Ulrika Krook: Välkomna till rättsvetenskapliga podden, en del av Studio Soc&kom. I studion i dag har vi direktör, vice generalsekreterare från SOSTE, Finlands social- och hälsovård, Anne Knaapi och direktör för svenska enheten på Kommunförbundet Ulf Stenman. Från Soc&kom har vi universitetslektor Harry Lunabba och jag som leder den här diskussionen heter Ulrika Krook, universitetslärare i rättsvetenskap, också vice häradshövding och jurist och har följt med sote som expert under flera år, alltså välfärdsreformen. Ni får presentera er kort själva och Anne, du får börja. Ole hyvä, Anne.
Anne Knaapi: Joo, minä toimin johtajana ja varapääsihteerinä Suomen sosiaali- ja terveys ry:ssä, lyhennettynä SOSTE. SOSTE on valtakunnallinen sosiaali- ja terveysalan järjestö ja kattojärjestö. Siellä mukana on myös pelastusalan vapaaehtoisjärjestöjä. Olen koulutukseltani valtiotieteiden maisteri ja lisäksi minulla on tutkinnot EMPA - ja humanististen tieteiden kanditutkinto filologian puolelta. Olen opiskellut Turussa pääaineenani sosiaalipolitiikkaa. Olen saanut tehdä koko työurani sosiaali- ja terveydenhuollon parissa töitä, mutta taustani on vahvasti kuntapuolella. Vasta viimeiset vuodet olen tehnyt työtä sote-järjestöjen parissa SOSTE:ssa. Olen ollut mukana jossain ammatillisessa roolissa kaikissa näissä läpikäydyissä sote-versioissa. Ensimmäisessä sote-uudistuksessa Paras-hankkeessa johdin kokonaan uuden organisaation perustamista Peruspalvelukuntayhtymä Kalliossa. Siellä ne uuden organisaation perustamistoimet ovat täsmälleen samat, mitä nyt läpikäydään näillä uusilla hyvinvointialueilla. Näissä kolmessa viimeisessä sote-uudistuksessa olen ollut mukana sosiaali- ja terveysministeriön asiantuntija- ja seurantaryhmissä ja tällä hetkellä olen mukana siellä kansallisen sote-uudistuksen toimeenpanon yhdyspintatyöryhmässä ja sinnehän se sote-järjestöjen työmitä suurimmissa määrin kiinnittyy.
Ulrika Krook: Tack, Anne. Vi fortsätter med Ulf.
Ulf Stenman: Ja, jag är då svensk direktör på Kommunförbundet i Finland och har varit det ett drygt halvt år, så jag ganska ny i min tjänst. Jag har studerat både ekonomi, psykologi, statskunskap, men är utbildad ped.mag. Och har fungerat skrämmande nog i snart 30 år som ledare inom privat och kommunal, statlig verksamhet men också inom tredje sektorn. Så jag har varit både förtroendevald men också tjänsteperson. Nu senast så kom jag som från Kronoby där jag var kommundirektör och var med i processen kring sote när det startade från den kommunala sidan. Sedan har jag en bakgrund somchef inom social- och hälsovård och med rehabilitering och jobbade en tid på folkhälsan Botnia AB som serviceproducent och har varit styrelseledamot också i Vasa sjukvårdsdistrikt och jobbat som direktör för det enda svenska skolhemmet som fanns och jobbade egentligen statligt på den tiden. En stor reform som berör oss alla.
Ulrika Krook: Ja. Mycket erfarenhet, både Anne och Ulf. Och du Harry? Du har också varit med under alla förslag och reformer.
Harry Lunabba: Precis ja, Harry Lunabba heter jag, universitetslektor i socialt arbete och har jobbat här på Soc&kom efter min disputation som var 2013 i olika uppdrag som handlar främst om undervisning i socialt arbete. Och det här med social- och hälsovårdsreformen är väldigt angelägen för mina studerande. Det blir ju deras nya arbetsplats och det är många saker som är spännande när vi bygger upp den här reformen och jag har visserligen följt med i reformarbetet, de två senaste perioderna, kanske till och med mera aktivt under förra regeringsperioden. Då tycker jag själv att jag var någon form av sote-aktivist. Faktiskt till den graden att jag gick sen efter det ut från Twitter, jag blev så trött på det där. Det var så intensivt under det första varvet kan jag väl säga. Nu kanske mera i åskådarroll här i samband med den nya reformen, så mycket funderingar kring vad som komma skall. Lite bekymrade är jag som socialarbetare kring att det sociala området har fått ganska lite utrymme, både i valdebatten också ju också i medierna. Och lite så där, funderar att vad är det som komma skall, men samtidigt vill jag tänka att den här social- och hälsovårdsreformen görs av goda orsaker och det kan också vara en bra möjlighet för att helt enkelt göra bra saker och kanske är det också en möjlighet för det sociala området, det sociala arbetet kanske att sticka upp hakan. Det där påverkar så att vi en gör ett bättre arbete skapar en bättre struktur för social hälsovård i Finland. Jag ser det här också som en möjlighet även om vi alla kanske kan tänka oss vara lite bekymrade.
Ulrika Krook: Ja och där har vi ju inte alltid varit överens, Harry. Jag har alltid varit en förespråkare av den här reformen på ett sätt för att jag också har sett att den har sakkunskapen delvis behöver koncentreras för det finns inte tillräckligt. Men hör ni, det är ju en stor förändring för alla organisationer som ni nu representerar. Kanske då speciellt SOSTE och Kommunförbundet. Ulf, hur har den här reformen, en av historiens största reformer, förändrat och hur förhåller det sig till Kommunförbundet?
Ulf Stenman: Ja, Kommunförbundet ägs ju av sina medlemskommuner. Och det är klart att verksamhetsförutsättningarna för kommunerna förändras märkbart när 50 % av finansieringen försvinner. Man räknar med att mellan 175 000 - 200 000 personer byter arbetsgivare, och rent konkret praktiskt vet vi inte på Kommunförbundet, som ju är ett intresse- och sakkunnigorgan för våra ägare, om välfärdsområdena kommer med oss eller hur de väljer att organisera sig när det gäller deras intressebevakning och sakkunnigorgan. Blir det som i Sverige, där det då heter Sveriges kommuner och regioner, det som motsvarar Kommunförbundet där, eller hur blir det? Min förhoppning är att de ska komma med, allt annat vore slöseri med resurser har jag sagt och det tycker jag. I dag stöder vi välfärdsområdena i det här uppbyggnadsskedet med sakkunskap och juridisk hjälp därför att det påverkar våra kommuner så mycket och vår tro är ju givetvis den att våra drygt 300 kommuner så har en roll även som förvaltare av vårt gemensamma i framtiden. Det kommer fortsättningsvis att vara serviceproducenter och en myndighet, dock inte inom social-, hälsovård och räddningsväsende. Men självklart skapar kommunen även framöver de här grunderna för ett gott liv för medborgarna så att vi har en roll, men det innebär stora förändringar i och med att vi inte vet vad välfärdsområdena gör med sin intressebevakning.
Ulrika Krook: Ja, och det här är just en viktig poäng för att det är faktiskt en stor förändring i vårt land. Miten tämä sote-uudistus vaikuttaa teidän toimintaan, tai tulee vaikuttamaan, Anne?
Anne Knaapi: Vaikuttaa jo. Kyllä se vaikuttaa jo. Yritämme kyllä olla aktiivisia myös tässä valmisteluvaiheessa. Varsinkin sosiaali- ja terveysalan järjestölle tämä tarkoittaa toimintaympäristön kokonaan uudelleen muotoilua. Ei puhuta edes siitä, että tulee vain uusi ulottuvuus hyvinvointialueelle, vaan tarkoittaa ihan oikeasti että koko toimintaympäristö muotoutuu ihan uusiksi. Tällä tarkoitan sitä, että meiltähän puuttuu kokonaan nämä liikkeen luovutukseen liittyvät toimet, vaan meille se tarkoittaa nimenomaan niitä toiminnallisten kumppanuuksien uudelleen rakentumista. Kuntien kanssahan jatkamme työtä niin kuin ennenkin. Eli se on järjestöjen näkökulmasta ehkä enemmän sitten sitä hallintokuntien välistä, yhteistä terveyden ja hyvinvoinnin edistämistyötä. Sitä työtä jatketaan edelleen. Mutta sitten tulee kokonaan uusi ulottuvuus, nämä hyvinvointialueet. Nyt tässä alkaa näkyä se, että sosiaali- ja terveysjärjestöt alkavat löytämään omat erityispiirteensä suhteessa esimerkiksi näihin kulttuuri-, nuoriso-, ja nuorisojärjestöihin, koska siellä ei ole vastaavaa yhtymäpintaa palvelujärjestelmään. Näissä sosiaali- ja terveysalan järjestöissä on paljon toimintoja, jotka liittyy kiinteästi nimenomaan siihen palvelujen kylkeen, limittäin niiden toteuttamiseen. Ja sen takia me joudumme nyt tekemään työtä kahtaalla. Eikä tässä vielä kaikki. Sitten on se osa, joka jaetaan kuntien ja hyvinvointialueiden väliseen maastoon, eli yhdyspinnat, ja siinäkin sosiaali- ja terveysjärjestöillä on sellaisia toimintoja, jotka ei vielä ole varsinaisesti luokiteltu viralliseen palvelujärjestelmään, mutta ovat hyvin lähellä sitä. Ja toisaalta nykyisin vielä hyvin vahvasti kiinni siinä kuntien kanssa tehtävässä yhteistyössä. Puhun sellaisesta toiminnosta kuin kriisikeskukset tai työttömien klubitalot, joitakin ensi- ja turvakotitoiminnan toimintoja ja niiden erityispiirre on se, että siellä rahoituspohjassa on mukana kuntarahaa. STEA:n kautta tulee STEA-rahaa. Ja nyt sitä ihan oikeasti haetaan, että mihin nämä kiinnittyvät. Eli kyllä muutos on ihan valtavan iso.
Ulrika Krook: Kiitos Anne. Harry, påverkar det utbildningen på något sätt?
Harry Lunabba: Än så länge så kan man inte säga direkt att vi skulle säga att social- och hälsovårdsreformen i sig skulle ändra på kursutbud eller de kompetenser som vi försöka erbjuda våra studerande. Vi försöker kanske undervisa om själva reformen och det där och vilka typer av förändringar det innebär i arbetsbilden återstår då att se. Men jag tror nog att vissa sådana här, alltså jag tror att vi alla i den nya organisationen måste bli ganska kunniga i förvaltning. Det är liksom en sån här sak som kan inte nog betonas och de som har färdighet att förstå sig på förvaltning har också förutsättningar att påverka på ett annat sätt så jag tror att det här är alldeles avgörande. Vi kommer att förnya vårt kursinnehåll så vi brukar bygga upp treårsperioder och har nu kör vi så att säga med det gamla systemet. Från 2023 så vi har vi ett nytt system och det återstår att se vilken typ av utvecklingsbehov vi ser till exempel för socialarbetares rättsvetenskapliga utbildning till exempel. Och vilka typer av samarbete vi ser beträffande just förvaltningskunskaperna. Så där ser jag nog att vi har utmaningar och hur det påverkar oss men på något sätt måste kanske jag säga att universiteten har kanske varit tyvärr lite i en åskådarroll här. Jag skulle kanske gärna ha sett, vi har ju ordnat på Soc&kom vissa debatter kring sociala hälsovårdsreformen, men på något sätt så upplever jag kanske att vår roll inte ännu har varit så stark som den borde vara och jag hoppas att det sker en förändring för jag hoppas att verksamheten inom nya välfärdsområdena bygger i första hand på kunskap och vetenskap.
Ulrika Krook: Tack. Ja och alldeles riktigt och vi har diskuterat mycket och förändrade den här t.ex. rättsvetenskapliga studien att vi kommer att behöva en hel del juridik. Och det går vi lite in nu på förvaltning och förvaltningsstadga och strategier som kommer att vara en sådan här viktig del i hela den här välfärdsreformen och i det här skedet. Och i och med den här reformen så kommer långlivade lagar och det här redan nu finns det på studerandenivå så studerar vi det här att folkhälsolagen, specialsjukvårdslagen och gamla socialvårdslagen kommer att försvinna och då säger jag äntligen med den gamla socialvårdslagen, för just det här att de heter samma sak har bara varit besvärligt. Och då ersätts de av lagen om välfärdsområdet och organiseringslagen för sociala hälsovården och de här kommer då att styra strukturerna, som de har helt gjort hittills och organisationen och sedan kommer det på innehållet, substansen. Och det kanske man inte har diskuterat så mycket hittills och där kommer då hälso- och sjukvårdslagen, socialvårdslagen och förvaltningslagen och klientlagarna och patentlagarna och sen all speciallagstiftning från barnskyddslagen till äldre… servicelagen och mentalvårdslagen och funktionshinderslagstiftningen. Och redan nu märker man ju, det var faktiskt en kollega till mig på SOSTE-tiderna som kom till mig och sa att det är en djungel det här, Ulrika och så sa jag jo, det är en djungel. Och det är en djungel av lagar. Men vi får hoppas att det blir det bättre. Och alldeles som Harry har tagit fram här så har också kommunforskare Siv Sandberg lyft fram i flera repriser att det kan bli en utmaning att vi har så mycket läkare och sjukskötare nu som blev invalda i de här fullmäktige. Och att det kanske inte finns så många som är insatta i förvaltning, ekonomi, juridik och också hur man ska lyfta fram den här sociala sektorn. Och hur ser ni på det här? Ulf, du får börja.
Ulf Stenman: Alldeles klart är det ju så att de här nya förtroendevalda står inför stora utmaningar, oberoende vilken bakgrund de har och i vilket område de befinner sig. Det är fortfarande fem och en halv miljoner invånare, det har inte ändrats fast vi har en reform och ritar om regioner på det sättet. Vi har en statsskuld som är alldeles för stor, 56 %, tror jag senast av BNP eller någonting. Och det där, vi har demografiska utmaningar osv. Så och vi vet trots allt att grunden i all verksamhet är en ekonomi i balans. Är då läkarna eller sjukvårdspersonal den bästa att styra upp det, kan man ju fråga sig, så att jag förstår Siv Sandbergs fråga. Det är säkert…det behövs, tror jag, också att de finns med och substanskunskap är absolut inte av ondo, men det som nog krävs det här är ju en ekonomisk kunskap och förvaltningskunskap, förmåga att fatta beslut. Att ha en integritet i beslutsfattande tror jag är ganska viktigt. Och så tror att man behöver lyfta upp lyhördheten för invånarnas behov. Och så krävs det nog en organisationsförmåga och ledarskap. Så som svar på frågan, inte är det säkert sämre av att man hör att man är läkare eller sjukskötare eller socialarbetare på något sätt, men det är inte kanske de primära förmågorna man kommer att ha nytta av åtminstone i det här uppbyggnadsskedet.
Ulrika Krook: Ja, Harry hur ser du på det? Det kom in väldigt få socialarbetare eller med socionombakgrund.
Harry Lunabba: Jag tror att, enligt en uppgift i Helsingin sanomat var det 1379 förtroendevalda? Är det rätt siffra? Minns ni?
Ulrika Krook: Nej, jag kommer tyvärr inte ihåg.
Harry Lunabba: Någonting sånt, och femton har uppgett sig vara socialarbetare. Det är inte hemskt många men det som jag tycker är en bra fråga här är att vad ska de här människorna de facto göra och jag tycker inte att det känns passande att jag skulle säga att vi borde ha mera socialarbetare som förtroendevalda för att det finns en risk, nu är det ganska många som har nya lojaliteter kommer in på spelet. Vi har alltså de ledamöter som kommer från kommuner och det finns kommunala intressen. Och så finns det olika professioner som kanske har professionella intressen och man kan fråga sig hur mycket har partipolitiska intressen betydelse eller är det de regionala eller de professionella som börjar styra? Det är ju olyckligt i fall det blir hemskt mycket så här att man drar hemåt oberoende vad man representerar, för det är ju en ny helhet vi ska titta på och helheten borde vara bättre. Du har varit inne på det här med ekonomi. Det finns ett löfte om att det borde vara en bra ekonomisk reform. Och ändå har jag inte riktigt förstått på vilket sätt det kommer att vara det. Vi har en tanke av att större organisationer kan skapa synergier och större organisationer kan innebära att man kan organisera saker och ting bättre. Dessvärre så behöver större organisationer inte bara vara stora utan de måste också vara ganska intelligenta och där tror jag att det finns väldigt stora utmaningar. Och hur får vi till stånd en sådan uppbyggnad som också bygger på gemensamma goda idéer om alla drar hemåt så där tror jag att det är viktigt att bevaka helt enkelt, att vilken typ av intressen är det som olika ledamöter företräder. Det breda intresset borde väl vara gemensamt tycker jag om vi ska få någon nytta av den här nya strukturen.
Ulrika Krook: Ja, tack. Anne miten sinä näet, riittääkö, että siellä on lääkäreitä, sairaanhoitajia ja sosiaalityöntekijöitä tai tarvitaanko myös muita?
Anne Knaapi: Kyllä varmasti kaikkien etu on että siellä on mahdollisimman laaja-alaista osaamista. Nyt näyttää siltä, tai ainakin puhutaan taas paljon siitä, että sosiaalipuolen edustajia on vähemmän, ja näin varmastikin on. Luulen, että tässä alkuvaiheessa rahoitus tulee valtiolta, niin se, että siellä on tätä sote-alan henkilöstöä niinkin iso osa, niin se on varmaan voimavara tässä vaiheessa, mutta siinä piilee myös riski sellaiseen ammatilliseen nurkan vartiointiin. Eli nyt irrottaisin kyllä sillä tavoin, että varsinkin päättäjien osalta olennaisinta on kyky yhteistyöhön ja ennen kaikkea nyt toivoisi sitä, että siellä uskallettaisiin lähteä hakemaan uudistusta ja lähteä sillä tavalla osallistamaan kansalaisia ja tekemään asioita, ettei vain siirrettäisi jatkumona se, mitä on tehty ennenkin nyt näihin uusiin organisaatioihin. Mutta nähtäväksi jää miten siinä onnistutaan. Nämä puutteet siinä osaamisessa, niin oleellisempaa kai nyt on että siellä viranhaltijapuolella on riittävästi substanssiosaamista ja osaamista sieltä juridiikasta ja taloudesta. Minä laittaisin sen painopisteen enemmän sinne. Sitten täytyy muistaa, että aluevaltuutetut ovat luottamushenkilöitä ja he tulevat sillä mandaatilla, jonka kansa heille on antanut ja sillä ymmärryksellä. Mutta kyllä kaikilta edellytetään ainakin jonkin tasoista ymmärrystä sosiaali- ja terveydenhuollosta ja pelastustoimesta, jotta sitä tehtävää voi hoitaa vaikuttavasti. Kyllä se haastava tehtävä on.
Ulrika Krook: Ja, och vi hade ju valet nu i slutet av januari. Och nu kommer de här nya som har blivit valda att träda in i sin roll i mars men vi har ett mellanrum här. Jag vet Ulf, du har tagit upp det nån gång, just det här att…
Ulf Stenman: Ja, vi har det här tillfälliga beredningsorganet, som har fungerat på många ställen och bygger upp som har en oerhört viktig roll och vi kommer säkert att diskutera det också lite vidare här, därför att det här är då tjänstemän som bereder de här strukturerna, bygger upp strukturerna, förvaltningsstadgan osv som ju styr verksamheten. Och då deras jobb avslutas ju här och samtidigt startar vi upp det här nya fullmäktige som de då ska ta över. Och här finns en uppenbar risk att det blir ett mellanrum mellan det tillfälliga beredningsorganet och tills de nya fullmäktige har tillträtt och börjat, kommit igång och startat upp maskineriet och det betyder förlust i tid. Och tyvärr har inte den här reformen nån extra tid, och det oroar mig lite.
Ulrika Krook: Ja, det är ju ett väldigt pressat tidsschema som alla jobbar under. Ulf, du tog redan upp de här förvaltningsstadgarna och strategierna och som jurist så är jag förstås självklart inne och gräver i paragrafer. Och det finns ju faktiskt bestämt om det här, och de här har snurrat genom åren och där det för det första slås fast att man ska ha en strategi i § 41 i Lagen om välfärdsområden och de ska då styra just de här besluten, långsiktigheten och målen för välfärdsområdets verksamhet och ekonomi och det här är då ett obligatoriskt instrument, men det är ju ändå inte juridiskt bindande. Men på sätt och vis blir det ju det via budgeten så här rör vi oss just med det här att när man ska förklara att den inte är juridiskt bindande men ändå kommer det att styra. Och sedan har vi då förvaltningsstadgarna, som då finns i § 95 Lagen om välfärdsområden. De reglerar sen i sin tur, där kommer man ju att bestämma vem får fatta beslut? För det är ju så att de måste bestämma där att vem som fattar olika individuella beslut om vad man anfört i nämnderna och olika organ. Både Anne och Ulf, ni har jobbat som beredande tjänstemän. Och du Harry, har också jobbat i kommun i tiderna. Hur stor är tjänstemännens roll i utarbetandet av de här förvaltningsstadgarna? Ulf, du nämnde redan nu att beredningen delvis jobbat på dem och de här strategierna. Vad har de invalda för roll och behövs den här kunskapen som vi delvis har lyft fram här nu också, förvaltning, ekonomi, juridik, nu när man ska utarbeta de här? Anne, saat alkaa.
Anne Knaapi: Lähtisinkö liikkeelle ensin hallintosäännöstä ja sen valmistelusta?
Ulrika Krook: Joo.
Anne Knaapi: Tai yritetään toisinpäin. Puhutaan kuitenkin ensin nopeasti strategiasta. Kun se strategia tulee olemaan suunnitelma toiminnasta ja hallintosääntö puolestaan määrittelee työn- ja vastuunjaon ja määrittelee ketkä ovat toimijoita missäkin asioissa. Nyt väliaikaisesti valmistelutoimielimien kautena on ihan luonnollista, että työ on ollut virkamiesvetoista. Siellä on ollut poliittisia ohjausryhmiä, mutta ne ovat toimineet enemmänkin kuntavaalien pohjalta tapahtuneissa rakenteissa. Mielenkiinnolla seuraan, että mitä nyt tapahtuu tässä välivaiheessa ennen kuin siirrytään siihen vaiheeseen, että uudet päättäjät ottavat roolinsa siinä ja miten työ lähtee siitä eteenpäin. Mutta oleellista nyt näiden, varsinkin hallintosäännön osalta on se, että sen poliittisen päätöksenteon ja tämän valmistelun selkeä työnjako on hirveän tärkeää. Selkeä työn- ja vastuunjako on sujuvan toiminnan edellytys. Oikeastaan, tässä vaiheessa nyt ei hallintosäännöstä sen enempää.
Ulrika Krook: Ulf, hur ser du på det här?
Ulf Stenman: Ja, du nämnde ju 95:an och 41:an som paragraferna där och sen kan man lägga till servicestrategin tror jag den finns ordnad i paragraferna om social -och hälsovård. Men det i sig, kort sagt, tjänstepersonernas roll är stor, liksom i det kommunala beslutsfattandet. Den högsta beslutanderätten utövas trots allt ännu av välfärdsområdesfullmäktige. Det ska man komma ihåg så att man besitter den slutgiltiga makten, men tjänstepersonernas roll är oerhört stark och stor. Och dokumenten som styr arbetet utarbetas av dessa tjänstepersoner och det tillfälliga beredningsorganet som bäst, men det ska givetvis godkännas av fullmäktige. Och jag nämnde redan om den stiltje som kan uppstå här i det här mellanrummet mellan tillfälliga beredningsorgan och fullmäktige som ska börja jobba så det behöver vi inte orda mer om, men vi ska komma ihåg att det är ju styrdokument för hela välfärdsområdets förvaltning för verksamheten. Organiseringen, ledningen, beslutsfattandet, förvaltningsförfarandet, nämnder, you name it. Det är oerhört viktiga dokument som styr verksamheten. Så det är klart att jag tror att man inte nog kan betona vikten av att fullmäktige sätter sig in i det här och vet vad de beslutar om. Och vill man lyfta upp en minoritetsaspekt när det gäller språkliga rättigheter så är det ju oerhört viktigt att det i det här skedet finns med, därför att det är för sent sedan. Det är nu i organisationsskedet som det ska byggas in som garanterar språkliga rättigheter eller varför inte också andra rättigheter som ska finnas med, så att de beaktas.
Ulrika Krook: Harry?
Harry Lunabba: Ja, alltså, det här hör då till ett förvaltningsområde som jag inte behärskar nämnvärt bra. Jag förstår logiken bakom att vi har strategi som ett separat dokument. Och jag tror precis som du Ulf säger att de här är väldigt viktiga. Och jag hoppas också att det här strategiarbetet som är ambitiöst, för det är det som ger. Det är de styrande dokumenten som sätter verksamheten i gång och om vi ska försöka tala om det här konkret, så tänker jag på vilken typ av strategier vi borde få in t.ex. i barnskyddsarbete för att rätta till det misstaget som vi för tillfället har att vi kommer för sent in i många barns liv att vi till exempel har en ganska snäv barnskyddsstatistik när vi har alltför stor grupp av ungdomar så som till exempel reform av främst unga barnskyddsåtgärder. Så det är just genom medvetet strategiarbete som är tillräckligt breda och omfattande som vi på riktigt nu kanske lyckas flytta över den här tyngdpunkten och det kanske är det som är fördelen med det här nya systemet. Vi har tillräckligt stora områden där vi kan testa på nya närmandesätt och alla organisationer har så pass mycket muskler att de insatser man gör blir betydelsefulla. Jag skulle jättegärna vilja se att hur vi till exempel jobbar mera intensivt med latensålderns barn, för att på något att tänka oss att det finns ett samband mellan intensivt stöd i latensåldern. Och sen barn som omhändertas i ungdomsåren. Och jag hoppas att vi utarbetar ambitiösa strategidokument och så hoppas jag att forskningen är en del av det här strategiarbetet att vi på riktigt tar till oss av den senaste kunskapen som finns.
Ulrika Krook: Ulf, du har en kommentar.
Ulf Stenman: Det är ett jättebra exempel för det där är uttryckligen strategi. Därför att vi förflyttar fokus från omhändertagandet av ungdomar till familjearbete till exempel, eller förebyggande arbete, vilket är svårbevisat ekonomiskt att det har nån nytta utan det handlar om en strategi, ett politiskt beslut, en tro att gör vi så här så ändrar vi på det. Så det är ett bra exempel för där har strategin en oerhört stark betydelse.
Ulrika Krook: Ja, tack Ulf det var bra att du nämnde den här servicestrategin för det tar oss egentligen in på det ämne som vi ska behandla nu, alltså kontaktytorna och det var flera företrädare för nationella social- och hälsovårdsorganisationer som då via SOSTE har jag sett också som gick ut efter valet och vädjade. Anne, du är en av dem som har undertecknat det här och vädjat till dem som nu har blivit invalda och de tillfälliga beredningsorganen, att man ska ta med organisationerna i då förvaltningsstadgan och beredande av dem. Och hur man då behandlar och finansierar de här organisationerna. Och ni har också på SOSTE nämnt den här servicestrategin och det här vet jag att är ett mångårigt arbete att man har funderat kring servicestrategin och hur man tar in det. Som socialrättare och också barnrättare och äldrerättare, så kan jag ju inte heller frångå att också vi har någonting som heter serviceplaner som jag hoppas att man ska börja ta tillvara. Jag brukar säga som ingenjörerna, använda ritningar och också tänka i nya banor. Det som Anne tog fram, nya banor. Hur bygger vi upp de här? Men Anne, historiskt sett så har vi haft en stor del av den här social- och hälsovården har faktiskt utvecklats inom då social- och hälsovårdsorganisationerna i vårt land och de är starka fortfarande. Nordiskt sett när jag träffar kollegor så har vi en helt annan struktur. Vi kan bara ta ett exempel då i Åbo, Gamlakarleby så redan 1920-talet så byggde folkhälsan upp barnrådgivningen. Och vi har haft invalidförbundet tidigare som hade en i rehabilitering i världsklass, man kom hit, till olika. I en artikel i Yle nyligen här i samband med valet så uttryckte professor i socialt arbete, Aila-Leena Matthies att hon är bekymrad över organisationernas betydelse och hur de tas med överhuvudtaget och kanske också nu i det här mellanskedet eller i det här övergångsskedet. Och hon är då bl.a. irriterad över den här stiftelsen som verkade i mellersta Österbotten, alltså ett område som är bekant för dig, Ulf också. Den gick då i konkurs under pandemin och det var för att inte man fick coronastöd. Den sysselsatte bl.a. 350 långtidsarbetslösa unga. Hon är då av den åsikten att politikerna inte kanske riktigt inser vad de har gått och beslutat om. Men Anne, på SOSTE har ni nu ett projekt som heter Järjestöjen sote -muutostuki, organisationerna som människans stöd i vårdreformen. Och ni jobbar väldigt mycket med de här kontaktytorna. Anne, kan du berätta lite mer om det här? Har ni jobbat med de här tillfälliga beredningarna åt kommunerna och vad handlar egentligen de här kontaktytorna om? För dem som har jobbat inom social- och hälsovårdsorganisationer är det en självklarhet, men det är ett fält som inte alltid… Ulf, du har också jobbat på folkhälsan fast inom serviceproduktionen. Harry du är också förtroendevald inom en del organisationer. Men Anne, berätta gärna om ert projekt och hur ni nu har jobbat.
Anne Knaapi: Meillä on tosiaan tällainen 10 henkilön järjestöjen sote-muutostuki yhteistyökokonaisuus, jolla pyritään vaikuttamaan siihen, että sosiaali- ja terveysjärjestöjen lisäarvo kytkettäisiin heti valmisteluvaiheessa niihin, mikä muodostaa paikalliset ja alueelliset sosiaali- ja terveydenhuollon kokonaisuudet. Varsinkin, kun kuunteli näitä vaalipuheita, niin paljon viitattiin siihen, että järjestöt pystyvät vahvasti tukemaan palvelujärjestelmää ja ovat kunnissa hyvinvoinnin ja terveyden -edistämisen tukena. Eli ylipäänsä tarjoavat välineitä painopisteen siirtoon mm. ennaltaehkäisyyn. Toisaalta mitä enemmän puhutaan asiakaslähtöisyydestä, niin helposti kanavoidaan sitä yhteyttä sote-järjestöihin. Nyt, niin kuin kerroin miten vahvasti tämä vaikuttaa sosiaali- ja terveysjärjestöjen toimintaympäristöön. Pitäisi pystyä edelleen säilyttämään vahva yhteistyö kuntiin ja on toisaalta rakennettava uudet yhteydet hyvinvointialueisiin ja uusien yhteyksien rakentaminen täytyy tapahtua, täytyy nivoa mukaan tähän uuden rakentamistyöhön ja organisaatioiden rakentamiseen. Kaikki tietää, että jos tämä silmukka nyt tippuu, niin tarvitaan huomattavasti enemmän resursseja, jotta pääsisimme myöhemmin mukaan. Sen takia myös sosiaali- ja terveysministeriössä on nähty tarpeelliseksi ottaa sote-järjestöjen integraatiota mukaan, sote-uudistuksen toimeenpanoon resursoidaan erillisellä työpanoksella. Mitä siellä sitten tapahtuu, niin se on se...Tällä hetkellähän sote-uudistuksen toimeenpano tapahtuu hyvin vahvasti siellä alueilla. Nyt täytyy muistaa, että se työ on alueilla tapahtuvaa. Sitä varten meilläkin on nämä 7 järjestöasiantuntijaa, jotka kattavat toiminnallaan koko Manner-Suomen. Meilläkin Helsinki, pääkaupunkiseutu ja Uusimaa ovat siinä mielessä erillisratkaisu, että täällä on paljon isojen sosiaali- ja terveysalan liittotasoisia organisaatioita, niin täällä meillä on kaksi järjestöasiantuntijaa. He pyrkivät omalta osaltaan toimimaan vuorovaikutuksen lisääjänä siinä, että nimenomaan valmisteluvaiheessa yhteistyö saisi mahdollisimman hyvät lähtökohdat. Toisaalta siinä on myös se osuus, että järjestöjen sote-muutoskokonaisuutta koordinoidaan SOSTE:sta. Koordinaation kuuluu tämä kansallisen tason vuorovaikutus ja yhteydet ministeriöön, THL:ään, kuntaliiton kanssa teemme yhteistyötä, kaikkiin niihin, jotka katsovat tätä asiaa kansalliselta tasolta. Sitten vastaavasti tämä järjestöasiantuntijoiden joukko, jotka työskentelevät maakuntien verkostojärjestöjen neuvottelukunnan kautta, niin he huolehtivat enemmän sitä alueellista työtä. Olennaista on juuri se, että tässä valmisteluvaiheessa käytäisiin keskusteluja. Tiedetään ihan hyvin se, että näiden hyvinvointialueiden valmistelussa valmistelijoiden ajasta ja huomiosta taistellaan. Se työ, tunnen sen itsekin työhistoriasta, että miten valtava on se hallinnollisen työn määrä mitä siellä läpikäydään, mutta siinä samassa kokonaisuudessa on mukana myös tämä järjestöjen kokonaisuus, mukaan lukien se, kun aletaan siirtämään sopimuksia uusille hyvinvointialueille, niin siellä liikutaan myös järjestöjen kentässä.
Ulrika Krook: Ja, det är många dimensioner just också med de här avtalen. Ulf, hur ser du på det här att det finns ett sådant här… överhuvudtaget att sådana här projekt, man jobbar med de här sakerna och den här vädjan som de här organisationerna har sagt att man behöver beakta organisationerna nu när man då gör upp förvaltningsstadgan och strategierna. Och Harry, du får också kommentera.
Ulf Stenman: Alltså, vi var medvetna om det här och vi fick också bollen kastad till oss från kommunerna och organisationerna så att vi har i dag en sakkunnig anställd som tillsammans med i främsta hand nu på de finlandssvenska organisationerna går igenom det här och ser på det här utmaningarna. För att ge flera. Det som är intressant är att det i gränssnittet mellan kommunerna och välfärdsområdet så finns ju flera sådana gemensamma uppgifter som man ska sköta, där det här…där det här hälsofrämjande förebyggande arbetet är ett, men det är också elevvård, bildningstjänster delvis och sysselsättningstjänster, integration, som är en ganska stor del av kommunens, som kommer till där också. Och oerhört intressant är det att det sägs då att vad välfärdsområdet, kommunen, ska varje fullmäktigeperiod uppgöra ett avtal, hur man sköter det här och det blir intressant att se vem som förhandlar och gör upp det avtalet från kommunens sida när all personal inom social- och hälsovård är överflyttad till ett välfärdsområde. Kanske är det kommundirektören, jag vet inte. Sedan när man ser, vi har ett väldigt heterogent fält när det gäller organisationerna, med stora nationella förbund. Men också väldigt små och lokala aktörer i små kommuner runt om i Finland, som är oerhört aktiva när det gäller det förebyggande hälsofrämjande arbetet. Och som gör det rent kostnadseffektivt. Och plockar vi in ännu en dimension så får du Veikkaus-medlen som också minskar, som har varit viktiga för de här organisationerna. Och då ställer man sig som finlandssvensk frågan att är det så att man räknar med att det är våra stiftelser och fonder som ska komma och skjuta till pengar? Så kan det inte vara. Det är bara skattemedel som ska användas till det här. Tredje sektorns roll kan inte nog betonas hur viktig den är för oss och det sociala kapitalet och att vi mår bra. Så det är definitivt en utmaning det här och jag är glad när jag hör att det jobbas på många håll för att säkerställa organisationernas roll i det hälsofrämjande arbetet.
Ulrika Krook: Harry, hur ser du på det här?
Harry Lunabba: Ja, här är nog mycket som står att diskutera om vi kanske spetsar till det. Jag tycker att det tyvärr finns två sätt att tänka på organisationernas roll för tillfället i Finland. Jag tycker att det borde finnas åtminstone tre. Och de här två sätten att man ser det som ett led i serviceproduktionsverksamheten här. Den tredje sektorns organisationer har i princip samma roll som privata aktörer att vi producerar service. Och så har vi den här allmännyttiga verksamheten som är kanske det som man numera brukar tänka att det är där som organisationen ska ha sina allra starkaste roller och blir lite märkvärdigt när vi tänker på serviceproduktionen att av någon anledning så har vi en situation där vinstbringande företag klarar sig bättre i konkurrensen än organisationer som inte bär vinst. Och det som borde göras är en gedigen analys att, vad beror det här på? Jag tror att det beror dels på förvaltnings- och ekonomikunskaper där också. Alldeles säkert. Sen funderar jag nog att det skulle finnas utrymme för ett tredje sätt att förstå social- och hälsovårdsverksamhet och jag tycker nog att det har blivit lite snävt. Jag sitter själv i barnskyddsorganisationer och det är att ifall logiken är den att våra barn som bor från ung ålder till vuxen ålder i enheter så ska de bo i såna här serviceproduktionsenheter, eller bo i hem, barnhem eller någonting i den stilen. Och det där, är det rimligt att när vi samlar in pengar genom donationer, så det kan i princip inte användas till ny serviceproduktionsverksamhet. Om man donerar pengar till en barnskyddsorganisation, så kan man inte donera pengar till barn som blir omhändertagna, vilket jag tror att jättemånga skulle kanske vilja. Man måste kanalisera det till den här allmännyttiga verksamheten och då blir det projektpengar och så här. Så jag undrar om det är så vi de facto vill ha det? Och min fråga, jag vet inte hur vi ska ha det, men jag tror kanske man borde nyansera den här strukturen så att vi skulle ha någonting ytterligare, inte bara serviceproduktionen som allmännyttig verksamhet. Det intressanta är när man tittar på barnskyddsarbete kanske uttryckligen så där har framför allt i fostervården har organisationen en alldeles central roll. Vissa har funderat på det här att organisationen erbjuder i princip det till barnskyddet som specialsjukvården erbjuder till psykiatrin, att det allra tyngsta och svåraste som finns på kanske de starkaste offentliga restriktionerna i specialsjukvården sköter det avancerade arbetet, så de har samma ansvar inom barnskyddet på organisationer. Det är ju kanske lite fel där kan jag tänka mig men samtidigt så tror jag att det finns nog ganska god historisk orsak och förutsättningar så att våra barn inte bor på offentliga institutioner eller anstalter och jag är inte helt säker på att barn ska bo i privata serviceproduktionsenheter, utan där bör vi kanske tänka lite till.
Ulrika Krook: Ja och där har vi ett helt eget poddavsnitt om just upphandlingar och de här sakerna. Ulf du har en kommentar?
Ulf Stenman: Jag fick en tanke när jag hörde Harry säga, att det är lite samma som med idrotten, att de bästa tränarna borde barnen ha, inte de vuxna lagen, för att man ska få liksom bättre spelare. Så jag förstår ditt resonemang och jag kan nog hålla med ganska långt i det.
Harry Lunabba: Ja. Men sen är det nog bra att barnen får delta i hobbyverksamhet och inte jätteresultatinriktad, superslipad verksamhet. Där kan man också jämföra. Det här är en bred och omfattande diskussion.
Ulrika Krook: Ja, vi tar den i ett nytt avsnitt just också med upphandlingar och servicesedlar och hela den biten. Harry du har en av Torgbloggens mest lästa inlägg. Under 2021 skrev du om att Finland har de högstutbildade socialarbetarna i vårt land, eller i världen skrev du.
Harry Lunabba: Ja, så skrev jag. Och så påstår jag ännu.
Ulrika Krook: Jo. Och du säger då att de är en outnyttjad resurs och vi har höga behörighetskrav för de här. Är det så att vi faktiskt inte utnyttjar dem eller är det så att de har fel uppgifter i kommunen och här kan jag ju också inflika det att faktiskt av de här yrkesgrupperna som kommer att jobba inom det kommande välfärdsområdet hör ju socialarbetarna till den yrkesgrupp som förutom då förvaltningsrättare eller riktigt förvaltningsmänniskor som läser mest juridik av de här. Det märker jag, jag har jobbat många år tillsammans med socialarbetarna. Ser du att det kanske är en problematik, det här? Nu när du säger att de är en outnyttjad resurs?
Harry Lunabba: Ja, kort sagt tycker jag att det är ett ledarskapsproblem. Jag tror att vi är ganska inkompetenta på att lära socialarbetare på ett sådant sätt att de skulle göra det arbete de är utbildade för. Jag tror det handlar mycket om att fundera på vilka uppgifter, vilken typ av sammansättningar man utför barnskyddsarbete och framför allt vilka förvaltningsresurser behöver socialarbetare. Alla socialarbetare har för mycket arbete heter det och nu har vi gått in för att det där att titta på hur många klientfamiljer man har men jag tror att man borde vara ännu mer noggrann och se på vilken typ av uppgifter socialarbetare fyller sina dagar med och jag tror att jobba med socialt arbete är mångprofessionellt arbete i flera avseenden. Där som jag tycker att socialarbetare skulle göra störst nytta, det som man har talat om i Storbritannien som är barnskyddsarbete är att det är viktigt att socialarbetare ska använda maximalt mycket tid med barn och familjer. Och för tillfället tror jag att den största delen av tiden går åt vid en skärm och här tycker jag man borde hellre tänka om, att var kommer de på bästa sätten in och var behövs det uttryckligen de fina kompetenser som våra socialarbetare har.
Ulrika Krook: Ja, och här hade vi bl.a. professor Aulikki Kananoja, tar en annan stor grupp här och det är de äldre och hon är ute också från det här att vi kanske måste börja se på det hela ur ett annat perspektiv också. Men hur ser ni, Anne och Ulf, på det här? Är våra socialarbetare en outnyttjad resurs inom den här organisationen eller beror det här på nån hierarki eller det är som sagt att det har tagits upp av flera professorer och professor emeritus att socialarbetarna eller sociala sektorn har hamnat i skymundan av hälso- och sjukvården i den här reformen. Anne, hur ser du på det?
Anne Knaapi: Silloin kun aloitin työurani jo muutama vuosikymmen sitten, niin jo siitä asti sosiaali- ja terveydenhuollon epäsymmetrinen suhde on ollut kestopuheenaiheena ja nyt meillä on sote-ratkaisu joka lepää vahvasti sen varassa, että onnistuminen tapahtuu sitä kautta, että sosiaali- ja terveydenhuolto yhdenvertaisina liitetään yhteen. Kyllä se silloin edellyttää sitä, että tämä epäsymmetria sosiaali- ja terveydenhuollon välillä jotenkin puretaan. Eli kyllä, sosiaalityön resurssit ovat alihyödynnettyjä. Tai sanoisin ihan suoraan aliarvostettuja. Olen itse aikanaan tehnyt sosiaalityöntekijänkin työtä, vaikka se varsinainen koulutusohjelma ei edes siihen aikaan antanut sosiaalityöntekijän pätevyyttä, mutta jo silloin useampi vuosikymmen sitten sosiaalityöntekijöistä oli pula. Uran alkuvaiheessa tein sitäkin työtä ja hulluushan siinä on se, että samalla tavalla kuin meillä laitetaan nuoria lääkäreitä terveyskeskusten päivystykseen, joka on kaikista vaativinta työtä, niin sitten joudutaan laittamaan epäpäteviä työntekijöitä sinne ihan etulinjaan. Ja tämä on ihan ehdottomasti väärin. Ja kyllä nyt tämä sote-ratkaisu, joka lähtökohdiltaan lähtee ihan oikeasti siitä, että ei mennä kumpikaan kylki edellä, vaan sosiaali- ja terveydenhuolto rinta rinnan. Ja jotta päästään aidosti uusiin toimintamalleihin, jotta päästään lopultakin siihen, että mm. rakenteellinen sosiaalityö olisi osa uuden organisaation osaamista, niin täytyy ehdottomasti enemmän pystyä ottamaan hyötyä irti ja lisäarvoa irti tästä nykyisestä sosiaalityöntekijöiden joukkueesta.
Ulrika Krook: Ulf, hur ser du på det?
Ulf Stenman: Ja, jag tycker att debatten och diskussionen i det här gångna valet visar ganska bra också på prioriteringarna där vi diskuterade specialsjukvård ganska ingående möjligen primärsjukvården lite grann men inte socialvården och räddningsväsendet över huvud taget. Och ännu mindre ledarskap, vilket är oerhört synd och det här tycker jag återspeglar sig i det här, jag stöder påståendet faktiskt om det här med underutnyttjande och har visat resurserna också för att ändra på det. Det har vi inte gjort i kommunerna. Och jag hoppas att man gör det i de nya välfärdsområdena därför att i dagens värld så utvecklar vi de här interventioner och vårdmetoder i nära anknytning till klienterna i vardagliga arbetet och vi tenderar att bygga upp styva hierarkiska organisationer inom det offentliga med alldeles för många mellanskiktschefer när vi i stället borde ha ett mera tvärsektoriellt och integrerande arbetssätt. Och där lösningen är det att rätt person gör rätt saker. Och vilket är en avgörande betydelse och en organiseringsfråga, så jag delar fullt och fast den här åsikten att vi behöver frångå tidigare strukturer och indelning i sektorer och utveckla det här jobbet, men det är i mångt och mycket en organiserings- och ledarskapsfråga.
Ulrika Krook: Ja. Hör ni, som avslutning, vi sitter ju ändå i ett universitet så tar vi den här utbildningen, forskningen och utvecklingens betydelse och hör ni här i augusti borde det vara så kom Heikki Hiilamo ut med en rapport. Han har varit mycket i rubrikerna kring välfärdsreformen och då hade han forskat på det här under alla de här reformerna, så sa han att de har styrts av envishet, egen auktoritet och man har förbisett tjänstemännen och den akademiska expertisen. Och då det var många av oss som jublade när social- och hälsovårdsutskottets utlåtande kom att nu äntligen har vi en konkret sak i ett sånt här dokument att visa på att vi ska behöva sociala universitetscentraler alltså motsvarande universitetssjukhus och alldeles nyligen, lämnade vi in från Soc&kom, ett utlåtande till en lagändring. Det är nämligen så att det finns ju olika svenska lösningar i den här välfärdsreformen där då egentliga Finland har en sånt här samordningsuppgift, koordineringsuppgift gällande ett samarbetsavtal medan Västra Nyland ska stöda utvecklingen. På finska, i de här paragraferna innehåller de forskning, utveckling, innovation och utbildning. Och den svenska då, har enbart utveckling. Det är faktiskt vår rektor Johan Bärlund som poängterar det här. Jag har jobbat många år med det här men jag hade ju faktiskt inte reagerat på att lagtexten just ser ut så här. Det som vi lyfter fram i det här utlåtandet är det att problematiken med det här att det inte finns något obligatoriskt att man ska skriva ett samarbetsavtal kring forskningen och utbildningen på svenska. Vi har en väldigt splittrad, en del av utbildningen har vi bara inom vissa områden, en del utbildningar tror jag att det finns i alla fall de här närvårdarna, de borde finnas inom alla områden men det är inte helt säkert. Men hur ser ni på det här att det fortfarande är så att det inte finns någon koordinering? Alltså det finns en risk att vi splittrar eller att det försvinner det finska för att just nu och vi har heller ingen garanterad finansiering för det. Vi vet inte ifall det är västra Nyland som ska stå för finansieringen eller hur?
Harry Lunabba: Det här är ju såtillvida ännu ogenomtänkt. Man skulle tycka att i dessa tider skulle man prioritera den här typen av verksamheter som borde vara en grund framför att när man skapar en ny organisation att man skulle värna om forskning, utveckling och innovationsarbete. Men jag är ändå såtillvida förhoppningsfull och jag tror att här kan vi faktiskt i socialarbetet dra nytta av hälsovårdssektorsidan, och läkarutbildningarna. Jag tycker att det finns en väldigt naturlig del av läkarutbildningen, att till exempel att man då observerar eller auskulterar eller studerandena är med på, observerad praktik och alla som har varit med om en barnafödsel har väl en erfarenhet av att några har knackat på och frågat, kan en studerande delta? Och jag hoppas att den här typen av naturlig sån här utbildningsverksamhet som sker i praktiken också ska sprida sig till det sociala området. Vi borde ha det att våra studerande ska ha det där. Det ska finnas specialiserade enheter där våra studerande kan praktisera och vi kunde jättegärna utöka sådan praktik och där tycker jag på universitetet. Men sen tror jag också eftersom vi behöver jättemycket till socialt arbete, att också börja titta på själva klientarbetet, utvecklade arbetsmetoder och interventioner och testa oss fram och testa på deras effekter, lite på samma sätt som man gör ifråga om medicinska interventioner. Så där är jag ganska förhoppningsfull, fast det kanske inte är tydligt i nya lagen så hoppas jag att den attityden och inställningen i de nya välfärdsområdena är forsknings- och utvecklingsinriktade och man har ett forsknings-mindset som också innebär att man är nyfiken, vad är det som fungerar och vad kunde göras bättre. Och det hoppas jag slår igenom nu i samband med att vi får stora, hoppeligen också intelligenta organisationer som jag sa här innan.
Ulrika Krook: Anne, ni har ju också svensk verksamhet och jag vet att vi i tiderna har funderat också just på juridiska betydelsen av att ansvara för någonting och stöda någonting och ansvaret är mycket starkare juridiskt. Anne, hur ser på det här att just att det faktiskt saknas en sån här nu, en ordning för den svenska forskningen och utbildningen för vi har ju en hel del utveckling också inom svenska organisationerna och organisationsvärld, de tvåspråkiga?
Anne Knaapi: Kysyinkin meidän erityisasiantuntijalta, Maria Helsing-Johanssonilta, että miten hän nyt näkee, koska hän istuu mukana työryhmissä ja keskuteluissa enemmän kuin itsellä on ollut mahdollisuuksia. Hänenkin kommenttinsa oli, että se on oikeastaan vielä siinä vaiheessa, että asiat on vielä auki. Asiat on vielä jäsentymättä. Työ on vasta alussa. Mutta koordinaatiota ja vuorovaikutusta, ei siihen oikeastaan muuta vastausta tullut, mutta koordinaatiota ja vuorovaikutusta tarvitaan kaikkien osapuolten kanssa entistä enemmän. Mutta olen myös sitä mieltä, että kyllä itse asiassa tässä tulee nyt iso rakenteellinen muutos sillä tavalla avuksi, että nämä hajanaiset rakenteet, niillä on kuitenkin mahdollisuus siihen, että nyt niitä pystyttäisiin tuomaan isompiin kokonaisuuksiin ja se on ihan totta, että lähtökohta nyt täytyy olla, että sosiaalityön kulutustutkimuksen on jotenkin integroiduttava myös siihen terveydenhuollon vastaaviin toimintamalleihin. Se ei voi olla irrallinen, vaan mitä enemmän puhutaan integraatiosta, niin kyllä sitä täytyy tapahtua myös tällä puolen.
Ulrika Krook: Ulf hur ser du på det här?
Ulf Stenman: Vi ska också komma ihåg att vi har en akut brist på personal inte bara inom den här sektorn utan inom många sektorer men det är så att västra Nylands välfärdsområde, har ändå getts en uttrycklig uppgift att stöda utvecklandet av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. Och de ska också koordinera samarbetsavtal för utbildnings- och forskningsverksamheten. Som jag ser som en självklar del av det här även fast det står då att det utvecklandet av. Men risken är uppenbar att själv är bästa dräng, alltså när det inte finns lagstadgat ett måste utan de har en koordinerande roll. Och det här gäller också även Kårkulla-situationen och egentliga Finland, alltså vilka… det finns inte tydliga incitament på när du måste närma dig ett annat område och göra ett avtal för att kunna stärka någonting utan risken är uppenbar och här finns en språklig aspekt i det här att man väljer att vi klarar nog det själva.
Ulrika Krook: Och det här är intressant för att just att det här lagförslaget som var på remiss, där var det ju ingenting att det finns inget i den lagstiftningen som säger att västra Nyland ska ansvara för koordineringen för samarbetsavtal så det förblir oklart. Ska det koordineras av egentliga Finland? Men ändå ska västra Nyland stöda det här, där det ju kanske då blir en dragkamp mellan de här välfärdsområdena så det här är just att vi följer med intresse med det här, och just de här särdragen på svenska.
Ulf Stenman: Jo, och det kommer nog att kräva mycket för att få alla ombord i båten och förståelsen mellan dessa tvåspråkiga välfärdsområden men för övrigt alla välfärdsområden men specifikt när det gäller språkfrågan och vissa väldigt små och kända klientgrupper som kräver och behöver det här samarbetet. Eller forskning och utbildning för att säkerställa en högkvalitativ personal så det är en stor utmaning och risken är uppenbar.
Ulrika Krook: Hör ni, stort tack att ni kom hit. Det finns hur mycket som helst att diskutera kring den här stora reformen för den är som sagt stor. Finns det nånting ännu som ni vill tillägga till det här som behöver finnas med i det här avsnittet?
Harry Lunabba: Kanske man ska säga något om den svenska verksamhetens framtid. Det är vår gemensamma sak och oberoende vilka ansvarsområden tillfaller vilka regioner så det som man måste kanske påminna att det gäller att tjäna helheten och inte bara det egna området. Att det handlar, när man får det Ansvaret, om att tjäna en helhet. Jag var skulle säga det som jag ofta brukar säga att vi har varit ganska duktiga på att försvara svenska rummen, men nu måste vi försvara svenska gemenskapen och de svenska nätverken. Det är det som hela modellen bygger på. Till svenska språket, den här nya strukturen.
Ulrika Krook: Och med det avslutar vi den här sändningen. Stort tack Ulf Stenman, Anne Knaapi och Harry Lunabba. Och följ gärna rättsvetenskapliga podden, vi finns både på SoundCloud, YouTube och numera också på Spotify.