De tvåspråkiga välfärdsområdenas särställning beaktas inte i lagförslaget om ändringar i lagstiftningen om social- och hälsovårdsreformen, påpekar Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet i sitt utlåtande till lagförslaget.
Enligt lagförslaget ska Egentliga Finlands välfärdsområde samordna ett samarbetsavtal mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena. Förhållandet mellan denna samordnande uppgift som Egentliga Finlands välfärdsområde har och den stödjande uppgift som Västra Nylands välfärdsområde har förblir oklar.
I samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena borde det också vara obligatoriskt att avtala om den svenskspråkiga utbildnings-, forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamheten och därmed också om dess finansiering från alla berörda tvåspråkiga välfärdsområden, efterlyser Svenska social- och kommunalhögskolan.
Eftersom Västra Nylands välfärdsområde har getts en uttrycklig uppgift att stöda utvecklandet av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet måste uppgiften att koordinera samarbetsavtalet för den svenskspråkiga utbildnings- och forskningsverksamheten också ges till Västra Nylands välfärdsområde. I denna verksamhet ska Västra Nylands välfärdsområde höra Helsingfors universitet om arbetsfördelningen, samarbetet och samordningen mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena.
– För att kunna upprätthålla en bärkraftig utbildnings- och forskningsverksamhet på svenska efter reformen behövs det en nationell koordinering och ett nationellt samarbete i fråga om denna verksamhet. Detta har vi påpekat redan tidigare under reformen, säger rektor Johan Bärlund.
Svenskspråkig utbildning finns inte inom alla välfärdsområden
Svenska social- och kommunalhögskolan har i samarbete med statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet riksansvar för att utbilda svenskspråkiga socialarbetare. Riksansvaret förverkligas både i Helsingfors och från och med hösten 2022 även i Vasa. Därför är överenskommelser om samarbetet kring utbildnings- och forskningsverksamheten av särskilt intresse för högskolan.
– Vi har enbart ett universitet som utbildar svenskspråkiga socialarbetare och det har verksamhet inom två välfärdsområden, medan de övriga tvåspråkiga välfärdsområdena har behov av att stå i kontakt med universitetet, där forskningen och utbildningen sker. I värsta fall kan det leda till att man bygger upp en svensk service som inte konsulterar experterna med påföljden att den svenska socialvården börjar hålla en sämre nivå än den finska, säger Bärlund.
Den existerande bas som det svenskspråkiga kompetenscentret FSKC erbjuder för samverkan mellan tvåspråkiga socialvårdsansvariga enheter i hela landet borde även utnyttjas i lagstiftningsarbetet.
– Slutligen erbjuder propositionen inte någon precisering av det som riksdagen tidigare förutsatt i fråga om forskningsfinansiering och verksamhetsstrukturerna för socialvården, säger Bärlund.
I riksdagens svar till vårdreformen angav riksdagen att den förutsätter att nivån på forskningsfinansieringen inom socialvården tryggas och att det inom socialvården skapas verksamhetsstrukturer som motsvarar universitetssjukhusen och som stöder utvecklingen av tjänster, forskningen och utbildningen.
Läs också:
Den svenskspråkiga socialvården förbisedd i vårdreformen
Utlåtandet i sin helhet: Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet utlåtande 20.1.2022
Mer information:
Rektor Johan Bärlund
johan.barlund@helsinki.fi
tfn 050 448 2735