[Introjingel]
Jenny Stenberg-Sirén: Hej och välkomna till Studio Soc&kom, kanalen där vi diskuterar samhällsfrågor och socialvetenskaper som produceras av Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet, alltså i korthet, Soc&kom. Traditionellt brukar man säga att universitetet har tre uppgifter, forskning, undervisning och samverkan med samhället och det är den här, så kallade tredje uppgiften som vi ska diskutera här idag. Med mig i studion har jag Soc&koms rektor, Johan Bärlund, Alva Stenman, som studerar socialpsykologi här vid Soc&kom och universitetslektorn i socialt arbete, Harry Lunabba, välkomna.
Harry Lunabba: Tack.
Jenny Stenberg-Sirén: Mitt namn är Jenny Stenberg-Sirén och för tekniken står Mats Söderman. Enligt universitetslagen så ska universiteten erbjuda möjligheter till kontinuerligt lärande, samverkan med det övriga samhället samt främja forskningsresultatens och den konstnärliga verksamhetens genomslagskraft i samhället. Det här handlar om att nå ut, men det vi gör här utanför universitetets väggar. Soc&kom gör nu en nysatsning på det här, genom att ta i bruk flera format och kanaler, till exempel videor på Youtube och olika poddar. Vi har möjlighet till det här, via den här nya studion som vi sitter i. Det är en uppdaterad studio som används i journalistikutbildningen, men som också kan användas för att skapa undervisningsmaterial och för att producera videor och poddar för den så kallade stora allmänheten. Och det är det här, vi nu kör igång med, under namnet Studio Soc&kom. Johan, varför gör Soc&kom en sådan här satsning?
Johan Bärlund: Tack Jenny, för den goda frågan. Det är klart att i och med att vi har ett faktiskt riksansvar för journalistutbildningen i Finland på svenska, så var det nödvändigt att förnya tekniken här och det har då Konstsamfundet och Helsingfors universitet möjliggjort med ett generöst bidrag och nu har vi nya möjligheter på många sätt. Journalistutbildningen i sig kräver ju att vår teknik som vi jobbar med här på högskolan har samma kvalitativa nivå som ute i det verkliga arbetslivet så att det var ett nödtvång att satsa lite på studion. Det har vi här under resans lopp sen insett att det ger oss en massa andra möjligheter också, särskilt inom området för samhällelig växelverkan. Jag själv är övertygad om att ju mer Soc&kom syns ute i samhället bland presumtiva studerande i Svenskfinland, desto bättre mår högskolan. Genom att vi syns så blir vi mera attraktiva på många sätt, som lärosäte, som folkbildare, som forskningssamfund, på många sätt så är det viktiga att allt vi gör här grundar sig ändå på den vetenskapliga forskningen. All vår verksamhet ska genomsyras av det vetenskapliga. Det är att vi nu har uppdaterat tekniken här, och att vi samtidigt har haft en coronapandemi, kanske en slump men det är ett lyckligt sammanträffande, för att coronapandemin har ju lett till att vi på högskolan har fått ta det här digisprånget och vi inser att det här kan föra med sig en massa fina saker. Det att vi nu har tekniken att skapa Studio Soc&kom ger oss ofantliga möjligheter och det som vi nu, ser och kanske det här är det första programmet, hur vi börjar utnyttja den här möjligheten i en ännu högre utsträckning. Det är klart att samhällelig växelverkan har ju alla på högskolan, nu talar jag om de anställda, sysslat med redan i åratal, men vi får kanske en lite ny vinkel på det hela. En bättre genomslagskraft och större synlighet.
Jenny Stenberg-Sirén: Harry Lunabba, du är ordförande för nämnden för samhällskontakter som kom med initiativet till Studio Soc&kom, och till att vi ska börja göra innehåll för nya plattformar och kanaler. Vad är din förhoppning?
Harry Lunabba: Nu har jag ju väldigt många förhoppningar kring den här verksamheten. Det är egentligen två saker jag tänker på att delvis i uppdraget som ordförande för nämnden för samhällskontakter så värnar jag ju för vår kommunikation utåt och jag tycker att studion är en ypperlig möjlighet för oss att kommunicera på ett nytt sätt och också på ett sådant sätt som erbjuder bra kvalitativt innehåll. Vi har en väldigt bra studio som har en väldigt bra ljudkvalitet och genom att använda den här, så kan vi komma ut med våra budskap och helt enkelt informera om vad vi håller på med här. Så det är en bit här. Men sedan har jag också pedagogiska ambitioner med den här verksamheten och i den bästa av världar, kommer de två att sammanfalla. Tanken är alltså att i Studio Soc&kom, vi kommer att ha en kanal, och kanalen kommer att producera innehåll och det här innehållet som vi producerar här på kanalen, handlar delvis uttryckligen om sådant som vi ämnar då det där göra för att kommunicera utåt. Men tanken är också det att i och med att vi gör den här typen av verksamhet, nu sitter vi här till exempel i studion och har den här upplevelsen så hoppas jag att den ska generera en sådan här aha-upplevelse för lärarna, att det här också kan utnyttjas i undervisningen. Jag tänker att kanalen kan vara en slags förebild för digital innehållsproduktion som också kan komma in en som ett pedagogiskt verktyg. Och i de bästa av alla världar tänker jag att inom några år så tror jag att vi har en sådan situation där vi både har sådant material som vi har producerat uttryckligen för att kommunicera utåt som kan användas i undervisningen, men sen tror jag också att en del av det undervisningsinnehållet, också är sådant som vi kan gärna publicera på kanalerna och göra det tillgängligt för alla. Så här är två ambitiösa målsättningar. En pedagogisk och en sådan här samhällskommunikationsmålsättning och i den bästa av världar så kommer de här två att sammanfalla. Jag tror väldigt starkt på det här att vi gör just rätt saker och just i rätt tid.
Jenny Stenberg-Sirén: Så du är inne på det här också med livslångt lärande som finns inskrivet i universitetslagen?
Harry Lunabba: Absolut och internet finns ju där ute och det finns massa innehåll på internet, och det här är ett konkret exempel som jag till exempel ofta har funderat på att hur pratar man om ditt eget forsknings område, genus och maskuliniteter på internet? Och jag upplever det att det inte skulle göra skada ifall det skulle också komma in seriösa, akademiska bidrag till den här internet-mångfalden. Jag tror att vi har ett ansvar att ta plats på nätet och vi har ett ansvar att ta plats på YouTube och de här nya plattformarna med sakligt innehåll, där vi kan diskutera sensitiva frågor på ett konstruktivt sätt som för det här samhället vidare.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis. Johan nämnde här att en målgrupp är unga, studerande och som kanske blivande studerande. Alva, du som nu tillhör det yngre gardet här, tror du att en sådan här sorts innehåll skulle kunna vara intressant för yngre?
Alva Stenman: Det tror jag absolut och jag tror också på det som Harry sa, det finns utrymme för mer vetenskapligt material och om man tänker så där att poddar och videor överlag är ju det man spenderar mycket tid på också som ung. Jag tycker att jag hör åtminstone jättemycket på poddar och så där och ofta faktiskt med samhällsrelevanta teman så jag tror absolut att den här studion också ger möjlighet att skapa innehåll med jättehög kvalitet som jag tror kan intressera ungdomar.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis, jag ska ställa den frågan till dig Harry, vilka målgrupper ser du att vi har?
Harry Lunabba: Ja, Soc&kom är ju en bred helhet med ganska många olika målgrupper och vi har för tillfället ganska hög ambition att vi ska skapa en kanal som är nordisk. Språket är svenska, vi kommer säkert ha en del på engelska men vi kör med svenska och då tänkte vi nå en bred nordisk publik. Men så där explicit, så tänker jag nog absolut så, det här är en marknadsföringskanal för våra kommande studerande, blivande studeranden och jag tycker att vårt innehåll ska vara sådant som tilltalar en yngre publik. Men jag hoppas också att Soc&koms alumni och andra samhällsintresserade kanske kan börja följa oss och börja följa våra kommande serier, där vi diskuterar specifika samhällsfrågor, jag är också intresserad av det, av en äldre publik. Om man vill uttrycka det så, och faktum är att nu har vi till exempel våra pensionärer som nyligen har pensionerats här som har jobbat med ett sånt här initiativ att jobba med Soc&kom-historiken. Det har vi också faktiskt tänkt att studion kunde användas i det syftet också. Göra lite poddar kring våra gamla anställda, som kanske varit pensionerade i flera år. På det här sättet tänker jag att det finns inga gränser för vad vi kan skapa. Sen tror jag väldigt starkt på det att den här studion och Soc&kom-kanalerna det blir vad vi gör det till. Nu börjar vi med ganska bred utgångspunkt och sedan ifall vi nischar oss på någonting inte stör det, ifall vi hittar vår plats i den här helheten. Jag själv skulle vilja tänka som så, att jag som har haft ansvar för att leda och sätta igång det här projektet. Det är möjliggörandet som är min uppgift här. Och vad det sedan blir det får vi som är aktiva i studion sen visa. Men att vi börjar brett och får se hur vi har vi nischar oss sen.
Jenny Stenberg-Sirén: Johan, du var inne på det här att forskare och lärare vid Soc&kom redan är aktiva på olika sätt i samhället. Det ingår i uppdraget så att säga. Hur är du själv aktiv i samhället?
Johan Bärlund: Ja, då finns det säkert anledning att konstatera att min yrkesidentitet är juristens. Det är klart att jag som jurist har en roll som sakkunnig, och försöker serva och stöda sådana som behöver juridisk information. Av tradition så professorer i juridik har sakkunniguppdrag. Man hjälper advokater, bedömer rättsliga tvister osv. Det håller jag på i viss mån. Jag brukar gärna ställa upp för massmedia när de kontaktar mig. Jag tycker att det absolut hör till vår -uppgift att ge intervjuer både för tidning, radio och tv. Sen en viktig del av vår verksamhet är att påverka kommande lagstiftning, alltså påverka beslutsfattare i samhället. Det är ganska roligt att ibland skriva utlåtanden för riksdagen eller ministerier. En viktig del av min egen verksamhet har utgjorts av folkupplysningsverksamhet i och med att jag har deltagit i en juriststab som har svarat på frågor i en av våra stora tidningar i landet. Där igen är utmaningen att formulera sig på ett sätt som då gör att våra vanliga läsare, kan ta till sig den informationen. Jag har hållit en del föreläsningar på till exempel organisationer som då är mer lättfattliga än direkta vetenskapliga föredrag. Och sedan kanske det allra nyaste. Jag sitter numera med i en del stiftelser, dels sådana som har med vetenskaplig verksamhet att göra, alltså delar ut pengar, till forskning men också andra stiftelser där man kanske stöder välgörande verksamhet i samhället så att egentligen som universitetsanställd så har vi ett väldigt brett uppdrag inom ramen för den samhälleliga växelverkan och säkerligen så har vi andra anställda som har en annan kombination när det gäller den samhälleliga växelverkan.
Jenny Stenberg-Sirén: Men före det här så har du inte gjort poddar eller videor för YouTube?
Johan Bärlund: Egentligen inte. Jag vet att jag för kanske 15 år sedan tänkte mig när jag hade skaffat min första lilla videokamera att jag ska börja med sådan här verksamhet, men det finns en liten snutt och den ligger nog ute någonstans. Jag tror inte att så många hittar den så att det har funnits en viss nyfikenhet hos mig redan, men jag är otroligt nöjd att jag nu får sitta här och lära mig mera om den här biten.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis. Harry du är också aktiv.
Harry Lunabba: Ja, jag tycker att det budskap som jag skulle vilja ha, när jag nu jobbar med de här, uttryckligen med samhällspåverkan då som ordförande för nämnden för samhällskontakter. Så jag tycker det är ett ansvar, som vi universitetsanställda har att göra oss tillgängliga. Som Johan kanske visade att det finns en uppsjö av olika möjligheter att göra sig tillgänglig. Man kan jobba väldigt konkret. Själv sitter jag med i olika styrelser för tredje sektorverksamheten inom barnskyddet. Jag tycker det är en del av mitt uppdrag att ifall jag får frågan och de behöver universitetsexpertis i de sammanhangen så försöker jag göra mig tillgänglig. Det finns ju en gräns vad man hinner med. Sen tror jag det är absolut viktigt att vi kommunicerar och att det är att ställa upp när journalister frågar och men att också de här kanalerna gör ju att vi kan komma direkt med vårt budskap. Det är också en ytterligare sak.
Sedan tror jag att verksamheten har ett ansvar att delta, och det handlar om det här att man gör sig tillgänglig. Ingen frågar ifall man inte vet om dig. Och hur man blir involverad i politiskt beslutsfattande är att man måste lägga hakan fram. Det är liksom vårt ansvar, så mycket handlar om det att man ska ha den inställningen att man gör sig tillgänglig och så kan man gott och väl välja som akademiker hur man gör. Alla behöver inte göra allting. Men själv har jag nog gjort nästan det mesta. Det som du räknade upp här att jag har då deltagit i tidningsinslag. Jag sitter i de här styrelseuppdragen och sedan har jag nog en sån här personlig målsättning att minst en gång i månaden ha en expertföreläsning någonstans, hålla takten i sig och allt det där. Augusti, september, oktober så har jag föreläst för skolsammanhang kring mitt eget forskningstema och det är en sån här personlig målsättning som jag har lagt åt mig. Det är lite roligt att se att den förverkligas. Vissa månader kan det kanske vara två, och så behöver man inte jobba nånting extra under december månad. Men att göra sig tillgänglig, det är det det handlar om.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis, jag håller helt med och jag upplever också att det ingår i vårt uppdrag att vi ska vara tillgängliga och att vi ska kunna ställa upp när folk frågar oss. Det som jag själv upplever som en viss utmaning när man talar eller gör någonting inför en icke-akademisk publik är den här nivån på innehållet man kommer med. Att det ska vara korrekt och det ska vara vetenskapligt, men ändå lättbegripligt. Och det funderar jag på Alva, du som nu kan tänkas vara en målgrupp som ska kunna lyssna och titta på de här videorna och poddarna som vi gör. Hur enkelt upplever du att det behöver vara? Får det vara svårt?
Alva Stenman: Så där ur en ung persons perspektiv så tror jag inte att det där är ett så stort problem egentligen, jag tror absolut att det finns någon slags gyllene medelväg så där att det kan vara både akademiskt men samtidigt lättsmält.
Jenny Stenberg-Sirén: Mm. Nu ställer vi en lite knepig fråga här men nu när du har studerat här vid Soc&kom ett tag och haft väldigt många olika lärare. Upplever du att personalen här har förmågan att göra innehåll lättillgängligt och intressant?
Alva Stenman: Jag upplever nog att många har det, men sen finns det nog absoluta en del som kanske inte klarar alltid av att kunde visa på en så här lättsmält nivå och det är helt förståeligt. Men nog upplever jag oftast och jag tycker också att det är fint när man kan föra fram just vetenskap på ett lättsmält sätt, för att det är ju så man når ut med information, tror jag, når de studerande överlag och det är en större målgrupp.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis och tanken med den här kanalen är naturligtvis att det inte behöver vara lättsmält. Det får vara också svårsmält om vi vill se det så. Men Johan, det här är ju en viktig fråga. Alla kanske inte känner sig bekväma med att producera innehåll för nya plattformar och definitivt har inte alla gjort videor eller poddar tidigare. Hur tänker du kring det här?
Johan Bärlund: Så har det ju varit av tradition att man kanske är lite rädd för det nya, men jag skulle tro att coronapandemin har lite underlättat situationen för de flesta av lärarna har ju blivit tvungna att ta det här digisprånget, och blivit tvingade att under en väldigt kort tid lägga om sin undervisning så att man använder sig av digital teknik och jag hoppas att det att många har klarat av det här också gör att rädslan kanske är lite mindre för att komma in i studion. Och så tycker jag att alla mår gott av att ha lite nyfikenhet också inför det nya. Jag tycker själv att även om man känner sig lite osäker så är det väldigt spännande att testa på nya saker. Så jag tror att vi också igenom de goda exemplens makt får allt fler att känna sig bekväma i att göra det här på ett lite nytt sätt så att jag har nog en tro till att vi kommer att se allt fler av våra kolleger, i den här studion.
Harry Lunabba: Jag tror också det här är någonting som vi inom Soc&kom jobbar också aktivt med att skapa känslan av trygghet och ett led i arbetet är att när vi har den här kanalen att åtminstone försöka nå så många, ja locka så många personer som möjligt i studion för att få den här erfarenheten och också på det sättet bli tryggare med den erfarenheten och hittills kan jag säga att alla som har besökt studion har kommit med åtminstone en idé och använder den i sitt eget arbete. Det är en sak, men sen tror jag det här tekniska också en sån här sak som, jag tycker att vi har tyvärr haft en lite sån där lat förhållningssätt till digitalisering och det handlar uttryckligen om en sak som jag själv tycker var lite motbjudande, är det att man är på en föreläsning någonstans och så blir man filmad med dålig utrustning. Och kanske med dålig ljudkvalitet, och jag tycker att det är en otrygg känsla av att det som jag har utvecklat för att passa i ett sammanhang sen läggs ut på nätet så där bara och man överhuvudtaget värnar inte om hur jag ser ut eller hur jag låter, om jag råkar säga någonting. Ett exempel som kanske inte landar bra. Och så är det ute på nätet. Så för mig har det att jag har lärt mig att filma mig själv och göra podcaster och förstått hur studiotekniken fungerar, innebär att jag har fått en känsla av kontroll och nu kan jag i stället för att vara utsatts för den digitala världen så kan jag kontrollera det och producera själv. Så känslan som jag vill att vi ska förmedla är att när man kommer till studion så är det en trygg atmosfär. Här kan man påverka sitt innehåll och det här innehållet blir bra, det blir bra kvalitet. Du kommer att se ut som dig själv, din röst kommer att låta bra.Och ifall det är på det sättet är du snöar in dig på en tematik så har vi förutsättningar att producera det, så att vi klipper helt enkelt det så att den är pedagogiska röda tråden är fungerande och den känslan tror jag kommer att generera att folk vågar ta steget ut. Men här gäller det nog, precis som Johan säger att också vara nyfiken och det är att om man har den inställningen att 'jag är så dålig på teknik', den inställningen borde man nog ändra för det handlar inte om teknik. Det handlar om kreativitet. Jo, man måste lära sig nya saker, men det är ju det universitetet handlar om att lära sig nya saker. Så jobbar jag åtminstone, skapa trygghet och en känsla av kontroll.
Jenny Stenberg-Sirén: Johan?
Johan Bärlund: Om jag nu kort får fortsätta, jag tror att vi alla inser att gör man saker på ett nytt sätt så får det ta mer tid. Så att det är klart att vi börjar jobba på ett nytt sätt så det kommer att kräva lite mer tid av oss och det andra är att vi har det tekniska stödet här. Så att det finns en och flera personer i huset som hjälper till, man är inte ensam med den nya tekniken.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis, och vi har ju också han hel journalistutbildning här som också kan ge både innehållsligt och tekniskt stöd och journaliststuderande kommer naturligtvis att använda den här studion och producera innehåll inom ramen för sina studier. Men det är också meningen att alla studenter här vid Soc&kom ska få använda studion och göra eget innehåll. Tror du Alva att det finns intresse för det?
Alva Stenman: Det tror jag nog absolut, jag vet att många studerande, många av mina kompisar håller redan nu på med och producerar alla sorters innehåll och var jätteduktiga på det, och med tanke på hur fin den här studion är och allting som den ger möjlighet tillså tror jag att det är helt super. Jag hoppas att tröskeln är ganska låg för att man ska våga fara hit och våga producera någonting för att på det viset så får vi som mest nytta av den här studion också. Precis som Johan sa här tidigare, så nu under Corona särskilt det har varit ganska populärt att med det här digisprånget, många har just börjat våga lite mera och så där så jag tror att det här var också en jättebra tidpunkt, för att utveckla den här studion.
Jenny Stenberg-Sirén: Precis. Med de kloka orden ska vi sätta punkt för den här diskussionen. Tack för att ni kom hit och diskuterade med mig. Följ gärna Studio Soc&kom på YouTube och på olika poddplattformar så småningom och ta del av intressanta samhällsdiskussioner från Svenska social- och kommunalhögskolan.