Förändringens vindar blåser genom socialvårdssektorn och reformerna avlöser varandra. Men de svåra livssituationerna kommer inte att försvinna, och socialarbetare kommer att behövas oberoende av hur socialvården är organiserad.

Svenska social- och kommunalhögskolan och statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet har tillsammans nationellt ansvar för den svenskspråkiga behörighetsgivande socialarbetarutbildningen. Det innebär att det bara är här som man kan utbilda sig till socialarbetare på svenska.

Det råder brist på svenskspråkiga socialarbetare och möjligheterna att sysselsätta sig är goda. Man kan jobba både med klientarbete och med olika planerings-, utvecklings- och forskningsuppgifter i kommuner, staten, frivilliga organisationer och den privata sektorn.

– Många studerande tycker att klientarbete är det mest givande, men det behövs också allt fler som jobbar med ledningsuppgifter, säger Helena Blomberg-Kroll, som är professor i socialpolitik, särskilt socialt arbete, vid Soc&kom.

Hur samhället fungerar

Anton Söderholm studerar socialt arbete för andra året vid Soc&kom. Efter gymnasiet visste han inte vad han ville, så han höll ett mellanår. Under mellanåret jobbade han som personlig assistent åt en utländsk pojke som gick i förskolan. Arbetet väckte hans intresse för att jobba med barn. Under mellanåret läste Söderholm också inträdeslitteratur, och boken om socialt arbete gav Söderholm helt nya aha-upplevelser.

– Jag insåg hur brett område socialt arbete är och jag fick upp ögonen för hur samhället fungerar på makronivå. Men också för hur vi fungerar på individnivå och hur människor fungerar i grupp och vilka faktorer som ökar risken för marginalisering. Jag fick många nya insikter och började se och tänka på saker på ett nytt sätt, berättar Söderholm.

Trots att socialt arbete är en professionsutbildning, påminner Blomberg-Kroll om att det samtidigt är en bred samhällsvetenskaplig universitetsexamen. Förutom att man kan jobba som socialarbetare och med andra uppgifter som kräver socialarbetarbehörighet är man behörig att jobba inom t.ex. tredje sektorn och ministerier där det krävs en politices kandidat- eller politices magisterexamen.

Mångsidigheten och möjligheterna lockar

Gabriella Konsell har tagit ut sin kandidatexamen i socialt arbete vid Soc&kom och avlägger nu magisterstudier i socialt arbete vid statsvetenskapliga fakulteten. Efter gymnasiet funderade Konsell mycket på om hon ville bli socionom eller socialarbetare. Eftersom hon var intresserad av juridik och rättssamhället valde hon socialt arbete.

– Och så drogs jag till det för att jag vill vara den som jag själv skulle ha behövt som yngre. Jag tror att det är vanligt att många som väljer ämnet har någon personlig koppling till varför man upplever ämnet som viktigt, oberoende av vad det är. Det kan förstås också vara att man bara vill hjälpa människor, säger Konsell.

Genom valbara studier går det att inrikta sig på flera olika vetenskapsområden. Eftersom socialt arbete är en del av Soc&koms kandidatprogram i samhällsvetenskaper, är det lätt att läsa kurser från de andra vetenskapsområdena vid högskolan, så som sociologi, socialpsykologi, statskunskap, journalistik och kommunikation samt statskunskap.

– Jag ser till exempel att socialt arbete och kommunikation är en bra kombination. Det kommer att behövas allt mer kommunikativ förmåga och förståelse av massmedielogik i den sociala branschen. Jag tror det kommer att vara eftertraktat, säger Blomberg-Kroll.

Forskning fascinerar

Söderholm läser socialpsykologi utöver socialt arbete och Konsell har valt studier i sociologi och pedagogik. Båda tycker möjligheterna att skräddarsy sin egen utbildning är bra och det är lätt att fördjupa sig i andra vetenskapsområden inom Soc&kom men också vid andra fakulteter. Söderholm tycker hans studier i socialpsykologi lämpar sig väl med tanke på att han är intresserad av att jobba med barn.

– Jag har funderat på barnskyddet. Men jag har också kommit fram till att jag skulle vilja forska. Det känns som att det kunde vara intressant och givande, säger Söderholm.

Konsell jobbar som skolkurator vid sidan om studierna. Men forskning har börjat intressera även henne allt mer. En dröm är också att vid något skede jobba som socialarbetare inom polisen. Både Konsell och Söderholm tycker att det bästa inom studierna har varit praktikförberedande kurser och praktiken.

– Man kunde verkligen koppla ihop metoder och teori med det praktiska arbetet och fick aha-upplevelser, säger Konsell.

Det bästa med att studera just vid Soc&kom tycker båda två att är den internationella miljön och att högskolan är en hemtrevlig enhet i ett stor sammanhang.

– Det bästa är mångsidigheten och kopplingen till socialpolitiken. Det är ett brett sätt att studera samhället och människan på. Miljön är internationell och man har möjligheten till en hemtrevlig gemenskap i en stor omgivning som Uni är. Det är smidigt att läsa ämnen vid andra fakulteter och man får jobb, speciellt då man kan svenska, säger Konsell.

– Stämningen är det bästa, det är ett brett ämne med breda möjligheter och man har möjlighet att välja. Man är inte fast vid något visst utan man kan under studiernas gång fundera på vilket delområde man är intresserad av, fortsätter Söderholm.

Socialarbetare för hela Finland

Att Soc&kom tillsammans med statsvetenskapliga fakulteten vid Helsingfors universitet har det nationella ansvaret för den svenskspråkiga socialarbetsutbildningen innebär att man haft möjligheten att bygga upp en struktur där man omfattande kan läsa om socialt arbete.

– Vi kan inte vara tematiskt för snäva, till exempel bara fokusera på strukturer och sociala problem i urbana miljöer, för vi måste svara på behoven i hela Svenskfinland, säger Blomberg-Kroll.

Eftersom man utbildar socialarbetare för ett nationellt behov är också kontakterna till kommunerna både då det gäller praktik och forskning goda.

Turbulensen inom branschen och social- och hälsovårdsreformen som ruskar om strukturerna för ordnandet av socialvård ser Blomberg-Kroll ändå inte som en utmaning för utbildningen. Utbildningen förbereder studerande just för att arbeta i en föränderlig värld, och socialarbetarnas kompetens är den samma oberoende av om socialvården ges av kommuner, landskapens välfärdscentra eller privata bolag.

– Lagstiftning ändras inte så radikalt. Grunden som metoder och arbetssätt består. Vi försöker förbereda studenter så bra som möjligt och har kurser om organisationsförändringar och mångprofessionalitet. Jag tror inte det är problematiskt om kommunerna inte längre är arbetsgivare.