Studentrådet – transkriberingar

Talare 1: [00:00:01]: Du lyssnar på Studentrådet. Jag heter Vendela Torsner. 

Talare 2: [00:00:04]: Och jag heter Henrika Sievänen och vår reporter är Emelie Jungner. 

Talare 1: [00:00:08]: Vi båda studerar på SOC&KOM och vi kommer att prata om hur politik syns i studielivet och i vår omgivning. Brukar du prata om politik med dina kompisar?

Talare 2: [00:00:32]: Nu för tiden, definitivt mer än vad jag gjorde förut. Det har blivit på något sätt lättare kanske att både ta upp politiska frågor, eller överlag, bara politik i helt normala diskussioner än vad det var förut. Jag tror inte att jag talade typ nästan alls om politik förut. 

Talare 1: [00:00:50]: Ja, alltså själv, jag älskar ju att prata om politik. Det är kanske mitt lilla party trick att sen när jag känner mig riktigt bekväm och vi har någon fest och sen på efterfesten kanske det kommer fram några politiska debatter. Men det beror nog jättemycket på också med vem jag är, att om jag känner mig bekväm och så här, det är inte kanske så seriöst. Men jag tycker nog om att prata om politik. 

Talare 2: [00:01:13]: Ja, men alltså jag har märkt att det har börjat komma upp mer just i studielivet, politik, just på efterfester eller sådant. Till exempel när man går i matsalen så hör man ganska ofta politiska kommentarer eller politikers namn eller något sådant, helt sådär allmänt bara. Och just på undervisningen med vänner, i sin helhet tycker jag att man har börjat se det mycket mer.

Talare 1: [00:01:35]: Ja, alltså jag håller nog med. Och också typ när man scrollar sitt Instagram-flöde. Nu för tiden man följer de man studerar med och det kommer nog mycket mer så här politiska posts eller Instagram-stories var man berättar om sina politiska åsikter och sånt. Och sen, jag vet inte om du märkte det, men till exempel på årsfesten. Så där så pratar man nog helt öppet i tal om till exempel regeringens budgetering. 

Talare 2: [00:02:00]: Gjorde man det? 

Talare 1: [00:02:01]: Ja. 

Talare 2: [00:02:02]: Ja, jag missade det totalt.

Talare 1: [00:02:04]: Ja, och det var också politiker inbjudna, så där också syntes ju politiken, fast det var en fest. 

Talare 2: [00:02:08]: Exakt. På tal om fester, minns du den där ena förfesten vi hade en stund sedan, när vi hade det där drickspelet? 

Talare 1: [00:02:16]: Ja.

Talare 2: [00:02:18]: Ja, det där när vi hade den där [kortpacken? 00:02:18] och sen skulle man dra upp ett kort och ta så många sips som det fanns numera på korten. Och vi alla satt där i en cirkel och en åt gången lyfte upp sina kort och tog så många sips som man skulle. Så kom det en paus i mellanrundan och så hade vi våra diskussioner som blev väldigt politiska väldigt snabbt. Första frågan var att, ja vem tänkte du rösta på i politiken, i presidentvalet? 

Talare 1: [00:02:43]: Mm, och då alla tur i ordning skulle berätta vem de tänker rösta på och kanske varför.

Talare 2: [00:02:46]: Jo, exakt. Och så tog vi ett till varv och så talade vi om kriget i Gaza. 

Talare 1: [00:02:54]: Ja. 

Talare 2: [00:02:56]: Det blev liksom väldigt politiskt men på samma, det var jättenaturligt och det kändes inte alls på något sätt sådär konstigt att diskutera om det här.

Talare 1: [00:03:03]: Nej, alltså då så kändes det ju jättenaturligt för vi har ju nog tidigare också pratat om politik med några av våra vänner som var där. Men sen efteråt när vi pratade om det här så funderade vi just att om jag skulle ta med det här till någon annan förfest så tror jag inte att det skulle vara det populäraste drickspelet kanske. 

Talare 2: [00:03:21]: Nej, kanske inte riktigt. Men på något sätt känns det som att det inte mer är ett lika stort tabu som det var förut. Det är bara lättare att öppet fråga frågor eller just svara på andras politiska frågor som de har. Det är inte på något sätt mer lika illa. Men det känns också när man kom till skolan att, åtminstone för mig, att alla visste jättemycket om politik. Eller mycket mer än vad jag på något sätt tänkte. Att jag visste ju en hel del och jag visste [?? 00:03:52] tycker jag. Men på något sätt kändes det som att alla ändå visste mer än jag. [?? 00:03:56].

Talare 1: [00:03:57]: Jag känner att jag kanske var ganska insatt för att jag har varit intresserad av politik redan sedan jag var ganska ung. Men kanske mer det att alla var lite som experter eller tyckte att man själv var expert och det kom upp mycket, mycket mer diskussioner. Det känns som att nog alla har en åsikt gällande politik nu här i skolan. Och det här fick mig också att tänka på när jag var och röstade, då for jag rösta med en vän som jag inte studerar med och i bilen så kom det upp att hon sa helt till mig att hon är inte så insatt att hon vet inte riktigt vem hon ska rösta på och hon vet inte någonting om de här kandidaterna. Och då så kändes det att jag nog kom ut av en bubbla på något sätt. Så här skulle ingen ha sagt till mig i skolan. Och om jag skulle ha sagt så här så skulle jag ha blivit utbuad, kändes det som. 

Talare 2: [00:04:47]: Exakt. Men jag vågar påstå att det beror ganska mycket just på omgivningen. För till exempel för oss, vi har ju blivit ganska exponerade till politik och just uppmuntrade att tala om våra politiska åsikter. Och det har blivit väldigt vanligt som vi har talat om. Men just kanske för människor som inte är lika intresserade eller som inte... Talar om det så mycket- så kanske det inte är heller lika bekvämt för dem. Och de tänker kanske inte att, vem ska jag rösta på i presidentvalet? 

Talare 1: [00:05:11]: Nej, exakt. Jag var på en resa nu och det var presidentval den veckan så vi diskuterade förstås lite om presidentvalet. Men där var det nog vissa som helt rakt visade, de ville inte, de tyckte att det var jätteointressant. Och sen när det var valvakan så de ungefär tyckte att, stäng av tv:n, att vi kan ju läsa på nyheterna sen vem som blev president. Det är nog jättestora skillnader mellan grupper av studieinriktningar. 

Talare 2: [00:05:39]: Det är det, 100 procent. Jag tycker att jag kanske inte tar upp politik lika mycket med mina vänner. Det är kanske mer sådana här förbipasserande kommentarer eller sådana som man mer talar om. Men det blir inte riktigt sådana genuina diskussioner om politik. 

Talare 1: [00:05:57]: Nej. Och det känns också att det finns skillnader mellan skolor. Alltså helt i hur mycket man pratar om politik, hur mycket man är intresserad av politik. Men också finns det så här starka stereotyper att vad ens politiska åsikt ska vara eller vad man tror att den är. Och jag minns när jag började studera och jag var på ett evenemang var det fanns andra skolor också och det kom upp att jag studerade på SOC&KOM, så genast så var de sådär att, okej, då röstar du grönt och du är säkert vegan utan att vi hade diskuterat våra politiska åsikter alls. Att det känns att det finns nog jättestarka stereotyper gällande politik också. Vi intervjuade faktiskt också en [?? 00:06:46] som berättade om hur politik syns i studielivet enligt honom, för att vi tyckte att det skulle vara intressant att också höra den andra sidan. Han tyckte också att extremfallen syns tydligt, att de som har mest ljud om sin åsikt så det verkar som den rätta åsikten. 

Talare 2: [00:07:08]: Och för att göra det här tydligt så är [?? 00:07:09] åsikten baserad på [Hanken? 00:07:11] i Helsingfors, inte i Vasa.

Talare 1: [00:07:14]: Ja, och han tar också upp, det här tyckte jag också var intressant och jag håller helt med, att ibland kanske det är så att man kanske inte ens har en egen åsikt men någon annan säger sin åsikt så starkt så att man bara håller med. Och det gör ju också att det verkar att alla i skolan har samma åsikt för att alla bara håller med fast man kanske inte skulle ha någon stark åsikt gällande någon fråga.

Talare 2: [00:07:34]: Ja, exakt. Och han tycker också att skolor och studentföreningar ska hålla sig neutrala när det kommer till politik, vilket jag i och för sig håller med om. 

Talare 1: [00:07:45]: Ja, jag också. Och här så hade han också som exempel att det har ordnats valdebatter där alla partier inte har varit medbjudna. Och det tycker jag är ett bra exempel och en bra point för att, speciellt i skolor som Hanken och SOC&KOM kom, som det här nu gäller, så där lär man ju ut ämnen som har mycket politiska aspekter. Så då tycker jag att det är viktigt att man hör också alla politiker och alla partier, att man inte liksom pick and choose och väljer det som passar bäst i sammanhanget. 

Talare 2: [00:08:14]: Nej, exakt. Fast skolors uppgift är att hålla sig neutrala politiskt så kan det vara omöjligt för en skola som undervisar samhällsvetenskaper. 

Talare 1: [00:08:28]: Ja, alltså det är ju nog jättesvårt. Och ibland så tycker jag nog att det syns också i undervisningen att det finns vissa värderingar bakom det som lärs ut. Och man lär ut de åsikter som är kanske accepterade inom skolan och de som är normen. Och de här frågorna kanske skulle ses mer som åsiktsfrågor eller värdeladdade frågor i andra skolor.

Talare 2: [00:08:52]: Jag har märkt lite samma. Det är ju ibland ändå lite svårt att veta var man ska dra gränsen emellan just vad som är en åsiktsfråga och vad som inte är en åsiktsfråga. 

Talare 1: [00:09:02]: Ja, alltså det är ju jättesvårt och oftast själv så funderar jag kanske inte heller så mycket på det för att jag håller med det mesta som lärs ut och kanske har de här samma åsikterna som är normen. Men sen när jag har diskuterat med människor som har jätteannorlunda åsikter och studerar i andra skolor så då kanske jag har förstått att vissa grejer som lärs ut nog är värdeladdade och har ideologier bakom sig. Och det här kan nog leda till att det ibland är svårt att säga sin åsikt eller på något sätt ifrågasätta åsikter för att man är typ rädd för att bli cancelled. 

Talare 2: [00:09:38]: Ja, alltså det har funnits stunder när man inte riktigt har vågat säga sin åsikt eller ifrågasätta något just för att man är rädd att man skulle bli cancelled. 

Talare 1: [00:09:51]: Ja, och alltså det här blir ju problematiskt om alla, till exempel vi studerar ju journalistik, och om alla som studerar journalistik har samma politiska åsikter, sen söker alla till Yle, alla jobbar tillsammans där och alla tänker lika om allt. 

Talare 2: [00:10:05]: Ja, exakt. För det påverkar ju sen ämnena man skriver om typ och hur man skriver om dem och allt i princip. 

Talare 1: [00:10:12]: Ja, exakt. Och studietiden kan ju också vara en bra start på en politisk karriär. 

Talare 2: [00:10:26]: Jo, det är sant. Och det är ju faktiskt många från SOC&KOM som har tagit sig till politik efter studietiden. 

Talare 1: [00:10:34]: Ja, det tycker jag att det är jätteroligt att se faktiskt. Och man har också möjligheter att påverka inom den lokala studerandepolitiken under studierna. Och vi intervjuar [Otto Stenman? 00:10:43] från [Husdelegation? 00:10:44] som ska berätta lite om det och också allmänt om delegationen.

Talare 3: [00:10:51]: [Husdelegationen? 00:10:53] är studentkårens högsta beslutande organ. Studentkåren innefattar alla studerande som är på [Uni? 00:11:00] som är över 25 000 individer totalt. Jag tänker personligen så tänker jag på delegationen lite som studentkårens kommunfullmäktige. Det vill säga att det är en större sal med 60 stycken platser där man då fattar olika beslut, man röstar för eller emot saker. Och delegationen bestämmer mycket över styrelsen som gör ganska mycket av det här praktiska arbetet. Men styrelsen väljs alltså av delegationen och delegationen har möjlighet att rösta emot styrelsen. Och delegationen har också möjlighet att rösta om att ta beslutanderätten från styrelsen gällande vissa frågor. Delegationen röstar också om budgeten och att välja studeranderepresentanter till vissa olika organ innanför och utanför Uni. Men som i kort sagt kanske då motsvarandet som studentkårens kommunfullmäktige eller riksdag.

Talare 1: [00:12:09]: Det där var intressant att höra. Jag själv röstar ju i delegationsvalet och jag fick det här [?? 00:12:15] där det står att jag röstar i delegationsvalet. Men jag visste nog inte riktigt vad det går ut på. 

Talare 2: [00:12:22]: Nej, alltså inte jag heller. Men det lät som att det är en jättebra övning också för någon som kanske eventuellt vill jobba med politik eller inom politik i framtiden. Alltså man får ju en ganska bra övning i det där också då.

Talare 1: [00:12:34]: Ja, alltså det lät ju verkligen som lilla riksdagen.

Talare 2: [00:12:37]: Ja.

Talare 3: [00:12:40]: I princip så är ju nog delegationen inte per se partipolitik. I delegationen finns det olika grupper som kan vara politiska och som ibland inte är politiska. Till exempel [svenska nationer? 00:12:55] och ämnesföreningar som jag själv är med i. Så vi är uttryckligen inte partipolitiska även om svenska språket är en väldigt stark fråga för oss. Det finns också grupper som är uttryckligen politiska och som står i kontakt med olika politiska partier. Men om jag nu skulle försöka ge ett allmänt svar på frågan hur partipolitiken syns på delegationsmöten, så för det mesta så är den mera i skymundan. Den finns nog kanske på ett [undersyrande? 00:13:32] plan. Och om man läser mellan raderna så kan man nog höra toner av partipolitik. Men den är inte högt uttalad riktigt på samma sätt. Ibland är den högt uttalad. Till exempel, om jag nu ska ge ett exempel så var det tidigare på tapeten om [?? 00:13:54] skulle delta i demonstrationer emot regeringens nedskärningar. Det var en sak som väckte debatt och där är det uttryckligen partipolitik, är man för eller emot den sittande regeringens politik.

Talare 1: [00:14:09]: Det är intressant att man inte behöver vara politiskt bunden för att vara med. Men sen igen så finns det också de som hör till ett parti. Att det finns lite av allt. 

Talare 2: [00:14:19]: Ja, och det är också intressant att fast man inte är politiskt bunden så kan man ändå höra i en vanlig skolmiljö var man står politiskt. 

Talare 1: [00:14:28]: Mm. 

Talare 2: [00:14:30]: Man skulle ju tro att det ser ganska likadant ut på deras möten.

Talare 1: [00:14:34]: Ja, exakt. Och där också så påverkar det säkert vad man har för studieinriktning och vilken skola man går i.

Talare 3: [00:14:44]: Om man ser skillnad på människors politiska åsikt baserat på deras studieinriktningar så är igen en sån här generaliseringsfråga, tänker jag, som definitivt, det finns ett visst mått av sanning i det och jag tänker helt högt ut säga att jo, det finns vissa generella övergripande linjer där vissa fakulteter eller studieinriktningar har en viss politisk liksom, hur ska man säga, där var studerandena, de som söker sig till en viss linje så kan de tendera att ha en viss politisk inriktning i medeltal. Det är viktigt att lyfta fram att det rör sig om ett medeltal och man kan inte göra slutledningar på någon enskild individ baserat på var den studerar. Men man kan nog kommentera det allmänna diskussionsklimatet tycker jag. Och jag tycker nog att det finns nog en viss skillnad tycker jag mellan centrumcampus och andra campus.

Talare 1: [00:15:57]: Så det är alltså lite som vi diskuterade här tidigare, att det finns skillnad mellan studieinriktningar i politiskt tänkande. Men sen igen så kan man inte helt alltid riktigt dra den generaliseringen. 

Talare 2: [00:16:11]: Nej, sant. Och tänk om det finns en skillnad mellan campusar. Så hur stor skillnad finns det mellan städer? 

Talare 1: [00:16:18]: Ja, exakt. Alltså om man funderar, det måste ju se helt annorlunda ut någon annanstans i Finland. Jag läste faktiskt en sån här ny forskning om universitetsstuderandes diskussionskultur. Och på finska så heter den [?? 00:16:43] och den är skriven av [?? 00:16:49].

Talare 2: [00:16:50]: Vad handlar den om då? 

Talare 1: [00:16:54]: Där så tog de upp att de som definierar sig som högern har svårare att prata om tema gällande kön, allmänt politik och etniskt ursprung. Och också värdekonservativa har svårare att diskutera om sexuell ställning. Och i den här forskningen så kommer det faktiskt fram att alla de här ämnen är lättare att diskuteras för de som definierar sig som vänstern.

Talare 2: [00:17:19]: Och vi bad Otto Stenman då att kommentera hans åsikter om den här artikeln.

Talare 3: [00:17:23]: Artikeln så, så jag läste, det är en jätteintressant artikel och ett aktuellt ämne. Jag skulle lite vilja kritisera rubriken i artikeln för att den lyfter så specifikt fram det att studerande med högerinriktning, politisk högerinriktning känner det svårt att tala om politik och sånt här. Så jag vill lite kritisera det eftersom själva pointen med den här artikeln, som jag tolkar, var mera att lyfta fram att vissa diskussionsämnen är svåra för alla studerande att tala om, och politik för högerinriktade studerande. Så det var bara ett av många exempel. Och i artikeln lyfter de också fram att sexualitet är ett jättesvårt ämne för homosexuella att tala om. Men det klarar sig inte ända fram till rubriken. Så om vi då återgår till det här själva temat som tas upp i artikeln, att vissa diskussionsämnen är för känsliga för att de ska kunna tas upp i klassrumsundervisningen, så det håller jag med om. Det tycker jag är en jätteoroväckande utveckling därför att det tycker jag syftar på att diskussionen har blivit så spetsad och så fientlig nästan på ett sätt, att man inte kan längre hitta någon form av gemensam grund att stå på. För mig handlar all politik om kompromisser och att hitta lösningar och om du inte ens kan föra en diskussion om ideologi så då har du ingen förutsättning för att hitta en kompromiss. Så det är en jätteoroväckande utveckling och jag motsätter mig nog tanken, personligen, att man ska undvika att tala om känsliga ämnen. Det är förstås bra om det finns en viss förvarning men jag tycker absolut inte att man ska undvika att tala om ett ämne bara för att det är känsligt och tråkigt. Det är just de ämnena vi behöver tala mer om. Det är lite som att sticka huvudet i sanden. Men polariseringen har börjat i USA. Den har nu äntligen tagit sig till Finland. Jag håller nog med om vad den här experten i artikeln säger. Han hoppas att Finland klarar av att hålla sig måttliga och tillräckligt lugna för att inte ryckas med i den här mer liksom polariserade nästan extrema diskussionsklimatet där var två sidor sätts mot varandra istället för att alla söker efter en kompromiss där man diskuterar åsikter och skillnader i åsikter.

Talare 2: [00:20:25]: Ja men jag tänker att just, för vi har en sån omgivning vart vi har det ganska lätt att tala öppet om våra åsikter just när det kommer till politik och överlag, men jag förstår också människor med olika åsikter som kanske inte känner att det är lika lätt för dem att tala om deras åsikter då. För tänk om du är typ i en kompisgrupp där alla andra har samma åsikter och du är liksom totalt motsatsen. Så det kan ju vara ganska svårt för dig att vara öppet och vara sådär, nej jag håller inte alls med om det är en liksom hel kompisgrupp. Så i och för sig förstår jag att det kan vara ganska svårt ibland. 

Talare 1: [00:21:01]: Ja absolut. Och det här fick mig också att fundera på att kanske vi har just pratat om att det är lätt att prata om politik i skolan och många som vill få sin röst hörd så kanske den här diskussionskulturen bygger på att alla har samma åsikt och det är kanske det som får att det känns lätt. 

Talare 2: [00:21:20]: Ja exakt. Okej, men Vendela, du som tycker om att tala om politik. 

Talare 1: [00:21:34]: Ja. 

Talare 2: [00:21:36]: Hur tycker du? För jag personligen, när jag talar om politik med någon så är det faktiskt helt roligt att tala med någon som har en annan åsikt. Vad tycker du? Tycker du att det är roligt? 

Talare 1: [00:21:48]: Jag tycker att de mest givande och intressanta diskussionerna är ju alltid med dem som har andra åsikter än dig. Och helst också att de har bra argument bakom sina åsikter. Då tycker jag att det är roligast och mest intressant. 

Talare 2: [00:21:59]: Ja, man får ju lite ett nytt perspektiv i princip till sitt eget tänkande när man talar med någon som har en annan åsikt. 

Talare 1: [00:22:07]: Mm. Och det bygger ju också på att båda måste vara trygga och prata om sina åsikter. Man behöver inte vara rädd att man blir dömd eller att det liksom bara är en åsikt som är accepterad.

Talare 2: [00:22:17]: Jo, nej, exakt. 

Talare 1: [00:22:20]: Ja. Och ibland så tycker jag också att jag blir själv, jag får liksom bättre argument när jag pratar med någon som har en annan åsikt. För att när jag började studera så kändes det att jag kanske till och med glömde bort vissa av de här mina argument bakom mina åsikter. För alla tycker alltså samma. Jag behöver aldrig liksom stå upp för min åsikt sådär starkt och komma med de här argumenten för att alla andra har ungefär samma argument. Och jag älskar ju liksom att debattera och sånt här. När jag var mindre, vi hade alltid i klassen så här debatter och det tyckte jag var det roligaste. Och jag älskar när jag hade bra argument. Men jag har lite glömt bort det när jag började studera. För att alla tycker jag är lika och det blir aldrig en riktig debatt.

Talare 2: [00:23:05]: Nej exakt, det är positivt att tala med någon som kanske inte tänker exakt samma. 

Talare 1: [00:23:07]: Ja, exakt. Och jag tänker mig att det värsta som kan hända är ju att den andra har bättre argument. Och du märker att du inte har rätt. Eller att kanske den andra har en bättre åsikt. Och det kan ju kännas främmande och inte så nice, men det är liksom [det jag är färdig att ta? 00:23:24]. Jag vill ju också ha den bästa åsikten man kan ha om saker. Jag tycker att det kanske också finns ett lite så här underliggande samhälleligt perspektiv att idag så är politiska diskussioner så polariserade att det skulle vara viktigt att man skulle kunna just diskutera med dem som tycker olika. Och då är det kanske bra att börja med det nu under studietiden. Speciellt om man vill bli politiker senare.

Talare 2: [00:23:52]: Jo, exakt. Och jag har kanske lite den [?? 00:23:55] också att när man talar med människor som har samma åsikt så glömmer man också kanske ibland det där att det är en åsikt. Och man blir van med det att det i princip är en fakta i ditt egna huvud för att du blir så van med det. 

Talare 1: [00:24:10]: Exakt. Ja, det tycker jag också. Ibland så märker jag att jag diskuterar med någon som tycker helt annorlunda än mig. Att något som jag har tyckt att alla tycker säkert så här, det här måste vara fakta. Sen märker jag att de har helt en annan åsikt. Att det här är en åsiktsfråga, men jag har tagit det här liksom som en självklarhet. 

Talare 2: [00:24:30]: Ja, exakt. 

Talare 1: [00:24:31]: Och också, det är ju viktigt att prata med människor som har andra åsikter, men också att ta med dem som kanske inte har en så stark åsikt. 

Talare 2: [00:24:38]: Jo, och alltså just exakt kanske det att man lyssnar och talar just med dem som inte ännu vet så mycket om politik, eller kanske som just vill lära sig, men bara inte ännu vet så mycket. För att det kan vara ganska svårt för dem som inte är så hemskt insatta i politik att liksom våga säga sina åsikter eller någonting sånt speciellt med människor som är så jätte-, jätteintresserade av politik.

Talare 1: [00:25:04]: Ja, exakt. 

Talare 2: [00:25:06]: Så därför tycker jag att det är jättebra också att man talar med människor som är intresserade och kanske sådana som inte ännu är så intresserade men ändå vill lära sig.

Talare 1: [00:25:14]: Ja, för att det blir ju, lättast lär man ju sig när man lyssnar på andra och får vara med i diskussioner och fråga frågor. 

Talare 2: [00:25:18]: Exakt. 

Talare 1: [00:25:20]: Så det skulle ju vara bra att man skulle kunna ha så här öppna diskussioner.

Talare 2: [00:25:23]: Ja, för det är ju en liten tröskel att komma över när man vill börja tala om någonting som man inte är så hemskt insatt i. 

Talare 1: [00:25:29]: Ja, exakt. Och de som har en stark åsikt, de har liksom så höga röster att det kan vara svårt att sen komma där med någon fråga som man har funderat på själv. 

Talare 2: [00:25:38]: Ja. 

Talare 1: [00:25:41]: Och vårt råd är att diskutera med människor som har andra åsikter än dig. 

Talare 2: [00:25:46]: Och att öppet lyssna på andra och deras åsikter. 

Talare 1: [00:25:49]: Men [Henny? 00:25:50], har du funderat på att bli politiker? 

Talare 2: [00:25:52]: Nej, alltså jag tror nog inte riktigt att det är min grej. [Men man vet aldrig vart världen för? 00:25:57], så man får se. 

Talare 1: [00:25:59]: Nej, alltså man ska ju aldrig säga aldrig. Så om tio år kanske vi ser dig i riksdagen. 

Talare 2: [00:26:04]: Vem vet?

Talare 1 [00:00:00]: Hallå? 

Talare 2 [00:00:01]: Alltså, jag blir så fullständigt galen. Jag har suttit här nu i så många timmar och försökt fixa det här, och inte får jag nåt endaste tack för det. 

Talare 1 [00:00:08]: Ja, men alltså på riktigt. Det är alltid på samma [censurpip 00:00:11]: [jävla? 00:00:11] sätt. Har du ens fått nåt svar av de där andra?

Talare 2 [00:00:13]: Nä, men gissa, gissa om de inte alla har läst det. 

Talare 2 [00:00:16]: Ja, men vad bra. [?? 00:00:17] 

Talare 2 [00:00:19]: Ja, och det ska ju vara klart i morgon. 

Talare 1 [00:00:21]: Alltså, jag ger snart upp.

Talare 2 [00:00:23]: Jag orkar inte med de här grupparbetena mera. 

[musik 00:00:24]

Talare 1 [00:00:31]: Den är bekant, va? 

Talare 2 [00:00:33]: Ja, alltså det har ju blivit en liten tradition för oss att liksom ringa varandra... 

Talare 1 [00:00:36]: Ja.

Talare 2 [00:00:36]: ...efter, efter våra grupparbeten, för det ser alltid ut på samma sätt. 

Talare 1 [00:00:40]: Alltså, på riktigt. Alltså, det är alltid, de här, samma problem i grupparbetena. 

Talare 2 [00:00:46]: Men kanske förrän vi blir alltför upprörda här ska vi ta och presentera oss. 

Talare 1 [00:00:50]: Alltså, det kan nog vara [?? 00:00:50]  Jag heter då Isac Norrgård och med mig i studion sitter Ronja Stenberg. 

Talare 2 [00:00:55]: Hej allihopa. 

Talare 1 [00:00:56]: Och välkomna till dagens avsnitt av Studentrådet. I dag ska vi tala om det härliga fenomenet grupparbeten. Vad tycker du om grupparbeten?[skrattar 00:01:05]

Talare 2 [00:01:05]: [?? 00:01:05] det är ju lite så där si och så med grupparbeten. För när de fungerar så kan de ju vara helt fantastiska. Men de fungerar ju väldigt sällan. 

Talare 1 [00:01:15]: Alltså, det är tyvärr den sorgliga verkligheten av grupparbeten. 

Talare 1 [00:01:18]: Ja. 

Talare 1 [00:01:18]: Det skulle ju kunna vara liksom det mest givande nånsin. Okej [?? 00:01:21] det kanske är lite att ta i. Men det skulle kunna vara jättegivande. Men sällan blir det ju så. 

Talare 2 [00:01:26]: Nej, och det är jättesynd. 

Talare 1 [00:01:28]: Ja.

Talare 1 [00:01:28]: Men så där...

Talare 1 [00:01:29]: Vi är ju i en ganska bra position att tala om grupparbeten tycker jag, för vi har ändå gjort dem tillsammans i så pass många år. 

Talare 2 [00:01:36]: [Jepp?  00:01:36] för vi gick ju gymnasiet tillsammans och där så... Där var ju grupparbeten lite annorlunda, för det var ju mera så där att, ja, nu slänger vi ihop en presentation och sen är det färdigt. Men det som också var en stor skillnad där var ju att man kände ju alla som var med i gruppen väldigt bra, för det är [?? 00:01:51] 

[överlappande tal 00:01:51]

Talare 1 [00:01:51]: Ja, det är sant.

Talare 2 [00:01:51]: ...[årskurs liksom kamraterna? 00:01:52] så då... Det blev ju lite också så där att det var vissa som man var så där, yes, nu får jag den här i min grupp, för man vet att den gör, gör mycket. 

Talare 1 [00:02:02]: [?? 00:02:02] Och jag var ju så klart en av dem, eller hur? 

Talare 2 [00:02:05]: [skrattar 00:02:05] Ja, ja. 

Talare 1 [00:02:07]: Ja?

Talare 2 [00:02:08]: Alltså, en som satt och väntade på att få en bättre [?? 00:02:10] 

Talare 1 [00:02:11]: Nej, jag var ju en gåva till gruppen liksom. I did the heavy lifting. Jag tog rollen så seriöst och gjorde nästan allt. [skrattar 00:02:19]

Talare 2 [00:02:20]: Nu vet jag inte riktigt om jag håller med men... 

Talare 1 [00:02:23]: [?? 00:02:23] 

Talare 2 [00:02:24]: Nu så är vi ju på universitetet. 

Talare 1 [00:02:27]: [?? 00:02:27] 

Talare 2 [00:02:28]: [?? 00:02:28] [Love it? 00:02:29] Och här så är ju grupparbeten lite annorlunda... 

Talare 1 [00:02:33]: Alltså, väldigt mycket annorlunda. 

Talare 2 [00:02:34]: ...för de kan ju se ut lite på olika sätt, speciellt nu när vi har studerat journalistik. Det finns ju förstås kurser som har de här klassiska [?? 00:02:41] 

Talare 1 [00:02:42]: Och presentationer. 

Talare 2 [00:02:42]: ...eller presentationer som man gör då med andra i kursen. Men sen finns det ju också många olika andra format som vi har fått pröva på som till exempel när vi gjorde... 

Talare 1 [00:02:49]: TV-inspelningen. 

Talare 2 [00:02:50]: TV-inspelningen, det var ju jättekul. 

Talare 1 [00:02:52]: Ja, alltså vi fick prova på så mycket. 

Talare 2 [00:02:54]: Ja, och det är ju just väldigt kul när man har grupparbeten, som verkligen man får nånting ut av, att man lär sig på riktigt. Men sen finns det ju tyvärr ganska många som sen floppar helt. 

Talare 1 [00:03:07]: Ja. Alltså, det finns så många olika fallgropar som man kan hamna i liksom. 

Talare 2 [00:03:10]: Och de... Om vi ska tala om, en, ett speciellt exempel så har vi ju den här då introkursen till statskunskap som vi tog då första året. 

Talare 1 [00:03:19]: [?? 00:03:19] Nu känner jag att vi inte kan säga för mycket, för jag vill inte ha krokben i korridorerna, så vi kanske måste vara lite försiktiga med hur vi uttrycker oss. 

Talare 2 [00:03:27]: Där har du en bra poäng. 

Talare 1 [00:03:28]: Men alltså det där grupparbetet. Herre gud. Om vi säger som så, det kunde bara gå uppåt därifrån. [skrattar 00:03:34]: 

Talare 2 [00:03:35]: Det kunde bara gå uppåt. Alltså, det var en sån rejäl flopp. 

Talare 1 [00:03:39]: [ Nej, men? 00:03:39] om vi ska dra lite hur det fungerar för publiken här så de kan sätta sig in i det, så det var då det här klassiska [?? 00:03:46]  och vi hade en struktur planerad, och vi delade ut olika punkter till alla gruppmedlemmar. Och jag vill också påpeka att alla fick ju typ den punkten de ville ha. 

Talare 2 [00:03:56]: Ja!

Talare 1 [00:03:56]: Alltså, det var ju inga invändningar. 

Talare 2 [00:03:57]: Nej, utan vi hade ju en sån här diskussion före [?? 00:04:00] vi gick igenom att [hej? 00:04:01] är det något du brinner för? Är det nånting du vill jättegärna skriva för... 

Talare 1 [00:04:05]: Exakt.

Talare 2 [00:04:05]: ...eller om?

Talare 2 [00:04:06]: Och, då, då blev det ju liksom så att man förväntade sig att om nån väljer att skriva om nånting, att den verkligen gör det också, men det slutade ju verkligen inte så. Att ungefär, kanske fyra timmar före inlämningstiden, så gick jag in på dokumentet då. Och såg att det fattades nästan hälften av en scen. 

Talare 1 [00:04:28]: Och lite kontext där. Så efter jag var färdig med min del, liksom, det var typ dagen före det här. Så då den dagen, då deadline kommer emot, så sitter jag där, är på en släktträff. Och liksom, lever livet när jag då får ett samtal om det. 

Talare 2 [00:04:44]: Ja. Så då, fyra timmar före deadlinen, så ringer jag i panik till Isak och är så där, herre gud, vad ska vi göra? Alltså, jag kan inte lämna in det här arbetet för att det fattas ju största delen, eller inte största delen, men liksom stora delar av arbetet fattades då. Och så sitter jag där då helt i panik och är så där, för det var ju också ett av våra första grupparbeten... 

Talare 1 [00:05:04]: Det var det första. 

Talare 2 [00:05:05]: ...på universitet... Var det det första? 

Talare 1 [00:05:06]: [?? 00:05:06] Till mig var det åtminstone det första. 

Talare 2 [00:05:08]: Okej.

Talare 1 [00:05:09]: Men också, i det här skedet hade jag ju ändå fått [välkomstskumpan? 00:05:11][skrattar 00:05:12]

Talare 2 [00:05:12]: Det var ju det roliga. Du sprang ju fram och tillbaka... 

Talare 1 [00:05:17]: Ja.

Talare 2 [00:05:16]: ...från släktmiddagen till din dator där... 

Talare 1 [00:05:19]: Ja.

Talare 2 [00:05:19]: ...och jag satt samtidigt liksom i ett samtal med dig i säkert fyra timmar. 

Talare 1 [00:05:24]: [?? 00:05:24] och sa, okej, nu måste jag gå. Jag ska gå och äta varmrätter. [Kommer just? 00:05:26]

Talare 2 [00:05:27]: Medan jag håller på nästan att börja gråta och håller på och stresskriver de här bitarna som fattades. 

Talare 1 [00:05:32]: [Jepp? 00:05:32] 

Talare 2 [00:05:33]: Och sen var det ju också problem med formatet då. [Att man? 00:05:35] ännu på universitet kan sätta in Wikipedia-länkar... 

Talare 1 [00:05:39]:[?? 00:05:40] 

[överlappande tal 00:05:39]

Talare 2 [00:05:40]: [?? 00:05:39] källhänvisningar. Det förstår jag inte. 

Talare 1 [00:05:43]: Och att man liksom inte så där tar [hint av? 00:05:44] hur de andra har gjort och är så där, oj, nu kanske jag måste lite ändra på hur jag gör min del, så att det blir... 

[överlappande tal 00:05:49]

Talare 2 [00:05:49]: [?? 00:05:49] 

Talare 1 [00:05:49]: ...enhetligt. Ursäkta. 

Talare 2 [00:05:51]: Hur som helst, så satt vi ju nu där och det blev ju nog gjort. 

Talare 1 [00:05:54]: [Jepp? 00:05:54] Och du som tur var gjorde den där delen. 

Talare 2 [00:05:57]: Nej, men jag skulle inte ha klarat av skammen av att lämna in... 

Talare 1 [00:06:00]: Jo. 

Talare 2 [00:06:00]: ...det där arbetet annars. 

Talare 1 [00:06:01]: Men alltså där i slutet när vi då liksom hade fixat alla andras misstag. Jag sitter där med rödvinsglaset från middagen och är så där, ja [?? 00:06:08][inte duger? 00:06:10] 

[musik 00:06:11] 

Talare 2 [00:06:15]: Du jobbar vanligtvis väldigt bra, men du är inte kanske den som tar så där initiativ i att leda gruppen?

Talare 1 [00:06:20]: Nej, jag håller nog med där. Jag liksom, alltså inte har jag nåt emot ledarrollen, men det är inte något som jag är så där att jag måste ha. Liksom, om det råkar vara nåt jag är helt superintresserad av. Och jag känner att det här är jag bra på, det här kan jag. Och jag liksom har en klar och tydlig idé av vad jag vill få fram av arbetet, då kan jag ta på mig ledarrollen. [?? 00:06:38] bort från mig, men jag kan säga med handen på hjärtat att du är en klockren ledare i grupparbetena. Alltså, man sätter sig där i gruppen, och det är alltid den här lilla tysta stunden när man börjar, man ska dela, och ingen riktigt stiger upp för att ta initiativ. Jag liksom ser bakom dina ögon hur det händer saker och sen är det så där, ja, okej, jag är ledare. Nu [?? 00:07:00] [att jag är en ledare? 00:07:00] men det... 

Talare 2 [00:07:01]: Men jag tar...

Talare 1 [00:07:02]: ...liksom det blir det. Och så är det så här, hur låter det med det här, det här, det där och så... 

Talare 2 [00:07:05]: Ja. 

Talare 1 [00:07:06]: [?? 00:07:06] 

Talare 2 [00:07:06]: Men alltså, alltså jag har lite svårt att släppa tyglarna [emellanåt? 00:07:08] men sen är det ju också att jag vill få det gjort. 

Talare 1 [00:07:12]: [?? 00:07:12] Man vill inte kanske att man liksom lämnar det till sista stunden, att man måste komma igång bara. 

Talare 2 [00:07:17]: [?? 00:07:17] Och sen är det ju också så där att jag har ganska svår prestationsångest. Och då vill jag ju lämna in ett arbete som jag kan vara stolt över. Och som professorerna eller föreläsarna är så där att, okej, men det här var ju helt bra, inte så där att, vad gör de här människorna på universitetet? 

Talare 1 [00:07:34]: Där känner jag att vi är lite olika, för jag har så klart också prestationsångest. Men vi tar det på helt olika sätt, känner jag. Du liksom... Du tar även på dig andras ansvar, liksom det här, i det, men jag känner att om... [?? 00:07:48] Nu så här ett hypotetisk scenario [?? 00:07:51] Jag är den bästa i en grupp, och gör liksom en tio av tiondel, och de andra gör en sån där två av tiondel. Så jag känner att jag är nöjd. Då har jag gjort mitt.

Talare 2 [00:08:01]: I den situationen blir jag då rädd att föreläsaren inte vet vem som har gjort vad. Och då blir det ju så att den där bedömningen... 

Talare 1 [00:08:09]: Jo. 

Talare 2 [00:08:10]: ...kan ju bli jätteorättvis då, om man har satt in 100 procent och nån har satt in typ 30 procent.

Talare 1 [00:08:14]: Ja, det är sant. Det är sant.

Talare 2 [00:08:15]: Och då blir det ju en jättesvår situation, och sen bara så där, nej, men hej! Jag gjorde det här, det är jättebra! 

Talare 1 [00:08:21]: Men jag känner att jag tänker att om det där skulle drabba mig, så kan jag alltid gå till föreläsaren och [säga att? 00:08:26] hej, nu känner si och så att kan vi bla, bla, bla. 

Talare 2 [00:08:31]: Ja. Ja,  det har ju varit jättebra här på högskolan just nu det där att man har en öppen dialog med föreläsarna, och man kan ju jättelätt gå och prata med dem. 

Talare 1 [00:08:40]: Jo.

Talare 2 [00:08:40]: Det finns ju nästan ingen tröskel där. 

Talare 1 [00:08:42]: Och alla föreläsare, eller de föreläsare som jag har haft mest, har varit alltid helt superförstående... 

Talare 2 [00:08:47]: Ja.

Talare 1 [00:08:47]: ...och ljuvliga om det just har uppstått problem. 

Talare 2 [00:08:50]: [?? 00:08:50] 

Talare 1 [00:08:50]: Det har aldrig liksom blivit nåt problem. 

Talare 2 [00:08:52]: Nej, och det är ju jättefint just med det, för det uppstår ju mycket problem som vi har [konstaterat? 00:08:57] 

[överlappande tal 00:08:57]

Talare 1 [00:08:57]: Tyvärr så gör det ju det.

[musik 00:08:59]

Talare 2 [00:09:03]: Före det här så läste jag en liten studie... 

Talare 1 [00:09:05]: Åh.

Talare 2 [00:09:06]: ...om vad för sorts roller man måste ha i ett grupparbete för att det ska fungera. Och i den här studien, det var då Harvards Business Review från 2017... 

Talare 1 [00:09:15]: Okej.

Talare 2 [00:09:16]: ...så står det då att personligheten är mycket viktigare än kunskapen som man har när man kommer in i ett grupparbete att där var... De lyfter fram liksom tre sorters personligheter som borde då finnas i alla grupparbeten. Och den första är då den här som är väldigt resultatfokuserad. 

Talare 1 [00:09:34]: Du, med andra ord. 

[skratt 00:09:35]

Talare 2 [00:09:35]: Jag, med andra ord. Som är då organiserad och ofta tar ut den här ledande rollen och, lite, försöker puffa på de andra att göra, göra sin andel. 

Talare 1 [00:09:44]: Jaha.

Talare 2 [00:09:45]: Och sen den andra är den här som är relationsfokuserad då, som är lite mera diplomatisk, försöker se till att gruppdynamiken är god och att alla får komma till tals och, alla, alla är nöjda. 

Talare 1 [00:09:58]: Jag känner lite igen mig nog där. Jag är ju också en våg som är känd för att vara diplomatisk. Så jag skulle säga att det är kanske lite mera vart jag lutar. 

Talare 2 [00:10:07]: Ja. Men det som jag tyckte var väldigt intressant, att man behöver den här tredje personligheten som är då banbrytaren... 

Talare 1 [00:10:15]: Okej. 

Talare 2 [00:10:17]: ...som är då en person som kan komma från nån helt annan bakgrund och kommer med helt nya perspektiv och olika sätt att liksom närma sig det här ämnet då, att den spelar lite den här djävulens advokat. 

Talare 1 [00:10:30]: Men jag kan lite också hitta mig själv i det där, för jag känner att ibland så är jag den som lite tänker på ett annorlunda sätt i gruppen. Jag tänker speciellt här när vi höll på att planera den här podden. Så du var vår producent, så ni var ganska långt på samma spår. Medan jag sen hade lite liksom andra tankar, som ni kanske inte alltid höll med om. 

Talare 2 [00:10:51]: Ja, men det har jag märkt speciellt, för vi har ju gjort en hel del grupparbeten tillsammans.

Talare 1 [00:10:55]: Jo.

Talare 2 [00:10:55]: Och hur vi börjar våra grupparbeten är lite annorlunda. Förstås så har vi ju alla den där diskussionen oftast tillsammans så där att hej, vem vill göra vadå, är det någon som [är intresserad? 00:11:06] jättemycket. Det brukar vi ju ha. 

[överlappande tal 00:11:09]

Talare 1 [00:11:09]: [?? 00:11:09] nu vill jag höra vad du har att säga. 

Talare 2 [00:11:12]: [?? 00:11:09] Men sen så skulle jag påstå att jag är lite mer strukturerad i mitt tillvägagångssätt än vad du är. Det här är absolut inget [illa ment nu? 00:11:19] 

Talare 1 [00:11:20]: Okej.

Talare 2 [00:11:20]: Absolut inte. 

Talare 1 [00:11:22]: [Låt det komma? 00:11:22] 

Talare 2 [00:11:22]: Men du brukar ofta fastna för det du blir intresserad av, inte på ett negativt sätt. 

Talare 1 [00:11:28]: Okej.

Talare 2 [00:11:28]: Men så där att när vi gör planeringen av grupparbetet [?? 00:11:31]

Talare 1 [00:11:33]: Okej.

Talare 2 [00:11:33]: Och, du har, du blir jätteintresserad för punkten som kommer som tredje punkt. Och då blir det lite svårt att planera emellanåt, eftersom du är så fokuserad på den här tredje punkten att du inte riktigt kan ännu få hela helhetsstrukturen. För, jag måst-, jag vet att jag själv måste liksom få inledningen... 

Talare 1 [00:11:52]: Okej.

Talare 2 [00:11:53]: ...punkt ett och två förrän jag kan fokusera på punkt tre, för jag måste liksom få det kronologiskt i min... 

Talare 1 [00:11:58]: Jo. 

Talare 2 [00:11:58]: ...i mitt huvud, förrän jag kan, förrän jag kan liksom börja med en specifik punkt. 

Talare 1 [00:12:03]: Alltså, det här kronologiska har inte så mycket värde åt mig, utan det är sådär, okej, här är min huvudpunkt. Så jag vill se till att det inte liksom försvinner där bland resten av grejerna. Och jag har lite svårt med inledningar också, så jag gillar att så där, kanske lite hoppa runt i hur jag liksom arbetar. Det behöver inte vara så där ett, två, tre, utan det kan vara lite så där tre, två, fem, sju, ett, you know. 

Talare 2 [00:12:26]: Ja, men det är ju egentligen ganska bra, om man tänker så där på grupparbeten att man har människor som fokuserar på olika saker, för det gör ju just att, allting, allting lyfts upp, allting blir prioriterat då. Men det är ju nånting, som vi har annars också, eller jag åtminstone har lagt märke till här på universitetet, att det finns jättemånga olika människor som jobbar på jättemånga olika sätt. Och sen är det ju att människor kommer från andra vad heter det, studieinriktningar, andra skolor till och med, och de kanske inte riktigt tänker på samma sätt. Och sen blir det lite svårt att försöka samarbeta med dem när man inte riktigt har något gemensamt.

Talare 1 [00:13:02]: Jo. Jag skulle inte säga att [?? 00:13:04] liksom att folk kommer från olika liksom studieinriktningar som gör att det blir svårt, utan det är mera att man inte alls känner de människorna. Och man har svårt att liksom placera dem, alltså hur man ska få samarbetet att fungera med dem. 

Talare 2 [00:13:17]: Mm. Och sen är det ju svårt, speciellt när det är nån som är främmande och man kanske är lite blyg. Så blir det ju jättesvårt att få den där diskussionen att, hej, ja, vad vill du göra, för det händer ju ofta så där... Det är därför jag också tar på mig den här ledande rollen, för jag klarar inte av de där väldigt stela situationerna när alla står och stirrar på varandra och så där, hej.

Talare 1 [00:13:37]: Men för där börjar du typ leda, och där börjar jag så där underhålla och försöka att det inte ska vara [stelt?  00:13:43] 

[musik 00:13:44]

Talare 1 [00:13:48]: Jag är ju den personen som tror att jag kan starta liksom klockan 10.00 nånstans för att vara framme 9.45. 

Talare 2 [00:13:53]: Men jag skulle ändå inte påstå att du är den här som åker snålskjuts eller slashasar med. 

Talare 1 [00:14:00]: Om du skulle ha sagt det, så skulle jag nog ha stått upp för mig själv. 

Talare 2 [00:14:03]: Men det har ju vi märkt här att det händer ganska ofta alltså. Man får åtminstone en person i gruppen...

Talare 1 [00:14:09]: Minst.

Talare 2 [00:14:09]: ...som antingen bara helt enkelt inte deltar, eller sen säger att den gör sin del. Men sen sista dagen så skickar man ett fint meddelande, att, hej, var är din del? Skulle du vilja lägga in den i dokumentet? 

Talare 1 [00:14:26]: Men nu börjar jag ju tänka på presentationsdelen av vårt första grupparbete tillsammans. Okej, vi hade alla gjort våra delar, satte in dem i en sån här Google Slides-dokument, eller vad man ska kalla det, i en presentation liksom. Och så samlades vi där i korridoren, och så öppnade vi presentationen och [liksom lite kollade? 00:14:42] på den, ska läsa igenom. Och då saknas igen de här delarna som korresponderar till de delarna som saknades från [?? 00:14:50] 

Talare 2 [00:14:50]: Exakt. Och sen när han dök upp, så frågar vi så där lite försynt att hej, har du satt in dina slides, alltså var är de, vi hittar inte dem här. Så säger han bara, åh, nej, jag hittade inte presentationen så jag bara gjorde inte det. Okej. Vi har då 15 minuter kvar tills vi ska presentera. Och då ber vi honom snällt,  hej, skulle du kunna möjligtvis sätta in dem nu då så har vi dem åtminstone när vi ska presentera, så vet du vad du ska säga. 

Talare 1 [00:15:16]: Men då, då går han och köper en morgonkaffe i stället och lämnar det. 

[musik 00:15:21]

Talare 2 [00:15:25]: Nu så har vår reporter Anna Palmqvist gjort en intervju med [Kai Nordlund? 00:15:30] som är då prorektor för Helsingfors universitet. Och de har då lite talat om varför det finns så mycket grupparbeten i studierna.

Talare 3 [00:15:38]: [?? 00:15:38] Det varierar från fakultet till fakultet, men att i allmänhet så anses det ju vara ett bra sätt att lära sig att samarbeta med andra människor och jobba tillsammans. Det andra aspekten är sen att i de allra flesta branscher så motsvarar det sen det äkta arbetslivet, att en mycket stor del av vårt arbete görs i grupper eller i samarbete med andra. Och det här att man har det i universitetsundervisningen, så förbereder sig studerande för arbetslivet också. Vi strävar bort från [?? 00:16:09] traditionell katederundervisning, där man har en lärare som talar en massa och studerande som sitter passivt, utan vi har då strävat i att faktiskt få sånt som aktiverar eleverna. Och det finns flera former av de här men att en av de viktigaste är grupparbeten.

Talare 4 [00:16:26]: Vad är då fördelarna med grupparbeten?

Talare 3 [00:16:31]: En, en, av de största är ju faktiskt att det är, bra för, bra för lärande, att att, det finns pedagogiska studier som visar att människor lär sig bra när de samarbetar med andra människor, och att man kan lösa problem [?? 00:16:44] när man löser ett problem tillsammans. Ofta är det ju så där att nån [hakar fast med något? 00:16:48] och kommer sen på en lösning, och man kan så att säga [stödja? 00:16:52] och peppa varandra i att komma vidare.

[musik 00:16:55]

Talare 2 [00:16:59]:  Ja, han lyfter ju upp många bra poänger där. Det finns ju mycket fördelar med grupparbeten. 

Talare 1 [00:17:03]: Jo, alltså som vi konstaterade redan i början. Alltså, det är ju jättegivande med grupparbeten när det fungerar. 

Talare 2 [00:17:09]: [?? 00:17:09] Grupparbeten... 

Talare 1 [00:17:11]: Ja. 

Talare 2 [00:17:11]: ...är ju jätte, jättebra. för man lär sig ju möta andra människor som är olika från en och har olika tankesätt och olika perspektiv. 

Talare 1 [00:17:19]: Jo, och man lär sig att liksom ibland måste man kompromissa, och man måste kunna samarbeta med liksom massor av olika människor. 

Talare 2 [00:17:26]: Ja, och sen är det ju jättebra om man stöter på problem, så har man flera andra som man kan vända sig till. 

Talare 1 [00:17:32]: Ja. 

Talare 2 [00:17:32]: Bolla idéer, bolla tankar, få feedback. Sen kan det ju också bli lite problem när alla människor kommer jättebra överens. 

Talare 1 [00:17:42]: Jo, herre gud. 

Talare 2 [00:17:43]: Så det var lite intressant för att i den här studien som jag då läste, så står det att om det är för många av samma personlighet... 

Talare 1 [00:17:50]: Okej.

Talare 2 [00:17:51]: ...i gruppen så blir det lätt så att det antingen går ut över resultatet eller gruppdynamiken. Till exempel om man har jättemånga relationsfokuserade, så blir det ju lite så där att man har inte nån som driver riktigt för att få det här arbetet att bli helt fantastiskt. 

Talare 1 [00:18:09]: Det blir liksom mer en bokklubb än vad det blir ett arbete. 

Talare 2 [00:18:11]: [?? 00:18:11] typ. Och sen om det är banbrytare eller för många som har jätteolika sätt att tänka så blir det ju svårt att samarbeta. Och sen så kan det ju också bli lite konflikter med att om man har många som har väldigt starka åsikter, som är i kontrast med varandra... 

Talare 1 [00:18:26]: [?? 00:18:26] 

Talare 2 [00:18:27]: ...så blir det ju jättesvårt att få en sammanhängande helhet... 

Talare 1 [00:18:30]: [?? 00:18:30] 

Talare 2 [00:18:30]: ...sen i slutet. Men även om det finns jättemycket fördelar, så finns det ju tyvärr nackdelar som vi har [?? 00:18:37] Men vad gör man när man stöter på de här nackdelarna? Speciellt då andras insatser inte riktigt håller standarden. Vad gör man då? 

Talare 1 [00:18:46]: Det beror på hur liksom låg standarden är. Kan man lite så där i smyg gå och ändra och lite [förfin-..? 00:18:53] polera det liksom? Eller om det är nån nära vän, så då kan jag nog känna mig bekväm med att vara ganska rak och säga att [hej? 00:19:01] nu måste vi lite ta och... 

Talare 2 [00:19:03]: Skärpa till det här. 

Talare 1 [00:19:05]: [?? 00:19:05] Tänka om kanske. 

Talare 2 [00:19:06]: Utveckla? 

Talare 1 [00:19:07]: Ja. 

Talare 2 [00:19:07]: Utveckla dina tankar. 

Talare 1 [00:19:09]: Ja, liksom jag förstår inte riktigt din del så skulle du vilja förklara [?? 00:19:11] och sen också [skriva ner förklaringen? 00:19:13] [?? 00:19:13] 

Talare 2 [00:19:14]: Ja, men det är ju egentligen det som är bra med grupparbeten, det är att man har den där konstanta feedbacken. Om man gör sin del och den är otydlig för andra... 

Talare 1 [00:19:23]: Jo.

Talare 2 [00:19:24]: ...så får man genast veta det och då kan man ändra det. 

Talare 1 [00:19:26]: Jo. Och där vill jag också lägga till att jag har lätt att jag kan, om jag liksom blir fast med något, att jag fastnar väldigt länge. Och då är det skönt just att man har en gruppmedlem. Man kan hastigt gå och fråga att [hej? 00:19:40] 

Talare 2 [00:19:40]: Har du några idéer på hur jag ska lösa det här... 

Talare 1 [00:19:41]: Exakt.

Talare 2 [00:19:42]: ...eller hur jag ska fortsätta? 

Talare 1 [00:19:43]: Exakt, då... Det går mycket lättare att komma framåt sen. Just [?? 00:19:48] med bollplank och andra perspektiv som du nämnde som är så otroligt givande då det fungerar. 

Talare 2 [00:19:54]: Mm. Men det finns ju, det finns ju så klart ingen så där gyllene regel på hur man ska sköta ett grupparbete, eftersom alla grupparbeten ser ju olika ut, för det är ju olika individer som deltar, och det är ju en helt ny dynamik varje gång man får en ny grupp. 

Talare 1 [00:20:10]: Förutom att du som är ledare och jag där mer som assistent [?? 00:20:13] åtminstone för oss. 

[musik 00:20:15]

Talare 2 [00:20:19]: Men nu eftersom vi lite talar om här, med, att man ska gå med väldigt låg tröskel till föreläsaren. Så det gäller i alla situationer när man samarbetar med människor så är kommunikation det viktigaste. 

Talare 1 [00:20:33]: Jo, alltså jag håller så mycket med där. Allting går att lösa... 

Talare 1 [00:20:39]: Ja. 

Talare 2 [00:20:38]: ...så länge man pratar om det. Så länge man meddelar att hej jag får inte den här gjord... 

Talare 1 [00:20:45]: Exakt.

Talare 2 [00:20:45]: ...kan vi antingen skjuta på eller kan nån lite hjälpa till? 

Talare 1 [00:20:49]: Och som vi konstaterade att jag är lite den här mera relationsfokuserade... 

Talare 2 [00:20:54]: Ja.

Talare 1 [00:20:54]: ...så kommunikation är helt superviktigt för mig liksom. Jag tycker inte om det när man ska sitta där och liksom gissa vad nu statusen är på nån annans del av arbetet eller vad det är som pågår. Liksom, sätt ett meddelande och så fixar vi det. Allt går att lösa, bara man kan vara öppen och kommunicera.

Talare 2 [00:21:11]: Jo. 

Talare 1 [00:21:12]: Det är inte så svårt. 

Talare 2 [00:21:13]: Nej.

Talare 1 [00:21:13]: Och att man gör det i tid också...

Talare 2 [00:21:15]: Ja. 

Talare 2 [00:21:15]: ...helst. 

Talare 2 [00:21:16]: Och sen är det ju också skillnad om man har en grupp där man har sina vänner. 

Talare 1 [00:21:20]: [?? 00:21:20] 

Talare 2 [00:21:21]: ...så då är det ju, då är man ju i en mycket bekvämare position att sen kommunicera för man känner personen. Man vet hur den fungerar. Man vet att... Man kan säga helt rakt att [hej? 00:21:29] nu är det så här, situationen är den här... 

Talare 1 [00:21:32]: Ja. 

Talare 2 [00:21:32]: ...att jag kan inte i dag. 

Talare 1 [00:21:33]: [Exakt? 00:21:33] 

Talare 2 [00:21:33]: Men om det är en främmande person... 

Talare 1 [00:21:35]: Jo. 

Talare 2 [00:21:35]: ...så kan tröskeln att säga det vara mycket högre, men det är [?? 00:21:38] helt bakvänd. För det är just i den situationen som man borde just meddela att... 

Talare 1 [00:21:43]: [Hej? 00:21:43] kom igen. 

Talare 2 [00:21:44]: Kom igen. Sen om vi ska tala om kommunikation i grupparbete så måste vi ju nämna de här Whatsapp-grupperna. 

Talare 1 [00:21:51]: Mm, allas favorit kan jag tänka mig. 

Talare 2 [00:21:54]: Men det är ju det att kommunikation är ju väldigt subjektivt egentligen... 

Talare 1 [00:21:59]: Jo.

Talare 2 [00:21:59]: ...för att om man svarar på nånting... Om man till exempel är så där, hej, när har ni tänkt göra era delar klara? Sen svarar nån, jag gör det snart. 

Talare 1 [00:22:11]: Vad betyder det? 

Talare 2 [00:22:12]: Vad betyder det? 

Talare 1 [00:22:12]: Kan nån förklara? 

Talare 2 [00:22:13]: Är det snart inom några timmar? Är det snart i dag? 

Talare 1 [00:22:17]: Exakt.

Talare 2 [00:22:17]: Eller är det snart om några dagar? Och vet du vad som är ännu värre än de här vaga svaren? Du vet, när man har skickat meddelanden så kan man reagera på dem med de där emojierna. Jag hatar den där tummen upp. 

[överlappande tal 00:22:28]

Talare 1 [00:22:28]: Alltså, kan man radera hela funktionen? Nu, tack.

Talare 2 [00:22:28]: [Jag hatar den? 00:22:28] Det är inte ett svar. 

Talare 1 [00:22:33]: Det är inte ett svar. 

Talare 2 [00:22:34]: Jag vill ha lite mera kommunikation... 

Talare 1 [00:22:36]: Ja.

Talare 2 [00:22:37]: ...än en tumme upp. 

Talare 1 [00:22:37]: Men speciellt om man ställer liksom nån sorts fråga som inte... 

Talare 2 [00:22:41]: Har ett klart svar?

Talare 2 [00:22:42]: Ja. Eller så där som inte är ett jo- eller nej-svar... 

Talare 2 [00:22:45]: Ja. 

Talare 1 [00:22:45]: ...och man sätter [den där? 00:22:45] tummen upp liksom, som att de inte skulle ha läst igenom vad man har skrivit utan bara så där [?? 00:22:50]

Talare 2 [00:22:50]: Ja, det är så där [?? 00:22:51] jag såg det, men jag tänker inte svara. 

Talare 1 [00:22:53]: Exakt. 

Talare 2 [00:22:54]: Och sen har det ju också nu varit när vi har haft ganska mycket på distans vissa kurser, och sen blir man insatt i ett breakout room på [Zoom? 00:23:02] 

Talare 1 [00:23:03]: Jag har aldrig hört något tystare i hela mitt liv.

Talare 2 [00:23:05]: Alltså...

Talare 1 [00:23:05]: Minus fem decibel. 

Talare 2 [00:23:07]: Minus tio decibel. Och rutorna är svarta. 

Talare 1 [00:23:10]: Ja.

Talare 1 [00:23:11]: Ingen har kameran på. 

Talare 2 [00:23:12]: Ingen har kameran på, ingen har micken på. Och sen är det nån som försynt försöker fråga, hej, ska vi göra den här uppgiften? 

Talare 1 [00:23:21]: Och sen är alla knäpptysta. Alltså, oh, jag får typ mardrömmar när jag tänker på de gånger man själv har själv varit den som liksom har försökt och liksom... 

[överlappande tal 00:23:29]

Talare 2 [00:23:29]: [Ställt den där frågan? 00:23:30] 

Talare 1 [00:23:31]: ...engagera folk... 

Talare 2 [00:23:32]: Ja.

Talare 1 [00:23:32]: ...och ingen svarar. 

Talare 2 [00:23:33]: Alltså, det gör fysiskt ont i kroppen, när det blir, när man får höra att [ja? 00:23:37] nu blir det gruppdiskussion, gå i breakout room [?? 00:23:40] 

Talare 1 [00:23:41]: Jo, ibland när man försöker liksom bestämma träff med sin grupp. Och sen är det alltid liksom svårt att få ihop det ju. Alla har sina egna personliga liv, och, jo, jag förstår att det är svårt att få ihop det. Men jag kan inte [tåla? 00:23:54] när nån kommer med det där, men ska vi bara ta det på Zoom i stället? 

Talare 2 [00:23:57]: Nej, men det är inte lika... 

Talare 1 [00:23:58]: [?? 00:23:58] 

Talare 2 [00:23:58]: ...effektivt som när man är verkligen face to face. 

Talare 1 [00:24:01]: Förlåt, men det blir alltid så. Nån säger mest, nån säger typ ingenting. Det blir inte liksom ett bra samarbete, det blir inte jämnt. Det blir inte [?? 00:24:10] enligt mig. 

Talare 2 [00:24:11]: Exakt, och sen när man är fysiskt i gruppen så blir det ju lite grupptryck. 

Talare 1 [00:24:17]: Ja.

Talare 2 [00:24:18]: Och det är egentligen, fastän vi alla har lärt oss i skolan att grupptryck är fel, grupptryck är dåligt. Men i såna här fall så är det ju väldigt bra att det verkligen sporrar alla att försöka göra sin del... 

Talare 1 [00:24:31]: [Jepp? 00:24:31] 

Talare 2 [00:24:31]: ...vilket annars på Zoom inte riktigt fungerar på samma sätt för alla är i sitt eget rum, egen lilla bubbla, hemma, på soffan. 

Talare 1 [00:24:39]: Och sitter där med telefonen gömd... 

Talare 2 [00:24:41]: Exakt...

Talare 1 [00:24:41]: ...under [kamera? 00:24:41][?? 00:24:43] 

[överlappande tal 00:24:43]

Talare 2 [00:24:43]: ...och det blir ju, det blir ju ingenting då. 

Talare 1 [00:24:45]: ...lagar mat.[?? 00:24:45] 

[musik 00:24:45]

Talare 2 [00:24:50]: Ja, och vår reporter Anna Palmqvist har nu också intervjuat Jens Berg, före detta chefredaktör vid Hufvudstadsbladet. Och de har lite pratat om hur grupparbeten ser ut i arbetslivet.

Talare 4 [00:25:01]: Hur mycket jobbar man i grupp på nyhetsredaktionen? 

Talare 5 [00:25:05]: Man jobbar mycket i grupp på en nyhetsredaktion i dag. Ta till exempel datajournalistik som exempel, där behöver du en journalist som skriver frågorna och tar reda på saker. Du behöver en kodare som kodar. Du behöver en grafiker som kan presentera det. Man jobbar jättemycket i grupp framför allt när det är grävande journalistik och lite mera krävande uppdrag.

Talare 4 [00:25:28]: Har man nytta i arbetslivet av de grupparbetare man gör i sin utbildning? 

Talare 5 [00:25:32]: Jag skulle säga att man har nytta av grupparbete, det man har gjort i högskola och gymnasium om man gör det på rätt sätt. För det handlar ju jättemycket om att ta in andra styrkor, att lära sig av andra, att få nya idéer av andra, så om man gör det på rätt sätt så då har man nytta av det. Om man gör det på fel sätt, så kommer man säkert in i arbetslivet också med liksom ett felaktigt sätt att jobba i grupp. Då har man inte särskilt mycket nytta av det.

Talare 4 [00:25:57]: Vad tycker du själv om grupparbete som arbetssätt? 

Talare 5 [00:26:00]: Jag tycker, jag tycker, om det för att det är ett sätt att, du får, du får nya idéer, du får nya infallsvinklar, om det är så att nån människa, som du aldrig har jobbat med, som har en annan kompetens än det du har kommer in med sitt. Men jag är ibland så där att jag vill göra det på mitt sätt. Men det är inte det bästa för kreativiteten, utan det bästa för kreativiteten är när man på riktigt tar in och vågar lyssna och vågar ta in ett perspektiv, eller liksom en annan människas åsikt som man kanske själv inte har haft. 

[musik 00:26:27]

Talare 2 [00:26:31]: Alltså, det är ju självklart att [?? 00:26:32] grupparbeten är ju en jättebra övning... 

Talare 1 [00:26:35]: [Ja? 00:26:35] 

Talare 2 [00:26:35]: ...inför arbetslivet. Alla positioner som du har kräver oftast nån form av samarbete.

Talare 1 [00:26:41]: Ja.

Talare 2 [00:26:42]: Men det är ju det som är bra egentligen att vi har så jättemycket samarbeten och grupparbeten just nu är att vi lär oss hur vi kan göra det bättre. 

Talare 1 [00:26:49]: Men jag tänker att av alla problem jag har stött på, så har vi nog fått ganska bra liksom erfarenhet av hur man löser problemen. 

Talare 2 [00:26:57]: Ja, och det är ju jättegivande. 

Talare 1 [00:26:59]: [?? 00:27:00] 

Talare 2 [00:27:00]: Det är ju inte bara liksom att man får ett bra arbete, utan det är ju också att man lär sig...

Talare 1 [00:27:06]: Ja, men speciellt på en arbetsplats liksom. Man är ändå oftast en längre stund på en arbetsplats. Du vill inte förstöra gruppdynamiken där... 

Talare 2 [00:27:13]: Nej.

Talare 1 [00:27:13]: ...om du ska trivas med ditt arbete. 

Talare 2 [00:27:15]: Nej, och det är just det som jag tänkte faktiskt på nu när han lite talade om arbetslivet. Det är ju att det är en stor skillnad mellan vahettere studierna och [då? 00:27:23] arbetslivet är ju att våra grupparbeten här är ju frågan om en vecka typ. Men sen när man befinner sig i ett grupparbete i arbetslivet då, så kan det vara frågan om flera år. Och då är det ju helt väsentligt att den där gruppdynamiken fungerar och grupparbetet fungerar. 

Talare 1 [00:27:40]: Jo, för det är just om det uppstår problem och det liksom lämnar spår i dynamiken, så det blir snabbt liksom en väldigt [?? 00:27:47] position. 

Talare 2 [00:27:48]: Ja. 

Talare 1 [00:27:49]: Du spenderar ändå så pass mycket tid på ditt jobb... 

Talare 2 [00:27:51]: Ja. 

Talare 1 [00:27:51]: ...så där [?? 00:27:52] att inte vill du gå dit och känna att det liksom är dålig dynamik varje dag. 

Talare 2 [00:27:58]: Nej, och sen måste man ju förstå att alla är bra på olika, nej, olika... 

Talare 1 [00:28:02]: [Exakt? 00:28:02] 

Talare 2 [00:28:03]: ...olika grejer. 

Talare 1 [00:28:04]: Ja, och det är också... Jag känner att det finns ju så många liksom olika så här arbetsroller också på arbetsplatser. Liksom, alla har olika kompetensområden [?? 00:28:12]

Talare 2 [00:28:12]: Styrkor och svagheter. 

Talare 1 [00:28:14]: Att nån är bra på det här grafiska, nån är bra på siffror, nån är bra på ord och nån är bra på att kommunicera. Att man sen liksom har förmågan att kunna liksom förklara sitt kompetensområde åt nån, kunna berätta varför det är viktigt och så där. 

Talare 2 [00:28:27]: Ja, uttrycka sig... 

Talare 1 [00:28:28]: Ja. 

Talare 2 [00:28:28]: ...eller liksom dela med sig av sin kunskap på ett sätt som andra förstår. 

Talare 1 [00:28:31]: Exakt, exakt. 

Talare 2 [00:28:33]: Om vi skulle ge råd nu till såna som har ett grupparbete på gång eller har... 

Talare 1 [00:28:40]: På kommande. 

Talare 2 [00:28:40]: ...på kommande. Vad ska vi ge för råd då? 

Talare 1 [00:28:42]: [?? 00:28:42] Jag skulle säga som första poäng. När man är i det här planeringsskedet, när man har fått uppgiften och man sitter där med sin grupp, gör upp tydliga ramar för vad man förväntar sig. 

Talare 2 [00:28:53]: Ja. 

Talare 1 [00:28:53]: Alla vet vad sin del är. Alla känner sig bekväma med sin del så långt det bara går. Man vet liksom vart man sen tar nästa steg för att komma framåt i arbetet. 

Talare 2 [00:29:01]: Exakt. 

Talare 2 [00:29:02]: Och sen ska jag också i det skedet säga att man lite försöker komma underfund med vad styrkorna är bland gruppmedlemmarna och vad intressena är, för att intresse... 

Talare 1 [00:29:11]: Jo. 

Talare 2 [00:29:11]: ...spelar ju en stor roll i... 

Talare 1 [00:29:13]: Jo, jo, jo. Definitivt. Talare 2 [00:29:13]: ...i prestationen sen.

Talare 1 [00:29:14]: Jo.

Talare 2 [00:29:14]: Är man intresserad av nånting så gör man en bättre roll. 

Talare 1 [00:29:17]: Det kan jag... Den punkten kan jag stå för. 

Talare 2 [00:29:20]: Ja. 

Talare 1 [00:29:21]: Och det jag vill komma med, om något går fel, om något inte blir som man har tänkt, om nån liksom åker snålskjuts, var öppen, var lite rak, våga stå på dig när något inte är som det ska. Och i värsta fall gå till föreläsaren om det behövs. Det blir jättejobbigt om du i varje grupparbete känner att du liksom har [?? 00:29:41] på dina axlar. 

Talare 2 [00:29:43]: Men tyvärr så skulle jag påstå att det inte finns nån lösning på dessa stela WhatsApp-grupper. Det är bara nånting som man får genomlida. 

Talare 1 [00:29:51]: Man sätter ett meddelande det första man gör. Reaktionsfunktionen är förbjuden. Punkt. 

Talare 1 [00:29:57]: Men ska vi då tacka för oss? 

Talare 2 [00:29:59]: Ja, det är väl så pass dags. 

Talare 1 [00:30:01]: Jo. Tack allihopa för att ni har lyssnat på det här avsnittet av Studentrådet. Om ni gillar avsnittet så då är äran min och Ronjas. Om ni inte gillar det så skyll på vår producent Einar. 

[musik 00:30:10]:

Talare 1 [00:30:19]: Ja, men alltså på riktigt, hur svårt kan det vara att få ihop en podd? 

Talare 2 [00:30:22]: Ja, jag förstår inte. 

Talare 1 [00:30:24]: Alltså, det är helt sjukt. Jag ger upp.

Talare 1 [00:00:01]: Vi leker med tanken att du Indi, spelar i finska fotbollslandslaget. Du och dina finskspråkiga lagkompisar står uppställda på Olympiastadions gräsmatta och det har blivit dags för nationalsång, vilket språk sjunger du på?

Talare 2 [00:00:15]: Jag sjunger nog på svenska.

Talare 1 [00:00:17]: Varför gör du det?

Talare 2 [00:00:19]: Jag gör det eftersom svenska faktiskt är det, jag kan den enbart på svenska, nationalsången. Och det är också mitt modersmål.

[00:00:29]: MUSIK SPELAS

Talare 1 [00:00:41]: Hej och välkomna till studentrådet som idag består av mig Edvin Ekman och Indiana Cedergren. 

Talare 2 [00:00:47]: Hej!

Talare 1 [00:00:49]: Vi kommer idag att tala om attityder mot svenskan i Finland. Det finns ju negativa sådana, vi kommer att komma in på dem lite senare och i slutet tänker jag att vi ska leverera ett svar på hur vi kan skapa en positiv attityd till svenskan bland finnarna. Men jag tänker att vi börjar med en fråga till dig Indi. Har du varit med om någon situation där du tydligt har märkt att det har funnits någon attityd mot att du har talat svenska?

Talare 2 [00:01:14]: Ja, någonting jag faktiskt får höra ganska mycket är ifall jag har flyttat från Sverige när jag förklarar att jag är finlandssvensk. Och det här antagandet brukar förekomma som mest när jag talar med finskspråkiga på till exempel fester. Eller om jag bekantar mig med en ny kollega på jobbet.

Talare 1 [00:01:34]: Ah okej just det. Jag har också en liten anekdot, det var så att vi var i Sverige och spelade handboll. Så stod vi då några kompisar och talade med ett lag från Stockholm och vi hade en diskussion helt normalt, flöt på bra, och så mitt i allt så utbrister den ena Stockholmaren att "gud vad det är lätt att förstå finska!" Och då har vi alltså talat svenska hela tiden med dom. Så vi kände oss kanske lite missförstånda på något sätt där.

Talare 2 [00:01:58]: Ja alltså det är faktiskt intressant det här att vi båda har bemöts av lite så sagt knasiga situation både i Sverige och i Finland.

Talare 1 [00:02:08]: Ja det var bra uttryckt. Men det är ändå så att svenska är vårt modersmål fast vi bor i Finland, vi lever ju ändå i ett tvåspråkigt land, vi har två nationalspråk, svenska och finska och det är ju ändå också obligatoriskt i grundskolan att läsa då antingen svenska eller finska, att läsa ett andra inhemskt språk.

Talare 2 [00:02:28]: Precis. Och jag vill ändå förtydliga att när vi talar om finnar så menar vi då alltså de som har finska som modersmål i Finland och sen när vi talar om finlandssvenskar så syftar vi på personer i Finland som har svenska som modersmål.

Talare 1 [00:02:42]: Precis. Jag tänker att vi ska lite bakgrund för att få lite kontext till det här och just komma in på det här vilka negativa attityder som finns. Om man tittar på statistik från studentexamensnämnden så kan man konstatera att allt färre finskspråkiga skriver svenska. Och 2020 var det nästan 15 000 som skrev medellång svenska men det har liksom stadigt gått nedåt det antalet och 2023 var det bara kring 11 och en halv tusen som skrev. Samma som gäller det här, de som skriver långsvenska. 2015 var det kring 1800 som skrev det och 2023 var det under 1400. Så klart liksom minskning i antalet i båda fallen. Sen var det också så att svenska YLE publicerade en artikel i mars 2023 och där framgick det att i en rapport har det kommit fram att allt färre finskspråkiga ser nyttan med att kunna svenska både liksom i vardagssammanhang och i arbetslivet.

Talare 2 [00:03:54]: Det är faktiskt ganska intressant det här att det inte har skett så där jättestora förändringar eller skillnader när det gäller en kunskapsmässig nivå. Sen var det väl också det här med sannfinländarna och deras förslag att slopa den obligatoriska svenskan i skolorna.

Talare 1 [00:04:13]: Just det, var det här hösten 2022 som det var på tapeten va?

Talare 2 [00:04:20]: Ja. Och det skumma med det här var att de ville hålla kvar den obligatoriska finskan i svenska skolan och fast det här var mer aktuellt för något år sedan så blir jag fortfarande helt rasande när jag tänker på det, alltså så absurt. 

Talare 1 [00:04:37]: Då har vi lite bakgrund så jag tänker att vi direkt hoppar på den här stora frågan; hur ska vi ändra den nuvarande negativa attityden mot finlandssvenskan?

Talare 2 [00:04:48]: Ja alltså jag tänker på det här med nationalsången. Nu spelas den ju bara en gång vid till exempel landskamper och då sjunger man antingen på finska eller svenska. Men jag tycker att vi borde ta den två gånger. 

Talare 1 [00:04:59]: Alltså hur menar du, två gånger under samma tillfälle?

Talare 2 [00:05:03]: Jaja! Alltså tänk nu när [?? 00:05:06] spelade, så först på finska och sedan på svenska. Då skulle ju typ alla lära sig svenska.

Talare 1 [00:05:16]: Ja alltså ja.., men det är intressant att du sa det här med nationalsång för har du tänkt på det här att just typ när [Hokart ?? 00:05:22] spelar, så står de ju alla på en rad och sjunger och då sjunger alla på finska fastän det är finska spelare som har svenska som modersmål. 

Talare 2 [00:05:31]: Det har jag faktiskt inte tänkt på sådär jättemycket, varför är det så?

Talare 1 [00:05:37]: Jag har inte intervjuat Daniel Håkans, men jag har en god vän som är med i finska herrlandslaget i handboll. Och han berättar att alla där, så sjunger de oftast på finska och det här förklarar han då med att de flesta kan den finska versionen bättre. Men sen tog han också upp det här med att det skapar liksom en bättre sammanhållning i laget, bättre [?? 00:06:04] och det hade jag inte tänkt på alltså men det är ett logiskt argument och i princip helt bra fast många då har svenska som modersmål.

Talare 2 [00:06:13]: Ja, alltså jag måste säga att det är inte något jag har tänkt på men det där är ju givetvis ett jättebra argument som säkert stämmer också i många fall. Vet du Edvin, hur är det med dig själv vad har du för idé på hur vi ska få finnarna att vilja lära sig svenska, hur ska vi få den här positiva attityden?

Talare 1 [00:06:29]: Jag tänker mig något sånt här kulturpaket som alla får ta del av redan vid barnsben så att alla direkt får en positiv attityd till det svenska språket. Och jag tänker att här då exempelvis då Muminböckerna och Sås och kopp ingår.

Talare 2 [00:06:44]: Så menar du då alltså att alla finnar ska läsa typ Farlig midsommar av Tove Jansson och lyssna på traktor Alban?

Talare 1 [00:06:51]: Ja men exakt det är jättebra! Och sen tänker jag att vi svenskspråkiga får kompensera det här sen när vi är ute i studielivet så kan vi kanske lyssna på [?? 00:07:00] ellet något sådant här. 

Talare 1 & 2 [00:07:00]: SJUNGER I KÖR.

Talare 1 [00:07:06]: Ja men typ. Nej men skämt åsido, hur ska vi göra svenskan mer attraktiv?

Talare 2 [00:07:15]: Jag tror att det överlag handlar om att komma i kontakt med språket. Och därmed skapa positivare attityder till det. Kommer in med ett sådant exempel att när jag var liten; så brukade jag kolla väldigt mycket på Mumin och jag kollade både på svenska och på finska. Och att kolla det på finska det blev liksom en grund för min finskainlärning så jag tror att om finnar skulle göra samma sak i ung ålder så skulle de också lära sig svenska bättre och redan i så tidig ålder få en mer positiv attityd till språket.

Talare 1 [00:07:44]: Ja, jag relaterar till det där. Min släkt är helt svenskspråkig så finskan i grundskolan var lite kämpig nog, men det kanske också hängde ihop med att jag aldrig riktigt hade nytta av min...

Talare 2 [00:08:00]: Kan det också ha varit så att du undvek situationer där du visste att du skulle ha behövt använda finska?

Talare 1 [00:08:05]: Ja nog kan det vara lite så ja, det fanns nog ofta en baktanke med att inte sätta sig i situationer där man ska ha behövt uttrycka sig på finska. Men jag tänker nu så här när man studerar på universitet och kanske främst alltså i studielivet så har jag märkt att det är nästan dagligen som jag behöver formulera mig på ett eller annat sätt. Och det här har nog gjort jättemycket för min liksom språkutveckling och liksom förbättrat min attityd till finskan. Om jag nu jämför med liksom Edvin 14 år som tyckte finskan var tråkigt och krånglig och onödigt så, nu högskole-Edvin är lite mer positivt inställd. Jag kan märka en utveckling. Har du Indie något annat förslag på hur vi ska ändra den här attityden?

Talare 2 [00:08:53]: Jag tror att det handlar nog mycket om det här att på riktigt få använda språket. Jag tror att det skulle behövas allt mer språkbad och fler samarbeten mellan finlandsspråkiga och svenskspråkiga skolor. Jag tror att det här är någoting som på riktigt skulle gynna oss väldigt väldigt mycket.

Talare 1 [00:09:14]: Ja jag tänker just om vi säger att vi har en svenskspråkig klass och en finskspråkig som samarbetar just om de svensktalande talar finska och de finsktalande talar svenska så blir det ju det här att liksom alla talar ett språk som de inte är helt bekväma med så det kanske blir en helt bra dynamik.

Talare 1 [00:09:35]: Om vi fortsätter på det här temat med kurser och samarbete och tar steget från gymansiet till universitet och högskola så, där händer det ju oftare att man börjar studera på ett språk som inte är ens modersmål.

Talare 2 [00:09:48]: Precis, precis. Och det här kanske gäller främst finlandssvenskar och då betyder det ju att finlandssvenskar börjar med någon form av finskspråkigt program. 

Talare 1 [00:10:01]: Men om det då är en högskola där man garanterat tvingas tala svenska och studera på svenska så är det ju Soc&kom och två finskspråkiga som har gjort det här, börjat studera där är Vilma Miskanen och Mira [?? 00:10:18]. Och nu är det jättespännande för vår reporter Ida Holappa har talat med dom om hur det då är som finskspråkig att studera vid Soc&kom. Och jag tänker att vi börjar med Vilma, hon studerar alltså på den statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors Universitet. Men förra året så halkade hon in på en kurs i layout och nu så läser hon journalistik här som biämne. Och vi ska höra hur det lät när Ida talade med henne.

Talare 3 [00:10:42]: Hur kändes det då som finskspråkig att börja studera på svenska?

Talare 4 [00:10:46]: Det kändes intressant, inte märket jag sådan stor skillnad men det var jätteintressant för mig att lära känna helt andra människor och också att lära känna den där finlandssvenska kulturen lite bättre för att jag är ju inte finlandssvensk.

Talare 3 [00:11:04]: Hur har du bemötts av alla andra studerande här på Soc&kom?

Talare 4 [00:11:07]: Jättebra tycker jag. Inte alls något negativt att säga, alla har varit jättevänliga och jag har fått massa hjälp för att, framförallt i början pratade jag inte alls så bra svenska och några kurser här var ganska utmanande också på grund av språket och då har många som inte alls kände mig hjälpt mig jättemycket.

Talare 3 [00:11:33]: Varför skulle du rekommendera till andra finskspråkiga att börja studera på svenska?

Talare 4 [00:11:37]: Ja jag tycker att det är i alla fall en möjlighet och jag tror att ganska många som är finskspråkiga har liksom lite ångest över att prata svenska och tycker att det kan vara pinsamt för att de inte kan det men verkligen, jag tror att svenskan är, framförallt finlandssvenskan för finskspråkiga är ett ganska lätt språk att lära sig och det kan ju öppna liksom dörrar som annars inte skulle öppnas. Jag tror att framförallt i arbetsmarknaden kan det vara jättebra att kunna åtminstone lite bättre svenska. Men jag tror att det finns också många andra sidor, det är helt enkelt roligt att kunna svenska.

Talare 1 [00:12:28]: Vad Indi säger du om det här som Vilma sa?

Talare 2 [00:12:32]: Ja det var jätteskoj att höra att hon har trivts bra trots att språket har varit en liten utmaning i början, att det är faktiskt trevligt att höra att någon har anpassat sig och lärt sig men att, faktiskt jag måste ärligt säga att; ganska tufft att börja med ett nytt språk på universitetsnivå.

Talare 1 [00:12:47]: Ja det är faktiskt sjukt imponerande tycker jag. Jag kom att tänka på det här att Indi, skulle du kunna tänka dig att studera på finska?

Talare 2 [00:12:56]: Jag skulle inte kunna studera på finska. Det här beror på att eftersom jag nu hela mitt liv har haft en utbildning på svenska. Jag tror att i sig skulle studierna inte vara ett problem för mig och det skulle säkert vara jätteroligt men jag tror att mitt huvudsakliga problem skulle vara det här att jag skulle sätta mer tid på att förstå vad allt betyder på svenska när jag är så van vid att göra allting på svenska så jag skulle fokusera mer på det att vad betyder allting istället för att på riktigt lära mig om innehållet.

Talare 1 [00:13:28]: Mm just det, bra poäng. Vi ska alldeles snart också analyser mer ingående, Vilmas kommentarer men först ska vi få lyssna på Mira, hon studerar då alltså som finskspråkig på svenska. Och hon studerar alltså flitigt, hon hinner alltså både med marknadsföring på Hanken och journalistik på Soc&kom. Och vi lyssnar på hur det lät när Ida träffade henne. 

Talare 3 [00:13:51]: Varför valde du att studera på svenska?

Talare 4 [00:13:57]: Alltså jag började faktiskt, när jag var liten så började jag helt i en svenskspråkig dagis och sen också lågstadie, men sen bytte jag till en finskspråkig högstadie och sedan gymnasie. Men sedan när jag studerade där på finska så började jag lite sakna just det där liksom svenska språket så därför tänkte jag att nå kanske borde jag gå och studera någonstans på svenska till något universite och så. Så därför. 

Talare 3 [00:14:28]: Vad fick dig att söka in till just Soc&kom?

Talare 4 [00:14:29]: Jag har alltid velat studera något som är kreativt och sånt och sen tänkte jag sådär att "journalistik, det är ju ganska kreativt" så, sen Soc&kom hade just journalistik här och så på svenska just så då var jag så att det var ju en väldigt bra kombination tycker jag, så därför. 

Talare 3 [00:14:47]: Vilka fördelar tycker du att det finns med att studera på svenska?

Talare 4 [00:14:50]: Alltså jag tycker nog att det öppnar väldigt många liksom nya dörrar liksom i olika länder sådär internationellt också att det är inte endast att man kan jobba i Finland endast och sådär utan man har också möjligheten att sen få jobb till exempel i Sverige också och i andra länder också, det ser också bra ut i CV när man kan säga så där att jag kan också tala svenska och kan liksom jobba på svenska så jag tycker nog att man har många olika fördelar.

Talare 3 [00:15:19]: Ja. Vad tycker du sen att det finns för nackdelar?

Talare 4 [00:15:25]: För mig personligen så är det kanske det att man börjar blanda språken ganska mycket så att sen känns det lite som att man kan inget språk så där perfekt skulle man kunna säga. Att sen finskan blir lite sådär konstig och sen blir svenskan också lite konstig så det är liksom sådär att man kan inget språk sådär bra på sätt och vis.

Talare 1 [00:15:50]: Kommentar på det här, Indi?

Talare 2 [00:15:53]: Nå jag tycker först och främst alltså jätte jättegulligt och fint i det här att hon efter flera år av att ha studerat på finska så börjar hon sakna svenskan och ville börja studera på nytt på svenska, det var faktiskt jättegulligt.

Talare 1 [00:16:06]: Ja jag tycker samma! Jag tänker att vi hoppar tillbaka till Vilma. Det här hon nämnde att det var roligt att träffa nya människor när hon kom till Soc&kom och att hon också fått inblick i den här finlandssvenska kulturen, det här var också något du lyfte fram tidigare?

Talare 2 [00:16:20]: Ja jag tycker att det här är jätte- jätteviktigt det här att minska på klyftan mellan finskspråkiga och svenskspråkiga. Vi har ändå flera saker som är ganska olika i våra kulturer och jag tycker att vi ska skapa fler av de här positiva attityderna och inställningarna till varandra om finnar och finlandssvenskar skulle vara mer insatta i varandras kulturer.

Talare 1 [00:16:54]: Ja, absolut. Något annat som jag reagerade på som Vilma sa var det här när hon beskrev att finskspråkiga ofta kanske känner eller har ångest över att tala svenska och att det också är lite pinsamt när man inte riktigt vet hur man ska säga det, det kanske blir lite fel och så här. Vad tycker du där, håller du med eller tror du att många känner den här ångesten, den här pinsamheten?

Talare 2 [00:17:13]: Ja alltså jag tycker att det är en ganska individuell sak eller det hänger fast på personligheten och att helt enkelt våga använda svenskan. Jag i alla fall, jag uppskattar jätte jättemycket sådana som försöker tala svenska. Det är ju bara fint att man vill utmana sig själv och jag lyfter av hatten för de som vågar testa även fast det inte alltid ska gå så bra som man tänkt sig. Att testa, det är en fin sak. Hur är det med dig Eddie, när du ska tala finska känner du själv någon form av ångest eller tvivel?

Talare 1 [00:17:52]: Jag försöker vara den där som bara babblar på, det går fel ibland liksom men jag menar jag gör mig förstådd och jag tänker att ju mer man provar att hålla på desto bättre blir man också då går man mer framåt på det sättet. Sen också på så där trygghet jag tänker att jag kan ändå i de flesta fall bättre finska än vad de talar med kan svenska så det kanske är lite mod. Det som förvånar mig med om jag nu tar en kommentar från Vilma, var det här med att hon sa att det är lätt att lära sig finlandssvenska.

Talare 2 [00:18:29]: Alltså jag tror att det här hänger ihop med uttalande. Om vi jämför rikssvenskan med finlandssvenskan så är det nog betydligt lättare att tala finlandssvenska eftersom uttalandet kanske är en aning mer tydligt och finlandssvenskan innehåller ju dessutom ord som är inspirerande av finskan.

Talare 1 [00:18:51]: Ja jag tror också att det hänger ihop med engelskan mycket, det finns ju många likheter mellan svenska och engelska så jag tror att om du är en god engelskatalare så har du också lättare att uttrycka dig på svenska.

Talare 2 [00:19:02]: Ja.

Talare 1 [00:19:02]: Sen tror jag nog att Vilma kanske är lite av ett specialfall om man får säga så, hon var ju liksom jätteglad och positiv till det här med svenska och liksom har tyckt om att lära sig det men jag kan nog säga att många finskspråkiga jämngamla så är det där nog inte alls på samma nivå där kan det exempelvis vara ett problem att presentera sig ordentligt på svenska.

Talare 2 [00:19:24]: Ja alltså jag håller med dig men vet du Vilma hon verkade ju jätteglad och verkade faktiskt tycka om språket så jag kan bara föreställa mig att det gör det tio gånger lättare att lära sig om man liksom visar intresse för det också och det är jätteskoj att höra att det finns finskspråkiga som tycker att svenskan är lätt så det är ju ändå inte varje dag man stöter på sånt. 

Talare 1 [00:19:46]: Nej verkligen inte. En grej som båda faktiskt nämnde var ju det här med att det ser fint ut på CV:t om du kan svenska, att det öppnar dörrar på arbetsmarknaden. Vi vet ju att om man tittar på statistik från studentexamensnämnden så vet vi att intresset för att skriva språk har sjunkit. Det förklaras bland annat av att många kanske tänker att man klarar sig på engelska i arbetslivet man behöver inte kunna så mycket språk. Så frågan till dig blir då att, hjälper det att kunna svenska, har du nytta av det på arbetsmarknaden?

Talare 2 [00:20:22]: Jag skulle nog säga att man har nytta av att kunna svenska på arbetsmarknaden. Som vi redan konstaterade lite tidigare så liknar svenskan engelskan ganska mycket, de stöder varandra. Sen om man vill jobba inom Norden så är det en stor stor fördel om man kan det här så kallade skandinaviskan. Jag tycker i alla fall i Finland så, att kunna svenska inom vissa yrken är jätte- jätteviktigt. Så att kunder ska ha möjlighet att få service på båda nationalspråken.

Talare 1 [00:20:58]: Har du några exempel på det här när det är viktigt att just kunna svenska?

Talare 2 [00:21:02]: Det här är ingenting som jag har varit med om själv men jag har bekanta som har förklarat att de har varit hos läkaren och befunnit sig i en så kluven situation att de har haft svårighet att förstå finskan och så har läkaren inte kunnat någon svenska. Jag tycker att därför speciellt när det gäller besök hos läkaren att det säkert skulle kännas som tryggast att tala och förstå på sitt modersmål. Alla förstår ju inte nödvändigtvis medicinska termer på ett främmande språk.

Talare 1 [00:21:32]: Nej det kan nog bli knepigt det där, ganska jobbigt säkert.

Talare 2 [00:21:38]: Ja!

Talare 1 [00:21:38]: Sen, en grej som Mira också sa, det här att hon kände att hon blandar ganska mycket svenska och finska, och att ibland känns det som att hon inte riktigt kan någotdera språk, upplever du samma sak ibland?

Talare 2 [00:21:53]: Jag skulle påstå att när det gäller finska och svenska, det blandar jag faktsikt inte sådär jättemycket men däremot, jag blandar väldigt mycket engelska och svenska, så jag är ganska svengelsk av mig så att säga. Att om jag glömmer ett ord ellet något uttal på svenska, så jag byter snabbt till engelskan och försöker plocka ut ordet jag letar efter, fiskar upp det snabbt därifrån när jag glömmer.

Talare 1 [00:22:18]: Just det. Men du jobbar ju ändå på finska tänker jag, vad händer där smyger det sig in där, svenska uttryck?

Talare 2 [00:22:25]: Alltså underlig nog så nej, till och med när jag jobbar så det är nog mest engelskan som jag faktiskt försöker liksom fiska fram orden sen.

Talare 2 [00:22:36]: Just det, men hur är det då betjänar du också på svenska?

Talare 2 [00:22:40]: Jag betjänar för det mesta alltid på finska men om jag råkar höra på håll att kunderna talar svenska i kön, om de talar svenska med varandra, så, sen brukar jag när de kommer upp till mig automatiskt byta till svenska och oftast så de blir lite så där till sig att "oh hon talar svenska!" Och de blir väldigt glada ändå och så brukar de förklara till mig att det är jätteroligt och det känns skönt att bli betjänad på sitt modersmål.

Talare 1 [00:23:06]: Ja. Jag kom att tänka nu på det här, de här fenomenet man talar om att om vi säger att vi då har sex personer i en grupp och sen är fem av dem har svenska som modersmål och en kan finska så går det ju oftast så här att alla byter till finska.

Talare 2 [00:23:21]: Ja, jag skulle nog påstå att speciellt svenskspråkiga borde nog vara mer stolta och börja på svenska för hur ska finskspråkiga annars få träna sig om vi direkt gör det lite för lätt till dom med det att vi byter till finska. Jo givetvis det blir ju ofta smidigare så men gör det nu så mycket i slutet av dagen att konversationerna inte är hundra procent felfria?

Talare 1 [00:23:48]: Ja det där är en bra poäng faktiskt och jag brukar faktiskt ändå ofta om det handlar om något viktigt ärende och jag ringer till någon så brukar jag i alla fall börja på svenska, presentera mig på svenska och sedan fråga "kan du svenska?" Ja ganska ofta går det ju sådär att "nej" då är det nog finska som gäller och då får man ju byta det är inte mer med det men nog finns det också dom som klart säger att "ja jag kan lite svenska" och att vi kan ta det på det och då fixar det sig bra. Ofta liksom löser vi problemet och har det trevligt. 

Talare 1 [00:24:21]: Då har det blivit dags att börja sammanfatta. Vi lovade ju i början att vi ska leverera ett svar på hur man kan ändra de här negativa attityderna mot finlandssvenskan så Indi, vad är vårt svar?

Talare 2 [00:24:36]: Jag skulle säga att vi nog, definitivt redan i ung ålder, främst i skolan så måste vi ha gemensamma program och samarbeten. För då kan vi som jag tidigare nämnde lyckas skapa bra attityder till svenskan. Sen tror jag också faktiskt att det är viktigt att våra makthavare och andra kända personer föregår med ett gott exempel och att de också vågar uttrycka sig på svenska. Jag tror i alla fall speciellt unga tar väldigt mycket exempel av förebilder och ledare.

Talare 1 [00:25:05]: Om du nu får drömma, spekulera fritt, hur ser språksituationen i Finland?

Talare 2 [00:25:16]: Nå, i mitt dröm-Finland, så kommer alla barn i ordentlig kontakt med det andra inhemska språket redan innan förskolan och jag tycker dessutom alla ska ha lika mycket, så att säga. Att finskspråkiga ska lära sig svenska och svenskspråkiga ska lära sig finska. Så det är lite fair game så att säga.

Talare 1 [00:25:38]: Då har det blivit dags för oss att ge ett råd. Och Indi, hur lyder det?

Talare 2 [00:25:42]: Rådet lyder som så att helt enkelt våga använda sitt språk! Trots att man inte skulle behärska det till hundra procent, trots att det skulle gå fel emellanåt så babbla på bara oavsett om det är finskan eller svenskan som känns lite knagglig och så helt enkelt - våga!

Talare 1: [00:00:01]: Vad är det mest typiska med oss finlandssvenskar? 

Talare 2: [00:00:05]: Ni förkortar allting. Helt i onödan. Och förlänger sånt som inte ska förlängas. Inte blir int. Och vänta blir vänt. 

Talare 1: [00:00:13]: Nej?

Talare 2: [00:00:14]: Joho, jag har visst sett det. 

Talare 1: [00:00:17]: Eller vänta nu, kanske jag kan vara så... Vänt nu lite. Nej, nej, nej. Men jag säger inte så. 

Talare 2: [00:00:23]: Du gör inte det. Och sen förlänga, typ istället för panik, jag har hört någon säga panikera. Men bara, why? Är det ens ett ord? 

Talare 1: [00:00:28]: Att panikera? 

Talare 2: [00:00:29]: Panika säger man väl bara?

Talare 1: [00:00:30]: Va? 

Talare 2: [00:00:31]: Ja.

Talare 1: [00:00:32]: Du är så, nu panikar jag. 

Talare 2: [00:00:34]: Ja. 

Talare 1: [00:00:38]: Panikera är ju det, alltså va?

Talare 2: [00:00:40]: Nej. Det är så weird. 

Talare 1: [00:00:40]: Är det sådana här stunder du saknar i Sverige mest? 

Talare 2: [00:00:43]: Ja. Definitivt. 

Talare 1: [00:00:45]: Mm. 

Talare 2: [00:00:46]: Mm.

Talare 1: [00:00:49]: Hej och välkommen till dagens poddavsnitt. Idag ska vi tala om hur det är att börja studera som svensk i Svenskfinland. Jag heter Saga och med mig har jag Emma. 

Talare 2: [00:01:01]: Hallå! 

Talare 1: [00:01:02]: Och du lyssnar på podden Studentrådet. I det här avsnittet ska vi alltså diskutera hur det är att studera i Helsingfors som svensk och kanske jämföra lite hur det är till skillnad från att vara finlandssvensk. Och med mig i studion har jag alltså min studiekompis Emma. Vi både studerar samhällsvetenskap på SOC&KOM för andra året. Hur kommer det sig att du sökte hit? 

Talare 2: [00:01:38]: Jag har ju behövt att fundera på varför nu inför det här för att jag minns inte helt. Men jag tror att det, så som jag resonerade ungefär två år sedan, var att jag ville fortsätta plugga på svenska. Men jag ville ifrån Sverige ett tag. Och min syster skulle hit, så det påverkar ju såklart. Och sen så ville jag studera samhällsvetenskaper. Så då blev det SOC&KOM som jag blev sugen på. 

Talare 1: [00:02:03]: Okej. Hur kommer det sig att det blev just SOC&KOM? För man kan ju studera liknande ämnen i till exempel Åbo eller i Vasa.

Talare 2: [00:02:11]: Ja Åbo är så litet och jag ville till en huvudstad. Så att nej, Åbo blev det inte och inte Vasa heller. Vasa är lite för kallt, lite för långt bort, så därför blev det just Helsingfors. Men ja, vad mer ska jag säga, så såg det ut för mig i alla fall. Men varför sökte du hit? 

Talare 1: [00:02:30]: Som finlandssvensk så finns det ju inte så hemskt många alternativ att välja mellan om man vill studera på svenska i Finland. Och jag har nu bott hela mitt liv i Helsingfors, jag ville inte flytta härifrån. Och sen helt ärligt så sen typ högstadiet har jag vetat att jag kommer söka in hit. Och så det blev en typ så här no-brainer att söka hit. 

Talare 2: [00:02:48]: Kan man ens plugga på svenska någonstans i Finland än här och typ Åbo och Vasa? 

Talare 1: [00:02:52]: Alltså det är ju de tre största som man kanske tänker först på. Det är ju för att man talar svenska längs med kusten. Och helt säkert finns det ju flera. Men kanske inte högskola. Nu när jag tänker efter, du kan ju plugga på Aalto som är i Esbo. 

Talare 2: [00:03:08]: Just det.

Talare 1: [00:03:14]: Med tanke på att du ändå är från Sverige och har bott där hela ditt liv, så hade du några förväntningar inför att börja studera här i Finland? 

Talare 2: [00:03:22]: Jag har inte bott i Sverige hela mitt liv. 

Talare 1: [00:03:24]: Nej?

Talare 2: [00:03:26]: Nej, det har jag faktiskt inte. 

Talare 1: [00:03:27]: Men största delen av ditt liv ändå? 

Talare 2: [00:03:28]: Jo, precis. Så jag hade egentligen inte så mycket förväntningar. Istället för att börja jämföra med alla ställen jag har bott så var det väl typ lite tvärtom, att jag tänkte att det skulle vara lite likt. Men jag undrade hur det skulle gå med tanke på att jag inte kan finska eftersom att alla ändå pratar finska ute i stan och så. Förutom studierna så är det ju det här Finland. 

Talare 1: [00:03:52]: Men hur har det gått med finskan då? 

Talare 2: [00:03:53]: Ja, inte, inte jättebra. Ute på stan så måste jag ändå prata engelska för det mesta. I butiker och i restauranger och så. Men eftersom att jag har bott här en liten stund nu, i ett och ett halvt år, så kan jag väl några ord. Typ kiitos och moi moi. Men jag måste ändå erkänna också det här med kiitos och kiitti. Jag trodde jättelänge att det var skillnad på de två och jag undrade vad skillnaden var men jag vågade inte fråga någon. 

Talare 1: [00:04:20]: Vi har ju talat om det här och skillnaden var ju att det är exakt samma sak, kiitti är bara slang.

Talare 2: [00:04:26]: Ja.

Talare 1: [00:04:27]: Hur går det med finlandssvenskan då? Förstår du alla ord, alla finlandismer?

Talare 2: [00:04:29]: Nej, direkt nej. Absolut inte. Ni använder jättemycket ord som jag inte förstår. Och jag har så svårt att skilja på finlandismer och finska ord ibland.

Talare 1: [00:04:41]: Det är säkert mycket finlandismer som vi använder i vår vardag, vi finlandssvenskar, som vi inte ens tänker på är finlandismer, som ni svenskar kanske inte förstår. Och sen just här i Helsingfors är det jättevanligt att slänga in finska ord i talspråket, om man har en stark finska. Och sen speciellt finska slangord, så då kan jag ju tänka mig att det blir superjobbigt. 

Talare 2: [00:05:01]: Ja, det är där jag blir så förvirrad.

Talare 1: [00:05:03]: Vi ska återkomma till ditt finlandssvenska [?? 00:05:05] lite senare i podden. Men nu ska vi få höra vad för förväntningar två svenska utbytesstuderande, alltså utisar, har haft före de började studera här i Finland. 

Talare 3: [00:05:17]: Nu är vi här på [?? 00:05:19] som är ett evenemang här i Brunnsparken på [?? 00:05:22]. Och vilka är ni? 

Talare 4: [00:05:24]: Jag heter Lina. 

Talare 5: [00:05:26]: Och jag heter Emina. Nu är vi på utbyte i Helsingfors från Sverige och jag studerar i Stockholm.

Talare 4: [00:05:33]: Och jag pluggar i Lund. 

Talare 3: [00:05:35]: Vad hade ni för förväntningar innan ni kom hit på utbyte? 

Talare 4: [00:05:39]: Jag hade inte jättemycket förväntningar utan jag förväntade mig att det skulle vara kul. Och det har det varit hittills. 

Talare 5: [00:05:45]: Jag har lite förväntningar utifrån att jag velat lära mig finska. Det är min mammas modersmål och så. Så jag tänkte att det skulle vara roligt att göra ett utbyte i, speciellt i Finland och se hur det är här och lite hur studentlivet är här. Det är också roligt tycker jag. 

Talare 1: [00:06:04]: Det här var alltså vår reporter [Alexandra Herman? 00:06:06] som har intervjuat våra utisar här den här veckan. Kan du hålla med om vad de säger? 

Talare 2: [00:06:11]: Jo, som de sa, jag förväntade mig också att det skulle vara kul, vilket det verkligen har varit och fortfarande fortsätter att vara. Men jag förväntade mig inte en stor förändring. Det var jag inne på lite redan tidigare. Det var ju en stor anledning till varför det blev Helsingfors överhuvudtaget för mig. För att jag inte ville ha en jättestor förändring, då hade jag ju flyttat mycket längre bort i så fall om det var det jag ville. Så min förväntan var väl att det skulle kännas ganska likt som Sverige. Och lite sådär hemmigt ändå. Så jag trodde nog inte att jag skulle börja lära mig finska heller så lätt, eftersom man har studier på svenska. 

Talare 1: [00:06:49]: Jo, alltså i slutändan så är det ju inte en så stor förändring att flytta från Stockholm till Helsingfors. Det är ju ändå väldigt likt. Alltså om man jämför att du ska flytta från Stockholm till någonstans i USA, så det skulle ju vara en jättemycket större förändring i ditt liv kan jag tänka mig.

Talare 2: [00:07:03]: Ja, eller typ Australien. 

Talare 1: [00:07:06]: Ja. Utöver språket då, hur skiljer sig Finland och Sverige? Kanske om vi tänker nu att du har bott i bådas huvudstäder.

Talare 2: [00:07:18]: I Stockholm så möts man under Svampen. Och i Helsingfors möts man under klockan vid Stockmann. 

Talare 1: [00:07:24]: Jo.

Talare 2: [00:07:25]: Nej, men jag skulle säga att Helsingfors är mer stad och Stockholm är mer city, om du förstår vad jag menar? 

Talare 1: [00:07:31]: Jo, jag kan tänka mig vad du menar. Har du några exempel eller vill du öppna det här lite mer då? 

Talare 2: [00:07:38]: Ja, eftersom Stockholm är större och har tappat sin stadskänsla lite grann och gått över till en mer internationell vibe, skulle jag säga. 

Talare 1: [00:07:47]: Det märker man nog. Fast vi ligger nära varandra så är det ju en annorlunda kultur i Helsingfors och i Finland generellt om man jämför med Sverige. Kan du tänka dig några praktiska exempel på skillnader du har märkt sig i vardagen? 

Talare 2: [00:08:03]: Kollektivtrafiken tänker jag direkt på. Stockholms tunnelbana jämfört med metron. 

Talare 1: [00:08:10]: Jo, tunnelbanan är ju mycket mer komplicerad om man säger så.

Talare 2: [00:08:12]: Ja, större. Och om man gick runt lika lugnt där som man går runt här när man ska ner för rulltrapporna till exempel, skulle man ju bli nerputtad nästan. Folk strosar runt i Helsingfors och folk stressar runt i Stockholm, skulle jag säga. 

Talare 1: [00:08:30]: Har du något annat du kommer på? 

Talare 2: [00:08:33]: Ja, jag tänker på Stockholms Stureplan, festkvarteret. Det är ganska samlat, alla platser. Alla barer och sånt på samma ställe. Och Helsingfors är lite mer utspritt kanske. Men jag kan inte jämföra studielivet specifikt eftersom att jag inte har studerat på universitet i Sverige. 

Talare 1: [00:08:49]: Just det. Men, vilken tur att vi har våra fina utisar, som kanske har någonting att säga om det här.

Talare 3: [00:08:58]: Vad skulle ni säga är den största skillnaden mellan att studera i Finland och i Sverige? 

Talare 5: [00:09:04]: Jag skulle spontant säga just kurserna, för nu läser vi flera kurser samtidigt. Och jag vet att det inte är så på alla universitet i Sverige, men jag läser ju en kurs åt gången och tentar den. Så det skulle jag säga är rent skolmässigt. 

Talare 4: [00:09:19]: Och sen att man kan få ganska billig lunch här. I Sverige så kör [vi två? 00:09:24] matlådor i alla fall. Så det var [ett stort plus i kanten? 00:09:28] för mig. 

Talare 3: [00:09:29]: Vill ni säga vilket tycker ni bättre om, studielivet i Finland eller i Sverige? 

Talare 4: [00:09:34]: Okej, hittills så skulle jag nog säga Finland faktiskt. 

Talare 5: [00:09:36]: Ja, jag skulle nog också säga att jag tycker om Finlands studieliv just nu mer. Jag tror bara att det kommer bli bättre. Förlåt Stockholm.

Talare 3: [00:09:49]: Varför är det bättre? 

Talare 5: [00:09:50]: Det är roligt. Det känns som att folk är lite mer engagerade. Även om vi har roliga grejer vi gör såklart i Stockholm också. 

Talare 4: [00:09:58]: Jag tycker bara att hela, alltså energin här är jättehärlig. Och sen att man har overaller eller halare på sig. Det bidrar ju till studentstämningen. Det har till exempel inte jag i Lund. Ja, energin överlag. 

Talare 1: [00:10:12]: Okej, jag tänker nu ta fasta på exakt en sak i det här. Och det är att Sverige må vinna i Eurovisionen och alltid ses som det bättre landet och [?? 00:10:22]. Men de här utisarna representerar nu hela Sveriges befolkning till mig och de ser att vi har ett bättre studieliv. Och det tar jag, alltså, a win is a win. 

Talare 2: [00:10:31]: Ja, men den tycker jag att Finland får. Och ni är ju ändå det lyckligaste landet. Och vann över oss i vem som dricker mer kaffe också. 

Talare 1: [00:10:41]: Jo, helt samma, helt samma. Men det här med studielivet, jag tar det här typ personligt. Jag är så glad att de sa det.

Talare 2: [00:10:50]: Jag har nog ändå känt av det lite också fast att jag inte själv upplevt studielivet i Sverige. Så om jag jämför med vad folk har sagt och vad vänner till mig har sagt som har pluggat på universitet i Sverige så verkar det inte, i alla fall i Stockholm, vara lika organiserat som här. 

Talare 1: [00:11:07]: Jag tror kanske att på någon nivå är studielivet en mycket större grej här. Jag vet inte, det har kanske att göra med att det känns som att Sverige har massor annat som händer och man kan göra så mycket mer. Men här, ett bra studieliv, det kan alla ha. Och om man talar med någon äldre person så är det 9 av 10 gånger. Så... Jag tänker, alltså börjar de tala om deras studietid och vad de har gjort. Och sen, alltså inte för att glömma bort vappen. Och det känns som att det är lika stort som julafton. Folk talar om vappen året runt och det är verkligen studenternas höjdpunkt på året. Och då tar alla på sig studentmössan och sen är vi alla plötsligt studerande igen. Hur är det i Sverige?

Talare 2: [00:11:46]: Ja, i Uppsala vet jag att de har ett stort valborgsfirande. Det är ju en universitetsstad. Jag har åkt dit på valborg i alla fall två gånger, tror jag. Men jag har svårt att minnas om någon hade studentmössa på sig eller halare. Jag tror verkligen inte att någon hade en halare på sig. Och jag har inget minne att jag har sett studenter gå runt i klungor i halare i Stockholm någonsin. Så på det sättet så är ju studielivet mycket mer synligt här för alla. 

Talare 1: [00:12:23]: Före du flyttade till Finland, hur mycket visste du? Eller vad visste du om Finland före du flyttade hit? 

Talare 2: [00:12:29]: Jag visste nog inte supermycket, faktiskt. Jag visste att det inte fanns en kungafamilj här. Jag visste att språket inte är germanskt. Vad mer visste jag? Mumin. Mumin, såklart. Och Marimekko. Och sen så visste jag om Fazer, för Geisha är min favoritchoklad. 

Talare 1: [00:12:51]: Jo, alltså det känns som att de flesta svenskarna har samma uppfattning. Man känner till Mumin, Marimekko och Fazer Choklad. På tal om Mumin, för det vet jag att så här många som jag känner från Sverige ändå har kollat på Mumin någon gång, så det är ganska många som kallar finlandssvenska för Mumin-svenska. Visste du att svenska är ett av Finlands officiella språk? 

Talare 2: [00:13:14]: Jag har inte alltid vetat det. Det är det som är konstigt. Vid något tillfälle har jag lärt mig det här, jag kan inte säga när. Men jag pratade med en gammal barndomsvän för inte så länge sedan över telefon, hon frågade mig, hur går det med studierna på finska då? Jag bara, va? Jag kan ingen finska. Hon bara, men oj, hur går det då? Och så förklarade jag att det är på svenska och det är ett officiellt språk i Finland. Och det hade hon ingen aning om. 

Talare 1: [00:13:43]: Alltså, jag blir typ irriterad. Om jag tänker på min uppväxt så måste jag lära mig jättemycket om Sverige i skolan. Allt från geografi till kultur och på någon nivå känns det ju ändå logiskt när svenska är mitt modersmål att lära mig om Sverige. Men jag vet ju inte hur det är för finskspråkiga, att måste lära sig så mycket om Sverige som vi har gjort? Men sen egentligen så fattar jag inte. Och det känns ju lite bittert när man träffar svenskar och de vet liksom verkligen ingenting. Och min pet peeve är när man åker till Sverige och så talar man svenska till någon och så börjar de prata engelska. Och man bara, hallå, vi talar ju ändå samma språk. 

Talare 2: [00:14:23]: Alltså, det är faktiskt jättemärkligt. Jag har varit med om något konstigt här faktiskt på jobbet för någon månad sedan. Så jobbar jag i baren på mitt jobb och så kommer det fram en kund som börjar med att prata på engelska med mig, som jag antar att han har gjort nu i Helsingfors så länge han hade varit där, men jag hör på hans brytning att han är från Sverige. Så jag byter över och svarar på svenska med min otroligt rikssvenska dialekt. Men han ger inte upp. Han fortsätter på engelska. 

Talare 1: [00:14:55]: Va?

Talare 2: [00:14:57]: Ja. Jättekonstigt. Så det blir som en sån här jättekonstig konversation där jag svarar på svenska hela tiden och han fortsätter på engelska. Under hela det här utbytet som vi har. 

Talare 1: [00:15:08]: Va? Alltså... Mitt personliga favoritmoment, jag måste ta det här nu. Jag har talat med en kille från Sverige. Och så talar vi svenska med varandra. Och han är så... Men gud, alltså finska låter helt som svenska, jag förstår ju. Och så man bara... Ja, alltså... Vi talar ju prick samma språk, men... 

Talare 2: [00:15:29]: Jo, svenskar som kommer hit. Lite som amerikaner som kommer till Europa och blir förvånade att alla kan engelska. 

Talare 1: [00:15:36]: Ja.

Talare 3: [00:15:37]: Visste ni mycket om Finland före ni kom hit på utbyte? 

Talare 5: [00:15:42]: Jag visste inte att det skulle vara så mycket... Typ information också på svenska, tror jag, just i Helsingfors som det faktiskt är. 

Talare 4: [00:15:49]: Nej men jag förväntade mig nog att det skulle vara kallare än vad det var så. Överlag så förväntade jag mig att det skulle vara typ 20 minus varje dag. 

Talare 3: [00:15:57]: Visste ni ändå att svenska var ett officiellt språk i Finland? 

Talare 5: [00:16:01]: Ja.

Talare 4: [00:16:02]: Man vet ju att svenska är ett officiellt språk i Finland men kanske inte att folk pratade så mycket. 

Talare 3: [00:16:08]: Har ni stött på några utmaningar med att ni inte pratar finska? Eller klarar ni er med engelska och svenska? 

Talare 5: [00:16:14]: Jag skulle säga att de flesta är bra på engelska och många kan svenska. Så nej, jag skulle inte säga att det är någon utmaning för att man inte kan prata finska. 

Talare 4: [00:16:24]: Nej, men engelska funkar, alltså perfekt. Alltså, om man inte kan finska. 

Talare 1: [00:16:29]: Jag älskar våra utisar. Ni kommer höra det här. Jag älskar det. Men att det ska vara minus 20 varje dag, det är, va? 

Talare 2: [00:16:41]: Nej, men alltså så fina, så fina. Men trodde de att det var typ Lappland kanske? Jag vet inte. [?? 00:16:50] Ebba Bush i Norrland med [explosionsjackan? 00:16:50] på när det var typ fem plusgrader. 

Talare 1: [00:16:53]: Det är som när amerikanerna kommer hit och de tror att så, julgubben och renarna, de kommer emot i trafiken här i Helsingfors. 

Talare 2: [00:17:00]: En liten anekdot med ren, och sorry alla amerikaner där ute nu, men jag träffade faktiskt en amerikansk tjej som trodde att renar var mytologiska djur.

Talare 1: [00:17:08]: Sluta.

Talare 2: [00:17:09]: Nej.

Talare 1: [00:17:10]: Man skulle ju inte tro att såna här människor finns. 

Talare 2: [00:17:12]: Jo, jo. Hon tänkte väl liksom så här att det är Santa Claus and his reindeers. Och då var ju renarna lika mycket påhitt som Santa Claus då.

Talare 1: [00:17:24]: Ja.

Talare 2: [00:17:26]: Ja, sorry alla barn som lyssnar, om det finns några. Men så när hon förstod att renar faktiskt finns så tyckte hon då att det betyder att jultomten då också finns. Ja, så Santa Claus confirmed. 

Talare 1: [00:17:39]: Jag önskar allt skulle vara med så här simpel logik. Men om vi ska tillbaka till det som Emina säger där först om information på svenska, håller du med att det finns mycket? Alltså då tänker jag mig också att hon syftar på typ namn på skyltar eller information i kollektivtrafiken eller sånt.

Talare 2: [00:17:56]: Jag blev faktiskt förvånad över det här, att det var både på svenska och finska på skyltar, särskilt i kollektivtrafiken. Och det har inte bara underlättat, det har faktiskt förvirrat jättemycket också. För jag måste lära mig alla gator och områdens namn på både finska och svenska. Ibland vet jag fortfarande inte vilket område någon syftar på i en konversation. 

Talare 1: [00:18:18]: Alltså jag har typ inte ens kunnat tänka mig att det här problemet existerar. Och jag tänker att det liksom förvirrar jättemycket. Och sen har vi ju också i talspråk så här obestämda regler. Att även om en plats har ett svenskt namn så säger vi ändå det finska namnet för någon orsak, för att det är mer naturligt för oss. Och sen dessutom med slang. Exempelvis så säger jag nog alltid [Hiatsu? 00:18:40] istället för Sandudden eller [Hietaniemi? 00:18:42].

Talare 2: [00:18:44]: Ja, alltså bara den. Bara där. Det är superförvirrande. Jag visste inte att det här var samma plats. Du sa precis tre olika sätt att säga den här platsen på. Jag hade ingen aning. Det är jättejobbigt. Och vanligtvis när man flyttar till en ny stad, som vi sa tidigare, jag har bott på lite olika platser ändå, så måste jag lära mig varje område och det har ett namn. Och visst, det tar lite tid, men sen när man väl lärt sig, då är man klar med det och då vet man vad allt heter. Men här heter det två saker. Och det är som att behöva lära sig två städer på samma gång. Och såklart varje gång när jag har lärt mig det finska namnet på något så säger någon det svenska och tvärtom, och det står aldrig fel.

Talare 1: [00:19:23]: Jo tack. Det här borde du veta om, du har bott här i ett och ett halvt år. Jag vet att det här är ett ställe på vägen till skolan för dig. [Var är Stacyn? 00:19:31]? Eller vad är Stacyn? 

Talare 2: [00:19:34]: Stacyn. Alltså jag tänker typ station. Är det centralstationen?

Talare 1: [00:19:38]: Jo.

Talare 2: [00:19:39]: Yes!

Talare 1: [00:19:45]: Men om vi ännu går tillbaka till det här med språket. Så utisarna påstår att man klarar sig utan finska. Håller du med? Du som ändå nu har bott här i ett och ett halvt år. 

Talare 2: [00:19:54]: Jag håller med till viss del, men inte helt. Visst klarar man sig på svenska och engelska i de flesta situationer och säkert särskilt när man är här som utis. Men att bo här är ändå lite annorlunda. Jag tror nog att jag kommer behöva lära mig finska till slut för jobb och så. 

Talare 1: [00:20:13]: Men det finns ett ord som utisarna i varje fall har lärt sig. 

Talare 5: [00:20:18]: Det är lite olika ord. Till exempel halare. Det säger vi bara ove, overall. Och ni säger ju sits. Till och med med z kan ni göra. Vi säger ju sittning. Så jag vet att det kan vara lite såhär, oj vad formellt. 

Talare 4: [00:20:32]: Och sen så det här [kiva? 00:20:32]. Det gillar jag. Jättebra ord som man borde ta till Sverige också. 

Talare 1: [00:20:38]: Ja, vad tycker du om det? 

Talare 2: [00:20:40]: Jo, kiva vill jag ha till Sverige också. Det är faktiskt ett jättebra uttryck. 

Talare 1: [00:20:45]: Mm. Nu ska vi alltså quizza dig på finlandismer. 

Talare 2: [00:20:52]: Kör hårt. 

Talare 1: [00:20:54]: Jag har letat fram några och vissa visste jag inte, eller jo, av de här visste jag nog att de alla var finlandismer. Men vi kan börja med vad jag tror att den är lätt. Sen om det inte så då, lycka till med hela quizzet. Och det är ordet rodda.

Talare 2: [00:21:09]: Ja men när man typ grejar och fixar, håller på. 

Talare 1: [00:21:12]: Ja, ungefär. Att rodda betyder att stöka till. Du ska använda det mera som...?

Talare 2: [00:21:19]: Det är stökigt och man håller på att fixa i ordning. 

Talare 1: [00:21:25]: Nej, det här är nog att man stökar till. 

Talare 2: [00:21:26]: Right. 

Talare 1: [00:21:27]: Okej, men det var ändå... Nästan. 

Talare 2: [00:21:30]: Det var samma ballpark. 

Talare 1: [00:21:31]: Jo. Okej. Ordet pikuliten.

Talare 2: [00:21:35]: Jätteliten? 

Talare 1: [00:21:37]: Jo. 

Talare 2: [00:21:38]: Yes. 

Talare 1: [00:21:39]: Pytteliten kanske. 

Talare 2: [00:21:40]: Mm, pytteliten.

Talare 1: [00:21:41]: Okej. Lavoar. 

Talare 2: [00:21:43]: Nej. Nej.

Talare 1: [00:21:46]: Det här var såhär, jag var sådär, är det här på riktigt? En finlandism. 

Talare 2: [00:21:49]: En toalett, typ. 

Talare 1: [00:21:50]: Nej, men du är i rätt rum. 

Talare 2: [00:21:51]: Är jag?

Talare 1: [00:21:51]: Jo. 

Talare 2: [00:21:53]: Nej, jag vet inte. 

Talare 1: [00:21:53]: Det är alltså handfat. 

Talare 2: [00:21:55]: Jaha. 

Talare 1: [00:21:56]: [?? 00:21:56].

Talare 2: [00:21:57]: Okej. 

Talare 1: [00:21:58]: [Tutt? 00:21:58]. 

Talare 2: [00:22:02]: Det är inte vad jag tror att det är. 

Talare 1: [00:22:02]: Nej. 

Talare 2: [00:22:03]: Okej. Nej, men då vet jag inte.

Talare 1: [00:22:06]: Men det har kanske... Det är lite samma område. Det är alltså en napp. 

Talare 2: [00:22:13]: Jaha, okej. 

Talare 1: [00:22:16]: Men det heter på finska, [tutti? 00:22:17]. 

Talare 2: [00:22:18]: Vi har inte umgåtts med så många bebisar så det är inte...

Talare 1: [00:22:21]: Nej, nu vet du det. 

Talare 2: [00:22:22]: Okej.

Talare 1: [00:22:23]: Stritta. 

Talare 2: [00:22:26]: Är det typ så här, att gå väldigt sassy?

Talare 1: [00:22:31]: Nej. Stritta betyder att skvätta.

Talare 2: [00:22:37]: Jaha. 

Talare 1: [00:22:38]: Det har stritta. Någonting på bordet.

Talare 2: [00:22:40]: Varför behöver man ha ett ord för det? 

Talare 1: [00:22:42]: Jag vet inte. Jag använder nog stritta ibland. 

Talare 2: [00:22:43]: Jaha. 

Talare 1: [00:22:44]: Nu strittar du överallt. 

Talare 2: [00:22:45]: Ja, i och för sig. Jag har väl sagt att... 

Talare 1: [00:22:48]: Okej. Här är två ord. De här så vill jag att du kan. Eller jag vill tro att du kan de här. 

Talare 2: [00:22:54]: Åh, nej.

Talare 1: [00:22:55]: Krabbis.

Talare 2: [00:22:57]: Är det bakis? 

Talare 1: [00:22:57]: Mm. Och morkis?

Talare 2: [00:23:01]: Nej, den vet jag inte. 

Talare 1: [00:23:03]: Då är du mentalt bakis. Du har morkis över någonting du gjorde igår. 

Talare 2: [00:23:10]: Jaha. Det där ordet borde jag använda. 

Talare 1: [00:23:12]: Jag har typ ångest. 

Talare 2: [00:23:13]: Wow. 

Talare 1: [00:23:15]: Du har varit ute igår, men du har inte krabbis. Du mår liksom fysiskt fint. Mentalt, katastrof. Då har du morkis.

Talare 2: [00:23:22]: Okej. 

Talare 1: [00:23:23]: Ja fan jag hade morkis över vad jag gjorde igår.

Talare 2: [00:23:26]: Det kommer bli mitt nya favoritord. 

Talare 1: [00:23:28]: Jo. Okej. Och nu har vi det sista, det här röstades fram till den bästa finlandismen år 2015. 

Talare 2: [00:23:36]: Så specifikt.

Talare 1: [00:23:37]: Jo. Och det är ordet nakupelle. 

Talare 2: [00:23:41]: Nej men gud, jag har hört den här. Jag har hört den här, men jag har inte vågat fråga vad det betyder. Och sen så blev det ju, efter ett och ett halvt år så blev det ju too late att fråga längre. 

Talare 1: [00:23:52]: nakupelle är naken. 

Talare 2: [00:23:54]: Ja, okej. 

Talare 1: [00:23:57]: Jag vet inte, jag skulle inte kanske vara sådär att, ja nu är jag nakupelle. Utan det är typ mer så, man använder det oftast för barn.

Talare 2: [00:24:05]: Mm-hm.

Talare 1: [00:24:08]: Jo, jag har nog varit sådär att jag har nog... Gud, det låter helt hemskt att vara så. Jag har kallat bara nakupelle, men de är ju nakupelle. Ja, alltså det är typ [?? 00:24:16] sätt att säga att de är nakna. 

Talare 2: [00:24:18]: Okej, lite gulligare?

Talare 1: [00:24:18]: Jo. 

Talare 2: [00:24:20]: Okej. 

Talare 1: [00:24:20]: Men jag tycker att du ska börja använda nakupelle. 

Talare 2: [00:24:22]: Det är lite gulligt. What are you doing here? You don't even go here!

Talare 1: [00:24:29]: Okej, vi sitter ju och spelar in här på Studio SOC&KOM. Ja, den tjuvlyssnar hela tiden, som har informerat oss att nakupelle betyder nakenfis. 

Talare 2: [00:24:40]: Då förstår jag helt. Den har jag använt mycket. 

Talare 1: [00:24:43]: Och i vilket sammanhang? 

Talare 2: [00:24:44]: Det är väl när man pratar med ett barn.

Talare 1: [00:24:48]: Ja, jag tycker att definitionen naken är helt fine. 

Talare 2: [00:24:51]: Jo, men det är mycket gulligare att säga nakenfis.

Talare 1: [00:24:54]: Eller nakupelle. Okej, vi börjar komma till slutet av denna podd så vi ska börja avrunda här. Men jag tänkte fråga dig Emma, har du någon råd till någon svensk som ska börja studera här? 

Talare 2: [00:25:10]: Ja, alltså om man är svensk och ska komma till Finland så utgå inte från att du vet någonting. Utgå inte från att du kan allt. Läs på, lär dig lite innan du kommer hit. För du kan inte allt bara för att du är från Sverige.

Talare 1: [00:25:28]: Så man ska vara öppensinnad men ändå ha någon koll. 

Talare 2: [00:25:31]: Ja, precis. 

Talare 1: [00:25:33]: Gött. Det här var alltså podden Studentrådet. Och vi tackar för oss. 

Talare 2: [00:25:37]: Tack. 

Talare 1: [00:25:39]: Hej då.

Talare 2: [00:25:41]: Hej då. 

Talare 1: [00:25:45]: Alltså, var det en one take wonder?