Vad gjorde du när du blev färdig med studierna?
Efter min kandidatexamen åkte jag för fem månader till Syd- och Centralamerika för att resa runt och lära mig prata spanska. Hösten 2009 började jag sedan med mina magisterstudier och blev klar med dem våren 2011.
Exempel på jobb du har haft
Jag har jobbat med radionyheter på Svenska Yle, varit producent för S-gruppens tidning Samarbete, jobbat på PR-byrå, skrivit om akademisk forskning på finska och svenska för webbsidan Addeto och varit informatör på Soc&kom.
Berätta om ditt nuvarande jobb
Just nu jobbar jag för flera olika uppdragsgivare. Jag skriver frilansartiklar och kolumner och gör också en del översättningar. Mina dagar är väldigt varierande och jag vet sällan vad jag arbetar med nästa vecka. I augusti debuterade jag som skönlitterär författare med boken Vad heter ångest på spanska? så det händer också en del kring boken. I vissa perioder har jag jättemycket jobb, andra perioder är det lugnare. Jag vet nästan aldrig hur mycket jag kommer att kunna fakturera nästa månad, men jag har klarat mig som frilans i snart fem år, så uppenbarligen går det runt.
Hur har dina studier vid Soc&kom stött din karriär?
Jag fick en bra grund för mitt journalistiska arbete med alla praktiska kurser. Jag minns speciellt kursen i nyhetsjournalistik. Universitetet som helhet öppnade också upp för nya infallsvinklar och gav mig nya tankebanor.
Vad är det viktigaste du tagit med dig från din tid på Soc&kom?
Gemenskapen med studiekompisarna, utan dem skulle jag knappast minnas mina studier med sådan värme. I många fall har jag också blivit rekommenderad eller anställd av tidigare studiekompisar – utan de nätverken skulle jag inte kunna arbeta på det sätt jag gör.
Bästa studieminnet från Soc&kom?
Oj, det finns så många. Jag var väldigt aktiv inom StudOrg, bland annat som ordförande 2008, så jag kunde prata i evigheter om studieminnen. Om jag måste välja ut något så kanske J-sitsen vi ordnade som gulisar hösten 2005. Vi hade kryssningstema och hade täckt Kupolens golv med heltäckningsmatta. Vi var kvar där ännu kl. 6 på morgonen för att städa efter festen (heltäckningsmattan visade sig vara ett bra drag vid det skedet, bara att rulla bort). Då hade jag känt mina klasskompisar i ungefär tre månader men jag visste redan att de hör till de bästa människorna jag någonsin kommer att få träffa. Efter det har vi upplevt mycket fint tillsammans.