När professor emeritus Stefan Sjöblom beskriver sig själv lyfter han fram disciplin som en av sina största styrkor. Han gillar att prioritera och hålla ordning på sina uppgifter, men samtidigt medger han att han kan vara otålig.
– Jag har inte så stor lust att sitta och diskutera och parlamentera om jag själv har en tydlig åsikt om vad man borde göra. Jag skulle nog vara en usel politiker, säger han med ett leende.
Sjöblom gick i pension förra hösten, men vistas fortfarande ibland på högskolan för att arbeta med forskningsprojekt.
Vägen till Soc&kom
Sjöblom började på Soc&kom hösten 1992. Innan dess hade han kortare anställningar vid Åbo Akademi. Flytten till Helsingfors blev aktuell när både han och hans fru fick jobb i staden, och Soc&kom kom att bli hans långvariga arbetsplats.
Under sina år på högskolan har Sjöblom jobbat med det mesta, bland annat forskningsprojekt, undervisning, administration samt planering av utbildningar. Han har också varit ansvarig för sitt vetenskapsområde och varit med och utvecklat de utbildningsprogram som fortfarande används idag.
Att Soc&kom är ett svenskt rum i Helsingfors har också varit viktigt för honom.
– Gemenskapen har betytt väldigt mycket, jag har alltid trivts väldigt bra här och gör det fortfarande.
Ett forskningsfält som förändrats mycket
När Sjöblom ser tillbaka på sin karriär är det inte enskilda projekt som sticker ut, utan helheten. Sjöblom har jobbat mycket med frågor om vad som är god förvaltning och vilka värderingar som är viktiga i ett demokratiskt samhälle. Bredden i arbetet har varit väldigt viktig, och han är lite orolig över att akademin i dag blir allt mer specialiserad.
Statskunskap som vetenskapsområde har också förändrats mycket sedan Sjöblom började. Förr var gränsen mellan statskunskap och förvaltningsforskning tydligare, men i dag hänger de ihop på många sätt. Internationella perspektiv har också blivit viktigare, och nya teman så som klimat, hållbarhet och jämställdhet har vuxit fram.
Teknikutvecklingen har också haft en stor inverkan på forskningen.
– När jag började innebar käll- och litteratursökning att man satt i kartotek och letade efter det man behövde. Min gradu skrev jag på en manuell skrivmaskin, och det var en stor förbättring när jag fick en elskrivmaskin som hade en korrigeringsknapp.
En god lyssnare och en trygg kollega
En av dem som följt Sjöblom längs med åren är statsvetaren Evert Vedung, som lärde känna honom redan i början av 90-talet vid Åbo Akademi. Vedung beskriver Sjöblom som eftertänksam, respektingivande och pålitlig, samt som en fantastisk lyssnare.
– Stefan har haft en större betydelse än han själv inser, säger Vedung. Han minns också hur Stefan ibland följde med honom till undervisningen, dök upp i klassrummet och deltog i diskussionerna.
En av Sjöbloms tidigare studenter, Sebastian Godenhjelm, som senare blev både assistent, doktorand och kollega, har följt honom genom nästan hela sin akademiska resa. De möttes första gången 1998 på introduktionskursen i statskunskap, och kort därefter blev Godenhjelm forskningsbiträde i flera av Sjöbloms projekt.
I dag beskriver han Sjöblom som en trygg kollega med en unik förmåga att lyssna och skapa lugn i rummet.
– Stefan är en klippa. Han besitter en unik ledarskapsförmåga och har haft en avgörande roll i min karriärutveckling. Jag är mycket tacksam för all den hjälp jag under årens lopp har fått av honom, berättar Godenhjelm.
Pensionering, men inte slutet
Att gå i pension kändes inte särskilt dramatiskt på grund av alla forskningsprojekt som fortfarande är på gång. Däremot kommer Sjöblom inte att sakna alla deadlines, eftersom han helst arbetar i sin egen takt.
En av de stora fördelarna med arbetet är enligt honom att det går att fortsätta så länge man vill.
– Skriva kommer jag antagligen att göra så länge hjärnan över huvudtaget fungerar.
Andra framtidsplaner Sjöblom har är bland annat att skriva en bok på svenska om hur samhällsstyrningen har förändrats över tid. Han ser också fram emot att ägna mer tid åt hantverk och drömmer om ett eget torp som han kan renovera.