Hur används digitala verktyg och onlinemiljöer i socialt arbete med barn och unga? Har de digitala tjänsterna faktiskt någon effekt? Och hur upplever unga och barn själva användningen av dem?
Bland annat det här frågorna ska det treåriga forskningsprojektet DigiConnect ta reda på. Projektet leds av Harry Lunabba, universitetslektor i socialt arbete vid Soc&kom.
Bakgrunden till projektet är enligt Lunabba att det i nuläget finns en brist på forskning om digitalt socialt arbete. Det här trots att unga lever stora delar av sina liv online.
Lunabba säger att han är en teknologioptimist som vill se på fenomenet med en konstruktiv och kritisk blick.
– Det har funnits en tendens att antingen hypa upp digitala lösningar som universalmedicin mot allt – eller att avfärda dem som farliga. Det saknas en nyanserad bild av hur digitala verktyg faktiskt fungerar för unga människor.
Samarbete med fältet
Förutom Lunabba deltar också doktoranden Henriikka Mäkelä, universitetsforskare Tiina Valkendorff och forskardoktor Valter Sandell i projektet. Projektet består av fyra delhelheter som genomförs i samarbete med tre olika organisationer; SOS-lapsikylä, Sekasin Kollektiivi och Västra Nylands välfärdsområde.
Tiina Valkondorff ska forska om SOS-lapsikylä:s hjälpchatt Apuu-chat, en chatt som riktar sig till barn under 15 år. Syftet är att granska vilket slags individuellt stöd barnen får via chatten.
Mäkelä kommer att göra etnografiska studier i Sekasin Kollektiivi:s gaming kollektiv under hösten 2026 med hjälp av en så kallad netnografisk metod – etnografi i digitala miljöer.
– Målet är att förstå gemenskapens logik och mekanismer inifrån, inte bara analysera data utifrån. Vi vill verkligen förstå den här världen, dess betydelse för unga och hur socialt arbete kan fungera i den här kontexten, säger Mäkelä.
Sandell å sin del kommer att granska de digitala metoder som används inom eftervården i det sociala arbetet i Västra Nylands välfärdsområde.
Den fjärde delen av projektet är en omfattande enkätundersökning om barns och ungdomars upplevelser och synpunkter på digitala tjänster, med särskilt fokus på digitala tjänsteformer inom socialt arbete. Harry Lunabba har huvudansvaret för enkätstudien.
Barn och unga hörs inte
En förklaring till att det finns så lite forskning om digitalt socialt arbete är enligt Lunabba att socialt arbete som fält traditionellt värdesatt fysiska möten och formell dokumentation.
– I praktiken kommuncierar ändå många socialarbetare med unga via WhatsApp eller Messenger, något som sedan oftast inte dokumenteras officiellt någonstans. Det här skapar en klyfta mellan hur arbetet faktiskt ser ut och hur det är tänkt att fungera.
Lunabba påpekar också att det inom socialt arbete finns en stark tradition att forska om endast socialarbetares upplevelser och att låta dem uttala sig å klienternas vägnar. DigiConnect-projektet vill istället betona barnens och de ungas egen röst.
– Ofta är det vuxna som förbjuder och är oroliga för digitala verktyg, medan vi vet väldigt lite om de ungas egna tankar kring saken. Vi jobbar för att de ska få höras i den här diskussionen.
Inga enkla svar
Projektets målsättning är inte att ge enkla svar på om digitalt socialt arbete är bra eller dåligt. I stället hoppas Lunabba kunna presentera en mer nyanserad lägesbild än den som ges idag.
– Frågan är inte om teknologi ska användas eller inte, utan hur den ska användas. Vi vill förstå hur traditionellt socialt arbete och digitalt socialt arbete på bästa sätt kan komplettera varandra och göra det lättare för unga att ta kontakt och få hjälp.
Forskarnas förhoppning är att projektet ska bidra med konkret kunskap som kan användas i praktiken – av socialarbetare, organisationer och beslutsfattare. Och framför allt: att de beslut som fattas om ungas digitala vardag fattas tillsammans med unga, och inte över deras huvuden