Vi i StudOrg, avsnitt 1, textversion: Intervju med årsfestmarskalkerna
Längd: 29:41 minuter

Värd: Alva Stenman
Gäster: Ronja Lindh och Lucas Hasselblatt

[Signaturmelodi]

Alva Stenman: Hej, och hjärtligt välkommen till vår nya podcast Vi i StudOrg. Jag sitter här med Ronja Lindh och Lucas Hasselblatt. De har i år fungerat som årsfestmarskalker på StudOrgs 78:e årsfest, och vi ska snacka lite årsfestgrejer här tillsammans. Hej och välkomna Lucas och Ronja!

Ronja Lindh: Tack tack.

Lucas Hasselblatt: Tack så mycket.

Alva Stenman: Vill ni börja med att introducera er själva till våra lyssnare?

Ronja Lindh: Absolut! Jag heter då Ronja Lindh och jag fungerar då som vår andra årsfestmarskalk i år i StudOrg. Och det här, jag själv har nu blivit färdig kand härifrån i rättsvetenskap. Hämtade faktiskt mitt betyg just!

Alva Stenman: Grattis!

Ronja Lindh: Tack. Och det här, är nu på magisterskedet i statskunskap på valtsikkan. Ska jag berätta något mera? *skratt*

Alva Stenman: Varfirån är du?

Ronja Lindh: Jag är helt härifrån Helsingfors. Och ja, jag är 22.

Alva Stenman: Kiva!

Lucas Hasselblatt: Jo hej, jag heter Lucas och jag är första årsfestmarskalk i år. Jag studerar statskunskap. Jag är 23 år fylld i augusti, och jag kommer från Grankulla.

Alva Stenman: Själv heter jag Alva Stenman och jag kommer från Jakobstad. Jag studerar här tredje året på Soc&kom. Jag studerar socialpsykologi och håller själv också på och skriver min kandi nu som bäst. Vi är alla tre medlemmar i StudOrg, alltså studerande organisationen vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet *skratt*. Och Lucas, du är även medlem i StudOrgs styrelse. Ni får båda egentligen svara om ni vill på den här frågan, för jag vet att Ronja du var medlem också förra året, så vad innebär det att vara medlem i StudOrgs styrelse?

Lucas Hasselblatt: Ja nå så där helt till en början så tycker jag att det viktigaste för StudOrgs styrelse så är att ta hand om StudOrgs, liksom, verksamhet. Det är den där huvuduppgiften, och att sköta om medlemmarna. Och kanske som styrelsemedlem är det alltid viktigt att, fast man brukar ha det här specialansvaret till exempel som då för mej och Ronja det här året så var det årsfesten, men så är det ändå viktigt att man jobbar tillsammans som styrelse och hjälper till där det behövs också.

Ronja Lindh: Jå, det är väl det ganska långt. StudOrg tar hand om alla studerande här på Soc&kom och ordnar olika evenemang och verksamhet. Lite av allt, det är väl vad styrelsen egentligen håller på med. Alla har sina egna ansvarsområden beroende på posten, och jobbar tillsammans för att göra ett roligt studieliv till alla här.

Alva Stenman: Jepp. Så det är en jätteviktig uppgift ni har där. Och jag vet att ni tidigare haft andra poster i styrelsen och ni var också tutorer då när jag var gulis, var det 2019? Jå. Skulle ni vilja berätta lite om er tid i styrelsen och i allmänhet er tid här på Soc&kom.

Ronja Lindh: Vi har faktiskt med Lucas börjat då 2018, eller hur? Och jag i alla fall själv så fattade ganska snabbt att jag vill vara aktiv och vill vara med och ordna saker. Jag har alltid tyckt att det är jätteroligt och sökte därför som tutor direkt sen nästa år, och var det. Och efter det så sökte jag sedan till att bli gulnäbbsutskottets ordförande, eller gulismami. Och det här, sen kunde man ju inte släppa taget, så man måste då bli andra årefestmarkskalk ännu *skratt*. Får se vad man blir lurad med på ännu på höstmötet som är snart. Kanske det är dags snart. Nä, men det har nog varit helt otroligt roligt att sitta i StudOrgs styrelse, att vara aktiv på olika sätt och få vara med och ordna och organisera allting. Man har fått på något sätt en helt annan blick på hela studielivet och organisationen i sig och fått jättemycket nya vänner o lärt sig massor. Det har nog varit det bästa valet att vara aktiv inom föreningen.

Lucas Hasselblatt: Jo, jag håller helt med Ronja. Ännu kanske som en liten sidenote så var vi också med i Statsvetts styrelse då 2019.

Jag var själv skattis förra året och som sagt då tutor. Och det är då kanske lite mer en administrativ post och kanske inte den som är mest så där intressant utåt sett men man lärde sig också massor av sådant som man inte skulle göra annars. Man fick en jättebra överblick av föreningen och vart pengarna går, så det var nog jätte lärorikt

Alva Stenman: Bra att det har känts lärorikt och värt det, eftersom jag vet att ni säkert har satt ganska mycket tid på StudOrg och de här olika uppgifterna och det är knappast något som känns naturligt för alla att bli medlemmar och aktiva i föreningslivet. Jag tycker har gjort ett jättebra jobb.

Årsfesten tog plats tidigare under hösten, den 22 oktober. Där var ni alltså årsfestmarskalker. Jag har hört att det var osäkert in i det sista i år ifall man skulle kunna ordna årsfesten alls på grund av covid-19  restriktionerna och jag vet att förra året ordnades väl årsfesten helt och hållet på distans, var det inte så?

Ronja Lindh: Jå, det var helt och hållet på distans hela årsfestveckan och så själva årsfesten var den här streamen, eller den här liven.

Lucas Hasselblatt: Förutom halarmärkestorget.

Alva Stenman: Ja, som var utomhus. Vilka utmaningar- eller har ni stött på några utmaningar under den här processen?

Ronja Lindh: *Skratt* en och annan… Nä, alltså jag tror att det värsta kanske i år har varit det att vi nästan från och med att vi blev valda till marskalker så har textat varje vecka att kan vi månne ha årsfest? Varje gång det kommit en ny restriktion har vi DM:at varandra artiklar att nu blir det lite bättre, nu går det lite sämre. Det har varit som ett stort frågetecken i luften att kan vi ordna och konstant att vi ska ha en plan a, b och c, liksom att vanlig årsfest, något där emellan och sen helt på distans. Så, man har liksom måsta planera tre evenemang samtidigt. Så det var nog en stor utmaning. Eller största var nog kanske det där frågetecknet att kan vi alls ordna.

Och sen är det ju att vanliga år så planerar man ju årsfesten från början av året, det är ju därför man blir vald så tidigt också. Man har lång tid på sig. Men vi fick ju sen då ungefär en månad på oss att göra allt. Så det var nog en stor utmaning skulle jag säga.

Alva Stenman: Blev det alltså klart ungefär en månad på förhand att ni kan ordna den?

Lucas Hasselblatt: Jo, men som tur så hade vi ändå den här lokalen, som var bokad redan tror jag i februari. Och de kunde vara jätteflexibla med den där reservationen. Så det var jättebra, för ifall de skulle ha behövt ha ett svar typ 2 månader tidigare skulle det redan ha blivit ganska svettigt för mej och Ronja så där att bestämma.

Det var ju nog jättejobbigt det där med att ha på ett sätt tre planer och det var svårt att prioritera en av dem, fast vi nog sen i slutet prioritera ganska mycket den här första planen såklart. Så det var nog jätteskönt för jag vet inte helt hur det skulle ha gått om det skulle ha varit på distans. Det var nog på alla sätt bättre så här.

Ronja Lindh: Jag tror att vår motivation skulle ha fallit ganska hårt om vi inte skulle ha fått ordna en ordentlig. För det var nog jättemycket jobb också före man fick veta. Men jag kommer ihåg att det var ungefär vid gulisevenemangen i slutet på september så hade det sen bestämts att det var grönt ljus till årsfesten. Så då var det bara att köra ganska fullt på.

Alva Stenman: Tänk att du har ju haft det där problemet nu två år i rad-

*Ronja skrattar*

 för det var ju precis samma sak då när du var gulismami, att du hade liksom a-, b- och c-plan.

Ronja Lindh: Det var ju, på det sättet var det ju positivt, att man var ju van med att man måste för varje detalj ha a, b, c. Så att ja, jag var ju van med den här situationen att allt var oklart och också då med gulisevenemangen. Men då måste jag nog säga att det jobbigare var nog det där att man var ensam. Nu har det nog varit så skönt att vi var två och kunde bolla dom där idéerna att då när man var ensam och funderade hemma så där att hur ska man göra, det var nog en mycket lättare sak nu att vara två personer och liksom ha det där samma ansvaret.

Lucas Hasselblatt: Jå och nu hade vi ju dessutom det här året en extraordinär gulismami. Just på grund av det där att det skulle bli mindre jobbigt och att inte gulismami behöver känna sig lika så där ensam. Och det som också har varit jättebra det här året är att nästan hela styrelsen från 2020 var på något sätt involverad i årsfestplanerandet.

Ronja Lindh: *Skratt* shoutout till dem!

Lucas Hasselblatt: Så det har varit en jättefin sak för oss, och hjälpt oss massor. Jag hoppas bara sen att nästa årsfestmarskalker kommer ha en lika aktiv kommitté.

Ronja Lindh: Jå jag vet nog inte vad vi skulle ha gjort. Nå, förutom det att hela vår förra styrelse satt me oss i ÅFK så hade vi andra jättefina och aktiva medlemmar där. Jag tror nog att det var den aktivaste årsfestkommittén på många år. Att det var nog det som också underlättade helt supermycket.

Alva Stenman: Jag tror det var annars också den mest aktiva och liksom, mest engagerande årsfesten någonsin, för blev inte de här platserna också slutsålda på..hur länge var det, under två minuter?

Ronja Lindh: *skratt* Jå, det var ungefär… vad var det, en minut och 37 sekunder tror jag att sista platsen eller något sånt.

Alva Stenman: Och hur många platser fanns det?

Ronja Lindh: 186

Alva Stenman: Det där är helt otroligt *skratt*

Ronja Lindh: Det var nog, alltså när vi publicerade anmälan då så satt jag och Lucas på ett kafé och vi hade då tänkt att vi sätter den där form limit så att den själv stänger av sig när det blir fullt, men vi fick ju inte det att fungera så då måste man ju själv sitta och stänga av det. Så öppnade vi anmälan och då började det rulla in ganska så här, och sen började den hoppa för att Google forms uppdaterar ju liksom ändå ganska långsamt. Så det hoppade så här 20, 40, 60. Så började vi båda bara skrika hysteriskt i cafét. Jag va så där, Lucas jag vet int när jag ska stänga av det här *skratt*. Och jag bara fick helt full panik, och Lucas bara men stäng av, stäng av och jag bara inte ännu, inte ännu. Det var helt total kaos. Och sen tryckte vi faktiskt lite för sent. Eller jag, tar ansvaret. Men det gick helt bra nog sen, det var inte på det sättet…men det var nog panik. *skratt*

Lucas Hasselblatt: Jo, det var nog lite stressigt.

Alva Stenman: Jag vet att ni har gjort mycket annat också än att bara planera den här själva årsfest tillställningen. Det är väl en hel vecka av evenemang. Vill ni berätta lite om den där årsfestveckan?

Lucas Hasselblatt: Jå. Det här, det börjar ju med den här baklängessitsen på måndag. Den har egentligen inte årsfestkommittén något att göra med utan det är festutskottet som fixar den. Ronja och jag sångledde nog för att det var en min egna personliga dröm att få sångleda första gången då vi är tillbaka på Nypolen. Så det var jättefint och jätteroligt också tyckte jag, att det är nog en helt speciell sits som är helt unik. Sen på tisdag så hade vi halarmärkestorg som var i princip helt samma som då år 2020 bara att den här gången var vi mycket flera. Att jag tror att dit kom 100 personer till slut, så det var nog en stor succé.

Ronja Lindh: Jå, var blev vi? Onsdag, ja då hade vi syfiilis och pyssel på Nypolen så då pysslade vi dekorationer till årsfesten och så sydde vi kårband. Vi skulle ha en dansövning men pysslet tog så länge så det slutade med att jag och Vipsu yrade omkring där lite och visade snabbt en liten cicapo. Det var vår dansövning i år *skratt*.

Torsdag hade vi sen vårt nya evenemang, en idé som jag fick på höstmötet. Förr har det alltid varit pre-årsfest och spex men det har då valt att flyttas till våren så där uppstod det ju nog ett stort problem, och därför var det lite mer stressigt i år när oftast så har den där torsdagen varit helt ledig för marskalkerna att de har fått bara njuta av spexet men så var det inte i år. Så vi kom upp då med måsgalan, som var då att alla våra föreningsmedlemmar fick skicka in videobidrag, var det sen då en Tiktok eller annan video, och sen fick man då rösta på vem som var bäst. Så det var som en Oscars gala, men en måsgala. Jag tycker åtminstone själv att det lyckades ganska bra, men det var ganska mycket Tiktoks *skratt*. Men jag tror nog att om det är något man vill fortsätta med så kan man utveckla det evenemanget ganska bra.

Lucas Hasselblatt: Jå, jag är inte helt säker faktiskt på om spexet nu har flyttats till våren. Att det har varit, det är lite kanske en het potatis, att vi får se på höstmötet att hur det blir med spexet.

Ronja Lindh: Oj nej, det var en het potatis redan förra höstmötet.

Alva Stenman: Oj nej, hoppas att det skulle bli av för det är ju nog ett helt otroligt tillfälle.

Ronja Lindh: Det är nog, och jag tror att det är jättemånga som uppskattar spexet. Eller det är lite en sån här annan grej än andra evenemang vi ordnar.

Lucas Hasselblatt: Jo, jag skulle definitivt också säga att spexet för sig skulle vara värt ett eget podcastavsnitt också.

Alva Stenman: Jå absolut jag vet att det är jättestort projekt-

Ronja Lindh: Det är.

Alva Stenman: och så där kreativt engagerande.

Lucas Hasselblatt: Absolut, jå. Jag var själv med då 2019 och det var egentligen bara för att 2018 så tänkte jag så där att ah, spex och teater är nu inte min grej så sen var jag och titta på spexet två gånger då det året och jag hade liksom en sån ”fomo” efter det. Sen for jag med 2019 och det var nog jätteintesivt och jättemycket, men ändå helt jättekul.

Alva Stenman: Alltså det är så roligt att du säger det där för exakt samma sak hände mej, då när du var med så var jag och såg på och så var jag så där att nää jag kan int förstå att jag ha liksom missed out on this. Och så tänkte jag att nästa år är jag med, men så blev det uppskjutet, så om det blir nu på våren så då måste jag fara med.

Ronja Lindh: Absolut, det är nog- alltså många säger att det är nog ett av det roligaste som händer. Jag har själv inte varit med men jag har varit med i bullateamet.

*alla skrattar*

Lucas och Alva: Det är också en viktig uppgift.

Ronja Lindh: Jag har bakat. Eller jag har inte gjort det, Laura Törnroos har gjort det.
Alva Stenman: Jepp. Om vi återgår ännu till det här med årsfesten, så årsfest är ju en väldigt gammal akademisk tillställning och det här var då 78:e gången som StudOrg ordnade årsfest. Ser årsfesten månne liknande ut idag som den gjorde för 78 år sedan? Jag antar att en del av de här traditionerna är liknande som de var då.

Ronja Lindh: Säkert en del liknande, men jag tror nog att hemskt mycket har ändrats också, eller helt säkert har det ändrats, under våra 78 år…Ja, Lucas har du något att kommentera?

Lucas Hasselblatt: Jag skulle så gärna vilja svara på den här frågan bättre. För det är jättemycket som är kopplat till studielivet som är traditioner som ingen riktigt vet att varifrån de kommer. Men jo, jag skulle nog tro att årsfester har jättegamla traditioner också med tanke på att de är ändå liknande på olika föreningar, och just med frack och långklänning och sånt här. Om jag minns rätt, så då när vi var gulisar och StudOrg firade sitt 75-års jubileum så berättades det ändå att då 1943 när StudOrg grundades så då skulle det ha varit så att man fick ungefär korv och öl och det var liksom den årsfesten.

Alva Stenman: Seriöst?

Lucas Hasselblatt: Jå, men jag tror att då redan på den tiden så fanns det säkert såna här akademiska fester som liknade lite mera en sådan årsfest som vi har idag.

Alva Stenman: Ja, jag tänker just på de här akterna till exempel att det upplägget måste ju vara någonting som är jättegammalt för så är det väl på alla årsfester oavsett förening att man har de där olika akterna

Lucas Hasselblatt: Jo, det skulle jag nog tro. Som sagt, jag är själv så historieintresserad och så, så det känns jättetråkigt att inte kunna på det sättet ha ett bättre svar här annat än att det måste ju vara gamla traditioner.

Ronja Lindh: Jag tror att det här med att vi börjar årsfesten med att fanorna bärs in är en gammal tradition för det är också något som alla föreningar gör. Man bär in flaggorna och har student- eller, vad heter den här andra mössan, på och att det finns fanvakter och så här. Jag tror att det är en ganska gammal tradition, hur länge den funnits vet jag inte men just då alla föreningar har samma.

Alva Stenman: Det skulle vara jätteroligt att se bilder eller så där på hur det var tidigare. Jag vet inte, det finns ju säkert nog?

Ronja Lindh: Det finns. Man kan, jag for till exempel här en dag till StudOrgs drive var alltså styrelsen har en egen drive med gamla dokument och allting. Så där finns då också bilder från år innan, så jag kollade årsfestbilder från 2010 och det såg nog ganska roligt ut. Eller det var ganska olik stil de åren. *Skratt*

Lucas Hasselblatt: Jå jag tror att grundidén eller liksom grundkonceptet har varit ganska länge ganska samma också.

Alva Stenman: Jå, ni har säkert gått på flera årsfester och Lucas nämnde att han varit på det här 75-årsjubileumet som var för några år sedan. Tycker ni själva att det är roligare att vara med och ordna en årsfest eller att gå på årsfest?

Ronja Lindh: Ja det är svår fråga. Båda har sina positiva sidor. Att gå på StudOrgs årsfest är nog helt superroligt att verkligen få njuta, men det var nog också helt super att ordna i år. Att såklart man måste tänka på så mycket mera och man hinner kanske inte på samma sätt njuta men man ordnar inte heller varje år. Det är inte så där att jag och Lucas nu ska ordna liksom nästa tre år utan det är ett år av ändå, man studerar i ungefär fem år, så ett av de åren tycker jag absolut att man kan ordna ett för det är nog jättegivande och att få sina egna idéer liksom förverkligade. Så båda är nog jätteroliga men att ordna skulle jag nog inte orka varje år. Man vill nog uppleva båda.

Lucas Hasselblatt: Jå nog är det definitivt en unik upplevelse att själv få vara årsfestmarskalk och och speciellt efter själva årsfesten när medlemmar kom fram till en och va sådär åh tack så mycket för det här, det har varit så jättefint. Så det har nog varit helt super i alla fall från min synvinkel och sånt som inte händer om man bara själv är liksom med. Sen det såklart som är roligare att om man själv är med har man inte samma stressmoment och man känner inte det där samma ansvaret. Men, jag tycker nog helt som Ronja att definitivt är båda värda att uppleva.

Alva Stenman: Jå, jag kan tänka mig att det var ganska stressigt för er där tidigare, men nu när vi är inne på det här, så hur kändes det sen att få gå på årsfesten och efterfesten, släppte det då, kunde ni ha kul där?

Ronja Lindh: Jå, alltså jag hade helt samma då när jag var gulismami så var jag ganska otroligt stressad före allting, men genast när evenemangen började så kom det som en kalldusch i kroppen för då var det så där att nu kan jag inte göra något åt det här mera, nu är det ingen idé att stressa mera utan nu är det bara att njuta. Och det var ganska samma på årsfesten. Sen blev jag ju nervös och så där pirrig över dessvärre massa andra saker, men stressen lättade nog sedan direkt. Under middagen var det ännu ganska så här nervöst, och man var orolig för att allt ska går bra och allt sånt där. Men sen på efterfesten och senast på sillisen så släppte man nog loss och det kändes nog helt otroligt när allting började. Det var nog helt obeskrivligt bra känsla.

Lucas Hasselblatt: Jå, jag håller med och det som också är skönt med efterfesten och sillisen är att det finns skilda team för de båda evenemangen. Så att man som årsfestmarskalk inte behöver springa omkring och fixa allt. Såklart såg man till att man var i tillräckligt bra skick så att man kunde hjälpa till om det skulle ha behövts. Men de båda teamen gjorde ett jättefint jobb, så man kände att läget var liksom under kontroll över hela festen både från årsfesten ända till sillsen, så det var kiva att se.

Alva Stenman: Jag var själv på årsfesten och jag tycker åtminstone att det verkade som att det var väldigt välplanerat och att allting, åtminstone som jag märkte av, gick enligt planerna och jag hade jättekul och jag tycker att ni gjorde ett superbra jobb. Har ni något favoritminne från kvällen? Eller från årsfestveckan i allmänhet, som ni skulle vilja dela med er av?

Jag började tänka själv när jag skrev ner den här frågan att något jag kommer ihåg specifikt bland många andra saker var när Henrik och Nika, alltså våra professorer som går i pension höll sina tal och jag såg runtomkring mig och man märkte att folk blev på riktigt rörda av deras tal. Jag tyckte det var en så fin stund, folk var helt tårögda för att de är så duktiga på att hålla tal och folk har tyckt så mycket om dem.

Ronja Lindh: Jo, det var nog helt superfint att se att Nika och Henrik kunde komma och att vi också fick tacka dem för deras år här för de har varit en jättestor del av vår förening och betyder mycket för alla studeranden som haft någondera och det kommer nog kännas konstigt att komma till skolan nu när de inte är här mera.

Men mitt favoritminne är faktiskt… nå, allt gick jättebra, och jag var nästan lite överraskad att när skiter sig någonting eller när händer något. Jag var lite så här alert, nog ska ju något gå lite snett annars så är det konstigt. Men allt gick nog jättebra och jag är nog stolt över hela festen, men ett favoritminne är nog faktiskt från sillisen *skratt*, när Lucas, nej jag får inte skratta. Jag vet inte om jag får säga det här, om Lucas tycker det är opassande så får vi klippa bort det-

Lucas Hasselblatt: Hjälp

Ronja Lindh: Men Lucas kom så där att Ronja vi måste göra en sak nu. Det var då sillis och så gick vi på balkongen och Lucas drog fram två cigarrer. Och han tyckte, han hade väntat på den här momentet sa han i ett år, alltså han hade gått och köpa två cigarrer någonstans ifrån och ingendera visste hur man skulle röka dem eller något men han var så stolt över den momenten att nu är årsfesten över och vi har gjort ett bra jobb och det var så roligt jag kunde inte sluta skratta *skratt*.

Alva Stenman: Alltså jag måste säga att jag kom ut då *skratt* när bara du stod och rökte den där cigarren.

Lucas Hasselblatt: Just ja.

Alva Stenman: Och jag frågade av dej att hur kommer det sig att du står här själv och röker den här cigarren. Men nu förstår jag och vet ni vad, det där var ett fint minne, också bra idé av dig Lucas tycker jag.

Lucas Hasselblatt: Efter det styrelsemötet då 2020 då när vi hade bestämt med Ronja att vi ställer upp så var jag på väg hem till Arabia där jag bodde och jag liksom tänkte på den här årsfesten. Och herregud jag manifesterade det nästan, att den där känslan när jag får vara där på Nyppe på sillisen och där på balkongen, så jag bestämde redan då och sedan att det på riktigt gick i uppfyllelse sedan där så det var helt otroligt. Lite hade man ju så där att.. ah är det här kanske lite junttigt ändå-*skratt*

Ronja Lindh: Nä, det är lätt mitt favoritminne. Det var på något sätt en fin moment, hoppas det var så som du hade tänkt det också.

Lucas Hasselblatt: Det var nog, jo. Eller redan det, eller det kändes på något sätt som en så avlägsen tanke då 2020 ännu, så att det på riktigt gick i uppfyllelse så bara det redan är helt amazing.

Alva Stenman: Ja, jättefint. Men Lucas har du något favoritminne, något annat favoritminne, från årsfesten?

Lucas Hasselblatt: Ja, alltså om man ska säga något så här specifikt minne så kanske där helt i slutet när vi var där uppe med Ronja och man var så där… det var en jättemelankolisk känsla för man hade haft frack på sig klockan redan typ nio på morgonen och sedan att allt tog liksom slut där, det var ändå typ en 6 timmar lång middag. Så bara den där känslan av lättnad att okej det här blev faktiskt en jättebra fest. Och också lite den där melankoliska känslan. Efteråt var jag också så där att när ordnar vi nästa årsfest, men sedan insåg jag hur studierna höll på att gå och så var jag så där att okej, *skratt* kanske det är skönt att inte ha en till årsfest bakom knuten.

Alva Stenman: Tusen tack för den jättefina årsfesten som ni ordnade och tack också för att ni ville komma hit till studion idag och berätta om den här årsfestplaneringen och årsfesten. Jag vill ännu betona att årsfesten var jättelyckad, och er insats i det var såklart enorm. Så tusen tack!

Ronja Lindh: Tack själv.

Lucas Hasselblatt: Tack, det har varit jätteroligt.

Ronja Lindh: Det var supperroligt och super att komma hit idag också och gå igenom det lite på nytt

Lucas Hasselblatt: Jå, definitivt. Tack!

[Signaturmelodi]