Varför ville ni studera i kandidatprogrammet för nordiska språk?
Ebba: Det som gjorde mig intresserad av ämnet var min modersmålslärare i gymnasiet. Hon hade studerat nordisk litteratur och nordiska språk vid Helsingfors universitet och hon presenterade ämnet och sin magisteravhandling för oss på en lektion. Det verkade väldigt intressant, och efter det åkte jag på studiebesök hit för att bekanta mig mer med ämnet.
Mathias: Jag har alltid varit intresserad av språk och läste många olika språk på gymnasiet. Jag kommer från Sverige och har alltid velat studera utomlands. Jag funderade först på Storbritannien, men det är väldigt dyrt så jag övergav den idén. Då tänkte jag okej, kanske Finland är ett bra alternativ, man kan ju studera på svenska där. Dessutom är min pappa finsk, så jag hade redan en koppling till landet. När jag sedan såg det här programmet tyckte jag att det lät som något som passar mig.
För vem skulle ni säga att det här programmet passar?
Mathias: Det passar för den som är intresserad av det svenska språket och de andra nordiska språken.
Ebba: Det känns också som om programmet ger många möjligheter inom yrkeslivet, så jag tror det passar människor med olika slags intressen. Man kan bland annat arbeta på förlag, bibliotek och med journalistik. Språkstudier ger en bra grund för många saker.
Vad är skillnaden mellan studieinriktningarna nordisk litteratur och nordiska språk?
Mathias: Vi har obligatoriska studier i alla de nordiska språken, medan de som läser nordisk litteratur endast har en obligatorisk kurs i ett grannspråk. Nordisk litteratur fokuserar på litteratur, författare och olika tidsperioder, medan vi på språklinjen mera djupdyker in i språket och dess detaljer.
Hur ser kurserna ut?
Ebba: Det finns många olika språkkurser som ingår: norska, isländska och danska. Sedan ingår olika slags kurser i språkvetenskap, där man lär sig språkets byggstenar och grammatik. Också fonetik ingår, alltså hur man uttalar saker.
Har ni någon favoritkurs?
Ebba: En av mina favoritkurser var grundkursen i norska och dess fortsättningskurs. Jag har en liten förkärlek för norska och Norge eftersom det finns så många dialekter och eftersom norrmännen anser att det är viktigt att värna om dem. I norskan finns dessutom två skriftspråk, vilket gör språket ännu mer intressant enligt mig. Dessutom är läraren i norska väldigt trevlig.
Mathias: En av de intressantaste kurserna jag gått är kursen svenskans utveckling och variation. I kursen går man kronologiskt igenom svenskans utveckling, man börjar med urnordiskan som fanns för över 1000 år sedan och går stegvis framåt till den svenska vi pratar idag. På kursen gick vi också igenom dialekter, och då kunde man jämföra medeltida drag i språket som finns kvar i vissa dialekter än idag, men som inte hittas i standardspråket.
Hur ser kurserna ut i praktiken?
Mathias: Inför föreläsningarna ska vi ofta läsa någon text, som vi sedan går igenom på föreläsningen. Ibland ingår också smågruppsövningar eller presentationer. I slutet av en kurs brukar det ofta ingå en hemtentamen, eller ett språkprov om det är en språkkurs man gått. Vi har inte haft en enda salstentamen där man ska lära sig allt utantill, vilket jag tycker är bra.
Ebba: I språkkurserna ingår dessutom ofta fler delmoment, inte bara ett slutprov. Det kan till exempel handla om översättnings- eller transkriberingsuppgifter som ska lämnas in under kursens gång.
Vad är den största skillnaden mellan gymnasiet och universitet?
Ebba: Jag upplevde att vår undervisning i modersmål på gymnasiet fokuserade på att läsa och skriva texter, vi gick knappt igenom någon grammatik alls. Det handlade mycket om att lära sig analysera och förstå olika slags texter, men i universitetsstudierna i nordiska språk går man mer in på detaljer och läser verkligen in sig på språkets konstruktion.
Mathias: I Sverige är det annorlunda, där går vi också igenom en hel del grammatik på gymnasiet. Så för mig är universitetsstudierna en fördjupning i det jag lärt mig på gymnasiet. När man börjar vid universitetet måste man också lära sig att skriva akademiskt, något man inte gör på gymnasiet.
Vad vill ni göra efter examen?
Mathias: Jag är intresserad av översättning, men också av forskning och den akademiska banan. Många som läser nordiska språk eller nordiska litteratur blir modersmålslärare eller svenskalärare som det kallas i Sverige. Man kan ha vilket som helst av de två studieinriktningarna som huvudämne, men man måste hur som helst ha det andra ämnet som biämne.
Ebba: Jag tycker också det låter intressant att jobba vid universitetet och vara både forskare och lärare. Men under den senaste tiden har jag blivit intresserad av kriminologi och jag skulle vilja rikta in mig på rättslingvistik. Det handlar till exempel om att hjälpa polisen vid brottsutredning genom att analysera olika texter, till exempel brottslingars chattmeddelanden och försöka reda ut ifall man kan veta vem som är vem på basis av vad de skriver, fast meddelanden skulle vara krypterade.
En annan intressant arbetsmöjlighet som finns är att jobba inom en nordisk organisation, med nordiskt samarbete eller dylikt. Vi lär oss nämligen inte endast de olika nordiska språken utan också om deras kultur under våra studier.
Hur var det att flytta från Sverige till Finland?
Mathias: Det känns lite konstigt att mitt i allt vara i språklig minoritet, i Sverige är jag van vid att svenskan är majoritetsspråk. Men det är också det som är roligt med att plugga utomlands, att det finns andra språk och kulturella skillnader man kan lära sig mer om. Jag visste att man inte kan använda svenska överallt, även om det är officiellt språk. Men jag har klarat mig på engelska och finska de gånger jag inte kunnat tala svenska.
Jag kände ingen i Helsingfors innan jag flyttade hit och var lite orolig för ifall jag skulle få nya vänner. Men det känns som jag har lärt känna nya människor och fått nya vänner, svenskar och finländare är i slutändan ganska lika. En annan bra sak med att studera i Finland jämfört med Sverige är att alla kursböcker går att låna vid biblioteket, så man behöver inte köpa dem själv. Det måste man ofta i Sverige.
Hur är det att studera vid Helsingfors universitet?
Mathias: Nordiska språk har en tvåspråkig ämnesförening som heter Saga och nordisk litteratur har en ämnesförening, Lycksalighetens ö, där jag och Ebba sitter i styrelsen. Så man kan vara med i båda föreningarna, gränserna är inte så noggranna, och båda ordnar många olika slags evenemang. Sedan finns också nationerna där man kan hitta vänner från andra studieområden.
Ebba: Studielivet är faktiskt väldigt aktivt vid universitetet, man kan gå på fest varje dag om man vill det! Det finns också många olika slags hobbymöjligheter för studerande, allt från bokcirklar till fäktning och målning. Centrumcampus har massvis med fina byggnader med bra och fräscha utrymmen att studera i, till exempel Kajsa-biblioteket.
Vi är ganska få vid ämnet så vi har en bra gemenskap och det är lätt att ta kontakt med personalen, de är alla väldigt trevliga och hjälper en vid behov. Så jag rekommenderar verkligen att studera här!