Katarina Fagerström studerade socialt arbete vid Soc&kom 1984-1988. Vad hände sen? I dag jobbar hon som sakkunnig i förebyggande barnskydd vid Folkhälsans förbund.

Vad gjorde du när du blev färdig med studierna?

Jag jobbade så gott som hela studietiden. Under tredje studieåret i socialt arbete jobbade jag på ungdomsvården (eftervården inom barnskyddet) på Esbo socialverk. Efteråt tror jag att jag lärde mig yrket genom att varva studierna med praktiskt arbete.

När jag blev utexaminerad började jag jobba inom psykiatrin. Jag fick jobb på mentalvårdsbyråerna i Hagalund och Kyrkslätt. Jag jobbade också en kort tid på barn- och ungdomspsykiatrin på Barnets Borg.

Jag fick höra att man på A-klinikstiftelsen fick utbilda sig till familjeterapeut och att socialarbetarna fick jobba som terapeuter, inte enbart ge stödjande samtal åt föräldrarna. Jag blev mer övertygad om att jag ville lära mig familjeterapi.

Exempel på jobb du har haft

Jag jobbade på A-klinikstiftelsen under åren 1989 till 2005. De sista sju åren var jag chef för Helsingfors ungdomsstation som hörde till A-klinikstiftelsen och sålde tjänster till Helsingfors stad.

Under åren på A-klinikstiftelsen utbildade jag mig till familjeterapeut åren 1991-1993. Jag började också studera gestaltterapi i Danmark åren 1992-1996. Vid sidan om arbetet hade jag privat mottagning som psykoterapeut både som individual- och gruppterapeut. Vid sidan om det administrativa arbetet som chef på Helsingfors ungdomsstation träffade jag alltid klienter; ungdomar för individuella samtal, gjorde familjeterapi och många år höll jag en grupp för unga kvinnor som vuxit upp med missbruksproblem i familjen.

Allt sedan slutet av 1990-talet har jag arbetat som arbetshandledare på många håll inom socialt arbete. Jag har handlett skolkuratorer, personal inom kriminalvården, familjearbetare och socialarbetare inom barnskyddet, olika gruppledare, missbrukspersonal.

Vid 2000-talet kände jag att jag ville uppdatera mina kunskaper i socialt arbete och vid sidan om arbetet gjorde jag mina magistersstudier och skrev min avhandling pro gradu. I samband med pro gradun blev jag lockad in i forskningens värld. Jag lämnade A-klinikstiftelsen och började jobba som projektarbetare på FSKC, det Finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området. Jag var intresserad av samarbetet mellan missbrukarvård och barnskydd.

Lite senare fick jag halvdagsjobb som forskarsocialarbetare på Helsingfors stad. Jag kunde nu forska i mitt eget arbete. Jag blev antagen som doktorand i socialt arbete och 2011 fick jag ett forskarstipendium och hade möjlighet att skriva på min doktorsavhandling. Jag reste till England och var knuten till institutionen för socialt arbete i Southampton. Två vetenskapliga artiklar har jag fått publicerande, men avhandlingen har ännu inte blivit skriven.

När jag kom tillbaka fick jag jobb på Soc&kom som universitetslärare i den praktikrelaterade kurserna i socialt arbete. Det var roligt att kunna förmedla praktisk kunskap i socialt arbete för de unga studenterna. Det visade sig också betydligt mer utmanande att lära ut kritisk reflektion. Unga studenter har inte så mycket praktiskt arbetserfarenhet att reflektera över, jämfört med de praktiker jag under åren handlett och fortbildat.

Berätta om ditt nuvarande jobb

Just nu jobbar jag som sakkunnig i förebyggande barnskydd på Folkhälsans förbund. Konkret klientarbete gör jag på familjeläger, där jag leder grupper för föräldrar.

En stor del av mitt jobb just nu är en utbildarutbildning på THL i systemiskt barnskydd i samband med ett av regeringens spetsprojekt inom LAPE, det barn- och familjepolitiska programmet. Vi utbildar ca 60 utbildare, som ska utbilda ca 70 barnskyddsteam i 16 kommande landskap i Finland. Barnskyddsteamen ska omstrukturera sitt arbete så att det blir mera tid för klienterna och att ta in familjeterapeutiska metoder i socialt arbete. Modellen bygger på att minska byråkrati och ge mera tid för klientfamiljerna inom barnskyddet.

Socialt arbete är inte enbart skrivbordsarbete, kärnan i arbetet är förmågan till växelverkan med människorna vi arbetar med. Det är en villfarelse att socialarbetarna endast arbetar med att förmedla och administrera välfärdstjänster åt klienterna som andra yrkesgrupper utför. En forskande attityd i arbetet innebär att vi vågar gå riktigt nära våra klienter, utan att tappa medvetenheten om de olika kontexterna vi rör oss i.

Hur har dina studier vid Soc&kom stött din karriär?

Jag har svårt att säga hur mina studier i Soc&kom stött min karriär. Jag tänker att jag under hela min yrkesverksamma tid haft en nära kontakt med Soc&kom. Jag uppskattade högt Håkan Stoor som lärare i socialrätt. Det kändes alltid lätt att närma sig honom de gånger jag behövde konsultation i rättsliga frågor.

Vad är det viktigaste du tagit med dig från din tid på Soc&kom?

Det viktigaste jag tagit med mig från min tid på Soc&kom var lärande i praktiken. För mig har det varit viktigt att aldrig sluta träffa klienter. Bara under kortare forskningsledigheter har jag inte träffat psykoterapiklienter eller professionella som jag handlett. Som forskare har det varit lika viktigt att hålla kvar kontakten till praktiken, som det varit att uppdatera mina kunskaper och läsa om ny forskning i mitt praktiska arbete.

Studierna var omvälvande för mig. Hela samhället öppnade sig på ett nytt sätt. I arbetet träffade jag människor med helt andra livsvillkor än mina egna.

Bästa studieminnet från Soc&kom?

Mina bästa studieminnen från Soc&kom lär nog placera sig i den hemska rökrutan i Soc&kom på Topeliusgatan. Där satt jag, även om jag inte rökte. På 80-talet debatterades de viktiga frågorna i rökrutan i Soc&kom. Miljöerna är långt mer hälsosamma i dagens läge, men jag har alltid lärt mig bäst genom att reflektera och samtala med andra människor om det jag läst och tänkt på.