jag, men jo jag kom hem igår, jag har varit i Portugal. I en stad som heter Porto. Och där har jag gjort min praktik på ett ställe som heter Casa de Horta som översätts till, jag vet inte Alva du kan också portugisiska, men typ huset av så här vegetable garden, grönsakshuset. Nå sånt. Och det är en idel organisation, kultur och organisation som bygger mycket på volontärarbete i staden Porto och gör mycket hållbarhetsgrejer och miljö och så här community work och sånt.
A: Har du alltså varit volontär där eller vad har din (-) [02:02].
M: Nä alltså jag har varit helt praktikant via Erasmus, så jag har fått hela den där processen har varit via Erasmus och många av dom som är där är Erasmus praktikanter, men hela stället styrs av volontärer och volontärarbete. Plus sen sån häna människor som är på praktik helt enkelt.
A: Okej, häftigt, just de. Så dom som arbeta där dom får liksom inte betalt för det jobbet som dom gör utan dom får kanske bo en del där eller hur funkar det?
M: Jo så att det är lite, dom har ett speciellt upplägg. Men att dom har mycket olika slags sån häna grupp eller workshops till liksom folket i Porto, men så har dom också en restaurang om kvällarna, och en bar. Och det är via den här restaurangen som dom får in pengar, och mest av dom pengarna går då till att ordna dom här workshopparna eller att betala elen och hyran för det där stället dom har där. Men den går en jätte liten del också till dom där fem permanenta människorna som jobbar där hela tiden. Och det är det, dom kallar sig för volontärer men dom får jätte lite lön så att dom kan leva. Men det är absolut inte deras ända sak som dom gör, utan dom är där och så gör dom andra saker också. Och dom bor egentligen också i ett kollektivt tillsammans i litet hus utanför. Så dom har ofta olika middagar som dom får pengar för att kunna bo i det där huset kollektivt.
A: Okej.
A1: Ska jag fortsätta här då? Jo jag var alltså i Köpenhamn i Danmark och jag jobba på en organisation som heter Nordjobb. Det kan vara att vissa har, eller är bekanta med Nordjobb, eller konceptet, men jag kan förklara det så där ganska kort. Det går ut på att ungdomar från nordiska länder jobbar i andra nordiska länder. Så det vill säga att du kan vara från Sverige eller Finland och så jobba i till exempel Danmark då. Och lite som Minervas praktikplats så det här gick också ganska långt ut på volontärarbetare och praktikanter som höll hela organisationen i gång. Att det var största delen var just volontärer som jobba där. Dom fick också en liten lön, men det var jätte lite dom fick. Jo, och min titel var projektassistent, och jag höll på och rekrytera olika ungdomar eller det är från 18 till 29 år tror jag som man får jobba på Nordjobb. Så höll på och rekrytera dom till olika arbetsplatser i Danmark, så jo, det var helt kul.
A: Så du jobba liksom för Nordjobb då egentligen.
A1: Jo. Och specifikt Nordjobb Danmark. Att jag skötte bara dom arbetarna som ville komma till Danmark och jobba från dom andra nordiska länderna.
A: Visste du redan när du sökte att du kommer ifall att du får det så kommer du att måsta fara till Danmark.
A1: Jo det var liksom orsaken till varför jag sökte den här praktikplatsen var för att jag ville utomlands. Att det hade just varit Corona var i fullgång och jag var så där äsch att jag vill utomlands att jag orkar inte med det här, så sen ba mejla jag dit och sa att jag skulle kunna flytta till Köpenhamn och så va så där jo, kom bara.
A: Var det inte i somras du va?
A1: Jo det var förra sommaren.
A: Så 2021.
A1: Jo, kyllä.
A: Var det så för er andra också att ni visste så där primärt att ni ville fa utomlands och sen sökte praktik, eller var det så att ni hitta en jätteintressant praktikplats och så råka den va utomlands?
I: Jag hade som senare att jag hitta en intressant praktikplats som nu mera råka vara utomlands.
A: Jo, var är det du har varit på praktik?
I: Jag var i Bryssel och jobbade för Nils Torvalds som en del av hans staff i europaparlamentet. Så där har jag suttit nu. Jag flytta dit i slutet av september och så kom ja tillbaks till Finland i mitten av februari. Så ungefär fem månader var jag utomlands där då.
A: Jo det är väl ganska så där normal.
I: Jo praktikperiod. Jo exakt, de där fem månader verkar vara en ganska normal tid att vara praktik.
A: Jo, var det heltidsjobb?
I: Det var heltidsjobb, eller jag jobbar fortfarande för honom där så det fortsätter där men under praktiken var det också heltid.
A: Vad var din befattning, att då du säger att du jobbade för en europaparlamentariker, så var du en assistent eller vad är din titel?
I: Det var nog då praktikant så det var som en del av hans (-) [06:52] medan sen då efteråt har jag fått titeln kommunikationsassistent. Som jag nu då håller på med i några månader till. En förlängning av praktiken i princip ändå. När jag flyttade tillbaka.
A: Okej, du var säkert glad att du fick fortsätta.
I: Verkligen, jag trivdes jättebra med det jobbet så det var jättekiva att dom fråga ifall jag vill fortsätta med det också på distans, vilket också är jätteskönt att man kan göra nu för distans att man inte behöver sitta där även om det var hemskt roligt, så går det också lättare att man kan jobba i Bryssel från Finland.
A: Jo det är ju det som kanske är ganska bra med praktiken att om man får möjlighet till förlängning eller man får foten in kanske på nåt antingen nåt företag eller i nån organisation eller nånting såndänt, upplever ni Annika och Minski att ni sku kunna fortsätta med den praktiken som ni va på så där i framtiden ifall att ni sku få möjlighet.
M: Jag sku absolut. Det var ju en väldigt specifik organisation så att det är inte som har nåt nätverk liksom till andra ställen på det sättet, utan det var väldigt Porto baserad men att det var nog vi blev en liten familj där och det var ju jätte sorligt att lämna att jag sku jätte gärna fa tibaka. Men också bara att det där var min första erfarenhet att jobba i en idel organisation överhuvudtaget så där mycket, så att det var jätte bra, det fick mig verkligen och inse att det var nog det här jag vill göra. Kanske inte specifikt den organisationen, men något liknande. Och det är nog bra att redan som ung pröva på och se och få erfarenheter för att också se var man känner att man passar in.
A: Jo. Men var det så för dig, jag låter int dej svara på frågan men var det alltså så för dig att du ville fara utomlands och sen råka du hitta det där eller hur börja det för dig?
M: Nå, det finns många olika orsaker till varför jag just hamna där. Jag är ju som sagt på fjärde året, och det är ju vanligt att man gör sin praktik efter första eller andra året typ.
A: Ja det är väl ganska vanligt att man gör den efter andra året. Men som jag förstått är det ganska många som nog skjuter upp den därför att det kan vara jättesvårt att få praktikplats.
M: Specifikt under corona.
A: Specifikt under corona och sen annors också för vad jag har förstått är det ganska ovanligt att man har från högskolor praktik i kandiskedet, att det är många som först har i magistern, så vad jag förstått så kan det vara ganska hög konkurrens också när det är dom andra som söker kan ha studerat mycket längre än en själv så där.
M: No jo, men i alla fall så jag försökte efter mitt tredje år så försökte jag få, jag har jobbat i ett bageri dom senaste tre åren, eller medan jag studera på Soc&kom har jag jobbat på ett bageri, och så försökte jag be Soc&kom om jag sku få det till godo att jag inte behöver gå praktik utan jag har jobbat där. Men det accepterades inte, och då var det redan sommaren och jag hade ingen praktik över huvudtaget, så jag tänkte äsch okej, om jag inte fick det här till godo så då tänker jag bara fa utomlands. Och sen gick jag på Erasmus sidor tror jag, bland annat. Och ba kolla olika länder i Europa vad har dom för just mitt intresseområde. Och då råka jag hitta den där, jag hade aldrig varit i Portugal förr, och jag tänkte, jag har alltid velat fara till Portugal så jag prövar och så fick jag det.
A: Och kanske det ännu går att nämna att du studerar alltså socialpsykologi.
M: Jo.
A: Du sa nog det där i början men jag tänkte ba att man kan säga det igen för jag tror folk tycker det är helt intressant att så där, särskilt för socialpsykologer har det åtminstone i mitt fall ibland varit lite oklart att vart man faktisk kan söka och vad som räknas som praktik.
M: Och jag tycker det var extra intressant med just den här organisationen är deras struktur, den är horisontell struktur så att dom har inte riktigt någo ledare eller nånting. Det finns ingen auktoritet på det sättet. Utan alla är på samma nivå och alla beslut görs tillsammans. Och jag kommer dit som ny men jag hade ändå lika mycket att säga som den permanenta som har varit där i tio år. Så att det var därför bland annat jag också tyckte det var jätte intressant, som socialpsykolog, att fara dit när vi har mycket, eller man kan välja arbets- och organisationspsykologi. Så att ur den synvinkeln var det jätte intressant.
I: Det känns som att ha en helt icke-hierarkisk arbetsplats jämfört med Europaparlamentet som är raka motsatsen i det här (-) [11:31].
M: Sen kan man alltid ifrågasätta att kan man nånsin vara helt hierarkiskfri, eller auktoritetsfritt, men nog finns det olika uppsättningar så nog är det här mera platt än vad du har varit med om kan jag tänka mig.
A: Men Ina var det så, upplevde du att det var jätte hierarkiskt där?
I: Inte i Finland ska vi säga så här. Att dom finska (mepparna) överlag är ganska raka motsatsen till det jag försöker ha det jätte så där att jag sku inte ha kallat Nils Torvalds, Torvalds, men det fanns jätte många mina praktikant kollegor så dom var så där att dom måste använda då mister, eller miss nånting, att förnamn var helt off the table i det här fallet. Att till exempel dom tyska (mepparna) var det jätte jätte tarkka med att hur man behandla dom och att du måst gå in i hissen en viss ordning, det finns en hisshierarki i parlamentet. Dom kan dra det ganska långt om man vill. Men det här var nånting som överlag de nordiska kontoren att okej varför sku man hålla på med nånting så där det är ju absolut ingenting som ger nån större nytta att vem går först in i en hiss. Men man kunde absolut parlamentet har di nog helt klart, det finns en struktur nog i grunden där i alla fall som är ganska hierarkisk.
M: Det där kan ju också vara en kulturfråga.
I: Absolut, överlag är det ju vissa länder som har bara bland äldre och yngre eller liknande eller så här.
M: Lärare.
I: Jo, så här.
A: Jätte intressant. Så du träffa liksom andra europaparlamentarikers praktikanter från andra länder och sån dänt när du var där?
I: Jo, det hade jag exempelvis, jag bodde i ett ganska intressant ställe. Jag bodde med upp till 35 andra stycken i ett internatliknande (-) [13:13] där jag hyrde ett nio kvadratmeter stort rum, och sen fick vi middag och lunch och frukost av boendet där, så det var internatfiilis på så sätt. Men dom alla praktikanterna var i princip praktikanter inom EU. Så det var antingen såna som var då inom EU parlamentet, men också då kanske kommissionen, eller nån av dom här lobbybyråerna. Och det var jätteroligt att minsta tanken med på Coronan när det ändå inte händer liksom så mycket extra program jag hade bott med 35 andra människor, då finns det alltid nån som vill göra nånting och liknande. Men där hittade jag också andra meppars praktikanter som var jätte roligt att man kunde på jobbtid gå ut på kaffe eller där då i parlamentet att hej nu träffas vi här nu och liknande, som var riktigt skönt.
A: Det låter jättekiva, nästan lite sån dän utbytesfiilis.
I: Jo men det blev lite utbytesfiilis. Åtminstone så att det blev att där var några veckor i december där det var ganska så där ingenting händer, Belgien hade i ett tag en jätte intressant att du fick bara vara på jobb en dag i veckan, och resten var på distans. Men nattklubbarna, dom valde dom att ha öppna. Det var lite ifrågasättande av prioriteringarna att kanske nog, var sprider det kanske sig mer, på nattklubben eller på den där ena jobbdagen då du var tillåten att komma på plats. Men i såna fall var man jätte tacksam att man bodde med 35 andra människor där och faktiskt hade folk att umgås med och inte då hade hyrt en etta som jag först fundera på att ta för jag tänkte att ja det sku kanske vara helt skönt att ha det lite lugn och ro också.
A: Men var du alltså en gång i veckan på plats eller hur blev det?
I: Det blev den här parlamentet lyder inte under Belgiens lagstiftning. Så på det sättet hade vi inte samma så här, att man kanske försökte nu vara kanske tre dagar i veckan i kontoret. Men ungefär då ett tag. Ungefär i december, så höll vi på med det. Men efter det, så var det nog så att man ganska fritt fick komma och gå som du ville. Men vi försökte vara så ofta på kontoret som möjligt för att man jobbar ändå bäst med ett team i det här fallet med sån häna frågor när du faktiskt kan se lite och kolla att vad tycker du om den här frågan som praktikant tycker jag själv att sku vara lite svårt att göra policy arbete för Torvalds utan att veta vad Torvalds själv tycker om frågan. Och då är det bara lättare att bara kasta frågan över kontoret än att börja se att okej, sitter han i nåt möte nu och försöker på whatsapp nå eller liknande.
A1: Vad det här boendet, de här internatliknande stället, var det nånting ni fick? Blev ni tilldelade det eller hur hittade du det?
I: Jag hitta det bara att jag hade en kompis som hade bott där tidigare och liknande och så via det hittade jag det.
A1: Men att det var många liknande som var?
I: Jo absolut. Det var dom allra flesta som va alldeles just praktikanter. Du sku helst vara i samma ålder, att dom flesta var då mellan, eller det står nånstans att helst mellan 20 och 30, även om dom allra flesta var närmare 30, att jag var husets lilla bebis i många frågor, vad dom så där att på 2000-talet, wait, har 2000-talet faktiskt kommit till att ni kan vara här.
M: För det kommer jag ihåg att jag hade mycket stress över att hur ska man hitta boende i det här landet.
A1: Samma.
M: Men att jag fick ju mitt via Facebook, och det var ju jätte sketchy. Det var absolut inget jag sku rekommendera på det sättet. Eller jag menar det finns bra sätt att göra det på och det finns sämre sätt. Men att det fanns nån sån hän grupp på Facebook för Porto bor och så kunde man skicka in att man ville bo där och sen kunde nån skicka åt dig att hej, du kan bo hos mig. Och sen dök jag upp där och så hade jag ett rum. Alltså det var helt absurd situation men det gick jätte bra och man kan göra det på ett sätt att det är säkert.
A: Annika du sa att du hade också svårt att hitta boende.
A1: Jo nå först gick jag också med i alla möjliga Facebook grupper, men dom var också jätte dyra dom där boenden, och så tänkte jag också på det att jag vill liksom inte bo ensam, och det var faktiskt ganska roligt för alltså min kompis känner en pojke som då studerar i Köpenhamn, och hon fråga då honom att min kompis ska flytta till Köpenhamn och hon vet inte vart hon ska bo att sku du kunna tipsa om nånting. Och han tipsa om då ett sån hänt boende som heter The Mark. Och det är ett stort, jag vet inte hur jag ska förklara det här, men alltså ett stort hus, och alla har sin egen lägenhet, att det var nog en jätteliten lägenhet, att under 20 kvadrat men att du ändå har ditt eget lille kök, egen vessa, egen dusch och nycklar till din egen lägenhet. Men så fanns där ändå stort gemensamt kök och lounge area och bilisbord och soffor och sån där stor TV att man kunde titta på film där alla tillsammans. Och det var nog helt kiva. Och så lär dig och känna massor också danskar men sen var där många som hade flyttat och studerat i Köpenhamn från olika länder. Att jag kompisar från Kolombien, Indien, och Frankrike, Spanien, att det var jättekul och sen forma en sån dän liten international gang där. Att jag spendera jättemycket tid med dom här utlänningarna.
A: Hur hade du så där, jobba du på distans eller?
A1: Nå de va så där att vi fick vara två gånger i veckan på kontoret. Men sen var till exempel, eller jag var ofta just två gånger i veckan, men sen var juli månaden jätte lugn på jobbet, och det var jättebra väder i Köpenhamn då så jag jobba hemifrån ganska mycket att jag tog datorn med till stranden eller nånting och jobba därifrån. Så att jo, juli var jag inte så mycket på kontoret men annors så jo typ 2-3 gånger om veckan.
A: Men var det för dig också så där volontärarbete eller fick du lön för att du jobba där?
A1: Jag fick ingen lön. Alltså Nordjobb betala inte till mig nånting. Men så fick jag via Helsingfors Uni fick jag nå sån dänt stipendium.
A: Aa just det.
A1: Jag minns inte exakt hur mycket det var, sku det ha varit närmare 2000, men det var alltså 2000 för hela dom här tre månaderna.
I: Man blir inte rik på det.
A1: Jo nä. Att man gick nog på minus ganska rejält när man betala hyra här i Helsingfors och sen till Köpenhamn, men det var nog absolut värt för den där erfarenheten var så fin.
I: Det har jag också gått lite in på den där inställningen för när nån ekonomisk vinst är det ju inte att vara praktikant åtminstone om du betalar två hyror, men det är ju absolut värt det om man tänker på hur mycket man får ut av det sen i slutändan dom här erfarenheterna.
M: Och sen handlar det ju också lite om i vilket land, jag bodde i Portugal och hyrorna e runt 200 euro. Och jag fick Erasmus stöd så jag hade inga ekonomiska problem överhuvudtaget. Och jag lyckades få mitt rum i min delade lägenhet uthyrd.
A: Här i Finland alltså?
M: Här i Finland. Och sen fick jag jättebilligt boende i Porto. Men absolut det är säkert vanligare att kanske det inte helt går på plus i alla fall.
A1: Köpenhamn är också jättedyr stad att bo. Att jag bodde, mitt boende var utanför centrum. Att det är som att bo i Vanda vet du här i Finland. Att man måste åka tåg typ 20 minuter för att komma till stan, och det var ändå över 700 euro i månaden att jag tycker det är ganska mycket för den lilla lägenheten jag hade, men jo.
A: Men Minski du har inte riktigt berätta om hur du bodde där i Porto. För du sa att du blev nästan som en familj med dom som du jobba med där väl.
M: Jo, no alltså jag berätta ju att jag fick min lägenhet eller mitt rum i en lägenhet via Facebook, och det absolut inte med mina rumskamrater som jag blev speciellt nära. Jag såg dom kanske två gånger under mina tre månader, att dela nu ett rum i en lägenhet där det bodde fyra eller fem andra som också var från olika ställen runtom i världen. Men att jag tror jag råka hamna i en lägenhet där alla var för sig själva helt enkelt. Att vi hade gemensamt kök och badrum, men jag såg dom alltså jättesällan. Jag var mest i mitt rum och sen spendera jag jättemycket tid på jobbet. Och det var gå avstånd mellan mitt jobb och min lägenhet, så jag spendera mycket tid där. Och där är ju hela den där organisationen är ju också nästan bara människor som är från utlandet, att två var portugiser. Men sen var det dels från hela världen men också runt från Europa från alla möjliga ställen. Så det var jätteroligt att på nåt sätt lära känna så många olika kulturer och att vi alla var i det där samma, eller i samma plats och jobba för nånting som vi alla verkligen tänkte att vi gör nånting bra nu. Så det var jättefint.
A: Har du nån sån dän specifik sak som ni har gjort som känns så där extra viktig för dig eller nån sån?
M: Nå det finns en dag som kan vara min favoritdag, eller ett minne som jag har. Jag nämnde tidigare att dom här fem permanenta människorna i den där organisationen, dom bor i ett kollektiv, och det är ett sån hänt ganska slitet hus som dom flytta till för kanske två år sen, lite utanför stan. Så dom behöver pengar för att bygga upp det där huset. Det hade stått tomt i tiotals år. Jättestort och vackert. Så en dag for vi alla som jobbar där i organisationen för skojs skull, för lite teambuilding, så åkte vi till det här huset och jobbade där tillsammans. Så vi var en hel dag och jobba, dom har en sån hän jättestor trädgård bland annat, så jobba vi där tillsammans. Och åt lunch, det är hela stället är sån hänt vegan ställe, så dom gör alltid jättegod vegansk mat. Och så laga vi mat tillsammans och åt. Och det var mera, det handlade inte så mycket om det jobbet vi gör i organisationen, utan mera verkligen relationerna mellan oss, och våra historier varför vi har hamna där och vad vi gör med våra liv och det var jättemånga människor som lever lite utanför var samhället förväntar av oss. Eller den press som vissa kan känna i alla fall så där inom samhällets ramar. Så det var jättefint minne som jag har därifrån.
A: Det låter jättefint. Upplever du att det har utvecklat dig inför framtiden? Att du fick mycket nytta av den här praktiken?
M: Nå absolut. Alltså överlag är jag så lycklig att jag for iväg och att jag åkte dit. Jag har aldrig varit på utbyte nånsin innan, och jag hade alltid velat, men jag hade aldrig vågat. Så att jag nu ba satt mig på flyget och åkte dit. Det var bara det att jag tog det beslutet och åkte till ett land där jag aldrig har varit i, och där dom talar ett språk jag inte talar. Och redan där kände jag att jag har redan utvecklat något enormt. Och sen att jag råka hamna på en plats som jag trivdes på jättebra, som var ganska speciell och där människorna var jättesnälla. Så den ännu mera fantastisk. Det låter jätte kliché men jag känner att jag är en annan människa när jag nu är tibaka än när jag for, absolut.
I: Alltså jag kan hålla helt med.
A1: Jag håller helt med.
I: Att jag var i samma situation att det var första gången jag var utomlands och det var första gången jag bodde själv, okej, det var 35 andra människor men jag hade ändå ett litet eget utrymme och det var mitt eget i alla fall. Och jag tycker att det här överlag och samma sak det här med språk och liknande, att man bara åkte iväg, nånting jag är så stolt över att jag for och det utveckla också samma känsla som du hade att det var inte samma människa som kom mera. Både egentligen på gott och ont på vissa sätt. Men jag är förstås mycket mera gott fick man ju ut av det. Men det är lite så där puff när jag kom hem, att är det här det. Att det kändes att okej nu måste man här hemma börja titta på sitt liv man då hade här att hur ska jag få tibaka känslan där jag då där tyckte att jag utvecklades dagligen jag kunde se med stora framsteg i både också så här vad jag gjorde på jobbet men personligt kände jag hur jag utvecklade hela tiden och hur ska jag få hitta den exakt samma miljö här hemma i Finland nu när man känner sig lika inspirerad och villa sträva ännu mera. Det var nånting, kanske den här EU bubblan är jätte hektisk på det sättet, och man blev ju kanske också därför inspirerad att hålla ett jätte så där, ja det blev inspirerad att vara runt bland så många andra människor. Och det blev jätte mycket att okej, nu vill jag utveckla det här och få exakt samma känsla här i Finland igen också. Så jag kan helt hålla med om att det var ny människa som kom hem.
A1: Jag sku säga också att jag tycker att den värre kulturchocken var att komma hem igen till Finland igen. I synnerhet efter mitt gymnasieutbyte då jag var ett år borta. Och så kom ja tibaks hem och det var som att jag har förändrats så mycket som en person men allting är helt likadant hemma, så det var så konstigt, och jag visste int riktigt hur jag sku hantera det.
A: Hur har ni hantera det nu då?
I: Ja-a, bra fråga. Alltså jag kom hem i mitten av februari och inte är jag fullt anpassad tillbaka kan jag känna. Men jag tror också just det, att jag tog ju med mig jobbet hit, så på det sättet så kanske det därför också nu tog min praktikperiod slut, och nu e jag tibaks o vara studerande. Då kanske det sku ha blivit ett nytt kapitel på så sätt. Mer än när jag tog med på det sättet hem, så jag kan säga inte är jag ännu tibaka till den personen jag var före, men inte vill jag bli det heller på det sättet. Att man ville ju fortsätta den här utvecklingen.
M: Jo det är ju det här jag är lite rädd för, för jag kom hem igår, och ja jag ville ju inte vara tillbaka. Jag måste för att bli klar i vår, men alltså jo, jag vet inte heller hur jag ska handskas med det här.
A1: Alltså int för att bidra med nån negativitet här, men jag kan säga, nå jag var där tre månader i Danmark o så kom jag hem i början av augusti. Och hela augusti månaden var faktisk ganska svår för mig. För jag var van vid att bo med så mycket människor och så kom jag tibaks till min etta, och så där oj gud, fast jag har mina kompisar och familj och allt så här, så var det ändå så där annorlunda att man kunde ba int gå ner till köket och se kompisar där och göra mat tillsammans eller titta på nån film tillsammans varje kväll eller så. Så det var nog ganska svårt den där första månaden, men det blir nog bättre.
M: Och jag har en ganska bra timing. För jag blir ju nu färdig, håller vi tummarna om en månad, och då jag tänker inte fortsätta magistern med det samma, så att jag är på det sättet ganska fri att va vi gör ti näst att jag har ju mina egna planer om att fortsätta resa, så att på det sättet är det inte så farligt. Jag känner inte att jag är fast. Det är annorlunda om man har praktik och sen kommer man tibaka till att studera. Eller i alla fall längre tid ännu.
A1: Det var det som hände till mig.
M: Ja så då kan jag tänka mig att det är liksom en annan mentalitet man måste ha för att klara av vardagen. Medan jag känner mig ganska fri egentligen.
A: Jo och som tur kan man också söka kanske, ja man kan ta mellanår eller man kan söka till och med utomlands till sin master och så där, och det tror jag är nånting som ganska många också funderar på efter att man kommit hem från utbyte eller från till exempel praktikperiod utomlands att man lär sig så mycket av det och man blir så inspirerad av det på kanske ett annat sätt än vad man blir när man stannar i sin egen bekvämlighetsbubbla hemma. Men det här, jag sku ännu villa fråga av er, Ina och Annika, tycker ni att det här har utvecklat er, om man ser så där till karriären, tycker ni att er praktikplats har lärt er mycket inför framtiden?
I: Verkligen. Jag har ju läst ändå, tagit dom flesta i årets kurser har jag kunna ta här på Soc&kom. Så det här var helt rätt plats att vara där på parlamentet och se vad det är som faktiskt sker. Och överlag hade jag ju jätte tur med att jag är också jätte intresserad av politik så att nu också få kombinera två av mina hobby, då okej hobby är politik men i alla fall ett sånt intresse och det jag studerar, var ju verkligen perfekt i det här fallet med den här praktikplatsen. Och det kan jag absolut utnyttja och jag känner att jag har så här karriärmässigt var det här ett jättebra steg och jag är jätteglad att dom plocka dit mig redan på så sätt, för att jag lärde mig nog så mycket och sånt som jag också vet om att det här kommer jag absolut att kunna utnyttja i framtiden. Både så där karriärmässigt men också så här jag jobbar hemskt mycket med kommunikation (-) [30:53] nyttigt så här anser över föreningsliv och liknande, så inte enbart så här vad jag tänker jobba med utan på många andra sätt också inom hur mitt liv ser ut. Känner jag att jag verkligen fick en bra ny bit i pyramiden att bygga uppåt på så sätt.
A: Är det månne hård konkurrens för att slippa till den där praktikplatsen?
I: Praktikplatsen är ju via liberalpraktik, som då sköts där man kan söka till europaparlamentet, till Kapstaden, London och Berlin sku jag ha för mig. Som dom då en gång i året brukar väl ha öppen ansökan. Och det varierar nog både från år till år till hur många platser du kan ranka i vilken ordning du vill ha de där platserna på så sätt. Vilket nog också gör det svårt att säga att hur konkurrensen är att hur man har rangordnat det. Men inte sku jag säga att det är en omöjlighet. Jag var inte så hemskt långt i mina studier på så sätt och ändå hade jag turen att fara dit så nog tror jag att det lönar sig att söka helt klart.
A: Får jag fråga hur du hitta det där?
I: Det var via Facebook som jag såg kompisar som hade delat.
A: Men häftigt. Och jag måste ju fråga av dig att hur var det när du kom dit att träffa en europaparlamentariker. Var du nervös första gången?
I: Nå kanske där också jag träffa honom ren innan jag for ti Bryssel så skicka han att hej vill du komma på kaffe. Och det var nog så där att sitta där och vänta på att han sku komma, det var nervöst, men som tur är han kanske den mest chill parlamentarikern i hela huset så det var absolut ingen, det tog inte allt för många sekunder innan man uppfatta att okej det här var nog ingenting att vara nervös över men förstås är det nog är jag intresserad av politik så då är det nog så där att okej det här är nu en kändis att sitta här med. Så det var nog roligt.
A: Annika?
A1: Nå jag hade delvis så där, att jag höll ju på med rekrytering och jo det är ju definitivt soc-psyk, men sen också så är inte HR kanske det som jag är mest intresserad av inom soc-psyk, så då är jag mer intresserad av den här psykologiska sidan om man kan säga så. Att det var nu kanske inte helt och hållet min grej, men man lärde sig absolut mycket. Och det var också mitt första kontorjobb, att jag lärde mig kontorarbetsmiljö och hur det funkar och det var nog ganska siisti.
A: Hör ni, vi måste kanske börja avrunda den här diskussionen här fast det finns massa andra saker jag sku villa prata om och fråga av er. Tack för att ni har kommit hit idag och berättat om er praktik. Och tack Minski också för att du kom hit typ direkt från flygfältet. Det var jätteintressant att höra om er allas erfarenheter. Så tack så jätte mycket.
I: Tack själv.
A1: Tack själv.