Kursen strävar efter att ge lösningar på hur man kan bygga upp ett mer hållbart samhälle och lindra klimatstress. Senare öppnas en möjlighet till nätstudier för alla intresserade.
Vid Helsingfors universitet inleds i mars 2021 en ny kurs i hållbarhet som är öppen för alla studenter. Kursen på tre studiepoäng utvecklades för att alla examensstuderande vid universitetet skulle ha hållbarhetskompetens oberoende av vilket vetenskapsområde deras examen omfattas av.
— Många av våra studenter lider av klimatstress. Det märks tydligt att de känner en oro över framtiden och behöver stöd. Det är vår skyldighet gentemot studenterna att ordna denna kurs. De kan använda det de lärt sig på kursen på sina framtida arbetsplatser när de gör sin insats i att förändra världen, säger rektor Sari Lindblom.
Kursens angreppssätt på hållbarhet är brett och mångvetenskapligt och omfattar både individens och samhällets välfärd. Utöver natur- och miljövetenskaper behövs även det humanvetenskapliga perspektivet för att kunskap ska kunna bli handling för en ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbar värld.
Inspiration gav FN:s målen för hållbar utveckling, också källa till rubrikerna för kursens huvudteman: klimatförändring, ekosystem, mat, ekonomi och stadsregioner. Efter en gemensam inledande del fördjupar sig kursdeltagaren i ett valfritt tema.
Lindblom är entusiastisk över kursen, som har förberetts i 2,5 år. Idén framfördes ursprungligen under rektorns campusträff av Hannele Cantell, universitetslektor i pedagogik. Enligt Lindbloms vetskap har det inte ordnats motsvarande kurser vid något universitet tidigare.
— På detta sätt kan vi dra vårt strå till stacken för att förståelsen av hållbarhet som ett mångvetenskapligt fenomen ska kunna växa.
Kursen omfattar tre studiepoäng och är åtminstone inledningsvis frivillig och valfri. År 2023 träder nya examensfordringar i kraft: Då har fakulteterna och utbildningsprogrammen möjlighet att inkludera hållbarhetskursen i sina obligatoriska studier.
Målet är också att hållbarhetskursen ska få disciplinspecifika fortsättningskurser på två studiepoäng. En del utbildningsprogram har redan lämpligt material. De disciplinspecifika fortsättningskurserna kan ordnas antingen som närundervisning eller som nätkurs.
Den gemensamma grundkursen genomförs som nätundervisning. I framtiden kan den också genomföras som en mooc-kurs. I utvecklingen av kursen har det satsats på visuella aspekter och videor.
— Kursen är avsedd för universitetsstudenter på kandidatnivå, men den lämpar sig också för alla andra intresserade, säger kursens koordinator, universitetslärare Rami Ratvio.
Kursen har inte planerats bara av några få. I planeringsarbetet har deltagit 160 personer vid universitetet: forskare och lärare från olika vetenskapsområden och ett tjugotal studenter. Alla intresserade fick delta i förberedelserna.
Att så många ville engagera sig var en överraskning för Ratvio även om han visste att hållbarhetsfrågor väcker stort intresse.
— Jag har arbetat vid universitetet i 20 år, och jag har aldrig tidigare planerat undervisning med en så omfattande och mångvetenskaplig grupp. Alla bidrog till planeringen av kursen vid sidan av sitt eget arbete, ”aus Liebe zur Kunst”.
Pilotversionen av hållbarhetskursen är avsedd endast för studenter vid Helsingfors universitet, men senare kommer kursen också att riktas till universitetets personal och som ett stöd för kontinuerligt lärande utanför universitetet. Redan i vår kan man självständigt ta del av kursmaterialet på universitetets webbplats.
Undervisningen på pilotversionen av hållbarhetskursen går på både finska och engelska, men senare kommer det att göras separata versioner på finska, svenska och engelska.
Enligt Ratvio var planeringen av kursen ögonöppnande för dem som deltog i arbetet. Då arbetsgrupperna bestod av bland annat filosofer, pedagoger, ekologer, rättsvetare och urfolksforskare, fick alla lära sig nytt utanför det egna vetenskapsområdet.
— Det gav en tro på samarbete som får sin kraft från gräsrotsnivån. Vårt stora lag åstadkom en kurs som ingen lärare skulle ha kunnat producera ensam.
Distansarbetet på grund av coronapandemin orsakade en del svårigheter, och arbetsgrupperna blev tvungna att planera kursens mål och innehåll på virtuella plattformar. Å andra sidan kunde också forskare som befann sig utomlands delta i workshoppar på distans.
Enligt Ratvio är kursens syfte att erbjuda lösningar. På kursen behandlas olika sätt att påverka, från lagstiftning och finansiering till konsumtionsbeslut och aktivism.
— För mig personligen har det varit belysande hur många nivåer hållbarhetsproblemen måste lösas på. Vi behöver olika påverkansformer för att nå en förändring.
Rami Ratvio önskar att kursen väcker ett intresse för hållbarhetsfrågor och fungerar som en energispruta för deltagarna. Utifrån en enkät bland studenterna i våras är kursen mycket önskad.
— Vi behöver människor som gör förändringen möjlig: teknikutvecklare, planerare, lagstiftare, företagens representanter och kommunala beslutsfattare. Organisationer som kan ta upp problematiska aspekter, hushåll som beslutar att leva på ett mer hållbart sätt och medborgare som röstar på kandidater som försvarar miljön. Hela samhället måste inse förändringsbehovet och agera därefter.