Jag kom in på Soc&kom 2009, men påbörjade mina kandidatstudier först 2010, efter att ha gått ett extra år på teaterlinjen vid Västra Nylands Folkhögskola. År 2015 blev jag klar med kandidaten och tog två mellanår, innan jag gick magisterprogrammet 2017–2020.
I kandidatskedet studerade jag socialpsykologi som huvudämne och två små biämnen: teatervetenskap och teaterfostran via Teaterhögskolans öppna universitet. Det var en väldigt ovanlig kombination och min kandidatavhandling om begreppet roll orsakade en del huvudbry för handledarna. I magisterskedet fanns det inte längre huvud- och biämnen så allt var socialpsykologi, men jag fördjupade mig i socialpsykologisk miljöpsykologi under mina utbytesstudier vid Göteborgs universitet och i min magisteravhandling om miljövänligt beteende.
Vad gjorde du då du blev färdig?
När jag blev kandidat ville jag omsätta teorin i praktik och började arbeta som ansvarig ledare på ett av Folkhälsans eftis. Jag fick dagligen använda min psykologiska kunskap, men märkte snabbt att jag inte var förberedd på vad det konkret innebär att leda en sådan verksamhet. Så när det 2017 blev möjligt att studera till magister på svenska, nappade jag på det.
Jag prioriterar en miljömässigt hållbar livsstil, vilket även påverkar min syn på arbete. Därför var jag villig att vänta på ett lämpligt arbetstillfälle också efter att jag blev magister. När jag under avhandlingsskrivandet kom in på Tunne ry:s hemsida, tyckte jag att den här organisationen skulle vara perfekt för mig och skickade direkt e-post till verksamhetsledaren. På den vägen är jag nu.
Berätta om ditt nuvarande jobb
Nu är jag specialist inom miljöpsykologi på Tunne ry – Känsla rf och har ansvar för den svenskspråkiga verksamheten i vår förening. Tunne ry – Känsla rf är en allmännyttig förening, vars verksamhet kretsar kring hanteringen av miljökänslor (fi. ympäristötunteet). Vi agerar både upplysande och handledande, utgående från, ofta tvärvetenskaplig, forskning i ämnet. I praktiken går mitt arbete just nu ut på att jag läser och skriver om känslohantering, förbereder och genomför utbildningar eller andra tillfällen. Jag uppdaterar sociala media och skriver ansökningar, samt bygger upp nätverk genom att delta i evenemang och initierar samarbeten med intressanta personer och projekt. Det här är ett drömjobb, eftersom jag får kombinera det jag älskar, det jag är bra på, det världen behöver och det jag kan få betalt för.
Exempel på andra jobb du haft
Jag har en brokig CV med bland annat biblioteksjobb, kundservice, frivillig verksamhet och skådespeleri, men också jobb som forskningsassistent vid Soc&koms tidigare forskningsinstitut FISS och som undervisningsassistent vid Soc&kom samt arbeten vid Folkhälsan. Alla jobb har lärt mig något om mig själv, om samhället och olika sätt att bygga upp arbete. De bästa jobben har sällan haft den bästa lönen, men däremot gemenskap, meningsfullhet och inspirerande arbetsuppgifter.
Hur har dina studier vid Soc&kom stött din karriär?
Ett av målen med universitetsstudier är att utveckla forskarfärdigheter, vilket jag i början kände ambivalens över, eftersom jag inte hade tänkt bli forskare, utan praktiker. Nu i efterhand kan jag se hur alla timmar jag använt på att lära mig statistik, vetenskapsfilosofi och forskningsmetoder, skapat ett djup i mitt tänkande och ger mig möjlighet att förstå även andra vetenskapsgrenar. Jag blev inte forskare, men jag använder mig ständigt av forskning och en forskande attityd i mitt arbete.
Vad är det viktigaste du tagit med dig från din tid på Soc&kom?
För mig har det varit viktigt att jag fått med mig en uppsjö teorier om människans sociala och psykologiska uppbyggnad, och en villighet att tillämpa dessa i vitt skilda sammanhang. Det har hjälpt mig att förstå mig själv, människorna runt mig och världen i stort på otaliga sätt. Nyfikenhet, uthållighet och mod att ge sig in i debatter uppskattar jag också högt.
Bästa studieminnet från Soc&kom?
Studierna var en bergochdalbana, så det finns gott om både bra och trista minnen. Till de allra bästa hör jubileumsspexet som jag regisserade hösten 2013 och spexet 2017, där jag hade en liten roll.
Jag får ofta en stark känsla för fysiska platser, de blir som ett andra hem bara genom att jag tillbringar mycket tid där. Jag arbetade på Soc&kom flera somrar också, då byggnaden var ganska tom, så jag började känna mig ett med personalen, med skaran undervisare, forskare, vaktmästare och köksor – ”möblemanget”. Genom att vara både studerande och anställd fick jag fritt hämta kaffe i både StudOrg och personalrummet, vilket behövdes under tidiga morgnar och sena kvällar vid skolans datorer. Därför är byggnaden på Yrjö-Koskinens gata ett kärt studieminne i sig.