Under de senaste årtiondena verkar det ha blivit allt svårare att definiera vad som är sanning. I en värld full av information från oräkneliga källor verkar missinformation och ren desinformation förvanska vår uppfattning av sanning, kanske nu mer än någonsin förr.
Frågan om sanning medför också frågan om ansvar. Vems ansvar är det att se till att det vi ser och hör är sant? Samhällen har använt sig av propaganda i eviga tider, men i vår samtid är propagandans makt större än någonsin.
Begreppet ”post-truth” (ung. postfaktisk, postsanning) utsågs av Oxford Dictionary till årets ord 2016 och beskrevs då som ett av de ord som mest träffande beskriver vår tid. Varför utsågs "post-truth” till årets ord just 2016? Till de sannolika orsakerna hör åtminstone Brexit och Donald Trumps första presidentperiod; enligt Oxford Dictionary var Brexit den första stora omröstningen i den postfaktiska politikens tid. Idag är det mer än tio år sedan den postfaktiska eran inträdde, och vår värld har förändrats i grunden.
Polarisering och sociala klyftor verkar ha tagit överhanden i samhällsdiskursen. Klyftorna mellan människor, åsikter och uppfattningar om sanningen växer snabbt. Hur kan vi i detta tidevarv av deepfake-förfalskningar skilja mellan sanning och lögn, äkta och manipulerat? Vad kan vi lita på för att kunna fatta informerade beslut och ta del i samhällsdiskussioner? Som samhällsvetare måste vi förhålla oss till dessa utvecklingstrender.
Vi kan utforska promotionstemat i termer av hur ”sanning” som begrepp förändras i det postfaktiska samhället, men vi måste också granska vårt eget perspektiv som samhällsvetare och samfund. Missinformation och desinformation är en utmaning för den samtida diskursen, och universitetet och den samhällsvetenskapliga forskningen har en viktig roll när det gäller att motarbeta dem. Vi vill inte måla upp en dystopisk bild av en framtid där sanningen inte längre spelar någon roll eller säga att vi är maktlösa mot dessa krafter som vill förvränga sanningen. Snarare vill vi säga att det finns makt i vår akademiska gemenskap och i den kunskap om världen som vi kan producera.
Helsingfors universitets strategi för 2021–2030 bygger på fyra grundläggande värderingar, av vilka sanning är den första. Som samhällsvetare har vi en omfattande förståelse av vårt samhälle, och vi söker en förståelse av vad ”sanning” betyder. I universitetets strategi definieras sanning som något som ”leder oss till ny kunskap, innebär att vi har en kritisk hållning, och är grunden för vår högklassiga forskning och undervisning”. För att omfatta denna grundläggande värdering är det viktigt att tänka på sanningens dimensioner. Betraktar vi sanningen som vetenskap eller är vetenskap sanningen? Måste vi ha en konkret uppfattning om sanningen, eller vet vi hur vi når den? Med detta tema vill vi uppmuntra vår akademiska gemenskap att reflektera över sina uppfattningar om sanning och sitt förhållande till detta alltid svårfångade begrepp. Kommer ”obeväpnad sanning och villkorslös kärlek” att få sista ordet i verkligheten?