Den liberala demokratin anses vara den högsta formen av representativ demokrati. Den vilar på två pelare. Den ena pelaren består av den parlamentariska kedjan av väljare, val, parlament och regering. Den andra pelaren är avsedd att skydda medborgarna från majoritetsdemokratins övervälde. I pelaren ingår konstitutionen, som skyddar olika minoriteter och garanterar medborgarnas fri- och rättigheter samt olika internationella avtal, t.ex. barnskyddskonventionen och flyktingkonventionen.
– De två pelarna i den liberala demokratin är lika fundamentala som att vi människor står på två ben, säger Jan Sundberg, nybliven emeritusprofessor. Väljer man att stå på ett ben är risken stor för att ramla omkull.
Sundberg lyfter ett varningens finger för att vår liberala demokrati är utsatt för ett reellt hot. Med så kallad political engineering har statsvetare och jurister försökt eliminera möjligheterna för auktoritärt maktövertagande och förmildra konsekvenserna av dåligt styre, efter lärdomar från Tyskland under 1930-talet. Men nu har högerpopulistiska partier fått inflytande bland etablerade partier och negativa former av nationalism har smittat av sig till andra partier som vill värna om sin popularitet.
– Systemet är uppbyggt så att det som hände på 1930-talet inte ska upprepa sig, det vill säga att totalitära partier inte kan ta makten. Men nu har dessa nya vindar kommit in köksvägen. De är svårare att identifiera, eftersom de är infiltrerade i etablerade partier, berättar Sundberg och nämner Donald Trump som blev vald till USA:s president som kandidat för Republikanerna.
– Omdömeslösa obildade nationalister kan vinna val nominerade av etablerade partier med att lova väljarna helt ogrundade vallöften.
Samma trend syns med högerpopulisterna i Finland. Sedan försöker man lite i taget montera ner avtal som flyktingkonventionen, fortsätter Sundberg.
– Det har blivit rumsrent att utpeka konstitutionen som ett hinder för maktutövning. Kort sagt vill man tumma på den liberala demokratins humana principer.
Maktskiften bland de stora
Också förändringar bland världsmakterna hotar den liberala demokratin. Som exempel nämner Sundberg USA som tidigare har framstått som den mäktigaste av demokratier och en förebild för andra stater. Kina med sina enorma ekonomiska resurser framstår allt mer som den lyckade stormakten. Varken Kina eller Ryssland bryr sig om mänskliga rättigheter hemma eller utrikes. Fredsprojektet EU ställer höga demokratiska krav på inträde. Men i Ungern och Polen är man på god väg att nedmontera det man uppnått i demokratiskt styre och respekt för det rättsstatliga. Brexit försvagar EU, vilket applåderas av Vladimir Putin i Ryssland.
Det är endast en tidsfråga innan det kommunistiska Kina blir den dominerande ekonomiska stormakten i världen. USA backar och detsamma gäller EU. Har den liberala demokratin en chans att överleva och att spridas, frågar Sundberg. Kina använder aktiv ekonomisk påtryckning på stater och organisationer om deras uttalanden eller politik inte behagar Kina. I gengäld ser vi en ny sorts finlandisering växa fram där stater är inställsamma till Kina och i utbyte får de ekonomiska fördelar. Vi har mera av detta att se fram emot i takt med att Kina blir den ekonomiska stormakten i världen.
– Det är något i systemet som fallerar, eftersom folk är missnöjda. Många har redan länge varnat för att om vi låter kapitalismen styra alltför mycket leder det till djupare klyftor och oroligheter, som leder till att totalitära lösningar vinner mark, vilket kan vara farligt.
"Nordiska länder har klarat av att bekämpa auktoritära makter förut."
Demokratier riskerar att tappa mark om auktoritära stater vinner över demokratier beträffande ekonomiska resurser.
– Här har vi en utmaning för vår nära framtid: hur balansera ekonomisk effektivitet med en upplyst, engagerad och empatisk demokrati?
Sundberg ser ändå hoppfullt på framtiden och tror på den nordiska välfärdsstaten som en lösning för framtidens demokratier. Välfärdsstaten med inkomstöverföring får på inga villkor skrotas och den medvetenheten sitter djupt hos oss nordbor.
– Nordiska länder har klarat av att bekämpa auktoritära makter förut.
Norden har alltid stått Sundberg nära och har följt med honom både i hans forskarkarriär och privatliv. Sin forskning kommer han att fortsätta med som emeritusprofessor vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Han kommer att studera hur små självstyrande regioner klarar sig administrativt trots begränsade resurser.
– Jag studerar Åland, Grönland och Färöarna som alla har lagstiftande makt. Det finns gammal forskning från 1990-talet om mikrostater, men för övrigt är det en vit fläck på kartan. Jag vill ta reda på hur dessa små regioner kan sköta om både beredning och implementering av lagar med så små befolkningsmängder och begränsad expertis, berättar Sundberg.
Jan Sundberg höll sin avskedsföreläsning ”Demokratins bräcklighet” 19.12.2017. Han har innehaft den svenskspråkiga professuren i allmän statslära vid statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet sedan 1994.