Tapani Innanen, universitetslektor i religionspedagogik, leder Teologiska fakultetens KuKaS-projekt, där man utvecklar kultursensitiva och åskådningssensitiva riktlinjer för undervisning och handledning.
Innanen anser att skolan i Finland borde ge eleverna förutsättningar för en mer flexibel och mångfacetterad syn på kultur.
− Det finns flera slags åskådningar: kulturella, religiösa och allt där emellan. De känsligaste områdena och uppfattningarna inom kulturer är ofta tätt anknutna till åskådning.
Enligt Innanen har Finland en akademiskt välutbildad lärarkår som kan reagera exemplariskt på nya situationer.
− Trots det är till exempel knivhuggningarna i Åbo 2017 och rättegången för en attack som misstänks vara vårt lands första terrordåd en stor utmaning för den kultursensitiva och åskådningssensitiva undervisningen när händelserna ska gås igenom i skolorna, konstaterar Innanen.
Vad är kultursensitivitet och åskådningssensitivitet?
Med kultursensitivitet och åskådningssensitivitet menas en lyhördhet och en förmåga att reflexivt granska sin egen kulturella bakgrund, sin världsåskådning och sin människosyn samt att vara förmögen till förstående interaktion med människor som har en annan bakgrund med avseende på kultur och åskådning. Åskådningssensitivitet innebär också en sensitivitet för hur var och en som individ tolkar och förverkligar sin åskådning. Även om sensitivitet innebär en attityd som i grunden är positiv och förstående, betyder det inte att man accepterar vad som helst. Däremot ger sensitiviteten färdigheter att förhandla om saker som innefattar kulturella och åskådningsmässiga faktorer.
Kultursensitivitet och åskådningssensitivitet berör inte bara invandring
En av KuKaS-projektets centrala uppgifter är att problematisera vilka skolornas gemensamma värderingar är. Med andra ord, vilka finländska traditioner är väsentliga och bör bevaras, och vilka kunde man ersätta med nya?
– Men kravet på att framhålla kulturell mångfald i skolorna är inte i konflikt med att bevara det som upplevs som finländsk kultur, betonar Innanen.
– Skolorna har också en stark integrerande funktion. De för samhällenas dominerande kulturers värdegrund och traditioner vidare, fortsätter han.
De stora regionala skillnaderna inom Finland gör frågan mer komplicerad. Utanför de stora tillväxtcentrumen kan det till exempel än idag finnas gymnasier där man aldrig har haft undervisning i livsåskådning.
Å andra sidan har det även traditionellt sett funnits kulturella och religiösa skillnader i Finland.
– I östra Finland ser man flera studerande med ortodox bakgrund och ett större antal studerande som invandrat från Ryssland. Utöver det har vi samefrågan i norra Finland, och i Österbotten finns områden med fullständigt læstadianska eller skörtiska byar, listar Innanen.
Också inom huvudstadsregionen förekommer det variation inom skolorna. I vissa skolor är mångfalden fortfarande marginell, men i andra skolor har andelen studenter som inte har finska som modersmål vuxit starkt.
− Det finns stadsdelar där under hälften av skoleleverna är traditionella lutheraner, berättar Innanen.
Målet: att göra mångfald normalt i skolor
Enligt forskardoktor Anuleena Kimanen som arbetar med projektet är utmaningarna kring mångkulturalism i skolorna vanligen mycket praktiska. De har till exempel att göra med språk, kommunikation eller sådan undervisning som alla inte kan delta i.
− Vi ger lärarna verktyg för att hantera konflikter som kan uppstå när människor med olika bakgrund möts samt för att förebygga dem. Vårt mål för eleverna är att förbättra deras förutsättningar att bemöta olikhet.
I sista hand handlar det om att främja jämlikhet inom utbildningen.
− Vi vill främja att olika minoriteter integreras bättre i utbildningen och arbetslivet. Vårt mål kan sammanfattas som att vi vill bygga upp ett bra samhälle, säger Kimanen.
I samband med projektet har det tydligt kommit fram att det finns efterfrågan på akademisk expertis om religion: det behövs stöd för kunskap om alla åskådningar i skolorna.
− Vi har fått flera förfrågningar om samarbete än vi har kunnat ta emot, konstaterar Innanen och Kimanen.
Medvetenhet om den egna kulturbundenheten i nyckelposition för att bemöta fördomar
När man talar om undervisning som är kulturellt och åskådningsmässigt sensitiv, stöter man ofta på det förutfattade antagandet att man i skolorna inte borde ta upp saker som kan strida mot någons övertygelse.
Enligt Kimanen gör ett sådant närmandesätt olikheterna osynliga, vilket kan få de elever som upplever sig vara annorlunda att känna sig ännu mer obekväma.
− Eftersom det finns mycket mångfald borde man kunna tala om allt. Att inte göra det skapar konflikter.
Kvantitativa undersökningar visar att det finns stark variation i hur skolor och lärare förhåller sig till mångfaldens betydelse.
− Även de som är vana vid mångkulturalism och med många religioner kan vara blinda på vissa punkter, eftersom de ser på saker genom sin egen kulturella lins, som de upplever som det normala.
− Det är viktigt att minnas att det till exempel finns mycket konservativa värderingar och åskådningar, men också sekulära bakgrunder där religioner är närvarande bara i en begränsad roll.